Kaliber i P1 och Dublin-konventionen

Martin Wicklin och Lars Truedsson har för programmet Kaliber i P1 gjort ett ambitiöst inslag om flyktingar och Dublin-konventionen. De har kallat det "Flyktingspelets Svarte Petter" och här kan man läsa mer och lyssna på de olika delarna i inslaget.

Jag har en del erfarenhet av Dublinkonventionen och dess följder (utan att på något sätt anse mig vara någon expert) genom kontakter med många asylsökande som omfattas av den men också som juridiskt ombud i två sådana ärenden gentemot Utlänningsnämnden. I det ena fallet hade den asylsökande mellanlandat i Paris, bytt plan och anlänt till Sverige utan att ha varit utanför flygplatsen och utan att ha ansökt om asyl eller på annat sätt kontaktat myndigheter på flygplatsen i Paris. Efter ca två år i Sverige fördes han tillbaka till Paris. Myndigheterna tolkade Dublin-konventionen så, att Frankrike skulle anses vara "första asylland" trots att han allstå aldrig de facto vistats i landet. Hade planet av någon anledning flugit över Paris och fortsatt direkt till Stockholm hade den här mannens ansökan om asyl accepterats här.

I det andra fallet företrädde jag en familj som sökt och fått visum till Grekland, men som aldrig vistats där eller ens mellanlandat där. De hade flugit från en stad i Mellanöstern via Wien till Stockholm och, precis som mannen som kom via Paris, bara bytt plan och aldrig vare sig lämnat flygplatsen eller sökt asyl i Österrike. Men genom att envist och hårdnackat hävda vad som också står i Dublinkonventionen (förutom huvudregeln att asylansökan ska prövas av första land man anländer till inom EU) fick jag Sverige att acceptera att pröva fallet här. Där står nämligen, i artikel 3, p. 4:

Varje medlemsstat har rätt att pröva en asylansökan som framställts till den av en utlänning, även om denna prövning inte åligger den i kraft av de kriterier som anges i denna konvention, under förutsättning att den asylsökande samtycker till det.

I Europeiska unionens råds förordning (EG) nr 343/2003 "om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat" finns en liknande skrivelse i Kapitel II ALLMÄNNA PRINCIPER, artikel 3, p. 2. Där står bl.a.:

Genom undantag från punkt 1 får varje medlemsstat pröva en asylansökan som lämnas in av en tredjelandsmedborgare, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet som anges i denna förordning.

Huvudregel i den här konventionen, som Sverige ratificerat och därmed förbundit sig att följa är således att "första landsprincipen" ska gälla. Men undantag kan alltså göras, som framgår ovan, vilket inte framkom i programmet Kaliber.

Det som reportrarna i Kaliber berättar:

Det är inte det att de svenska myndigheterna tvivlar på att Kallel Maulud flyr för sitt liv. Dom är inte intresserade av det. Men dom vill gärna veta hur han reste hit.

Det kan låta märkligt, men det är helt enligt reglerna. Enligt Dublinreglerna.

är egentligen inget att förundras särskilt mycket över. Sverige har ratificerat Dublinkonventionen, den innebär att asylansökningar ska prövas i det första land i EU där en asylsökande satt sin fot eller har besöksvisum till och gillar man det inte så måste man arbeta för att Sverige ska frånträda Dublinkonventionen. Och/eller att Sverige oftare begagnar sig av den möjlighet som jag redogjort för ovan, att Sverige – också enligt den här konventionen –  kan välja att pröva en eller flera eller många asylansökningar här. Samtidigt ska vi komma ihåg att Sverige inte är särskilt bra på att efterleva andra konventioner som regeringen skrivit under (FN:s barnkonvention, tortyrkonventionen, konventionen om mänskliga rättigheter). Varför är det då så noga att efterleva Dublinkonventionen och prompt skicka Kallel (som Kaliber berättar om)  och andra till Italien och Frankrike och Grekland för att de bytt plan eller tåg där?

Citera gärna men ange källan!