Migrationsverksanställda har satt en ny trend!

Anställda på Migrationsverket (MIG) är trendsättare inför det nya året! Genom att fira med tårta eller champagne när de lyckas bli av med för tongivande inom avdelningen/enheten/kontoret misshagliga personer visar de att medmänsklighet, respekt och hänsynstagande till dem som står i beroendeställning  är passé, helt ute. Det är en ny trend i samhället, som varit på gång ett bra tag men som nu gjorts mycket tydlig av just dessa anställda.

"Vi blev av med den jobbiga familjen från Ryssland med sitt apatiska barn, jippii, det firar vi alla på eftermiddagen på kontoret. Med rysk champagne!"

"Vi firade med tårta och kaffe att vi gjort ett mycket, mycket bra jobb när vi äntligen såg Nadina och hennes förtvivlade mamma och syster skickas iväg från Sverige"

"Vi firade avvisningen av ett antal asylsökande och tyckte vi var värda litet tårta och kaffe för väl utfört arbete".

MIG:orna, som inte skulle ha några jobb om det inte var för de asylsökande, firar att de blir av med de här  jobbiga, besvärliga, lögnaktiga människorna tack vare vilka de tjänar sitt levebröd. De gör det på arbetstid, självklart, och för skattepengar, självklart. Den rätten tar de sig utan vidare och sedan går de ut i media och klagar över att den statliga myndighetens ledning inte backar upp dem gentemot alla elaka människor som inte tycker att deras agerande är rätt.

Den nya trenden är alltså att skattemedelsavlönade myndighetsanställda likt småbarn får bete sig hur de vill mot människor som är i underläge. Firande får ske på betald arbetstid för andras pengar och dessutom ska givetvis ingen få en reprimand utan tvärtom ska ledningen, likt nickedockor åt personalen, klappa dem på huvudet och försvara deras beteende offentligt och gentemot allmänheten.

Den här trenden som redan funnits länge men som blivit allt tydligare även för andra än för oss som sett den i åratal, har nu blommat ut för fullt och kommer säkert också att tas upp pckså av andra statliga myndigheter i större skala än hittills.

På socialbyrån i en viss kommun kan man t.ex. fira att man fått kritik från Socialstyrelsen under många år för sina felaktiga och oengagerade placeringar av tvångsomhändertagna barn. Man kan ta fram extra mycket bubbel och känna sig extra glad över att man lyckades föra tre små barn långt bort från sina föräldrar och placera dem hos människor av annan religion, kultur och med ett annat språk så att de tre barnen mer eller mindre miste allt som var deras liv och trygghet. (Läs mer under kategorin "Tvångsomhändertagna barn" i högerspalten).

På Försäkringskassan firar man ju redan med extra bonus att anställda lyckas "tvinga" folk att bli sjukpensionärer vilket blir billigare för staten men sällan bättre för dem det berör.

På regeringskansliet är det helt okej att ha en stab på – jag är inte helt säker på antalet, men många är de… – kanske 4 000 människor som vimlar omkring och, i vissa fall, kan hitta på fanstyg och lura statsråden att godkänna anslag för projekt med korkade namn så att pengarna i stället hamnar i de anställdas fickor. Och regeringskansliet kan ha en anställd som hotar en reporter som ställer frågor och har åsikter att om hon beter sig så, då kommer hon aldrig att få hjälp av något kvinnohus. Etc, etc i det oändliga.

Inom Polisen behöver man inte heller bry sig om att göra sitt jobb korrekt eftersom 99 % av alla anmälningar om övergrepp och felaktigheter begångna av Poliser ändå aldrig verkar leda någon vart. Det är värt för Polisen att fira detta med extra munkar till kaffet.

Listan kan göras lång på alla skattemedelsavlönade som kan fira sina egna dåliga insatser och som kan fira att vad de än gör så står facket solidariskt bakom dem även om inte deras ledningar alltid gör det. Men vad har väl en ledning på en myndighet att säga till om i Sverige idag? Platt intet.

Så MIG:or och alla andra inom den statliga sfären: fortsätt med den trend ni redan satt och som nu blommat ut för fullt i en helt ny kultur i myndighets-Sverige. Ingen och inget kan stoppa er. You rule!

Citera gärna men ange källan!

Censur i Egypten

Egyptisk lag ger Informationsministeriet rätt  att helt bannlysa eller att censurera vilken publikation som helst. Censorerna läser t.ex. igenom varje nummer av tidningen Middle East Times innan den får distribueras.

Artiklar kan censureras om de:

• Rapporterar om brott mot mänskliga rättigheter
• Kritiserar presidenten eller hans familj
• Kritiserar militären
• Refererar till någon som helst "illa behandling" av egyptier i "vänskapliga" arabstater, i synnerhet Saudiarabien 
• Diskuterar moderna, oorthodoxa tolkningar av Islam.
• Rapporterar om diskriminering av koptiska kristna i Egypten

Censorerna är dock en aning nyckfulla och godtyckliga — ibland går saker och ting igenom, ibland inte.  Här följer någgra få exempel på vad som censurerats:

Torture victim’s wife calls for justice
Sleeping Rough on the Streets of Cairo
Madonna draws recruits to the Kabbalah
och
Deported Egyptians "faced abuse" (om de två från Sverige deporterade egyptierna)

Vi vill givetvis inte ha den här typen av censur i Sverige! Men eftertanke, ansvarskänsla och hederlighet är inte så dumt när man ska skriva om människor som har liv, barn, familj etc. Och att sprida rena lögner, som dem som Expressen fabricerade om Mikael Persbrandt är ett lågvattenmärke utan like. Liksom oreflekterad all drevjournalistik och massjournalistik som innebär att varenda kotte sliter i samma människor och springer åt samma håll när något händer; det skulle vi gott kunna vara utan. Trots att vi inte har egyptisk censur i Sverige…

Feminist i Bahrain frikänd från anklagelsen att han förolämpat en domare

Ghada Jamshir är chef för en kvinnokommitté som lobbar för en ny lag som gör att familje- och kvinnofrågor flytas från islamiska till civila domstolar.

Hon sa i en kommentar häromdagen, att rätten i Manama frikände henne från anklagelsen att ha förolämpat en islamisk domare vid ett telefonsamtal och offentligt på Justitieministeriet.

"Det är en seger för kvinnorna i Bahrain. Vi har kämpat i åratal för att reformera islamisk rättvisa och jag hoppas att den här domen ska sätta ljuset på legitimiteten i våra krav", sa Ghada Jamshir.

I maj anklagades hon för att offentligt att kränkt det islamiska rättsväsendet genom att distribuera flygblad – ett allvarligt brott i det muslimska kungadömet Bahrain – och föratt han förolämpat en domare i telefon och i domstolen. Den första åtalspunkten lades ner eftersom anklagelsen gjordes efter att tiden för klagomål hade gått ut. Ghada Jamshir har nu friats från alla anklagelser.

Domare Jassem Al Zawadi gjorde sin anmälan mot henne år 2001.

Tsunamin var Guds hämnd mot kvinnorna

Sharia-domaren Marluddin Jalil i Aceh, Indonesien, som tidigare beordrat att kvinnor som inte bär sjal ska bestraffas, har också sagt:

"Tsunamin inträffade på grund av de synder som folket i Aceh begått."

Han sa vidare:

 "I den heliga Koranen står det att om kvinnorna är goda så gårdet bra för landet."

Katastrofen för ett år sedan används också av den hårda linjens islamister för att jaga kvinnor. En polisstyrka skapad efter saudiskt exempel, där det finns en strikt sedlighetspolis, letar efter kvinnor som begått minsta "fel" för att förödmjuka dem offentligt. Dessutom har fler än 100 spelare och drinkare, både män och kvinnor, blivit spöade offenligt och en del "rättrogna" har också krävt att tjuvars händer ska amputeras.

"En ny tsunami kan komma att drabba oss", sa sharia-domaren Marluddin Jalil. "Om människor inte lyssnar på Allah kommer de att bli bestraffade."

Skuldfrågan i tsunamikatastrofen tycks i alla fall vara synnerligen tydlig och klar för domare Jalil!

Första skyddade boendet för misshandlade kvinnor och barn i Saudiarabien

I ett land där kvinnor inte haft (har)mycket att säga till om och där deras ord väger lätt, Saudiarabien, öppnades det första "women’s shelter" i landet i oktober 2005. Det innebär att man i Saudiarabien nu erkänner att kvinnor (och barn) blir misshandlade, sexuellt antastade och psykiskt trakasserade i sina hem, av män, och att de inte ska behöva utstå detta.

Skyddsboendet – shelter – administreras av Al-Bir Society och godkändes av prins Naif i juli, då han erkände behovet av en fristad för kvinnor ochbarn från våld i hemmen.

I Arab News berättades i juni om en kvinna, D.T., som var gift i 25 år och som misshandlades av sin make. Hon fick inte äta med honom och om hon inte lydde hans regler slog han henne brutalt. han gav henne inga pengar alls och han tvingade henne att vara tacksam för att hon fick mat och fick bo i hans hus.

D.T. gifte sig när hon var 14 år gammal och hon trodde under många år att det var nornalt att en make behandlade sin hustru på ett sådant fruktansvärt sätt. Så småningom förstod hon att det inte skulle vara så.

"Jag packade mina tillhörigheter och beslöt mig föratt resa till staden där mina föräldrar bor. Han körde mig till flygplatsen", berättade D.T. "När jag kom fram insåg jag att han inte skickat mina saker och att han inte tillät barnen att ringa mig. jag blev tvungen att återvända för mina barns skull."

D.T. blev så deprimerad att hon försökte ta sitt liv och efter den händelsen sökte hon psykiatrisk hjälp.

Det nya och hittills enda skyddsboendet (shelter ) kan ta emot upp till 150 offer för våld samtidigt. Där finns socialarbetare som ger råd och stöd och man arbetar också för att samla in data om våld i hemmen i Saudiarabien.  Det förslår inte långt, men även en droppe i havet – eller ett sandkorn i öknen – är bättre än ingenting alls. För 150 misshandllade kvinnor och barn i Saudiarabien är livet i alla fall tillfälligt lite lättare.

Världens mest priviligerade minoritet

Världens mest priviligierade minoritet, det är vi finlandssvenskar. Det är ett faktum som vi känt till länge och som jag också nämnt ett antal gånger, men nu berättar också New York Times om oss under rubriken: "Finland makes its Swedes feel at home".

Artikelförfattaren Lizette Alvarez skriver om hur det i många länder är så att språk kan vara en het fråga och att de små står mot de stora; de maktlösa mot dem som har makt. Och hon ger några exempel på detta. Men berättar sedan om Finland med sina ca 260 000 svensktalande som man gör allt för att de ska ha det bra.

Artikeln om finlandssvenskarna och deras liv som minoritet i det goda Finland kan läsas här.

Och när jag nu ändå är inne på ämnet Finland så kan jag påminna om att Herald Tribune den 29 september 2005 skrev:

Finland ended up in first place in the World Economic Forum’s Global Competitiveness Index, which ranks 117 countries. Four other Nordic countries made the top 10.

 

It was the second consecutive year that Finland topped the list. Also for the second time, the United States, the world’s largest economy, was ranked second.

Läs hela artikeln här.

Jag har bloggat om det här tidigare, men det skadar ju inte att göra det en gång till. Och det är lika trevligt för alla finländare, finnar som finlandssvenskar, att det går så lysande för landet ekonomiskt men också på många andra plan (bl.a. för finska skolelever som ligger främst i flera ämnen bland elever i 42 undersökta länder).

"Det finska undret" är nog något som den betydligt mindre framgångsrika kusinen i väst, Sverige, borde ta efter en del…

29 december 2005: På DN Debatt sticker Migrationsverkets anställda återigen kniven i ryggen på sin generaldirektör…

 …och svär sig fri  från eget ansvar.

Kanske smäller champagnekorkarna på Migrationsverket lite varstans i landet idag, kanske skålas det för de modiga anställda som törs gå ut och klaga på ledningen och likt dagisungar kräva att "fröken", d.v.s. gd, ska klappa dem på huvudet och säga att "det gör inget", oavsett hur de beter sig.

I artikeln finns inte en tillstymmelse till insikt om eller erkännande av att ansvaret, skulden för det som skett inte bara i Solna utan på mottagningsenheter över hela landet, skulle kunna tänkas vara de anställdas, inte ledningens. Det är ju trots allt inte dagisungar det handlar om utan vuxna människor anställda vid ett statligt verk! Av dem borde man kunna kräva att de vet vad som är rätt och vad som är fel och att de, när de begått allvarliga fel, övertramp, kränkningar etc inte skyller på andra utan bär skulden för det de gjort själva. En del borde kanske också dra slutsatsen att de helt enkelt inte är lämpliga för sitt jobb och söka sig någon annstans… Men de som skrivit den här artikeln – och andra – klarar uppenbarligen inte att tänka så utan slår i stället mot andra.

En längre kommentar till de två handläggarnas artikel på DN Debatt finns här!

Filmen om Matti Nykänen

Matti Nykänen har myntat uttrycket: ”Elämä on ihmisen parasta aikaa” (på svenska ungefär ”Livet är människans bästa tid”).

Filmen om Matti Nykänen (76 000 träffar på Google), en av tidernas bästa backhoppare och sedermera skandalomsusad som få, har premiär den 13 januari 2006.

En artikel om fenomenet och tragedin Matti Nykänen av Yrsa Stenius, under rubriken ”Nykänen gick mot sitt öde framför ögonen på publiken” finns här. Notis på SVT Sport under rubriken ”Två års fängelse för Matti Nykänen” finns här.

En Matti Nykänen-sida finns här. Och en sida om filmen MATTi finns här.

Skolor i Svenskfinland får böcker

Hundratals skolor i Svenskfinland får återigen ett bokpaket i början av nästa termin. Paketet innehåller i år böcker utvalda för barn i årskurs fem.

Bland böckerna finns bland annat H.C Andersens klassiker och nya finlandssvenska barnböcker som Tomat på nolltid av Siv Bergman och Ellens annorlunda resa av Monika Vikström-Jokela.

Det är föreningen Hem och Skola och Lisi Wahls stiftelse som skänker både klassiska barnböcker och nya finlandssvenska titlar till skolbarnen för att väcka deras intresse för läsning.
Källa:

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: värdens enda minoritet som faktiskt har det bättre, lever längre, är friskare etc än majoritetsbefolkningen är finlandssvenskarna..

Kärt besök!

Idag hälsade Chrisen på och vi fick några trevliga timmar tillsammans. Hennes besök i Sverige är kort, om några dagar reser hon tillbaka till Prag och läkarstudierna där. Men även om besöket blev kort så hann vi gå igenom det mesta av vikt. Vi håller ju kontakt via telefon och mejl när hon inte är i Sverige.

Vi var också på Vickys Livs och skulle hälsa på Affe och/eller Janne som Chrisen träffade redan för tio år sedan. Då jobbade de på AGEs kontorsgross och hjälpte henne och syskonen med pennor och skrivböcker och pärmar etc när familjen levde under jorden och Chrisen försökte hålla skola med sig själv under den svåra tiden. Varken Affe eller Janne var dock på plats, däremot Ingela som vi pratade en stund med innan vi gick hem igen.

Chrisen har själv gästbloggat här tidigare och jag har skrivit om henne här.  Boken om Chrisen och hennes familj kan man läsa om här.

Tips

Scrolla gärna neråt i bloggen och titta också i arkiven för tidigare månader! Det finns mycket att läsa om i många olika ämnen, inte minst i kategorierna Asyl&Migration och Be my guest.

Vad säger JämO?

Regeringskansliet informerar om nya lagar och förordningar som träder i kraft den 1 januari 2006. Där finns bland annat denna:

Statsbidrag för kvinnors organisering

Syftet med statsbidraget är att stödja kvinnors organisering i egna sammanslutningar. Bidraget skall främja kvinnors deltagande i den demokratiska processen och i samhällslivet. Det skall också möjliggöra för kvinnor att bevaka sina rättigheter och driva sina krav. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2006.

Får männen också bidrag till att organisera sig i egna sammanslutningar? Vilka fler grupper får det? Och varför får överhuvudtaget någon bidrag för att organisera sig i egna sammanslutningar? Vad säger JämO och vad säger DO? Om vissa får, ska då inte alla få? Eller också ingen?

Jag bara undrar…

Alia första kvinnliga jockey från Saudiarabien

^{Tränaren Najeeb Barjes, Alias far Al-Howaite, Alia, prins Alwaleed ibn Talal och Alias bror Sattam.}

Alia Hayel Aboutaiyh Al-Howaite är den första saudiska kvinna att tävla som jockey på internationell nivå. Hon sponsras av prins Alwaleed ibn Talal och deltog den 23 december i World Endurance Championship bära Dubai International Village. Hon blev sjua bland 90 jockeyer från hela världen.

Vi är förtjusta över att stödja den första kvinnliga jockeyn på samma sätt som vi gav stöd åt den första kvinnliga piloten som bryter ny mark för kvinnor i Saudiarabien, sa prins Alwaleed.

Den första kvinnliga piloten i Saudiarabien bloggade jag om här, i juni i år.

Alia uppmuntrades av sin far och blev intresserad av hästar redan som liten. Hon har tränat med prins Alwaleeds som sponsor och haft denbästa tränaren och de finaste hästarna.

Min far och min bror Sattam har hjälpt mig mycket när det gällt att utveckla mina färdigheter, sa hon efter den stora tävlingen nyligen. Hon återvände från tävlingen i prinsens privata jet och fick en hjältes välkomnande i Saudiarabien.

Kvinnor kan – också i Saudiarabien!

Julen på Vickys Livs (Annandagen)

^{Ingrid
Foto: Merit Wager}

et har snöat! Nytorget ligger i vacker, vit vinterskrud (några timmar åtminstone) och jag går i den ljuddämpande snön mot Vickys Livs. Många människor är ute och rör på sig trots att det snöar lite – eller kanske just därför!

En del affärer är mörka, stängda. Deras ägare tar två juldagars välbehövlig ledighet. Andra är öppna och rear kläder, skor, smycken, prylar. Holmkvists på Skånegatan längre ner mot Götgatan (intill Pet Sounds) har 50 % på allt, bl.a. på jättesnygga boots. Och Vickys Livs har förstås öppet ända till 21 idag, Annandagen, precis som nästan alla andra dagar på året.

Ingrid står bakom disken. Affe råkar ha sin lilla matrast just när jag kommer och sitter iklädd en Bajen-ludiskuffa (lokal finlandssvensk benämning på skinnmössa) i rummet längst in i lokalen, bakom det halvt fördragna draperiet. Han studerar som vanligt Söder-bilder och Söders historia på datorn. Han har fått en enastående informativ och bildrik cd-rom (gjord för eller av Stadsmuseet, jag minns inte riktigt vilket) och så fort han får en ledig stund klickar han sig fram längs Söders gator, hus för hus och läser om vilka som bodde var och små anekdoter och berättelser om personer som utmärkt sig på olika sätt. Man kan zooma in vissa delar av kvarter eller hus och komma mycket nära. Och man kan se gamla betyg från någon av folkskolorna på Söder. Och allehanda andra dokument, det är fascinerande och ett jättebra sätt att lära känna sin hembygd. Fast Affe känner ju redan vartenda hus, varenda gata och de olika kvarterens historia etc så väl att han kunde hålla föredrag eller ha ett program på tv där han berättar om Söder. Och så har han ju alla sina egna fotografier också, som han har tagit under decennier.

^{Arne
Foto: Merit Wager}

Arne tittar in, som vanligt. Frusen och med en randig tröja i handen, som han av någon anledning går och bär på. Han värmer sig en stund, vi byter några ord, han tittar in hos Affe som sitter och äter och sedan går han ut igen. Brist på frisk luft och motion lider Arne i alla fall inte av!

En kopp kaffe senare och efter att ha tittat på några bilder från det gamla Söder och handlat tidningar (men inget mer eftersom jag inte behövde något annat), går jag ut i snövädret igen. Och jag tänker på hur det ska gå för Vickys Livs, hur länge det ska finnas kvar med tanke på alla skatter, avgifter, myndighetsföreskrifter och andra pålagor samhället pådyvlar dem. Hur ska alla människor runt omkring klara sig om Vickys försvinner? För, som jag sagt förut: Vickys är inte bara en butik, Vickys är också ett socialt och nästintill kulturellt centrum. Och vi behöver oaser i den hårda och allt mer stressade tillvaro vi lever i, särskilt i en storstad som Stockholm.

Det enda jag egentligen kan göra är att uppmana alla gamla och nya kunder som går till Vickys att fortsätta slänga käft med Olssons & Co som jobbar där, lämna in nycklar för avhämtning av någon annan, låna pirran, titta på Affes Söder-bilder etc men för Guds skull: handla också något! Handla gärna så mycket som möjligt av det ni behöver hos Vickys, annars går den här lilla butiken/oasen på Skånegatan i graven och då återstår inget annat än att dricka gravöl och sedan börja handla på 7  Eleven eller Konsum.
^{Affe
Foto Merit Wager}

Julen på Vickys Livs (Julafton)

^{Affe
Foto: Merit Wager}

"Lase K ringde från Tyskland och beställde all sin julmat hos oss", berättade Affe mellan tuggorna på sin Jansson i det lilla utrymmet bakom skynket längst ner i butiken. Ingrid hade sprungit runt och letat efter grisfötter eftersom Vickys inte själva för den delikatessen (!?) och så hade de fått ihop allt som Lasse behövde till julen, lagom tills han kom hem till Sverige.

Och på julafton framträdde Vickys gosskör med Söders nationalsång vid monumentet Nackas minne på Katarina Bangata. Tomtemössorna gick förstås, som även framgår av bilden, i Bajens färger: grönt och vitt.

Vickys har aldrig stängt, folk skulle bli vilsna om Vickys stängde. T.o.m. på julafton höll de öppet ända till 15! Men efter det var det faktiskt inte mycket idé att vara kvar för då satt ju alla kunder vid tv-apparaterna eller matbordet eller delade ut klappar. Men alla andra dagar håller Vickys Livs öppet till 21.

Jag hoppas att Janne, Ingela, Ingrid, Affe, Storjanne, Annika, Mats, Roger – alla på olika sätt inblandade i Vickys Livs – har haft en strålande jul; både de som har jobbat och de som har varit lediga.

Arbetsmarknadsministeriet i Finland tipsar

^{Foto FST}

Arbetsmarknadsministeriet i Finland tipsar här (på engelska) om en bästsäljande bok om Finland och finländarna och deras egenheter av tyske Roman Schatz. Schatz har i nära två decennier varit bosatt i Finland. Boken är skriven på två språk, engelska och finska, och berättar

Roman Schatz’s websida (på engelska) finns här.

Lästips

Lästips: rapporter och berättelser m.m. sedan flera år tillbaka från Migrationsverkets värld som hittills varit ganska okänd för allmänheten men desto mer välkänd för asylsökande och oss som arbetat med de här frågorna under lång tid.

Julhälsning från Palestina

Jag fick den här julhälsning från vänner i Palestina. Ibland säger en bild mer än tusen ord…

En idealisk svärfar i Saudiarabien

En saudisk far chockade gästerna vid dotterns bröllop: han begärde nämligen endast en riyal (ca 2 kronor) i hemgift för henne av brudgummen. Han sa att han är emot höga hemgifter som ökar den ekonomiska pressen på män som vill gifta sig. Fadern sa att han bara önskar att hans svärson ska ta väl hand om sin hustru och att han inte vill att paret börjar sitt gemensamma liv tyngda av skulder.

Slut med morgonnyheter på svenska i Finlands Television

Efter åtta år av Morgonnytt får Finland inte längre höra nyheter på svenska, bara på finska och engelska på morgnarna. Det berättas i finlandssvenska Hufvudstadsbladet i julhelgen. Sista sändningen var den 23 december. För redaktionen kändes det som om en bit av dem höggs bort.

Leena Pakkanen, redaktionschef på Aamu-tv (Morgon-tv), är nedstämd över besparingsbeslutet. Sedan mars 1997 har nyheter sänts på svenska och blivit en del av vardagen. Morgonnytt har varit den mest sedda nyhetssändningen på svenska med uppemot tvåhundratusen tittare klockan 9.05.

Enligt tillträdande direktören för den svenskspråkiga verksamheten, Annika Nyberg Frankenhaeuser, är det överlappningar inom en alltför stor nyhetssektor man har velat få bort, men ”inget är irreversibelt”.

Lina Nordberg som jobbat över sju år på Morgonnytt tycker att inbesparingen känns lite futtig.

– Det enda som svenska sidan behövt bidra med för att få Morgonnytt är de två redaktörerna. All sändningsteknik och övrig personal finns färdigt inom Aamu-tv.

Nedläggningsbeslutet kom i somras.

– Det är vemodigt, säger Matilda Gyllenberg, som under ett år på Morgonnytt hunnit vänja sig vid morgnar som börjat klockan halv fem.

En mager gran som fått avstå från sina kvistar i dekorationssyfte har stuckits ned i en julgransfot och Leena Pakkanen tittar suckande på den.

– Vår gran får symbolisera nedskärningarna.

Lina Nordberg säger att stämningen varit bra och att det uppstått en hel del synergi trots tre olika språk på morgonprogrammet. Pakkanen håller med.

– Vi har haft hjälp av de svenskspråkiga redaktörerna då vi gått igenom dagstidningarna och ska läsa till exempel Hufvudstadsbladet och översätta ord.

– Vi har haft en rikedom här på Rundradions morgonprogram som inte har funnits någon annanstans, säger Pakkanen.