Nu får Gulafat och Attila komma tillbaka!

Under kategorin Asyl&Migration har jag tidigare skrivit om hur Kaisers hustru Gulafat i somras, gravid i sjunde månaden, fördes till Azarbajdzan och där fick föda deras barn i början av sepember. Jag har berättat om det grymma i att hon utsattes för den här tuffa resan, svag och gravid och i behov av att få vara med sin man när deras första barn skulle födas. "Du får söka på anknytning från hemlandet", var vad paret fick höra och eftersom Gulafat inte ville skiljas från sin man så skedde avvisningen med tvång.

Nu hade de att se fram emot en lång tid av väntan på återförening. Allt mellan några månader och upp till 18 mpnader, ibland ännu längre, kan "anknytningsärenden" ta. Kaiser var förtvivlad, han ville inte missa sin lille sons utveckling, han ville inte vara främmande för sitt eget barn. Så han åkte till Azerbajdzan för att vara med vid förlossningen och tvingades sedan lämna fru och nyfött barn kvar medan han reste tillbaka till Sverige. För att vänta. Och vänta. Och vänta.

Men idag är han glad: Migrationsverket har beviljat Kaisers fru och son inresa i Sverige och deras väntan är nu över. Om några få veckor är familjen hel och Attila får lära känna sin far nästan från början. Stort tack till Eva-Lena Karlsson på Migrationsverket som agerade korrekt och så snabbt det var möjligt efter omständigheterna och inte lät dem vänta längre än nödvändigt! Och som också gav Kaiser beskedet muntligt per telefon, vilket gjorde honom glad och fick honom att känna sig respekterad av myndigheten.