• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2005
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Be my guest 8: Nuri Kino

Under vinjettenuri_nov2005_1133896272_596n ”Be my guest” skriver idag journalisten och dokumentärfilmaren Nuri Kino. Han senaste dokumentärfilm – ”Assyriska – landslag utan land” – visades i fem avsnitt i SVT under hösten. Den här texten är ett autentiskt mejl till mig, som jag tyckte var så halsbrytande och fullt av liv att jag bad om hans tillstånd att publicera det, och fick det.

Jag har varit på fettreduceringsbehandling, jag provade en ny fettreduceringsapparat för min klinik.  Otroligt härligt men det tog tre och en halv timme, vilket innebar att jag blev tvungen att blåsa en källa. En informatör som är beredd att avslöja, mord, justitiemord och poliskorruption. Jag ringde och ringde, men fick inte tag på honom. Medan han satt i ett förortsgarage och väntade på mig låg jag på behandlingsbritsen och njöt. Efter behandlingen i väg till ett möte med stackars redaktionen för en ny tidskrift: ”Du har satt vår balans i gungningen”, fortlöpte det mötet. Och, ja det stämmer. Men det är inget mot min fucking balans, med alla förundersökningar och allt hemligstämplat material jag har hemma.

På väg till bilen, efter det mötet, ringer chefen för en annan redaktion och säger: ”Du, jag gillar dina idéer, din ambition, men jag vill att du ska veta att jag hade de idéerna innan”. Trodde att jag skulle ramla ihop spyende. Men en docka räddade mig. En månglare fick mig att köpa en docka som gråter, sover, skriker, skrattar och äter… jag fullkomligt älskar den. Sätter mig i bilen och inser att jag är en patetisk fyrtioåring som köper ett substitutbarn. Herregud. Bra att jag har kusinbarn att ge den till.

OK, iväg till gymmet. Ställer mig på löpbandet. En tjej kommer fram och säger: ”Gud vad snygg du var på bilden i tidningen”. Ja, vad säger man?

Michael, vakt, ställer sig på löpbandet bredvid och berättar om hans polare som är legoknektar i X (namnet på landet anonymiserat efter Nuris begäran). Om att svenskar i all hemlighet mist livet. Jag tänker: HÅLL KÄFTEN!!! Min hjärna håller redan på att sprängas. Men han fortsätter med nästa grej: ”Har du hört att Olle togs in på Södertälje lasarett med misstanke om att han har fågelsjukan.”

Som tur är gick han innan jag var klar. Orkade inte med honom i omklädningsrummet också, så jag fortsatte att gå ytterligare en kvart. De höjer musiken. Det är Bodies without organs eller vad Alexander Bard numera heter. Otroligt svängig och bra disko. Jag tittar i spegeln och gör några moves. Ensam som jag är på gymmet. Ensam? Varför det? Tänker inte mer på det. Musiken är bra, jag är nytränad och livet leker. Hoppar in i duschen… Svart! Kolsvart”Hallå, hallå, vad händer?” Ingen hör mig.

Jag springer ut naken och fortsätter skrika. Kommer ut i receptionen och ser Jessika, en av tjejerna som jobbar där, i färd med att sätta på larmet.

Hon skrattar så att hon ramlar ned på en stol. Så även nakna jag.

Joråsåatt!!!

Om att svenska inte är officiellt språk i Sverige

Svenska språket är ett av två officiella språk i Finland. Men svenska är inte officiellt språk i Sverige! Däremot är minoritetsspråken finska, jiddisch, meän kieli (tornedalsfinska), romani och samiska lagstadgat officiella språk i Sverige. Nog är det väl underligt att svenskarnas eget modersmål inte har samma status i Sverige som det har i Finland och som fem andra språk har i detta land?

Sture Allén (ledamot i Svenska Akademien) har skrivit om detta i Svenska Dagbladet Kultur under rubriken Är god svenska diskriminerande?. En rubrik som jag för övrigt knappast tror att någon skulle komma på att överhuvudtaget ens formulera i något annat land… Han kommenterar betänkandet "Mål i mun" som fört fram ett förslag om att lagfästa svenskan som officiellt språk i Sverige. Betänkandet har fått stöd av en stor majoritet remissinstanser, bland dem Svenska Akademien. Sture Allén skriver:

"Läget är ju det bisarra, att svenskan är officiellt språk i EU och i Finland men inte här. Däremot har vi fem officiella minoritetsspråk. Vad sägs då i propositionen? Där heter det att man inte bör genomföra förslaget om en lag om svenska språket utan ställa upp ett politiskt mål om att svenskan skall vara huvudspråk i Sverige. Alltså ingen säker grund utan ett konjunkturberoende och föränderligt mål helt i politikernas händer."

Han skriver vidare:

"Hur kan det komma sig att makthavarna inte vill befästa sitt eget allmänspråks roll genom att lagfästa det? Det ena skälet anges vara att det kan uppkomma problem i internationella sammanhang. Vad den saken beträffar kunde man kanske ha hört sig för med andra länder om hur de klarar kontakten. Exempelvis har våra vänner finländarna haft två officiella språk sedan 1919 utan att nationen veterligen har misslyckats på den här punkten.

Det andra skälet att avfärda förslaget är av allt att döma huvudorsaken: en bestämmelse om att de som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall använda klar och begriplig svenska kan uppfattas som diskriminerande mot dem som inte har svenska som modersmål eller av annan anledning inte behärskar svenskan."

Hur vansinnigt är inte ett sådant resonemang?Det här är Sverige, svenska är huvudspråket (och borde vara det officiella språket!) det är ju fakta. Och är det någon som diskrimineras här så är det ju svenskarna!!! Varför ska svenskarna diskrimineras i sitt eget land? Jag delar helt Sture Alléns inställning och åsikt när han skriver:

"Ödmjukhet är en dygd men självutplåning är det inte. Genom propositionen bugar man sig så djupt att ansiktet är på väg genom mattan. Vilka signaler – för att använda en bild ur propositionen – ger en sådan hållning den offentliga förvaltningens folk, svensklärarna, skolungdomen, föräldrarna, journalisterna och inte minst de invandrare som seriöst och målmedvetet arbetar på att tillägna sig svenskan för att kunna delta i samhälls- och kulturlivet?"

Nu får svenskarna sluta med det här larvet som inte bara invandrare utan också folk i andra länder skrattar nedlåtande och föraktfullt åt. Och riksdagen och andra inblandade experter och utredare etc måste ta till sig det Sture Allén så väl formulerar och som jag och säkert många med mig håller med honom om:

"Det politiskt korrekta språket är ett ohägn, inte minst genom sitt misstänkliggörande av dem som använder sitt språk normalt och utan ont uppsåt. Jag tänker inte här på studentikosa ting som att tjock skall ersättas av kroppsligt begåvad. Vad jag tänker på är att man till exempel måste kunna diskutera invandrarfrågor utan att kallas rasist och peka på att svenskan är Sveriges viktigaste språk utan att kallas nationalist. De som tar till rasist och nationalist i sådana sammanhang misshandlar sitt modersmål. Ord som dessa karakteriserar enbart den som hävdar att den egna rasen respektive nationen är överlägsen andra. Riksdagen skall som den naturligaste sak i världen kunna besluta att svenska skall lagfästas som officiellt språk i Sverige utan att anklagas för nationalism eller rasism."

Jag älskar svenska språket! Jag älskar också finska språket. Två så diametralt motsatta språk som man t.o.m. tänker olika på. Jag gillar engelska språket också och jag behärskar dessa språk väl. Men svenska allra bäst, förtsås. Mitt modersmål som är officiellt språk i Finland men inte i Sverige. Än.

Fler kvinnor intresserade av rådgivning om hur man startar eget

Antalet kvinnor som vill ha rådgivning för att starta eget företag har tydligen ökat markant under andra halvåret 2005, enligt Jobs and Society Nyföretagarcentrum (läs här). 13,1 % av dem har en bakgrund som offentliganställda.

Det är väl roligt att antalet människor överhuvudtaget, män eller kvinnor, som vill ha rådgivning om hur man startar och driver eget företag ökar, men från rådgivning till att faktiskt starta företag är steget långt (många blir avskräckta along the way) och till att driva företaget och kunna leva på det är steget t.om. längre än Mästerkattens i sjumilastövlar…

Harry Goldman, verkställande ledamot vid Jobs and Society, ser enlig Svenska Dagbladet Näringsliv, flera faktorer bakom ökningen av kvinnor som efterfrågar rådgivning och funderar på att starta eget. Bland annat för att den bransch som växer mest när det gäller nya företag är hälsovård i vid bemärkelse och vi lägger mer och mer tid och pengar på oss själva, både det yttre och det inre. Tidigare har vi inte varit vana att betala för sådana tjänster, men nu lär det finnas det en helt annan betalningsvilja än tidigare. Och det är inom det här området som många kvinnor tydligen hoppas och tror att de ska kunna skapa sig ett lönsamt företag.

Också bland kvinnor 50 plus ökar intresset för företagande, kvinnor som ofta är högt kvalificerade blir konsulter inom ekonomi, juridik och finans, eftersom de vill kunna styra sitt arbete själva. Och en  växande nisch i Stockholm är också homestaging (när man fixar till sin lägenhet eller sitt hus lite extra inför en försäljning).

Ja, som sagt: det är roligt att det finns intresse för att starta eget. Jag är bara rädd för att intresset svalnar hos väldigt många när de får höra vad som krävs och hur de avgifts- och skattebeläggs och avkrävs en massa uppgifter och blanketter m.m., d.v.s. allt annat som hör till och som blir särskilt betungande för enmans- och mycket fåmansföretag. Hade jag vetat ens hälften så hade jag knappast vågat starta enskild firma. Det var kanske tur att jag aldrig fick någon rådgivning…

Citera gärna men ange källan!

Mumincitat of the day #8

Är de arga, de där drontarna? frågade jag försiktigt medan vi gick nedåt flodstranden.

Jo, svarade Fredrikson. Men de trampar på en bara av misstag. Gråter en vecka efteråt. Bekostar begravningen också.

Ingen vidare tröst om man är platt, mumlade jag och kände mig mycket modig. Jag frågar er, käre läsare: är det någon konst att vara modig om man inte är rädd?

Forts.: Regeringsrätten fattade beslut i fallet Mamadou

Efter att nu ha läst regeringsrättens beslut gällande Mamadou Ouri Bari som satt inlåst på Migrationsverkets förvarsenhet i mer än två år återkommer jag här med kommentarer.

I beslutet från regeringsrätten finns, så vitt jag kan utläsa, ingen vägledning om hur länge man i framtiden ska kunna hålla asylsökande personer i förvar. Jag är inte kapabel till att förstå om/hur beslutet ska kunna användas som ett riktmärke för maximal tid som asylsökande kan låsas in. För mig ter det sig som om beslutet berör enbart just Mamadou Ouri Bari.

I beslutet står bland annat:

"Enligt 6 kap. 4 § andra stycket utlänningslagen gäller som huvudregel att en utlänning, om ett beslut om avvisning har meddelats, inte får hållas kvar i förvar mer än två månader. Den tidsgränsen får överskridas endast om det finns synnerliga skäl för en längre tid. Vidare följer av 6 kap. 8 § att ett beslut om förvar ska upphävas omedelbart om det inte längre finns skäl att hålla utlänningen i förvar."

Att det står så i utlänningslagen är givetvis sedan tidigare väl känt för alla inblandade, men det verkar ha mist sin betydelse för Polisen som håller asylsökande som ska avvisas inlåsta betydligt längre än två månader, liksom för Länsrätterna som mer eller minre slentrianmässigt avslår överklaganden och inte heller håller sig till två månaders-gränsen eller kraven på "synnerliga skäl". Så det kan väl vara bra att regeringsrätten påminner om dessa regler även om det är tveksamt vad den påminnelsen kommer att få för praktisk effekt…

I regeringsrättens beslut, underskrivet av fem personer, står vidare:

"Av de angivna bestämmelserna framgår att en förlängning av den i 6 kap. 4 § andra stycket angivna tiden för förvar kan komma i fråga endast under förutsättning att grund för förvar alltjämt föreligger enligt 6 kap. 2 §. Dessutom fordras att omständigheterna är sådana att det finns synnerliga skäl för en förlängning. Regeringsrätten finner inte skäl att ifrågasätta underinstansernas bedömning att det vid tiden för deras prövning förelåg sådana omsändigheter i målet som utgjorde grund för förvar. Frågan i målet blir därför om det kan anses ha förelegat synnerliga skäl att hålla Mamadou Ouri Bari i förvar under ytterligare tid."

Här blir det litet konfunderande: å ena sidan har regeringsrätten i det första citatet ovan talat om huvudregeln i lagen som inte ger rätt att hålla asylsökande i förvar mer än två månader (om inte synnerliga skäl föreligger…) men å andra sidan ifrågasätter rätten inte heller underinstansernas bedömning som inneburit att Mamadou Ouri Bari hållits inlåst i mer än två år…

Nästa citat ur regeringsrättens beslut lyder:

"Även om Mamadou Ouri Bari själv inte medverkat till att avvisningsbeslutet skulle kunna verkställas utan tvärtom medvetet försvårat utredningen, och den långa förvarstiden därför i stor utsträckning kunnat tillskrivas Mamadou Ouri Baris eget handlande, kan en ytterligare förlängning av tiden enligt regeringsrättens uppfattning inte anses ha stått i rimlig proportion till intresset av att underlätta verkställighet avavvisningsbeslutet. Kravet på synnerliga skäl i 6 kap. 4 § utlänningslagen för att hålla Mamadou Ouri Bari i fortsatt förvar kan därför inte anses ha varit uppfyllt."

Å ena sidan argumenterar rätten att det får tillskrivas Mamadou Ouri Baris eget handlande att han hållits inlåst så länge (!?), å andra sidan att kravet på synnerliga skäl för att hålla honom i fortsatt förvar inte kan anses vara uppfyllt! Frågan: "Ska människor som inte begått något brott få tas i förvar på obestämd tid eller inte?" är således så vitt jag kan begripa fortfarande obesvarad. Eller ska regeringsrättens beslut tolkas som att "max två år kan man hålla folk inspärrade"? Regeringsrätten hade chansen att klargöra det hela men jag kan inte se att den gjorde det, i varje fall inte så att man kan förstå beslutet på ett entydigt sätt. Men nu, när ärendet vandrat genom alla inhemska instanser så kanske (jag vet inte om det går och har inte kontrollerat det än) att det kan föras till Europadomstolen så att vi kan få ett mått på hur länge man i Sverige har rätt att frihetsberöva människor som inte begått bågot brott.

Slutklämmen i beslutet som fem personer kommit fram till är följande:

"Den 15 november 2005 trädde lagen (2005:762) om ändring i utlänningslagen i kraft. Lagändringen ger möjlighet till en generösare tillämpning av de skäl som anges för att få uppehållstillstånd i Sverige. Med hänvisning till de nya lagreglerna beslutade Migrationsverket den 16 november 2005 att Mamadou Ouri Bari inte längre skulle hållas i förvar. Migrationsverket har inte förordnat att han ska stå under uppsikt."

Och den säkert helt korrekta men meningslösa slutklämmen:

"Då Mamadou Ouri Bari numera försatts på fri fot bör målet avskrivas."

Hur vägledande blev egentligen det här beslutet?

Citera gärna men ange källan!