Anonyma, outbildade, hatfyllda

Sedan mer än tio år är det någon/några "riktiga" svenskar som lägger ner tid på att kopiera artiklar, skriva kommentarer och smädelser och direkta oförskämdheter, lägga en massa papper i kuvert, köpa frimärken och gå till brevlådan och skicka till människor som de av dunkla anledningar känner att de måste spy sin galla och sitt oresonliga hat över. Det är människor som troligen mår mycket dåligt, som har lågt – om ens något – självförtroende och förmodligen antingen är pensionärer eller arbetslösa eftersom de har tid och råd med sin "hobby".

Så här skriver dessa "riktiga" men anonyma och därmed fega svenskar:

"Det är asylanternas fel att svenskarna fått det så dåligt i vårt land!!!

Som språkmänniska kan jag inte låta bli att uppmärksamma den märkliga språkhanteringen. Trots att det är en "riktig" svensk som har skrivit meningen, innehåller den ett gravt språkfel. Det heter:

"Det är asylanternas fel att svenskarna fått det så dåligt i SITT land!!!"

Alltnog. Vidare skriver den här språkligt outbildade "riktiga" svensken:

"Varje trafik dödad journalist/miljöpartist är en seger för Sveriges folk!"

Återigen ett språkfel, denna gång felaktig särskrivning. Det heter:

"Varje TRAFIKDÖDAD journalist/miljöpartist är en seger för Sveriges folk!"

När det gäller denna "riktiga" svensks käcka utrop:

"Hata invandrarna!"

så klarar han/hon att skriva dessa två ord utan språkfel! Grattis! 

Han/hon tar sig även rätten att kalla mig sådant som min icke-svenska uppfostran förbjuder mig att upprepa och som jag själv aldrig skulle komma på tanken att kalla någon jag inte känner och inte har några belägg för eller vet att de har någon relevans. Texten fortsätter och nedanstående meningar tyder även de på ett oresonligt hat som inte kan ha sin grund i något annat än just att vederbörande tycker rejält illa om sig själv, har ett miserabelt liv och antingen är pensionär, arbetslös och/eller socialbidragstagare eftersom han/hon har så mycket tid att ägna åt att sprida hat:

"Det är ditt fel att svenskar dör i väntrummen. Hoppas att du får hjärnblödning nästa vecka så får du också dö i ditt väntrum."

Fega människor som inte vågar stå för sina åsikter utan gömmer sig är det värsta som finns och vad de vräker ur sig behöver man inte ta på allvar.

Förslag till den/dem som i åratal spritt sitt anonyma hat på detta sätt: använd dina/era pengar och din/er tid till att göra något vettigt för alla de "riktiga svenskar" som behöver era omsorger i stället för att slösa det på meningslösa brev! Eller gå en kurs i ert modersmål så att ni lär  skriva korrekt svenska!

Citera gärna men ange källan!

Bo Carpelan skrev Finlandiahistoria!

Det här är en dag av ett slag som inte återkommer. Det kan jag vara säker på!

Det sa författaren Bo Carpelan, 79, när han mottog Finlandiapriset av riksdagens talman Paavo Lipponen.

I den prisbelönta romanen Berg återkommer huvudpersonen Mattias till sin gamla barndomsgård 55 år senare.

Personerna är fiktiva, men huset är från mitt eget förflutna, säger Bo Carpelan.

Första gången han fick Finlandiapriset var 1993 med romanen Urwind. Då hade han varit nominerad flera gånger. Nu fick han priset för andra gången.

Bland sex kandidater ansåg Lipponen att Carpelans roman Berg var den starkaste.

Jag har valt den bästa litteraturen utgående får min egen litteratursyn. Framför allt handlar det om den språk- och uttrycksrikedom som litteraturen rymmer, sade Lipponen i sitt tal vid Gamla Studenthuset.

Carpelan lyckades därmed med en historisk bedrift: ingen annan har tidigare vunnit Finlandiapriset två gånger.

Nästa år fyller Bo Carpelan åttio år. Det tar allt längre tid för honom att skriva sina romaner.

Berg tog fem år av mina krafter.

Men tredje gången gillt tror han inte att det blir i Finlandiasammanhang.

En nittioårig gaggig gubbe som tar emot priset? Nej tack.

När finlandssvenska Hufvudstadsbladet intervjuar Bo Carpelan är det ännu en timme kvar till prisutdelningen. Något tal har han inte förberett.

Nej, det är många år sedan jag skrev ett ordentligt tal. Det får bli improviserat.

Carpelan planerade aldrig att bli författare.

För mig var det självklart att jag ville jobba med böcker. Som barn sprang jag ständigt vid Richardsgatans bibliotek. Och så småningom, 1946, fick jag in min fot där. Det var alltid viktigt för mig med ett vanligt 9-4-jobb. Att träffa människor, sitta på sammanträden, ibland tråkiga sådana, att ha en massa bra arbetskolleger. Jag sade upp mig först 1980 då jag fick konstnärsprofessur.

De tidiga verken skrevs på kvällar och mornar, ibland på jobbet innan telefonerna började ringa. Romanen Axel år 1986 tog femton år och skrevs ursprungligen på bibliotekskort, sedan i vaxdukshäfte, innan den knackades ner på skrivmaskin.

I dag har Bo Carpelan inte samma takt. Titlarna sprutar inte ut som tidigare.

Det går naturligtvis långsammare. Till exempel Berg har tagit fem år av mina krafter. Och romangestalterna vandrar fortfarande omkring i mitt huvud. Det viktigaste är ju att läsa mycket. Jag läser varje dag.

Senast Carpelan vann Finlandiapriset, 1993, valde han att återvända till sitt så kallade ”hemland”, lyriken. Kommer han att göra det nu också?

Jo det kommer jag att göra. Utan vidare.

Finlandiavinnande romanen Berg är en fiktiv berättelse som tar avstamp i ett barndomshus där Carpelan själv vistades på 30-talet. Själva gården har funnits på samma ställe i Odensaari nära Nådendal sedan 1400-talet.

Carpelan är en gammal adelssläkt, men samtidigt är det mycket torftighet och dålig ekonomi i författarens verk.

Jag kommer från en mycket gammal släkt som fick sitt adelsbrev på 1400-talet vid Åbo Domkyrka. Men jag har aldrig fäst mig mycket vid detta. Min barndom var vad man skulle kalla borgerlig, ofta överskuggad av ekonomiska problem. Min pappa var kemisk ingenjör som blev banktjänsteman. 1931 slutade min mamma jobba helt och pappa fick försörja hela familjen. Sen blev det bättre när jag kunde få jobb. Kriget strök också bort det mesta av lån och så.

Han började skriva på 40-talet, en tid som präglades av brytningar inom poesin. Det fanns en viss osäkerhet om var man skulle placera hans dikter. Var han centrallyriker?

40-talet var präglat av rikssvensk lyrik som aldrig var särskilt viktig för mig. En elak kritiker kallade mig för sommarstugepoet och det var en benämning som jag egentligen gillade. Jag trivdes vid sommarstugan.

Själv anser han att han hittade sin röst först på sextiotalet.

Så småningom gick det mot en enklare och klarare stil. Den första gången jag riktigt lyckades var med Den svala dagen 1961. Det tog alltså 14 år innan jag hittade mitt språk. När jag skriver prosa är det också poetiskt. Jag har svårt att skriva typisk realistisk epik eller något sådant.

Det är Lipponen som ger dig priset. Tror du att politiker i allmänhet är läsande människor?

Det är ju härligt om det finns sådana osannolika figurer. Litteraturen har oändligt mycket att ge när det gäller människan. Både ren fakta och rent emotionellt.

Du har alldeles tydligt en bibliotekarie i ryggmärgen.

Alltid.

^Källa:

Karin Hübinette blir ny programledare för Sveriges Televisions program Agenda

Den 18 maj och den 30 juni bloggade jag om det! Och jag fick som jag ville!

Den 30 juni bloggade jag så här:

Karin Hübinette – programledare för Agenda!

Den 30 juni skrev någon i en av de stora kvällstidningarna att det är "rena gubbkatastrofen" i TV i sommar. Han rabblade upp en massa män som leder allsångsprogram och snickeriprogram och underhållningsprogram och… Det stämmer säkert, trots att jag inte reflekterat över det. Inte stör de "gubbarna" mig heller. Lika lite som det vare sig stör eller får mig att jubla att två kvinnor leder Sommardebatt från Umeå. Bara det är bra och kunnigt/roligt/händigt/sångkunnigt folk som passar för sina uppgifter så spelar det ingen roll för mig om programledarna är män eller kvinnor, unga eller gamla, svenskar eller något annat.

Men jag kom att tänka på att den 18 maj bloggade jag så här – och fortfarande står för, varför jag upprepar det jag skrev då:

Nu slutar Lars Adaktusson efter många Herrans år som programledare för Agenda. Allt har sin tid.

Om nu Agenda ska fortsätta sändas så behövs förstås en ny programledare. Nu är det ju inte precis så att det ordnas en folkomröstning i frågan, men om jag i egenskap av "allmänheten" (en mikroskopisk del av den) får ha ett önskemål så är det: Karin Hübinette!

Jag har sett och hört henne sedan den tid då hon hetter Karin Pettersson och plötsligt liksom kom från ingenstans och började leda Kvällsöppet från Göteborg hette. Hon klarade sig bra redan då och har med åren i Uppdrag granskning och genom annat hon gjort vuxit till en stabil, kunnig och karismatisk tv-personlighet. Hon viker sig dessutom inte lätt: vill hon ha svar på en fråga så frågar hon tills hon får svar. Det är mycket bra. Det finns tyvärr alltför många som inte gör det. Jag är övertygad om att hon skulle vara alldeles utmärkt som programledare i samhällsprogrammet Agenda. Faktiskt kan jag inte tänka mig någon annan som skulle passa bättre!

Hoppas att någon SVT-chef inser detta och att vi från nästa höst får se Karin Hübinette i Agenda varje söndag kväll!

Det blev alltså som jag – och säkert många andra – önskade! GRATTIS Karin Hübinette! GRATTIS Sveriges Television!

Ankdammarnas ankdamm eller Heja Centern!

Nu hojtar alla i högan sky om att "det råder en allvarlig splittring inom borgerligheten" för att Centern gått ut och krävt misstroendeförklaring mot utrikesminister Laila Freivalds, och de andra partierna i alliansen inte är med på det. Ja men Herre Du Milde, snacka om att analysera konstigt och om att flytta fokus från det som är viktigt till det som inte alls är lika viktigt!

I SVT Aktuellt sitter en allvarlig och allvetande Mats Knutsson och analyserar sönder en självklar och tydlig sak: Centern vill uttala en misstroendeförklaring gentemot främst utrikesminister Laila Freivalds medan de andra borgerliga partierna ännu inte riktigt har bestämt sig för var de står. Vad är det som behöver tramsas om här? Centern vill markera och visa att det inte är acceptabelt att ha så okunniga, oengagerade och otrevliga människor i ledningen som de som utpekats med namns nämnande i katastrofkommitténs rapport. De kan inte begära misstroendeförklaring gentemot tjänstemännen (det kan däremot vi, folket!), men däremot gentemot statsråd(en). Och det gör de.

De andra borgerliga partierna står där med fingrarna i luften, fega och taktiska och funderar på "om det lönar sig" att sätta ner foten. De kalkylerar och funderar med iskalla hjärnor medan Centern visar med hjärta och känslor var de står. Det inger med stor sannolikhet respekt hos både säkra och inte säkra men eventuella väljare.

"Jag vet inte vad som hänt med Centern. Det tycks vara ett haveri i ledarskapet", säger kristdemokraternas ledare Göran Hägglund. Men på vilket sätt visar han ledarskap i den här frågan? Genom att hålla tyst och, taktiskt, invänta "ett bättre tillfälle"? Eller genom att bara låta allt passera utan kraftfulla åtgärder, kraftfulla genom att visa en viljeinriktning, även om den inte leder till önskat resultat?

"Jag är bekymrad över att Centern inom loppet av bara ett par dagar frångår en överenskommelse", säger moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Ja men, Fredrik Reinfeldt, det är väl inte det som är det viktigaste! Det viktigaste är väl att göra något, att på något sätt visa att "nu acceperar vi inte den s.k. regeringens inkompetens längre". Inte att sitta och vara taktisk. Och förresten: ställ er frågan om hur taktiskt det är gentemot väljarna att ni sitter och håller upp fingrarnai luften för att känna av varifrån det blåser i stället för att visa vad ni tycker…

Till slut: fp-ledaren Lars Leijonborg ställer sig också avvisande till centerns utspel. Suck. Gäsp. Icke förtroendegivande.

Heja Centern!

Läs här vad Centern säger under rubriken Ansvar måste utkrävas.

Citera gärna men ange källan!

Läs alla gästbloggningar!

Läs alla gästbloggningar hittills här! De är samlade under rubriken "Be my guest" lite längre ner i högerspalten!

Tänkande och mänsklig polischef!

16-åriga Daria omkom i en skoterolycka under en färd längs Kungsleden. Hon hade bara en månad fött en son, som blev moderlös och för hennes föräldrar var naturligtvis förlusten av dottern obeskrivligt smärtsam. För att på något trösta sig, följde de sina ryska traditioner och byggde ett monument över dottern på olycksplatsen.

"Det är också för Glebs skull som vi byggt minnesmärket. När han är stor nog att förstå vill jag berätta för honom om hans mor och visa honom den plats där hon dog".

Det sa Julia Skoda, mamma till Daria och den som nu tar hand om dottersonen Gleb som miste sin unga mamma, till Västerbottens-Kuriren häromdagen.

Men nitiska tjänstemän på Länsstyrelsen fick nys om saken och började genast prata om "svartbygge". De anmälde föräldrarna till Polisen; vilken total brist på empati! Men nu kommer lite solsken in i bilden, genom polischefen Jan-Erik Hansson, som i Expressen idag säger:

"Familjen anmäldes för allmänfarlig vårdslöshet men ingen har ens varit i närheten att skadas av monumentet. De gjorde inte heller något brottsligt när de byggde utan tillstånd eftersom de inte visste att det behövdes. Utan uppsåt begår man inget brott."

Det är otroligt glädjande och inger hopp om mänskligheten när människor, som polischefen Hansson, stannar upp och tänker till och inte bara rusar iväg och hojtar om märkliga regler och slösar skattebetalarnas pengar på att jaga en sörjande familj fullständigt i onödan.

Fram för fler som polischefen Hansson!

Presidenten ska ha sista ordet

^{Republikens president Tarja Halonen
Foto: hallitus/regeringen (bilden får användas)}

President Tarja Halonen håller fast vid att presidenten ska ha sista ordet då finländska trupper skickas ut på krishanteringsuppdrag.

I en intervju i tidningen Kaleva konstaterar hon att uppgiften enligt grundlagen sköts av presidenten och inte någon annan. Halonen understryker att den högsta ledningen av försvaret inte kan delas upp mellan president och regering.

Saken har debatterats aktivt efter att riksdagens grundlagsutskott tog upp frågan. Utskottet ville flytta över beslutanderätten för framtida finländska EU-styrkor från presidenten till statsministern. Regeringen drog å sin sida tillbaka ett förslag till ny krishanteringslag från riksdagen. Regeringen föreslår nu en grundlagsändring för att försäkra att presidenten också i fortsättningen ska ha all makt i frågan.

Halonen ser emellertid ingen orsak att göra några ändringar i grundlagen just nu. Hon anser att det med fördel kan göras senare. En större ändring ska göras i dagsljus med djup politisk och juridisk eftertanke, sade Halonen i intervjun.

_Källa: