Min artikel om Brottsförebyggandet rådets (Brå) statistik

Det har blivit lite liv i luckan kring Mauricio Rojas debattartikel i DN den 12 december under rubriken Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet (finns här), men också kring min artikel på Sidan 4 i Expressen idag. Expressen har tyvärr satt den missvisande rubriken Rojas har rätt om invandrarna på den, men artikeltexten kan läsas här. Som framgår av den har jag främst kommenterat Brå och vad rådet ska föra statistik över, men också regeringens direktiv till Brå, som jag (ännu) inte  känner till.

Till journalister, redaktörer och programledare etc inom andra medier:
Läs gärna min text ordentligt och inte bara rubriken innan ni bjuder in mig till diverse program och om ni är intresserade av det ska föras en vettig, objektiv och öppen debatt om regeringens direktiv till sin myndighet, om BRÅ och dess statistik och vilka den ska omfatta. Dessutom: jag kan knappast komma och kommentera en rapport i radio eller tv som inte ens publicerats än! Inte heller samma dag den publiceras – det måste ju ändå finnas tid att läsa och (helst) förstå en rapport innan man ska sitta och säga saker och ting i andra medier!? Eller krävs det inte längre att man vet vad man talar om, bara man säger det som reportern/redaktören anser "passar in i konceptet"? Se där, nu initierar jag en helt ny debatt!

Läs även journalisten Nuri Kinos gästbloggning i samma ämne här nedanför!

Citera gärna men ange källan!

Be my guest 11: Nuri Kino

Under vinjetten ”Be my guest” skriver återigen journalisten, kandidaten till Stora Journalistpriset, vinnaren av Guldspaden samt dokumentärfilmaren Nuri Kino.

På söndagar går ett samhällsprogram i den turkiska TV-kanalen TGRT-EU. Ett tema var Kriminella ungdomar i Europa. Reportrarna ställer frågorna: Varför blir man kriminell? Vilka blir kriminella? De kriminella ges ett ansikte, en bakgrund, familjerelationer och sätts i sitt sammanhang. Programmet visar att det handlar om människor. De lysande unga reportrarna får oss tittare att fatta hur lätt det är att bli kriminell och hur svårt det är att lämna den banan bakom sig.

Vem blir kriminell? Forskare inom i stort sett alla discipliner har länge kliat sig i huvudet för att presentera vettiga svar på den frågan.

I söndags satt jag på ett fik och pratade med kompisar, det var några akademiker, en krögare, en skomakare och en sångare. Vanliga mellanmjölksdrickande svenskar. Två av dem dömda brottslingar. Ingen av dem DN-prenumerant.

Jag berättade om den stora morgontidningens artikel från samma dag, den som i chockerad ton avslöjar att kriminella inte behöver vara heltidskriminella och se ut som Björnligan, utan kan vara ”vanliga människor”. Eller vad den nu handlade om. Mina vänner fattade ingenting. Jag fattade ingenting. Lever DN:s reportrar i samma värld som vi? Uppenbarligen inte.

Text-TV försökte förklara vad DN hade skrivit, men det är tveksamt om de heller fattade:

”Rånare har ofta vanliga jobb. Värdetransportrån utförs av en liten grupp yrkeskriminella som försörjer sig på brott, hävdar polisen. Men enligt en granskning som DN gjort har många rånare i själva verket fast anställning och en tryggad inkomst.

Tidningen har kartlagt totalt 89 personer som misstänkts eller dömts för värdetransportrån. 36 av dessa har haft fasta inkomster under huvuddelen av den senaste femårsperioden, enligt Skatteverket. Vanligaste inkomstkällan är arbete inom bygg- eller fastighetsbranschen. Många har också eget företag.”

Av ovanstående framkommer ingenting om hur många som varit misstänkta, om vad det innebär att vara misstänkt – inte heller något om hur många som dömts. Märkligt!

Ännu märkligare blir det dagen efter då Folkpartiets Mauricio Rojas skriver att han tagit del av en BRÅ-rapport som offentliggörs på onsdag. Rojas skriver att kriminalitet är förknippad med kulturarv, att det är det som rapporten kommit fram till. Rojas är ju inte att ta på allvar, alla hans teser går ut på att han tycker att han är finare än andra invandrare. Och BRÅ fortsätter att få skattepengar för att med ovetenskapliga metoder utreda.

Jag är assyrier/syrian och vi frågar oss dagligen varför vi, som i hemlandet var de mest underrepresenterade vad gäller kriminalitet, har många brottsbenägna ungdomar i Sverige? Svara på den frågan, Rojas! Jag oroar mig lite för att jag som svarthårig har kleptomani i mina gener, eller kanske något ännu värre. Kan inte Rojas övertala BRÅ att kanske forska fram ett tjuvvaccin också, nu när de två verkar tjäna varandras syften så bra? Eller kanske bara kemisk kastrering direkt på Arlanda?

Själv har jag råkat uppleva att svenska tjänstemän, som sågs som de minst mutbara av alla folkslag, glatt sålde kommersiella lokaler för t ex Svenska Bostäder för hundratusentals svarta kronor. Efter mina och Magnus Thoréns på Ekots avslöjanden tillsattes en korruptionsenheten på åklagarmyndigheten. Sedan kom Skandia, och sen Systembolaget…

En obehaglig insikt hade börjat puttra: svenskar är mutbara! De har tagit emot miljoner och åter miljoner i mutor bara de senaste åren. Rojas är populistisk, löjeväckande och samtidigt tröttsam – så även hans vapenbröder på DN.

Som skattebetalare skulle jag sedan vilja ifrågasätta varför BRÅ:s rapporter gång på gång visar sig vara dåligt underbyggda, amatörmässigt utförda, med otroligt konstiga vinklar. Vem styr egentligen BRÅ? Varför finns det en myndighet som har till uppgift att välja ut grupper för att studera skillnader i dem? Om de valde att studera skillnader i brottsbeteende mellan rödhåriga och brunhåriga skulle de säkerligen komma fram till häpnadsväckande slutsatser.

Något är otroligt ruttet i BRÅ. Flera gånger har jag under min tid som journalist kommit i kontakt med BRÅ-rapporter, tre gånger har jag valt att inte använda dem i rapportering. De höll inte för journalistisk publicering.

Under tisdagen försökte jag få tag i Peter Martins som skrivit rapporten Brott bland svenskar och invandrare, utan framgång. Den assyriska tidskriften Hujådås chefredaktör lyckades bättre. Enligt Musa Esa sa Martins att rapporten handlar om ”vad vi kallar ‘registret över misstänkta personer’”. Sedan ska Martins ha betonat att underlaget är byggt på 280.000 personer som under fem års tid varit skäligen misstänkta för brott. Misstänkta, inte dömda! Vad hände med att ingen är skyldig fram tills motsatsen är bevisad?

Det verkar inte BRÅ, Rojas och DN  bry sig om. BRÅ får lite publicitet, Rojas får vifta med statlig myndighetsstatistik mot lite alkoholiserade finnar som ovetande ingår i siffrorna, och DN får ännu en debattartikel som helt okritiskt lånar sig till rasism och okunskap baserad på luft.

Tur att min kompis, den blonda värdetransportrånaren från Dalarna, inte läser DN. Han skulle bli helt chockerad.

Traditionsenlig Lucia-lunch på Maria Elementarskola

Idag, onsdag den 13 december, var jag återigen bjuden på Lucia-lunch på Maria Elementarskola. Rektor Eva Wikberg höll i det hela och talade om gamla traditioner, värda att bevara samt hälsade alla välkomna. "Gamla" rektorn, Märta Franson, som funnits på skolan sedan 1949, var förstås också med och talade också till de församlade gästerna. Hon är nu 81 år gammal, men forfarande inblandad i mycket av vad som händer i skolan; dels för att hon är intresserad och för att skolan har varit hennes liv (och skolan inte hade kunnat leva utan henne!) i 55 år; dels för att hon bor i skolans hus.

Mina minnen av skolan och dess främsta och starkaste företrädare genom alla år, Märta Franson, sträcker sig tillbaka ända till år 1976. Märtas hisnande berättelser om hur hon, medan skolan var helprivat ända fram till för drygt tio år sedan då skolpengen infördes, körde taxi och spelade piano på krogar för att få in pengar till verksamheten. Hur hon under decennier tog ut 1.000 kronor i månadslön och levde mycket sparsamt, ofta på ärtsoppa och inget annat i veckor. Och mycket annat. Skolan var – och är – hennes familj, hennes livsverk.

Utan Märta Franson hade Maria Elementarskola, som grundades år 1885, gått i graven för länge sedan. För hon och skolan har jagats av nitiska politiker och tjänstemän och anklagats för att det varit "för lite syre per kubikmeter" i klassrummen och andra vansinnigheter, i stället för att man hade intresserat sig för att titta på elevernas kunskapsnivå och känsla av trygghet och trivsel!

Uppenbarligen är Maria Elementarskola fortfarande populär och eftertraktad eftersom hundratals elever söker dit varje år. Skolan har aldrig haft som mål att bli stor i meningen "många elever" och har konstant och envist  genom åren hållit ett elevantal kring 300. Fler får faktiskt inte ens plats i lokalerna heller, så det har inte varit aktuellt av den anledningen hellt.

För drygt 10 år sedan gjorde Moderna Tider, ett program som gick i TV3, ett reportage om Maria elementarskola och Märta Franson. Märta Franson berättade då bland annat om hur hon förmodligen skulle ha blivit oljedrottning i Texas om hon inte hamnat i Maria Elementar. Hur det gick till när hon blev rektor var också dråpligt, i all sin sorglighet. Det var gamla rektorn, Karin Engdahl, som på sin dödsbädd helt enkelt utnämnde Märta till sin efterträdare. Och så blev det. Det visade sig vara ett genialiskt drag, Märta blev skolan trogen hela sitt liv och man kan inte annat än stämma in i det som programledaren Göran Rosenberg sa i reportaget om Märta: "Om det fanns hundra Märta Franson på skolor runt om i landet, då skulle vi inte ha några problem i skolorna!"

Dagens Lucia-lunch såg likadan ut vad beträffar menyn som för 120 år sedan, den har inte ändrats nästan alls genom åren. Traditionen bjuder att man ska äta gott men absolut inte "vräkigt". Därför bjuds det på en sorts sill, hårdkokt, hackat ägg, tärnade rödbetor och lök samt till det kokt potatis. Efter den enkla rätten serveras risgrynsgröt med socker, kanel och mjölk varefter kaffe och pepparkakor avslutar måltiden. Måltidsdryckerna är Ramlösa och julmust.

Tack för Lucialunchen men först och främst och allra mest: stort tack till Märta Franson för allt vad du har gjort för tusentals skolbarn som aldrig glömmer dig!

Och tack till nuvarande rektor Eva Wikberg både för lunchen och för att hon för traditionerna vidare men också, med varsam hand, inför en del av det goda "nymodigheter" i skolans verksamhet. Sannerligen en inte alltför lätt uppgift som hon dock klarar alldeles utmärkt.

Och slutligen: jättestort och varmt tack till primärklassernas barn och deras lärare som gav oss ett så fint Luciatåg och vacker sång!

Läs mer om den 120-år gamla skolan på Söder i Stockholm här.
^{Foto: Merit Wager}

Rösta på fin(sk)aste festblåsan!

Här kan man se – och rösta på – de vackraste klänningarna på självständighetsbalen på presidentens slott i Helsingfors den 6 december!

Och här finns massor av fler bilder från den pampiga och högtidliga festen.

Missa inte heller kavalkaden av klänningar som presidenten burit vid självständighetsbalerna sedan år 2000. De finns här.

Den socialdemokratiska regeringen är totalt respektlös

Notis citerad ur Expressen den 13 december:

Mellan 2003 och 2005 har infrastrukturminister Ulrica Messing bara deltagit i fyra av femton EU-ministermöten hon blivit inbjuden till. Det har fått EU-nämndens vice ordförande Carl B Hamilton (fp) att anmäla henne till konstitutionsutskottet (KU).

– Det ingår i statsrådens tjänstgöring att vara med på EU:s möten säger han till Dagens Industris tv-nyheter, Di TV.

Bara Ungerns näringsminister har varit sämre på att deltaga i ordinarie ministermöten, enligt Di TV.

Socialdemokraterna använder regeringen och alla andra maktpositioner de kapat åt sig i samhället (landshövdinge-, generaldirektörs- och andra fina jobb med tjusiga titlar och höga löner) som en privat lekstuga och kassako. det måste få ett slut, det är fullkomligt obegripligt om en majoritet av dem som röstar i nästa val ska vara så korkade att de fortsätter att låta de här inkompetenta, ljugande och skolkande människorna sitta kvar och representera folket och syra landet! I så fall är det inte bara dags att byta regering, det är också dags att byta folk!

(En svensk minister näst sämst av ALLA EU-ministrar vad gäller deltagandet i EU:s möten! Maken till översitteri och nonchalans får man leta efter – och gör man det så hittar man alltså en enda minister, Ungerns näringsminister, som är sämre!)

Artikel ur eminenta Grököpings Veckoblad nro 8/2005

Grönköping tjuvstartar med plusjobb!

Nu blir det äntligen fart å den svenska arbetsmarknaden – åtm. för alla dem, som stå utanför densamma! Regeringens i statsbudgeten aviserade satsning å att skapa nya jobb, eller i vart fall nästintill jobb, har fått hoppets deg att jäsa med förnyad spänst i hela vårt land. Samtidigt har svenska språket berikats med ett nytt verb; ”att plusjobba”, vilket enl. hr finansminister Nuder (s) betyder ungefär: ”att utföra ett otroligt jätteviktigt arbete”!

– Plusjobben äro precis som vanliga jobb, bara lite finare, betonar vår kommuns infosekr. hr Viking Helmersson* när GV uppsöker honom för en kommentar. Genom att plusjobba göra de arbetslösa inte bara sig själva en stor tjänst. De bidra också till vårt gemensamma bästa genom att hyfsa till arbetslöshetsstatistiken – en nog så viktig insats i kampen för att bygga en bättre värld i god tid före nästa valrörelse!

Plusjobben äro tänkta att finnas till i två år. Kritikerna mena att det därefter finns en risk för att plusjobbarna åter bli en minuspost i arbetsmarknadens väldiga pussel. Hr Helmersson slår bort sådana farhågor:

– Glöm inte bort att konjunkturen i Sverige sedan flera år håller å att vända. Och år 2007 kommer den att ha hållit å att vända i hela två år till!

Vilken typ av arbetsuppgifter kunna då plusjobbarna räkna med att få? Hr Helmersson ger ett exempel från sitt eget verksamhetsområde (infon):

– Å infokontoret ha vi redan tjuvstartat och anställt en plusjobbare, frkn Carola Jigebring**, som tidigare praktiserat hos oss i flera omgångar. Hennes uppgift i organisationen är att gå runt och fråga våra anställda om det är något hon kan hjälpa till med. Det är det förstås inte, eftersom vårt kontor är så exemplariskt välordnat, men det är onekligen ett exempel å en arbetsuppgift som inte hade blivit utförd om det inte hade varit för plusjobben.

De flesta plusjobbare komma annars att få anställning inom vård och omsorg, där tanken är att de skola höja livskvaliteten för de intagna under den tid som anställningen varar. Somliga ha lite föraktfullt antytt att det bara skulle handla om att byta gardiner.

– Naturligtvis handlar det inte alls bara om att byta gardiner. Det finns mycket annat som behöver bytas, t.ex. mattor, glödlampor och, i vissa fall, patienterna själva. Ytterst handlar det om att skapa ett bättre liv för våra gamla och sjuka, och vad kan väl vara viktigare och värdigare än det – förutsatt att man inte kan få ett riktigt jobb?

Hade det då inte, som vissa avvikande röster låtit göra gällande, varit bättre att satsa å tillväxt i små- och privatföretagen? Hr Helmersson skakar å huvudet.

– Småföretagen betala numera så lite i skatt att det, rent samhällsekonomiskt, inte spelar någon större roll om de växa eller inte. Nej, framtiden finns inom tjänstesektorn, och då inte minst socialtjänsten.

Vad som händer när plusjobbens tid är förbi är ännu inte helt klarlagt, men hr Helmersson låter antyda att en ny lösning å arbetslösheten redan ligger i sin linda å ritbordet:

– När plusjobben tagit slut kommer de förmodligen att ersättas av s.k. pluskvamperfektjobb, d.v.s. jobb som hade behövt utföras om de inte, tack vare plusjobben, redan hade utförts!

Läs mer om och ur Grönköpings Veckoblad här och lär känna staden Grönköping och dess invånare, som presenteras utförligt å hänvisad sida. Och lägg märke till huru lik denna lilla stad är landet Sverige i sin helhet. I varje fall så som det en gång varit.

Citat ur presentationen, som följs av en uppräkningav samtliga därstädes bosatta:

För nytillkomna läsare (och redaktörer) av Grönköpings Veckoblad kan emellertid persongalleriet te sig hart när oöverskådligt och övermåttan rikt på namn, titlar, ingångna resp. avbrutna äktenskap, sam- och särboförhållanden, allianser, sväg- och svågerrelationer samt dunkla anspelningar på händelser i ett synnerligen grönköpingskt förflutet. I den här boken presenteras flertalet av Grönköpings hjältar och hjältinnor, inte i bokstavs- eller rangordning, utan i den relativa (o)ordning som redaktören har funnit roande och rimlig.

^{* Hr Viking Helmersson, kommunal informationssekreterare, personal- och turistchef, inflyttade till Grönköping 1974}

** Troligen dotter till Hr Elmer Jigebring som fr.o.m. 1980 ^{tjänstgör som kamrer vid Grönköpings kommunkansli, sedan slutet av 1980-talet allt oftare som tf. ekonomichef.}

Mumincitat of the day #9