Be my guest 15: Håkan Sandvik

^{Håkan Sandvik
Foto: Merit Wager}

Under vinjetten "Be my guest" skriver här Håkan Sandvik (2 500 träffar på Google). Håkan Sandvik är tidigare flyktingpräst inom Svenska kyrkan. Han har bott många år i Jerusalem och är en av få – kanske den enda i världen – som håller gudstjänster på svenska, finska och arabiska. Han kan också emellanåt höra honom i radions P1 där han framför sina "Tankar för dagen" .

Anledning till fest

Genom medierna har vi fått en se en glimt bakom kulisserna i Migrationsverket i Solna. Festen över det ”lyckade” avvisningen av en familj till Ryssland för ett drygt år sedan låter oss ana den höga ambitionsnivån hos vissa beslutsfattare och handläggare.

Men varför blev just avvisningen av denna familj en sådan glädjefest? Naturligtvis är svaret att familjen varit extra ”besvärlig” för MIG´s personal. På vilket sätt då?

Mitt förslag till svar på den frågan är att familjen var ovanligt väl intregrerad i Sverige, det gjorde den extra besvärlig. Alla i familjen pratade utmärkt svenska. De hade också lärt sig ovanligt bra hur det svenska samhället fungerar ( i alla fall sägs fungera). De kunde alla lagparagrafer om mänskliga rättigheter och de talade om det för MIG´s personal. Pappan hade haft ett arbete under ganska lång tid och var mycket uppskattad på sin arbetsplats. Barnen var aktivt med i den lokala idrottsföreningen. Dessutom ställde de i flera fall upp för andra asylsökanden som inte kunde det svenska systemet lika bra – till förtret för en och annan MIG-anställd.

Alltså en ovanligt väl integrerad familj. De vägrade i det längsta att ta en offerroll och låta MIG´s personal ”sätta sig på” dem. De tiggde inte underdånigt utan krävde sin rätt. Inte ens när deras barn förlorade livsviljan och fadern under flera månader av MIG separerades från övriga familjen blev han knäckt. En helt beundrandsvärd attityd och styrka – om man har svenskt pass. Men familjen hade inget uppehållstillstånd. Därför blev den i stället så besvärlig att flera av MIG´s personal kände en genuin lättnad när de blev av med den ”besvärliga familjen”.

Familjen avvisades med löften om vård för sitt sjuka barn i S:t Petersburg. Av löftet blev inget, familjen lever nu i Ryssland under miserabla omständigheter. Om den ännu inte har knäckts är det helt otroligt. Men det är inte mera MIG´s problem. MIG besegrade den ”besvärliga” familjen, vars stolthet och integration blev ett hot mot vår bild av den underdånige och maktlöse asylsökande. Tänk om andra asysökanden skulle lära sig och bete sig på detta sätt – då skulle det inte bli många fester på Migrationsverket i framtiden.

Migrationsverkets personal JO-anmälde verkets generaldirektör

Vem granskar JO?

Jag bara undrar eftersom JO fortfarande inte fattat beslut gällande den anmälan som facket på Migrationsverkets förvarsenhet i Märsta gjorde mot sin generaldirektör i februari i år, för mer än tio månader sedan. Detta med anledning av att, som det framstår, facket vill att facket, inte Migrationsverkets generaldirektör (och inte heller regering eller riksdag) ska ha beslutanderätt över vem/vilka som får besöka asylsökande som sitter inlåsta på Migrationsverkets förvarsenheter i väntan på avvisning. Trots att det i Migrationsverkets reglemente står att förhållandena ska vara så förläggningslika (öppna) som möjligt och trots att de som sitter inlåsta på förvaret inte har begått några brott utan bara ska avvisas och givetvis har rätt att ta emot besök. Och trots att lagar och regler stiftas av andra organ än facket och dessa lagar inte på något sätt förbjuder människor att besöka intagna på förvarsenheter. Facket tycks anse att det ska ha rätt att införa egna, fackliga regler och bara släppa in välvilligt inställda frivilligorganisationer som deltar i personalens möten och inte kritiserar (kanske inte alltid ens ser) oegentligheter och oacceptabelt agerande i de slutna lokalerna. Facket anmälde Migrationsverkets generaldirektör när hon följde gällande regler och agerade i linje med att öppenhet och insyn ska prägla verksamheten.

Det ter sig en aning märkligt att det ska ta så väldigt lång tid för JO att meddela ett beslut i detta inte särskilt komplicerade ärende. Man kan undra om det inte finns något regleringsbrev från regeringen som talar om hur lång tid JO får ta på sig? Kanske inte. Men det går förstås att ta reda på. För om JO ska granska andra myndigheter – och det tar så här lång tid i ett enda tämligen klart och tydligt fall – då måste ju någon också granska JO. För särskilt effektivt ter det sig ju  inte och alla verksamheter som drivs med skattemedel bör ha högs ställda effektivitets- och kompetenskrav.

Forts. följer.

Citera gärna men ange källan!

Samma ansvarskultur hos MIG-anställda som i regeringen

Under åratal har jag rapporterat, beskrivit, berättat, fört fram berättelser liknande den som publiceras i DN idag (läs här och här), om hur MIG:orna firade att de lyckats bli av med en asylsökande familj på ett grymt och inhumant sätt. Jag träffade pappan i familjen flera gånger där han satt inlåst på MIG:s förvarsenhet i Märsta medan hans svårt sjuka äldsta son låg på psykavdelning och mamman/frun och de två yngre syskonen också fick bo där i flera månader. Jag hörde hela historien om hur han lurats till ett "rutinmöte" hos MIG i Solna och hur de lurade honom och lät Polisen vänta på honom när han dök upp ochj föra honom direkt till inlåsning på förvaret. Hans två yngre barn var då ensamma hemma, men då fanns det resurser att hämta dem och frakta dem till psykavdelningen där den sjuke brodern behandlades och sedan låta dem leva insträngda på avdelningen, en klart osund miljö för små barn. Pappans vånda och frustration där han satt inlåst bara några få mil från sin sjuka och lidande familj var stor. Avvisningen blev brutal. Och MIG:orna firade med champagne!

Exemplen på hur MIG:or betett och beter sig mot asylsökande är så många att om jag börjar beskriva dem så blir det en tjock bok. Personalen vet att inget händer vad den än gör, hur den än beter sig. Att skymfa och behandla en blind man riktigt illa ger inga konsekvenser. Att låta en dödssjuk man med en hjärntumör sitta i ett kalt kyffe i sex månader i onödan när det enda han vill är att få hjälp med att komma till sitt hemland för att dö, får inga konsekvenser. Att skriva felaktiga, slarviga beslut ger inga konsekvenser. Att tilltala och bemöta asylsökande respektlöst, översittaraktigt och maktfullkomligt ger inga konsekvenser.  Att låta en asylsökande kvinna flytta in med sin son hos en MIG-handläggare som sedan tar över vårdnaden av kvinnans lille son och lyfter familjehemsersättning får inga konsekvenser, det utreds inte ens (så vitt jag vet). Inte heller att samma handläggare låter den asylsökande kvinnan disponera hans bil och vara ute och köra på vägarna utan vare sig körkort eller kunskap om trafikreglerna. Att storma in hos asylsökande i deras bostäder och öppna deras köksskåp och titta om de har för många kastruller ger heller inga konsekvenser. Listan kan göras oändligt mycket längre.

Samma typ av “icke-ansvarskultur” som man har ända uppe i landets högsta ledning: hos Göran “JAG har inte gjort några fel, det är mina underlydande” Persson, Laila “Phuket” Freivalds och Lars “Dåligt Minne” Danielsson m.fl. råder inom MIG. "Gör vad du vill bara du har bra bortförklaringar". Och har du inga bortförklaringar och är överbevisad om att du agerat fel så betyder det ändå ingenting för du behöver ändå inte stå till svars för någonting. Om inte annat så ser facket till att inget personligt ansvar avkrävs någon av dess medlemmar. I stället polis- och JO-anmäler fackmedlemmar sin ledning och dem som kritiserar dem! Det är sådant ansvarslöst beteende som den svenska regeringen och facket lär myndigheterna och folket. Lycka till, Sverige!

En utskrift av den ljudupptagning som gjordes vid mötet mellan MIG:ans personal och den blinde irakiern som söker asyl kommer snart att läggas ut här.

Citera gärna men ange källan!