Första skyddade boendet för misshandlade kvinnor och barn i Saudiarabien

I ett land där kvinnor inte haft (har)mycket att säga till om och där deras ord väger lätt, Saudiarabien, öppnades det första "women’s shelter" i landet i oktober 2005. Det innebär att man i Saudiarabien nu erkänner att kvinnor (och barn) blir misshandlade, sexuellt antastade och psykiskt trakasserade i sina hem, av män, och att de inte ska behöva utstå detta.

Skyddsboendet – shelter – administreras av Al-Bir Society och godkändes av prins Naif i juli, då han erkände behovet av en fristad för kvinnor ochbarn från våld i hemmen.

I Arab News berättades i juni om en kvinna, D.T., som var gift i 25 år och som misshandlades av sin make. Hon fick inte äta med honom och om hon inte lydde hans regler slog han henne brutalt. han gav henne inga pengar alls och han tvingade henne att vara tacksam för att hon fick mat och fick bo i hans hus.

D.T. gifte sig när hon var 14 år gammal och hon trodde under många år att det var nornalt att en make behandlade sin hustru på ett sådant fruktansvärt sätt. Så småningom förstod hon att det inte skulle vara så.

"Jag packade mina tillhörigheter och beslöt mig föratt resa till staden där mina föräldrar bor. Han körde mig till flygplatsen", berättade D.T. "När jag kom fram insåg jag att han inte skickat mina saker och att han inte tillät barnen att ringa mig. jag blev tvungen att återvända för mina barns skull."

D.T. blev så deprimerad att hon försökte ta sitt liv och efter den händelsen sökte hon psykiatrisk hjälp.

Det nya och hittills enda skyddsboendet (shelter ) kan ta emot upp till 150 offer för våld samtidigt. Där finns socialarbetare som ger råd och stöd och man arbetar också för att samla in data om våld i hemmen i Saudiarabien.  Det förslår inte långt, men även en droppe i havet – eller ett sandkorn i öknen – är bättre än ingenting alls. För 150 misshandllade kvinnor och barn i Saudiarabien är livet i alla fall tillfälligt lite lättare.

Världens mest priviligerade minoritet

Världens mest priviligierade minoritet, det är vi finlandssvenskar. Det är ett faktum som vi känt till länge och som jag också nämnt ett antal gånger, men nu berättar också New York Times om oss under rubriken: "Finland makes its Swedes feel at home".

Artikelförfattaren Lizette Alvarez skriver om hur det i många länder är så att språk kan vara en het fråga och att de små står mot de stora; de maktlösa mot dem som har makt. Och hon ger några exempel på detta. Men berättar sedan om Finland med sina ca 260 000 svensktalande som man gör allt för att de ska ha det bra.

Artikeln om finlandssvenskarna och deras liv som minoritet i det goda Finland kan läsas här.

Och när jag nu ändå är inne på ämnet Finland så kan jag påminna om att Herald Tribune den 29 september 2005 skrev:

Finland ended up in first place in the World Economic Forum’s Global Competitiveness Index, which ranks 117 countries. Four other Nordic countries made the top 10.

 

It was the second consecutive year that Finland topped the list. Also for the second time, the United States, the world’s largest economy, was ranked second.

Läs hela artikeln här.

Jag har bloggat om det här tidigare, men det skadar ju inte att göra det en gång till. Och det är lika trevligt för alla finländare, finnar som finlandssvenskar, att det går så lysande för landet ekonomiskt men också på många andra plan (bl.a. för finska skolelever som ligger främst i flera ämnen bland elever i 42 undersökta länder).

"Det finska undret" är nog något som den betydligt mindre framgångsrika kusinen i väst, Sverige, borde ta efter en del…