• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    januari 2006
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Journalister granskar – vem granskar journalister?

Den 25 september 2005 skrev jag här på bloggen ett inlägg under rubriken "Journalisters självkritik – och brist på sådan". Läs gärna det inlägget först, innan du fortsätter att läsa den här texten.

Så. Jag är trött på att så fort någon tar sig – eller skaffar sig – rätten att kalla sig "journalist" (vilket ju även jag kan göra), så är det som om maktbalansen automatiskt förändras mellan den personen och "allmänheten" och "makthavare" etc. Alltför många journalister tycks inte förstå eller bry sig om att de också har ett ansvar för hur de beter sig, vad de skriver/säger och för att, seriöst, väga in det s.k. allmänintresset mot att göra "feta avslöjanden" eller skriva skandalreportage. I inlägget före  det här berättas om hur Christian Gergils, f.d. Farmen-vinnare m.m., anser sig illa och rentav olagligt behandlad och att han nu stämmer den tidning han tycker varit värst.

Förutom att många journaliser har/tar sig rätten att tolka saker som de vill och inte bryr sig om att se helheten alla gånger, så anger de inte heller alltid källan för sina uppgifter trots att det är befogat, och anger inte heller vem/vilka som tagit fram uppgifterna som ligger till grund för deras artiklar eller inslag. Och ibland slarvas det med fakta vilket kan få stor och ofta negativ betydelse för dem det gäller.

Exempel:

En tidning skrev om vårt besök hos "den blinde irakiern" och den svårt sjuke lille pojken, A, i onsdags (läs här och här). I slutet av artikeln skrev journalisten att den treårige pojken inte fått någon läkarvård. Det är inte acceptabelt om det tolkas som om det var jag som sa det eftersom jag aldrig sagt något sådant. I min text en bit ner på bloggen anges ju t.o.m. ett tydligt citat ur en överläkares intyg.  Hur skulle jag kunna ha med ett sådant citat om pojken aldrig hade fått vård???

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt" avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och "grävjobb" som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

"Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem."

Den journalisten, Mikael Eriksson,  kommer jag att tala med också i framtiden, om det skulle finnas anledning till det.

En journalist som tar sig rätten att skriva eller citera felaktigt eller inte bryr sig om att tala om var han/hon fått sina uppgifter har ingen rätt att heller granska, kritisera och hänga ut andra människor. Man måste som journalist och skribent överhuvudtaget (även på bloggar!) bete sig korrekt och veta med stor säkerhet (helst 100 %, men det är kanske omöjligt att alltid göra) att det man citerar eller berättar är sant. Annars måste det anges tydligt att uppgifterna är osäkra.

Den här förflackningen av journalisters ansvarskänsla och insikter om rätt och fel och om vilken makt de har att "make or break someone" gör att jag – och säkerligen andra också – blir allt försiktigare med att uttala mig för någon som jag inte vet – eller med stor sannolikhet kan tro – att jag kan lita på är hederlig och noga med de uppgifter han/hon får att handskas med.

VDN-märkning: det är här på den här bloggen som mina ord, mina åsikter, min vetskap om saker och ting och mina kunskaper står att läsa. I alla inlägg där jag citerar andra medier eller personer finns källan angiven – det skulle aldrig falla mig in att låtsas ha kommit på något som jag inte kommit på. Och står det ingen källa då handlar det om förstahandsuppgifter direkt till mig, som t.ex. i inlägget om Christian Gergils.

Till slut en uppmaning till alla som läser min blogg: det är inte bara Migrationsverkets personal och ledning, Polisen, andra myndigheter, politiker, ministrar etc som ska granskas. Det är inte automatiskt så att när de citeras i media så överensstämmer det med vad de verkligen sagt. Ta alltså inte allt ni läser som "absoluta sanningar". Gå till källor, blogga, berätta på andra sätt hur det ligger till. Och granska media!

Citera gärna men ange källan!
Det säger jag jämt, och hoppas att det ska respekteras…

Christian Gergils stämmer Expressen

Christian Gergils gör som Mikael Persbrandt: han stämmer tidningen Expressen. Han säger:

– Jag stämmer nu tidningen Expressen för grovt förtal, genom min advokat Nils Hillert.

Här  finns hans anmälan som ingivits till Justitiekanslern, och här  kan man läsa det brev som han skickade till Expressen och Otto Sjöberg veckan före jul och som Christian Gergils inte fått något svar på. 

Omständigheterna här är, enligt Gergils advokat, betydligt allvarligare än i det sk Persbrandt-fallet, som JK redan beslutat att åtala i. Skulle JK av något skäl inte vilja föra även Gergils talan så kommer en stämningsansökan om enskilt åtal förberetts. 

Christian Gergils säger, att han anser att det är angeläget att fler förstår hur tidningen Expressen arbetar under Otto Sjöbergs och Thorbjörn Larssons ledning. Under de senaste 17 månaderna, sedan den första pressträffen inför inspelningarna av TV4.s Farmen Skärgården, har han fått omfattande insikt i "ett elitistiskt journalistiskt förakt, som sannolikt saknar motstycke i svensk samtidshistoria".  Han anser att han, gång på gång, har utsatts för skriverier i Expressen som är nära eller över gränsen för förtals- och tryckfrihetsbrott:

– Nu har det gått för långt — och övergreppen måste få ett slut. Den tidning som så i grunden föraktar sanningssträvan och liberalismens respekt för den enskilde människan, att den är beredd att sälja lösnummer på medvetna lögner och osanningar, till djup skada för enskilda människors liv och gärning, måste ställas till svars..

Christian Gergils säger också att:

– Vad gäller brottsanklagelserna och det absurda åtal som väckts, har jag massor att säga. Jag är inte särskilt orolig för rättegången, som tills vidare är utsatt till 9 februari i Nacka Tingsrätt. 

Han har polisanmält sin motpart för falsk tillvitelse och grovt förtal och Expressens reporter, Mats Pettersson, för falsk tillvitelse och för "underlåtenhet att avvärja rättsfel", vilket man gör sig skyldig till om man "genom åtgärd /…/ framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång" (BrB 15:9). Han är för övrigt personlig bekant till Gergils motpart och uppmanade, enligt Gergils,  henne att göra polisanmälan och söka rättsintyg (ett dygn efter den påstådda misshandeln), av ett enda skäl – nämligen att storyn skulle hålla i Expressen. 

Citera gärna men ange källan!