Svenskar okunniga om muslimer

Islam on the outskirts of the welfarestate (Islam i välfärdsstatens utkanter) är rubriken på en artikel av Christopher Caldwell i New York Times. Det är en mörk bild som tecknas av Sverige och dess (o)förmåga att förstå – att vilja förstå – och klara av att ta emot och ens hyfsat integrera människor med hellt annan bakgrund i den svenska "välfärdsstaten". Här berättas t.ex. om att i Bergsjön, en förort till Göteborg, är 70 procent av befolkningen av utländsk härkomst (av ett hundratal nationaliteter) och här lever 40 procent av invånarna helt på socialbidrag. I artikeln citeras borgmästaren som för några år sedan sa att: "chansen att Bergsjön kan utveckas till ett normalt svenskt område är så gott som noll".

Christopher Caldwell skriver vidare att "Sverige håller på att upptäcka att det har en muslimsk invandrarproblematik" och "Det kan finnas få länder i Europa där infödda vet mindre om hur muslimer ibland dem lever än Sverige".

Vidare skriver han: "Men helt klart har en hel del exoeriment som ligger den svenska demokratin nära om hjärtat misslyckats. Svenskarna stoltserar över sin "vaggan-till-graven" välfärdsstat som de utvecklade på 70-talet." Och han fortsätter med att tala om hur man försökte undvika fallgropar av amerikansk kapitalistisk karaktär och sovjetisk kommunism. Men så blev det inte riktigt och "nu har svenskarna börjat använda ordet ‘segregation’ – ett ord de förut brukade använda om andra länder."

Jag har länge undrat hur länge det ska kunna fortgå att vi i Sverige vet så lite om vår muslimska befolkning på 350 000 (ungefär lika många som finländare). Inte ens de stora Eid-festerna kring muslimernas stora högtider (som Ramadan) har svenskar, som annars är så business minded lärt sig något om för att kunna möta de behov och traditioner som hör till! Men nu, så småningom, alltför långsamt och egentligen alldeles för sent börjar,som Chrisopher Caldwell skriver: "en tilllnyktring sprida sig om att det svenska systemet inte lätt kan appliceras på ett samhälle där var sjunde person i arbetsför ålder är född utomlands". Mina undringar i det sammanhanget är: "VAD har vi haft det stora och dyra Integrationsverket till?"

Christopher Caldwells artikel i New York Times idag, den 7 februari, kan läsas här.

Syrier är emot USA men älskar KFC!

I en artikel  Rasha Elass, Reuters, berättas om hur den amerikanska flaggan används som dörrmatta på ett kontor och affärsidkare säger: "Vi bojkottar amerikanska varor". Men en del syrier verkar inte klara av att att hålla sig borta från amerikansk fast food och KFC (Kentucky Fried Chicken).

"Jag är helt emot amerikansk politik, men vad har mat med det att göra? Politik är en sak, mat är något helt annat", säger Tarek Mashnouk, en 26-årig designer.

KFC öppnade sin första restaurang i Damskus i januari och är Syriens första fullt licensierade amerikanska franchiserestaurang. Den ingår i Kuwait Food Co (Americana) som äger och driver KFC och andra amerikanska snabbmatskedjor som Pizza Hut och TGI Friday i hela Mellanöstern.

Syrien har reformerat sin socialistiska ekonomi genom att tillåta privata affärer att öppna, även om en del säger att tidpunkten är fel vald när det gäller öppnandet av KFC. Liknande fast food-ställen har attackerats i den muslimska världen som symboler för USA.

"I ärlighetens namn så var vi rätt förvånade över att de öppnade den här amerikanska restaurangen med tanke på vår politiska situation", sa Tareq Farzat, och tillade att han gillade sin Chicken Burger Combo och att han definitivt kommer att återvända till KFC tillsammans med sin kompis Kalam.

En affärsman välkomnade att restaurangen öppnats:

"Fast food franchising är något helt nytt i Syrien och att man nu öppnat KFC är en bra sak", sa Firas Safi, ägare till livsmedellskedjan Shrimpy, baserad i Kuwait.

"Jag skulle inte gå till KFC därför att det är ett amerikanskt varumärke och affärer har mycket attt göra med politik", säger Zakariya Tayyan, 26 år och studerande.

Men en del verkar mycket nöjda med KFC och litar på amerikanska varumärken.

"Det här smakar gott och vi kommer absolut att komma tillbaka och äta här när vi känner för kyckling", säger en 45-årig kvinna på väg ut ur restaurangen.

Men det är dyrt att äta på KFC. En statligt anställd, högskoleutbildad person tjänar ca 100 $ i månaden. Det är vad fem "bargain combo" KFC-måltider kostar.

"Det är dyrt", säger Farzat, som bor i det välbärgade området där den nyöppnade KFC-restaurangen ligger. "Jag har ätit på KFC i Dubai och Beirut men här är det mycket dyrare i jämförelse med lokala inkomster."

Några korta reflektioner (det finns säkert fler att göra):
Ja, hur är det med den saken: hör mat och politik ihop? (Och, för den delen: hör idrott och politik ihop?). Och hur hemskt skulle det inte vara för svenska fast food-älskare om fem Big Mac kostade en femtedel av en normal lön?

Svenskarna arbetar för lite

Sveriges i särklass största samhällsproblem är att vi inte jobbar tillräckligt. Det anser Arbetslivsinstitutets generaldirektör och statsminister Göran Perssons kusin, Mikael Sjöberg."Vi arbetar för lite. Det är helt avgörande för Sveriges framtid att antalet arbetade timmar ökar", säger han.