Glädjen blev kortvarig…

Enligt ett pressmeddelande från finansdepartementet ska arbetsgivaravgiften för enmansföretag sänkas. Rubriken lyder:

"Sänkt arbetsgivaravgift för enmansföretag"

Vid första ögonkastet, när jag bara har sett rubriken, blir jag glad. Det är verkligen på tiden att enmansföretagarna, som så länge tillhört "den lägsta kasten" i detta land, får lättnader så att de klarar att fortsätta att försörja siig själva och inte behöver "gå på bidrag". Bidrag som ju ändå ska betalas av någon och som, om enmansföretagarna inte klarar av alla pålagor utan går i konkurs, naturligtvis läggs på andra företagare och deras anställda.

Men glädjen varade endast några sekunder för strax läste jag vidare och insåg att rubriken på finansdepartementets pressmeddelande var vilseledande och, egentligen, felaktig. Där står:

"Förslaget, som lämnades till lagrådet idag, innebär nämligen att enmansföretag, som inte haft någon anställd sedan den 30 juni 2005 och som anställer en person, "bara" ska betala ålderspensionsavgiften, 10,21 procent. Övriga arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt på förvärvsinkomst behöver alltså inte betalas. De nya reglerna ska gälla till och med den 31 december 2007."

Men vad är nu detta? Finansdepartementet skriver i sin text om "enmansföretagare som inte haft några anställda"… Vad menas med det? Enmansföretagare har förstås aldrig några anställda, det är ju just därför de kallas "enmansföretagare"!!?? Så redan där går det snett i tankegångarna.

Sedan säger finansdepartementet också att:

"Förslaget ska ge enmansföretag som inte har några anställda ett incitament att anställa en person."

Hur korkad får man bli? Hur kan man tro att enmansföretagare anställer någon bara för att han under 1,5 år får betala 10,21 procent på den anställdas lön i avgifter i stället för ca 33 procent? Allt annat ansvar finns ju kvar och lönen ska ju också betalas! Plus sjuklön ifall den anställde blir sjuk. Plus lön och avgifter för en vikarie när den anställde är sjuk. Plus semesterersättning på 12 procent till den anställde. Plus försäkringar. Själv kan företagaren oftast varken vara sjuk eller ta ut semester mer än högst någon vecka och knappast ta ut någon semesterersättning överhuvudtaget…

Glädjen varade alltså bara i några sekunder när jag läste den märkligt formulerade texten och förstod vad den innebar.

Läs finansdepartementets förslag här.

Åsikter från en anställd vid Migrationsveket

Jag fick ett mejl från en handläggare vid en av Migrationsverkets förvarsenheter. Det var långt och det innehöll en hel del synpunkter om mig, så gott som 100 % kritiska. Mannen i fråga hade med stort intresse och stor noggrannhet läst allt jag skrivit både här på bloggen och på MFO-sidan, och kommenterar det bland annat så här:

"Sist men inte minst kan jag konstatera att det ord som i särklass förkommer flest gånger på din hemsida, såväl MFO som på din blogg, i inlägg skrivna av dig är ordet JAG."

Det ger mig anledning att påminna både honom och ev andra "därute" som också räknar antalet "jag" i mina texter att:

1) Det är min blogg!

2) Jag (där skrev jag det igen!) är inte uppväxt med den Sverigesvenska vanan att använda ordet "man" i tid och otid, utan jag säger jag om det är jag som tycker eller anser eller påstår något.

Den kritiska miggan kanske föredrar dem som uttrycker sig som Mona Sahlin gjorde för ett antal år sedan. Det var något i stil med:

"Man kan ju inte hjälpa att man är ung och att man är kvinna."

Då får jag göra honom besviken och be att han läser andra bloggar, för så kommer jag aldrig att uttrycka mig!

Den lille sjuke pojken har fått uppehållstillstånd!

^{Leksakerna som gjorde den lille svårt sjuke pojken så glad!
Foto: Merit Wager}

Den 4 januari och den 5 januari skrev jag om den lille asylsökande irakiske pojken med en svår kärlmissbildning, och hans pappa.

Den 20 januari beviljades de uppehållstillstånd, men ingen har vetat om det förrän pappan besökte sjukhuset med sin son häromdagen. Personalen där kontrollerade om pojken hade rätt till vård och fann, att han (och pappan) hade uppehållstillstånd, så det gick bra. De sa till pappan att "ni har ju uppehållstillstånd". "Nej, det har vi inte", svarade pappan, som ju inte hade en aning om att det var så, eftersom ingen meddelat honom den här stora och viktiga nyheten (trots att det gått två veckor sedan beslutet fattats). Sjukhuspersonalen stod på sig och sa att "ni har visst har fått uppehållstillstånd", pappan stod på sig och sa att "det har vi visst inte".  Han vågade ju inte tro att det var sant eftersom ingen sagt något till honom och han inte fått något skriftligt beslut.

Hur som helst, som befullmäktigat ombud för pappan kunde jag snabbt få reda på att sjukhuspersonalen hade rätt. Det är beklagligt att det positiva beslutet inte meddelats pappan under de två veckor det haft laga kraft. Men det ska också sägas att det går att ha viss förståelse för att Migrationsverket missat detta med tanke på att pressen på handläggarna nu är extra stor, med allt det merarbete som den tillfälliga asyllagen för med sig.

"Bättre sent än aldrig" är ett ordspråk som faktiskt  passar synnerligen väl i det här sammanhanget. Det viktigaste är ändå att den handläggare som fattade beslutet gjorde det snabbt och i den anda som den tillfälliga asyllagen uttrycker, att uppehållstillstånd ska beviljas om det är "humanitärt angeläget". Ett stort tack för det!

Och tack också till alla dem som på olika sätt hjälpte pappan och hans son med kläder m.m.; allt som ni bidragit med har förmedlats till dem med hjälp av en annan av Migrationsverkets anställda (stort tack till henne också!).

Riksrevisionen riktar skarp kritik mot Integrationsverket

Häromåret fick Migrationsverket mycket allvarlig kritik från Riksrevisionen för sitt misshushållande med resurser. Kritiken var så allvarlig att man undrar hur en myndighet kan misskötas så utan att någon/några har ställts till svars och behövt bära något reellt och konkret ansvar. Fast det är klart, Lena Häll Eriksson som var generaldirektör under den tid kritiken gällde, hade redan slutat så hur skulle man då kunna ställa henne till svars… Nej, hon fick – i stället för att behöva bära skulden för den svidande kritiken – ett nytt toppjobb som generaldirektör för Kriminalvårdsstyrelsen enligt den kända icke-ansvarskulturen som råder i hela samhället i allmänhet och inom s-kretsar i synnerhet. Det nya toppjobbet lyckades hon ju också missköta så att hon fick sluta även där – givetvis utan att göras reellt och konkret ansvarig för det heller. I stället fick hon ytterligare ett nytt jobb som utredare med bibehållen (kanske högre?) lön och inga reprimander. Kanske var det dessa ord av justitieminister Thomas Bodström som gjorde att hon var skyddad:

"Jag är glad att Lena Häll Eriksson nu blir ny generaldirektör för Kriminalvårdsstyrelsen. Med sin kompetens och erfarenhet blir hon en utmärkt chef för svensk kriminalvård, som står inför stora förändringar under den närmaste tiden."

Justitieministern hade ju valt henne och hyllat henne och att kritisera henne skarpt skulle ju ha varit som att kritisera hans omdöme att avskeda Lena Häll Eriksson. Skivbolagdirektören Bert Karlsson kommenterade det hela lite mer folkligt och direkt i en debattartikel i Aftonbladet efter Kumlafritagningen år 2004:

"Hon borde inte ens få driva fängelsekiosken!"

Men justitieminister Thomas Bodström höll inte med Bert Karlsson. Han tillsatte i stället Lena Häll Eriksson som utredare för att ta reda på varför allt fler förvarstagna placeras i häkte. De som utvisats på grund av brott får placeras i häkte, men avvisade asylsökande får bara placeras i häkte av säkerhetsskäl, eller andra synnerliga skäl Lena Häll Eriksson har tidigare varit chef för Migrationsverket och en kort tid chef för Kriminalvårdsverket. Riksrevisionens förra chef Inga-Britt Ahlenius kritiserade att Lena Häll Eriksson utreder det hon själv har varit ansvarig för. Suck!

Och nu är det det tämligen onödiga Integrationsverkets tur. Verket kritiseras bland annat för att det saknar tydliga rutiner för handläggningen av ansökningar om bidrag (=skattepengar) från allehanda organisationer som "främjar integration, verksamhet som förebygger och motverkar diskriminering samt till verksamhet som bistår personer som vill lämna rasistiska eller liknande grupperingar."

Alltså det här verket har pytsat ut 46 miljoner skattekronor (det är folket surt förvärvade slantar och alltså inget som har ramlat ner från himlen!) till alla möjliga mer eller mindre flummiga verksamheter som ingen sedan orkat följa upp. Det är ju inte deras pengar och det tycks därför vara otroligt lätt att handskas vårdslöst med dem. Men hur är det möjligt att det får ske utan några reella och konkreta konsekvenser för någon? Notera vad riksrevisor Eva Lindström vidare påpekar:

"Det finns risk för att likartade ansökningar bedöms olika och att statsbidrag betalas ut felaktigt. Integrationsverket förljer inte i tillräcklig utsträckning upp om bidraget använts till avsett ändamål."

Riksrevisionen ifrågasätter också Integrationsverkets rutiner för hantering och arkivering av beslut och beslutsunderlag. Dessutom finns en inbyggd jävsproblematik vid beslutsfattandet då enskilda handläggare har en stor påverkansgrad i besluten. Fördelningen av verksamhetsbidrag är otydlig, rutinerna brister, besluten kvalitetssäkras inte och innehåller därför felskrivningar.

Med andra ord: hela havet stormar och ingen bryr sig! Hur kan de statliga verken få hålla på på detta sätt utan att det resulterar i annat än en visserligen starkt kritisk rapport från Riksrevisionen, men inget annat? Ingen får sparken för att han/hon/de misskött sitt/sina jobb, ingen åtalas, ingen blir återbetalningsskyldig. Ingen behöver ta ansvar, ingen behöver bära skuld. Hej & Hå! Nu är det bara att sitta och trycka på verket ett tag och vänta på att (medie)stormen ska blåsa förbi och sedan kan man fortsätta i samma gamla spår. Och ingen har fått ens ett hår på sitt huvud krökt trots att de varit med om att bränna en massa skattemiljoner felaktigt, slarvigt, kanske rentav kriminellt (det framgår inte av Riksrevisionens rapport)!

Hela revisionsrapporten som publicerades den 6 februari, kan läsas på Riksrevisionens sida under rubriken "Allvarliga brister i Integrationsverkets handläggning av statsbidrag".

Be my guest 25: Nuri Kino

 Än en gång, under vinjetten ”Be my guest”, skriver den produktiva journalisten, kandidaten till Stora Journalistpriset, vinnaren av Guldspaden, dokumentärfilmaren m.m. Nuri Kino här på denna blogg.

ASHOURAA

Är de svenska akutmottagningarna på sjukhusen beredda? Hoppas att de åtminstone har kunskap nog om islam för att ha beredskap för Ashouraa. I år kommer skadorna som svenska shiiter åsamkar sig själva med all sannolikhet bli fler och farligare.

Shiiter världen över misshandlar – torterar – sig själva för att påminna sig om sina profeters lidande. Och för att själva genom lidandet botgöras. I dag är det Ashouraa. Många shiiter kommer att behöva hjälp med alla skador de fått när de slagit sig själva med händer, påkar, kedjor och svärd. Det ryktas om att de fysiska skadorna kan bli mer omfattande i år eftersom Mohammedteckningarna föranlett extra starka känslor.

De profeter som shiiterna lider med är främst Hassan och Husein, söner till Ali ben Abi Taleb som var gift med Muhammeds dotter Fatima Alzahraa. Mohammed var alltså deras morfar. Deras fader Ali som många muslimer ser som den ende rättmätige efterträdaren till Mohammed var den fjärde kalifen sedan islams födelse.

Efter Alis död i Alkofa utsågs Husein som den nye ledare för islam. En annan kalifs son, Muawiah, ville också vara ledare och utnämnde sig själv till det. Islams första splittring. Sex månader efter mördades Hassan. Muawiah ben Abi Sufian Khalifeh blev nu stor ledare för denna nya religion som fick fäste i Damaskus.

Shiiterna sörjer bröderna Hassan och Husein varje år, den tionde dagen av månaden Muharram, den första månaden i Hejirah (1427) enligt muslimskt sett att räkna. Minnesdagen kallas Ashouraa.

Under Ashouraa samlas ungefär två miljoner shiiter i staden Karbalaa i Irak för att besöka Hassans grav. Ashouraa är en sorgens dag för shiiter, många använder vassa föremål att tortera sig själva med. De tar också järnkedjor och slår sina axlar och ryggar med. Meningen är att blod ska rinna. Det blodigaste är när de slår sig i huvudena med svärd. Det gör de i grupp. En sjunger sorgesånger och de andra gråter i rytm och slår sina huvud tills hela kroppen färgas av blod. Det sker öppet i Karbalaa i Irak,

Här i Sverige lever många shiiter. Under Ashouraa hyr de vanliga lokaler och utför samma ritualer. Många gånger har de barn och unga med för att lära dem de religiösa traditionerna. Svenska sjukhus står handfallna inför allt blod som spills denna dag.

Ashouraa infaller i år den 9 februari.

En videosnutt visas just nu på satellitsända tv-kanaler i Mellanöstern och cirkulerar på internet. den ska kunna ses på den här adressen som måste kopieras och klistras: http://www.kitabat.com/21021.wmv

Det finns tre olika versioner av vem imamen som slår sig själv är:

1. Han är från Karbala och slår sig själv när han läser om Mohammedteckningarna, detta några dagar innan minnesdagen vilket är banbrytande.
2. Han är från Karbala och slår sig själv eftersom han anser att islam skändas – i allmänhet av väst, och även här att han slår sig några dagar för tidigt och att han får shiiter över hela världen att göra detsamma, därav nyhetsbilderna av shiiter som slår sig själva samtidigt som de bränner danska flaggor.
3.  Han får bilden av en mulla från Danmark blir bestört och slår sig själv…

Sisuradio

Ja lukijoille, jotka ymmärtävät suomea, pieni viesti! Tästä voitte kuunnella Riitta Huikon, Sisuradiosta, noin 20 minuutin pituisen haastattelun minun kanssa. Se lähetettiin Sisuradiossa tiistaina 7 helmikuuta noin 18.35, uutisten jälkeen. Ja Riitta ilmoittaa että "juttu tulee sunnuntaiaamuna uusintana".