Var fanns MIG:s sökandeombudsman?

I går (torsdag 23 februari) demonstrerade asylsökande statslösa palestinier utanför Migrationsverket i Hedemora för att få svar på sina många frågor. 

Min undring är: Var fanns Migrationsverkets nya sökandeombudsman? Är det inte meningen att han ska finnas annat än på nätet (se högerspalten på Migrationsverkets hemsida), bakom krångliga e-postformulär dit ingen asylsökande hittar? Tydligen, för han fanns inte på plats och inte heller på telefon för att besvara legitima frågor från människor som väntat länge i ovisshet.

 

Postmysterier

I begynnelsen var Posten. Eller egentligen "Kungliga Postverket". Sedan blev Posten ett företag, Posten AB, och uppdelat i en del olika segment eller sektorer eller vad det heter. Exakt hur allt det där hänger ihop vet jag inte, jag vet bara att det finns allt mindre och mindre kvar av "den riktiga Posten".

Förut fick vi hämta våra rek och paket ooch postförskott på Posten, i mitt fall vid Nytorget på Söder i Stockholm. Sedan hittade någon jubelidiot på att dessa försändelser och en massa annat postjobb skulle tas över av allehanda små butiker och kiosker. Ett tag låg därför den här verksamheten på Vickys Livs på Skånegatan (jag talar nu helt ur min egen lokala synvinkel). Vickys tröttnade på att postverksamheten skrämde birt handlande kunder och sa upp avtalet. Då återgick det mesta till vårt lilla postkontor (som byggts om i påver öststatsstil) och ordningen var återställd.

Knappt hade vi hunnit under något år vänja oss vid att vi kunde hämta våra paket på Posten – eller om det var omdöpt till Svensk Kassaservice eller något annat – och allt var frid och fröjd ett tag. Så, plötsligt, dök det upp en hurtig information om att från den 1 februari så skulle vi i stället få den fina möjligheten (jag minns inte ordalydelsen exakt, men det var innebörden) att sköta våra postärenden och hämta våra försändelser på Hållplatsens Tidningar & Tobak på Folkungagatan. Vi blev inte glada (mild underdrift). Detta har jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Och nu får jag hem avier om att jag ska hämta rek men det står inte ett ord om varifrån försändelsen kommer! Inte går jag och hämtar ut något som jag inte har en aning om vad det är, självklart inte. Avsändare ska stå på avin, annars går den i retur. Och jag ska inte behöva gå till Hållplatsens Tidningar & Tobak och be dem ta fram brevet för att jag ska bestämma mig för om jag vill ha det eller inte! Massor av försändelser kommer inte att hämtas ut om detta är Postens (eller vad det nu heter) nya giv, att inte ange vem som är avsändare.

Jag talade med en vänlig och hjälpsam person på kundtjänst och hon hade vänligheten att ringa upp Hållplatsens Tidningar & Tobak och ta reda på vem avsändare till min försändelse var. Men inte ska det väl behövas – och vad kostar det och hur myckett tid tar det? – att en anställd vid Posten (eller vad det heter) ska sitta och anteckna långa avinummer, sedan ringaupp dem som jobbar på postutlämningsstället som ju har annat att göra än att leta fram försändelser och tala om varifrån de kommer, och sedan ringa tillbaka och ge besked till kunden!?

Posten (eller vad ni nu heter), se genast till att avsändaren av en försändelse anges på avierna som går ut till oss kunder!

Be my guest 27: Nuri Kino

En flitig gästbloggare, produktiv journalist, kandidat till Stora Journalistpriset, vinnare av Guldspaden, dokumentärfilmare etc, Nuri Kino, skriver här återigen under vinjetten ”Be my guest”.

Det brinner i Irak! Internationella mediabyråer rapporterar om det som kan vara början till ett inbördeskrig. Medan jag skriver detta tittar jag på den irakisk-assyriska TV-kanalen Ishtar som direktsänder från Irak. Sunni- och shiamuslimer har angripit varandras moskéer efter att shiamuslimernas viktigaste helgedom, moskén där deras profeter är begravda sprängdes i luften av två självmordsbombare.

Många av dem som intervjuas säger att det är USA och Bush som ligger bakom. ”Söndra och härska”. Jag har vänner bland reportrarna. Tidigare i dag dödades tre journalister från den konkurrerande kanalen Al-Arabiya och jag är orolig. Är mina vänner försiktiga nog? De intervjuar personer ur båda grupperingarna. De rusar från den ena stadsdelen till den andra. Lik. Gråtande mödrar. Hotfulla demonstrationer. Det är människor bakom mikrofonerna. Det är människor bakom kamerorna. De vill att vi ska se vad som händer. De vill att vi ska höra irakiernas röster. Få förstahandsinformation. De är journalister av rätt anledning.

Vi, journalister i väst, borde stanna upp en stund där vi sitter i tryggheten,och skänka en tanke till våra kollegor som befinner sig på platser där det brinner. I västmedia pratas det om början till ett inbördeskrig. I Irak har inbördeskriget pågått länge. Det dödas minst tio personer varje dag. Ett krig som också många av våra kollegor förlorat livet i.