Exempel på brev till Migrationsverkets sökandeombudsman

En engagerad svensk person, som kunde tränga fram till rätt sida på internet och som hade tillgång till dator och som kunde formulera sig i skrift, skickade den 6 mars följande mejl till Migrationsverkets sökandeombudsman (OBS! Namn och diarienummer är ändrade för  att den det handlar om inte ska kännas igen):

"Du skriver att du inte kommer att behandla enskilda ärenden, men svara på frågor om service och bemötande. Då måste ju frågan handla om konkreta ärenden och det är ett sådant som jag nu tar upp. Det är en ung man från X (NN med dnr y-yyy) som besökt Z för kompletterande utredning.

Där får han först höra att det finns tre tolkar som jobbar med hans stamspråk. När det uppstår oklarheter om hans stamspråk och MIG:s personal tvivlar på om han kan tala detta språk säger han att MIG ska låta honom få prata med någon av dessa tolkar. Då får han till svar att det är bara en som jobbar och att hon inte har tid med honom.

Efter några dagar kommer ett beslut att John Macher inte är att betrakta som flykting och att hans berättelse inte är trovärdig och att språkanalysen som gjordes på hans engelska snarare tyder på att han kommer från Uganda eller Kenya.

Om MIG tvivlar på hans härkomst är det väl MIG:s ansvar och skyldighet att BEVISA att han inte kan stamspråket? Inte skall väl detta vara beroende av om det finns tolkar närvarande eller som kan kallas in?
Min fru kommer från Dalarna men bor i Värmland. Hon bryter på dalmål. Med MIG:s resonemang kunde man alltså ifrågasätta om hon verkligen bor i Värmland. Jag kommer från Stockholm, men bor i Värmland. Jag pratar varken stockholmska eller dalmål eller värmländska. Varifrån kommer jag? Hur skulle en språkanalys i Sudan agera om de skulle avgöra min hemort om JAG måste fly till Sudan?

Förlåt mina absurda tankar, men man undrar hur MIG jobbar med sina språkanalyser. Hoppas på en bättring och jag begär att John skall få en chans att tala sitt stamspråk acholi med någon på MIG innan UN eller den nya prövningen slutgiltigt avgör hans ärende."

Med vänlig hälsning
Namn Efternamn, Ort
telefonnummer, mobilnummer"

Fortfarande idag, den 9 mars, har sökandeombudsmannen inte svarat…

Vad gör egentligen Migrationsverkets sökandeombudsman?

^{Christer Munter, sökandeombudsman hos Migrationsverket
Foto från Migrationsverkets hemsida.}

Migrationsverket inrättade en "sökandeombudsman" efter avslöjandena om hur anställda firar avvisningar och uppträder kränkande mot asylsökande.  Redan när idén presenterades var vi många som var tveksamma till idén, och när vi såg informationen om hans verksamhet och såg på Migrationsverkets hemsida hur krångligt det var att överhuvudtaget komma i kontakt med sökandeombudsmannen, stod det klart att inrättandet av den här tjänsten knappast kunde vara något annat än en meningslös gest.

När de asylsökande palestinier började hungerstrejka i Hedemora och krävde att få tala med någon som kunde ge dem svar på deras frågor så hade det varit ett självklart tillfälle för en sökandeombudsman att omedelbart bege sig dit. Men icke. Sökandeombudsmannen gick inte att nå överhuvudtaget En journalist berättade att hon ringt och mejlat honom en hel dag och inte fått något svar alls. De asylsökande, som man trodde att "sökandeombudsmannen" inrättats för, fick inte heller något svar.

Hur många fler journalister, "vanligt folk" och asylsökande har inte heller lyckats nå sökandeombudsmannen? Han gömmer sig bakom hemsidans torra text, ett 020-nummer och ett e-postformulär som man ska fylla i för att ens ha en eventuell chans att komma i kontakt med honom. Det känns nästan hånfullt när Migrationsverket, på svenska, på inte helt lättåtkomlig plats på hemsidan, skriver:

"För att ta tillvara de sökandes intressen har Migrationsverket inrättat en sökandeombudsman. De sökande får därmed en direkt ingång för att framföra synpunkter på bemötande och service. "

Hur många asylsökande har råd att ringa långa samtal på dyra mobiltelefoner? Det finns ingen uppgift om att sökandeombudsmannen ringer upp om man lämnar sitt telefonnummer… Och hur många asylsökande har tillgång till datorer? Hur många kan förstå det som står på sökandeombudsmannens sida och hur många kan formulera sig i skrift på svenska? Och vad är det för mening om han ändå inte ens svarar?

Det här ter sig som en tämligen meningslös tjänst, en skrivbordsprodukt för en sitta-bakom-skrivbordet-tjänsteman. Hade Migrationsverket menat något "på riktigt" med att inrätta en tjänst för en sökandeombudsman så borde man ha valt en aktiv, självgående person som hela tiden rör sig ute på mottagningarna/förläggningarna och som är lyhörd och snabb i sitt agerande. Att ha ytterligare en tjänsteman bakom ett skrivbord på huvudkontoret och sätta titeln "sökandeombudsman" på honom är inte annat än spel för gallerierna.

^{Citera gärna men ange källan!}