Be my guest 30: Nuri Kino

En flitig gästbloggare, produktiv journalist, kandidat till Stora Journalistpriset, vinnare av Guldspaden, dokumentärfilmare etc, Nuri Kino, skriver här återigen under vinjetten ”Be my guest”.

Det tjatas i så gott som varje större forum om att Migrationsverket bör läggas ned. Tillåt mig skratta! Vilken myndighet ska man i så fall inte lägga ned? Försäkringskassan? AMS? Integrationsverket? Polismyndigheten?

Det är inte fel på systemet, på myndigheterna, det handlar inte om strukturer. Det är fel på fundamentet. När konflikträdsla och feghet får råda blir elakhet en norm. Sätt stopp för det nu! Börja med er själva, med oss själva.

Dessutom: Sköt ditt och bry dig inte om andras är mottot i Sverige. Men det har inte alltid varit så. Den moderna svenska infrastrukturen är byggd på solidaritet, någonstans gick det dock snett och började kallas folkhem. I det fanns i sin tur en trygghet, myndigheter skulle ta hand om oss medborgare. När dessa slutade göra det så började vi irra omkring. Inte nog med det så blev vi apatiska och egoistiska. Förlåt, det heter att vi individualiserades. Personlig utveckling och sånt tjafs. Vad hände med att vi inte accepterar orättvisor, att vi vägrar se Sverige ätas upp inifrån, att korruption har blivit mer regel än undantag. Att vi enades står mot…

Jag vill härmed tacka de franska studenterna som ger mig hoppet tillbaka. Svenska studenter, se och lär:

”Tidigare under dagen demonstrerade 23 000 franska studenter mot en ny lag om ungdomskontrakt. De nya lagen tillåter arbetsgivarna att utan motivering säga upp en nyanställd under de två första åren. Demonstrationerna och skolstrejkerna mot den nya anställningsformen CPE påverkar flertalet av landets 84 universitet, och visar att ungdomarna är allvarligt oroade över den nuvarande prekära arbetssituationen, och inte bara bristen på jobb”, skriver TT.

Glimtar av vänlighet och sunt förnuft

Det finns hopp! Det finns anledning att glädja sig i det lilla när man inte kan göra det i det stora.

Jag var på Apoteket Renen vid 10.30-tiden idag, torsdag den 23 mars. Jag satt och väntade på min tur. Hos en av farmaceuterna, vid kassan närmast fönstret, satt en gammal man med keps, varm täckjacka och gummistövlar. Troligen i 85-90-årsåldern. Han langade fram sitt recept och lutade sig tillbaka för att vänta på sin medicin. Farmaceuten tittade på receptet, tittade på gubben och frågade om han hade legitimation med sig.

"Nej, inte ett dugg!" sa gubben glatt.

"Har du inget som det står ditt namn på med dig? Och ingen legitimation?" undrade farmaceuten.

"Nä-ä. Det har jag aldrig!" sa gubben lika glatt och kanske lite, lite, lite trotsigt. "Är du ny här?"

Farmaceuten svarade att hon vikarierar och att det är hennes allra första timme på just det här apoteket. Jag följde "dramat" med spänning från åhörar- och åskådarplats. Skulle den gamle mannen få sin medicin eller skulle farmaceuten utöva sin makt och tvinga honom att hasa hem och hämta något som visade att han var den gamla man som medicinen i receptet var ämnad för. Det "normala" skulle ha varit att den apoteksanställda hade börjat tjafsa om att "vi kan minsann inte lämna ut medicin hur som helst och till vem som helst", trots att det var uppenbart att receptet var just till en gammal man född för nära 90 år sedan. Det är ett sådant beteende som är "normen" idag.

Men undrens tid är ej förbi! Den lite äldre, lugna och erfarna farmaceuten gjorde ingen affär av det hela. Hon hämtade lugnt hans medicin och småpratade med honom medan hon la den i en påse och tog betalt. Mannen tackade så mycket och gick och jag kände mig upprymd och nästan euforisk över att ha fått bevittna något som blivit så ovanligt i sådana här sammanhang: att en gammal människa hanteras med sunt förnuft och bemöts med vänlighet och respekt.

^{Citera gärna men ange källan!}

Skulle en borgerlig regering kunna agera som s-regeringen?

Tänk om vi hade haft borgerliga ministrar och statssekreterare de senaste åren!

Skulle svenska folket tycka det var okej att statsminister Fredrik Reinfeldt beställde kardemummaskorpor från NK och lät bygga sig en mångmiljonherrgård (med hjälp av sin bror – inget fel i det i o f s)? Och att han betedde sig så enväldigt som den nuvarande statsministern gör, och bestämde allt själv och det bara var ett spel att andra ministrar hade egna, självständigga departement? Skulle folket tycka att det var okej att statsminister Reinfeldts hustru Filippa var direktör för Systembolaget och hade en lön på mer än 160 000 kronor i månaden och ett fullkomligt absurt pensionsavtal? Skulle Marita Ulvskog varit tyst eller skulle hon tagit fram storsläggan och mistluren?

Vad skulle ha hänt om det hade varit moderater i den närmaste kretsen kring statsministern som spridit synnerligen kränkande,  falska rykten om oppositionsledaren Göran Persson? Och om MUF:s ordförande Johan Forsell betett sig som en hamnbuse på en tvivelaktig krog och hamnat i fyllecell efter att ha (enligt den dabbades påståenden) skrikit rasistiska ord till en av väktarna? Skulle han ha kunnat vara kvar och representera sitt förbund, parti?

Skulle svenska folket ha låtit en utrikesminister vid namn t.ex. Lars Leijonborg sitta kvar om han hade betett sig exakt likadant som Laila Freivalds efter tsunamikatastrofen: gått på teater, umgåtts med familjen i stället för att bry sig om katastrofen, inte vetat vad Phuket var för något, uppvisat kyla mot anhöriga, skyllt ifrån sig på allt och alla och aldrig tagit på sig skulden för något? Hade utrikesminister Lars Leijonborg fortfarande suttit kvar mer än ett år efter ett sådant beteende? Och om hans statssekreterare, som vi kan kalla Daniel Larsson, hade lidit av allvarlig minnesförlust och inte vetat var han varit och när eller vad han sagt och till vem, skulle folk då acceptera att han getts fortsatt förtroende?

Skulle folket tillåta att de borgerliga till ca 80 procent satte borgerliga personer på statliga direktörsposter och utnämnde dem till ambassadörer utan att kräva mycket mer av dem än att de är moderater eller tillhör något av de andra borgerliga partierna? Skulle foket tycka det var bra att skicka t.ex. Maria Carlshamre som ambassadör till Brasilien, d.v.s. köra samma "bli av med obekväma personer"-taktik som s gör idag?

Det finns hur många exempel som helst på situationer och lägen där det kan vara klokt att, i tanken, byta ut s-personer som beter sig girigt och oansvarigt mot borgerliga personer, och sedan fundera på om man lika villigt occh glatt skulle acceptera det och även fortsätta att rösta på sådana människor och vilja ha dem som sina företrädare på maktpositioner – gång efter gång, decennium efter decennium.

^{Citera gärna men ange källan!}