De har humor i helvetet!

 Följande historia fick jag från en palestinsk vän i Gaza:

 A British, an American, and a Palestinian died, and they all went to hell. The British said: "I miss England! I want to call England and see how everybody is doing there!" He called and talked for about five minutes. Then he asked: "Well, Devil how much do I owe you for the phone call ? " The Devil answered: "Five million dollars". "Five million dollars!!!" The British man wrote him a check and went back to sit on his chair.

The American was envious and he started screaming: "Me too! Me too! I want to call the United States; I want to see how everybody is doing too!!" So he called and talked for about two minutes, then he said: "Well, Devil how much do I owe you for the phone call ?"  The Devil answered: "Ten million dollars."  "Ten million dollars!?" The American wrote him a check and went back to sit on his chair.

The Palestinian was also extremely envious. He started screaming: "I want to call Palestine too; I want to see how everybody is doing there! I want talk to everybody!" So he called Palestine and he talked for about twenty hours. He was talking and talking and talking. Then he said: "Well, Devil, how much do I owe you for the phone call ?"  The devil answered: "One dollar… " "Only one dollar?!!" 

"Yes", said the Devil, "well, you know: from hell to hell, it’s local."

Migrationsverket och Polisen förråder asylsökande

De senaste dagarna har man kunnat läsa om dels en kvinna som riskerar att stenas till döds och som Migrationsverket förrått genom att lämna ut hennes adress i Sverige till den man hon flytt ifrån (Expressen och DN); dels om "avvisad syrier riskerar livet efter miss av Migrationsverket" (DN). Detta är absolut inget nytt, det pågår och har pågått i alla år! Men det blir aldrig någon ändring eftersom ingen/inga verkar vilja/orka ta krafttag och stoppa den här slentrianmässigheten och nonchalansen som gör att myndigheterna handskas vårdslöst med andra människors uppgifter (och liv).

Otaliga gånger har jag här på bloggen berättat om hur man hanterar asylsökande vietnameser, band annat två som jag är ombud för (läs bl.a. här, här, här, här och här). Det senaste exemplet är nu en tredje vietnames, jag kallar honom X, som skulle återvända till Vietnam i juli förra året efter att han fått beslut om avvisning. Allt var klart, han rättade sig efter beslutet, avsåg att resa "tyst och stilla". Avresedagen var bestämd och biljetterna köpta. Men någon dag innan han skulle åka talade han i telefon med en person i hemlandet som hälsade från hans föräldrar (som han inte vågade ringa direkt) som absolut avrådde honom från att återvända. Detta för att föräldrarna kallats till högsta polischefen i distriktet med anledning av att deras som rest ut ur landet illegalt (vietnamesiska medborgare får inte lämna Vietnam utan tillstånd),  vilket polisen då fått reda på. Det framkom också att polisen visste både att och när X skulle komma tillbaka och bara fem dagar efter att han skulle ha återvänt var också han kallad till polischefen för förhör! Vi har sett kallelserna som skickats ut från Kina eftersom kontakten i Vietnam inte vågade posta dem direkt från Vietnam. Hur kunde polischefen i X:s hemdistrikt veta om att han skulle komma tillbaka om inte svenska myndigheter, i detta fall Polisen eller Migrationsverket, haft kontakter med vietnamesiska myndigheter? Detta trots att svenska myndigheter måste veta att det ses som ett brott för en vietnames att lämna landet illegalt. Och dessutom att söka asyl i ett annat betraktas som landsförräderi eftersom det per automatik innebär att "man måste ha förtalat Vietnam".

X gick under jorden i samma ögonblick som han fick vetskap om att myndigheterna visste var han befann sig och varför. När den tillfälliga asyllagen infördes vågade han inte komma fram (inte konstigt att han inte litar på svenska myndigheter…). Två veckor innan den upphörde att gälla uppmanade Fredrick Federley (ordf i CUF, som tillsammans med mig är ombud för X), honom att ge sig tilll känna. Detta för att få en ny prövning. Vid den prövningen måste Migrationsverket ta i beaktande att hans liv satts på spel när antingen verket självt eller Polisen (vi vet inte vilkendera ) har avslöjat saker om X som de inte borde ha avslöjat för myndigheter i det land han flytt ifrån.

Vi väntar nu på Migrationsverkets beslut i alla tre ärendena.

^{Vid ev citat, var god ange källan!}

Vickys Livs den iskalla vårlördagen 29 april 2006

Inte har någon hört av sig från stadsdelsförvaltningen trots att de nu vet att Olssons har eldat upp sittmöblerna (se tidigare inlägg) vid sin ägandes Sofiakiosken vid Vitabergsparken. De bryr sig inte, hellre ska gamlingarna inte ha någonstans att sitta i sommar än att de ändrar sig om sin oskäliga och plötsligt (efter 80 år!) påkomna lust att håva in 90.000 kronor i hyra för en grusplätt.På Vickys var det full rulle idag. Mycket kunder på förmiddagen, så jag hann inte byta många ord med Affe och Ingrid som jobbade i sina anletens svett. Folk längtar så mycket efter våren att de, trots kylan, vill sitta utomhus. Och på Södermannagatan, ett kvarter från Vickys, hade man gågata idag.Johan N visar upp ett glatt ansikte. Han har varit i Paris med sin käresta, jag träffade honom vid busshållplatsen när han kom hem i går (fredag), och idag var han på Vickys och handlade igen, och lät sig förevigas av Affe.

Och Björn K dansar, enligt Affe som tagit bilden, på Nytorget med ”Madonna” på en möhippa. Notera hur kallt och kalt det fortfarande är: inga utspruckna löv, inte tillstymmelse till nytt gräs. Bara kyla och gråhet. Men om några veckor kommer nya bilder från ett Nytorg som badar i sol och med träd fulla av små gröna löv och en gräsmatta där gräset spirar och gror. Hoppas jag, i alla fall.

Och på Valborgsmässoafton sjunger Vickys Gosskör i Nytorgsparken klockan 19.00.

GLAD VALBORG!

Facket vid Migrationsverket har gjort det igen!

Enligt uppgift har facket vid Migrationsverket (MIG) delat ut flygblad till samtliga styrelseledamöter vid verket, inför deras styrelsemöte den 28 april. I texten vänder de sig bland annat mot – och kritiserar – överdirektören Lars-Gunnar Lundh för hans försök att få till stånd en effektivare och snabbare hantering av asylärenden – förändringar som ju är nödvändiga och som kräver personalens medverkan, inte motverkan. Jag har inte sett flygbladet utan har fått det relaterat för mig och kan konstatera att det inte är något nytt att facket agerar på detta sätt. För drygt ett år sedan anmälde fackliga representanter vid MIG sin egen generaldirektör Janna Valik till JO. Ärendet avslutades för övrigt utan att någon kritik riktades mot henne.

Den fackligt aktiva personalen tycks anse att det är schysst att gå bakom sina chefers ryggar i stället för att ta diskussionerna med dem ansikte mot ansikte. Eller åtminstone informera dem innan de vidtar drastiska åtgärder som att anklaga och klaga på dem utan att de ens själva vet om det.

Det är konstigt att personalen på MIG (långt ifrån alla, men många), tycks anse att MIG och de asylsökande finns till för dem, för att de ska ha jobb och kunna ställa krav och agera som de vill och dessutom få lön. De tycks inte begripa – och facket hjälper dem inte heller att förstå sammanhangen – att det ju är p.g.a. de asylsökande som de överhuvudtaget har jobb! Och att de finns till för de asylsökande, inte tvärtom! Att facket stödjer dem i allt de gör och inte lyfter ett finger för att sålla bort rötäggen som både skadar andra människor och verksamheten, det är illa. Det undergräver tilltron till facket på sikt. Men som det nu är så har alla (fackligt anslutna) på verket fackets stöd och kan fortsätta agera felaktigt, rasistiskt, nedlåtande, nedvärderande och ekonomiskt oegentligt etc samt hugga sina chefer i ryggen – facket vill ha medlemmar och då spelar det ingen roll vad de gör, bara de betalar medlemsavgiften!

Vad säger  MIG:s styrelse om det senaste fackliga påhoppet på en av de högsta cheferna?

^{Citera gärna men ange källan!}

Märkliga äktenskapsarrangemang i Gulfstaterna

En islamisk tribunal har beslutat att sunnimuslimska män får gifta sig utan att bo ihop med eller ekonomiskt sörja för sin hustru. Ett smart sätt att kringgå de strikta lagarna som förbjuder sex före eller utanför äktenskapet, helt på männens villkor. Beslutet har gjort kvinnor i Gulfstaterna, som kämpar för kvinnors rättigheter, rasande. De säger att muslimska äktenskap redan är tillräckligt orättvisa.

Den Islamiska Juridiska Generalförsamlingen, baserad i Makkah i Saudiarabien, meddelade den 12 april att s.k. Misyar-äktenskap – från arabiskans "tillfällig besökare" – nu är tillåtna och drog därmed på sig kvinnornas vrede.

Rula Dashti, aktivist från Kuwait, sade att beslutet kringgår de strikta islamiska lagarna om utomäktenskapliga sexuella förbindelser, och befriar männen från nästan alla förpliktelser mot sina hustrur och förstör fundamentet för vad som är en familj.

Den kontroversiella förordningen säger att "ett äktenskapskontrakt där kvinnan avstår från sin rätt till bostad och ekonomiskt underhåll och accepterar att mannen besöker henne i hennes (familjs) hus närhelst han så önskar, dag och natt … är giltigt".

Bland män som vill undgå bördan av att betala hemgift och underhåll så som det stipuleras i ordinarie äktenskapskontrakt inom islam, är Misyar-äktenskap mycket efterlängtat. Om en kvinna ger upp alla sina rättigheter i ett sådant äktenskap, som vanligtvis ses som temporärt, blir kvinnan helt lottlös när skilsmässan är ett faktum.

"En kvinna som är gift på det vanliga sättet möter enorma problem när det kommer till skilsmässa; hur svår skulle då inte hennes situation vara efter ett Misyar-äktenskap?" undrar Rula Dashti.

De temporära äktenskapen inom den shiitiska grenen av islam, de s.k. Mutaa, har ett förutbestämt "sista datum".  Misyar-äktenskapen i de sunnidominerade länderna har inget sådant datum, men har redan tidigare välsignats och accepterats av höga imamer i både Saudiarabien och Egypten.

"Upplysta muslimska lärda borde stå emot dessa radikala tankar som sprids via islamiska tribuner och inte överge kvinnorna", säger Rula Dashti. "Det borde finnas en motkampanj för att få bort den här extremistiska doktrinen eftersom den skadar både religionen och samhället och hindrar kvinnornas utveckling och framsteg i det arabiska samhället."

Misyar-äktenskap är särskilt tilltalande och lockande i Saudiarabien där en mycket strikt segregation mellan könen upprätthålls. Saudiska män sänder hundratals meddelanden via internet och söker tillfälliga Misyar-fruar…

Aktivisten Ghada Jamshir från Bahrain, som lobbar för en minskning av imamernas inflytande i familjeaffärer, säger att liberaler borde ta upp kampen mot Misyar-äktenskap.

"Jag rekommenderar varken Misyar- eller Mutaa-äktenskap eftersom de förnekar kvinnor och barn deras rättigheter. Jag tror på vanliga äktenskap som grundar sig på att makarna lever tillsammans hela livet", säger Ghada Jamshir. "

En prominent imam i Förenade Arabemiraten, sheikh Ahmed Al Kubaissi, säger att även om Misyar-äktenskap är korrekta enligt islam så komprometterar de vissa värderingar.

"Den enda skillnaden (jämfört med ett vanligt äktenskap) är att kvinnan frivilligt avsäger sig sin rätt till bostad och underhåll (försörjning). Det är inget fel att avstå från sina rättigheter", säger imamen.

Han säger att Misyar-äktenskap är lämpliga för frånskilda kvinnor eftersom det kan lösa problemet med det stora antalet "gammelpigor" i Gulfstaterna.

Al Kubaissi, född i Itak,  säger att Misyar-äktenskap blev populära under och efter 1980-1988 års krig mellan Iran och Irak "för att skydda änkor från att synda eftersom det är nästan omöjligt att finna sexuell tillfredsställelse utan att vara gift".

"Men", sade han, "en respektabel kvinna skulle aldrig acceptera ett Misyar-äktenskap som, även om det godkänts i enlighet med islamisk lag (sharia), sätter en hel del värderingar på spel. Om en kung kom och bad mig om min dotters hand för ettt Misyar-arrangemang skulle jag spotta honom i ansiktet", avslutade imamen, sheikh Ahmed Al Kubaissi.

^{Citera gärna men ange källan!}

Pagrotsky har rätt, Jutterström har fel

^{Leif Pagrotsky
Foto: Pawel Flato (Bilden är friköpt och får enligt regeringens presstjänst användas fritt)}

Lite längre ner här på bloggen skrev jag under rubriken Kulturminister Leif Pagrotsky har rätt! om Leif Pagrotskys tydliga uttalande om att SVT inte kan ta betalt för att någon (krogar)  visar deras program eftersom SVT är licensfinansierat.

Nu går tydligen SVT:s vd Christina Jutterström ut och anklagar kulturminister Leif Pagrotsky för ministertyre:

”Det är den värsta detaljstyrning jag hört talas om i företagets historia”.

Och hon är enligt upppgift väldigt förvånad över att kulturdepartementet överhuvudtaget befattar sig med frågan:

"Det är anmärkningsvärt att Leif Pagrotsky går in och detaljstyr vår verksamhet på det här sättet, under pågående anslagsperiod. Något liknande har jag aldrig hört talas om i SVT:s 50-åriga historia".

Men Pagrotsky har inte på något sätt "detaljstyrt verksamheten". Vad han har gjort är att säga ifrån, helt korrekt, att sändningar/program som  är betalda av licenpengar, d.v.s. folks skattade pengar, ska kunna ses och visas som man vill. SVT ska inte ägna sig åt extra-inkomstbringande sidoverksamhet á la OS-kommittén som tog betalt av folk som på något ätt använde de två bokstäverna "OS", ett lika skrattretande påhitt.

Nu har dock Jutterström hittat ett sätt att, triumferande mot vad hon kallar "makten som sagt sitt" (=Pagrotsky), ändå driva igenom sin vilja. En lösning som, enligt Svenska Dagbladet, är minst sagt spektakulär. SVT väljer att överlåta sina offentliga visningsrättigheter under VM till TV4! Eftersom TV4:s avtal med staten inte innehåller några begränsningar av rätten att ta betalt kommer därmed kraven på restauranger att kvarstå, även när det gäller SVT:s matcher.

Läs mer om vansinnigheterna här!

Det gäller att inte vara för blåögd

Knappt har Mahmoud Aldebe från moskén vid Medborgarplatsen skickat sitt brev till samtliga riksdagspartier med krav på egna lagar och regler för muslimer, så kommer det fram att hans fru, Ebtisam Aldebe, kandiderar till riksdagen för Centerpartiet. Och att hon har samma åsikter som sin make och, följaktligen, kommer att driva dem i riksdagen.

Alla partiledningar bör noga ta reda på vilka det är som kandiderar till riksdagen under deras partibeteckning. Inte bara när det gäller muslimer utan överhuvudtaget. Blåögdhet kommer att straffa sig.

En snabb och tydlig reaktion finns på Centerpartiets ungdomsförbunds ordförandes blogg. Fredrick Federley skriver att Ebtisam Aldebe har två alternativ att välja på:

1. Att ta tillbaka uttalandet och uttala att svenska lagar ska gälla lika för alla samt att vi alla ska vara lika inför lagen.

2. Att lämna sin plats på riksdagslistan.

Vem är Ring?

Snacka om att sitta i glashus och inte bara kasta sten utan vräka ut jättelika stenbumlingar! En Tomas Ring, Vingåker, har läst om Mikael Sekunds bok Välkommen till folkrepubliken Katrineholm i Katrineholmskuriren. (Min text om Mikael Sekunds bok finns lite längre ner på bloggen.) Den 25 april skriver Tomas Ring under rubriken Vem är Sekund?, bl.a.:

"Igårdagens katrineholmskurir kunde man läsa om folkrepubliken katrineholm. Skriven av en känd sossehatare vid namn Sekund den är fylld med hans egna tankar och åsikter och många felaktigheter."

Om man påstår att någon annans text är full av felaktigheter, borde man då inte hyfsa till sitt eget språk först? Det heter inte "Igårdagen", det heter "I gårdagens…". Tidningens namn stavas med versalt K, d.v.s. "Katrineholmskuriren", inte "katrineholmskuriren". Namnet på staden stavas med versalt K, d.v.s. "Katrineholm", inte "katrineholm". Ordföljden är felaktig: "Skriven av en känd sossehatare vid namn Sekund den är…". Korrekt ordföljd är: "Skriven av en känd sossehatare vid namn Sekund, är den…".

Och så kan man undra varför Tomas Ring, medlem i det parti som styrt i hans hemtrakter och i hela landet större delen av förra seklet och alla år detta sekel, säger att:

"Om man nu är så duktig som Mikael Sekund vill framhäva sig varför har han inte sett till att genomföra alla sina åsikter och förslag."

Motfråga: Varför har inte s, som till skillnad från Mikael sekund, haft makt och möjlighet att genomföra sina åsikter och förslag, gjort det? Eller kanske är det just det de gjort – hemska tanke!

Mikael Sekund har skrivit en bok innehållande fakta och berättelser som han verkar ha grund för. Han verkar inte alls särskilt intresserad av att "framhäva sig själv". Och han har inte talat om sina åsikter och förslag, så varför begär Tomas Ring som tillhör det stora och styrande partiet, att en enskild människa ska "genomföra sina åsikter"?

Läs gärna hela Tomas Rings text, den är så illa skriven grammatiskt, när det gäller rättstavning och även innehållsmässigt, att den aldrig skulle få godkänt i ett prov i svenska i högstadiet! Och den bekräftar vad Mikael Sekund i sin bok skriver om den urusla kvaliteten på undervisningen i Katrineholm med omgivande s-styrda kommuner. Dessutom finns det inte ett enda vettigt ord i hela texten utan allt går ut på att svartmåla Mikael Sekund, att kalla honom "sossehatare och att tala om var han har jobbat, som om  det vore något fel med det (exakt återgivet, inkl alla fel):

"Jo Mikael Sekund är strategisk konsult ,på tanke smedjan Timbro finns fler av hans borgliga propaganda böcker. Han ansvara för ett projekt. han har oxå varit infochef på se-banken,och försvarat bankernas fiffel med småspararnas pengar.

Han har även varit chef för Public relations på scania( hur det gick för scania i katrineholm det vet vi ju)".

Hjälp! Sätt de arma stackare på skolbänken, de som gått i Sveriges sämsta skolor och som inte ens har fått lära sig sitt eget modersmål!

Mahmud Abbas besökte Finland

Palestinierna behöver omedelbart ekonomiskt bistånd, säger palestiniernas president Mahmud Abbas som var på besök i Finland den 27 april.

Palestiniernas ekonomiska situation är extremt svår och folket lider, framhöll Abbas under en gemensam presskonferens med president Tarja Halonen. Halonen kunde inte utlova någon ekonomisk hjälp men betonade vikten av att fredsprocessen i Mellanöstern fortgår.

 

Abbas är som bäst på en rundresa i Europa för att söka stöd för sin politik i de palestinska områdena och i konflikten med Israel.

 

^Källa:

Egna lagar för muslimer i Sverige

Rapport i Sveriges Television visade ett inslag den 27 april under rubriken: Muslimskt samfund vill ha egna lagar. Sveriges Muslimska Förbund har ca 70 000 medlemmar. I brev till partierna i riksdagen radar dess ordförande upp deras krav. Bland annat vill de ha särskilda kvinnokvällar på badhus vilket  i o f s inte handlar om någon ”egen lag” utan en överenskommelse som kan träffas mellan badhus och en motpart. De vill ha räntefria lån till moskébyggen (!!?) och de vill göra det mycket svårt för muslimer att skiljas eftersom: ”Vi vill inte ha skilsmässobarn”. Flickor och pojkar ska inte ha gemensam gymnastik. Muslimer ska få ledigt för fredagsbön och vissa högtider och imamer ska undervisa muslimska elever i islam också i den kommunala skolan.

Moskén vid Medborgarplatsen, där undertecknaren av brevet verkar, har enligt Rapports uppgifter fått 1,5 miljoner kronor av Integrationsverket. Pengar som bland annat ska ha gått till att producera informationsbroschyrer om islam, där det talas om hur ”mannen är familjens överhuvud” och att ”kvinnan tänker mer med hjärtat än med hjärnan” och annat som är tämligen främmande för det samhälle muslimerna nu bor och lever i.

”Sveriges muslimer har blivit mer och mer politiskt medvetna om sina rättigheter i samhället och nu önskar de att dessa rättigheter ska respekteras”.

Så står det bland annat i det sju sidor långa brevet till riksdagspartierna. På det bör politikerna svara att det är bra att muslimer – liksom alla andra i samhället – blir medvetna om sina ”politiska rättigheter”. Riksdagsledamöterna bör påpeka att det också är viktigt att alla blir lika medvetna om sina skyldigheter. Och att muslimernas, liksom alla andras rättigheter (och skyldigheter) stadgas och regleras i Sveriges rikes lag och den gäller alla som bor och lever i Sverige. ”Någon särlagstiftning, d.v.s. olika lagar för olika grupper, ska vi inte ha”, det bör vara det entydiga och klara svaret till Sveriges Muslimska Förbund liksom till alla andra trossamfund och minoriteter som ev också kommer på tanken att kräva egna lagar.

Skyll er själva, svenskar, om ni nu är för flata och eftergivna! De krav som varje normalt funtad person för länge sedan har insett kommer att ställas, har nu ställts. Svensk lag ska gälla alla, varenda kotte, som valt att leva här och också dem som eventuellt bara ”hamnat” här. Särlagstiftning för olika grupper är en total omöjlighet och det måste omedelbart slås fast med all önskvärd tydlighet från de styrandes och lagstiftandes sida.

Läs och lyssna mer här. Och läs brevet från Sveriges muslimer här.

Fackligt löfte

Enligt en s-blogg finns det ett fackligt löfte som lyder så här:

"Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra. Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav."

Men vad betyder orden i de två svamliga meningarna?

Ge Sekund en timme eller två!

Jag har läst Mikael Sekunds bok Välkommen till folkrepubliken Katrineholm. Jag  hinner nästan aldrig läsa en hel bok, men den här var lättläst, skrämmande, rolig, tragisk och "ur verkliga verkligheten" – allt på en gång – och jag sträckläste den. Den borde läsas som avskräckande exempel på hur makt korrumperar och medverkar till en nedåtgående spiral och försämringar – och den borde läsas av både "allmänheten" och av politiker av alla färger och med alla partibeteckningar.

Mikael Sekund berättar om en kommun, "enpartistaden Katrineholm", som han kallar den, som med socialdemokratiskt styre sedan 1921 borde vara en mönsterkommun, ett paradis på jorden, eller åtminstone i Sverige. För där har, som det står på bokens baksida: "Med undantag för en handfull nittioåringar ingen upplevt något annat än socialdemokratiskt styre".

Men det är inget paradis, visar det sig. Faktiskt tvärtom. I baksidestexten sägs vidare att: "I nationella jämförelser är arbetslösheten långt över genomsnittet, skolan ligger i botten, företagsklimatet är iskallt och samhällsdebatten obefintlig".

Den här rapportboken ter sig bitvis nästan som en dokusåpa, med namn och andra uppgifter om alla de viktiga aktörerna i Katrineholm vars beteende är lika huvudlöst emellanåt som människornas i Big Brother-huset i Kanal 5. Men en skrämmande dokusåpa, eftersom det här inte handlar om ett litet hus med människor som är instängda i bara hundra dagar och sedan blir allt normalt igen. Nej, dokusåpan "Folkrepubliken Katrineholm" är på riktigt och de som kör kommunen/staden i botten spenderar skattepengar efter eget tycke och smak – ofta helt åt skogen, om inte Mikael Sekund ljuger i sin bok (vilket jag inte tror att han skulle våga göra). Det här är dokusåpa på riktigt, på allvar och det är inte roligt, det är bara hemskt. Och dessa kommunpampar har fått härja mer eller mindre fritt, inte bara i hundra dagar utan i 31.025 dagar (ca 85 år)!

Jag vet inte hur mycket bättre eller sämre borgerligt styrda kommuner ser ut. Jag betvivlar dock att det finns en kommun som haft borgerligt styre i 85 år – men kanske finns det någon där de borgerliga styrt i några decennier. Men då har ändå nästan hela tiden socialdemokraterna haft makten nationellt, så de övergripande ramarna och reglerna har bestämts av regeringen och det har även borgerligt styrda kommuner fått rätta sig efter. Hur som helst: oavsett politisk färg så är det knappast bra för utvecklingen och demokratin att samma parti, samma människor har oinskränkt makt under mycket lång tid. Åtminstone inte i 85 år och allra minst så dominerande som i Folkrepubliken Katrineholm!

Assyrian of the year

Guldspadar och guldpalmer i all ära. Lika stort som att tilldelas olika prestigefyllda priser är det säkert för journalisten och svensk/assyriern Nuri Kino – eller kanske större? – att bli utnämnd till Assyrian of the Year, framröstad av assyrier i hela världen! Läs mer här! Och här är Nuri Kinos hemsida/blogg.

Övergrepp mot barn begås hela tiden

I Sveriges Radio, Halland, berättas att ett hundratal före detta fosterbarn har gått samman i föreningen Stulen barndom och stämmer flera kommuner för de övergrepp de utsatts för. En av dem som kommer att gå till domstol och stämma socialtjänsten i Malmö är Tina Kullenberg från Halmstad.

I 15 år bodde Tina Kullenberg i ett fosterhem där mamman höll henne och hennes fosterbröder under total kontroll. Först när hon var drygt 18 år kom hon loss frå sin totalt dominerande fostermor. Hon har utbildats sig och etablerat sig väl i samhället trots allt. Men för hennes två fosterbröder gick det sämre. Den ene dog i ung ålder och den andre fastnade i drogmissbruk och kriminalitet.

Nu har socialstyrelsen, enligt Ekot,  börjat utreda de övergrepp som fosterbarn utsatts för. Och nu börjar alltså kollektiva stämningar, så kallade grupptalan, att lämnas in till olika tingsrätter. Efter Stockholm står Malmö på tur.

Men övergreppen mot – och lidandet för – både barn och deras föräldrar pågår med oförminskad styrka, hela tiden. Det är enorma pengar som omsätts i den här ”branschen” och kontrollen av hemmen där barn placeras är minimal och ibland obefintlig.  Kommunerna anlitar utomstående, privata ”utplacerare” och verkar ofta bara glada att slippa att själva hålla i det hela. Socialsekreterarna är fortfarande nästintill enväldiga och alltför ofta mer inriktade på att  till sista blodsdroppen försvara sina revir och sina beslut än att se till främst barns men också föräldrars bästa genom att t.ex. sätta in engagerade resurser som stödjer familjerna i hemmen. I stället rycks barn från sina föräldrar, sin miljö, sitt språk. Det handlar nämligen inte sällan om barn till invandrade föräldrar som inte snabbt nog och tillräckligt förstått och omfattat alla svenska normer och uttalade och outtalade regler kring barnupppfostran. Konsekvenserna för alla barn blir ofta absolut förödande och får konsekvenser för livet för dem alla; konsekvenserna och lidandet blir kanske ännu större för barn som berövas både sitt språk och sin kultur förutom sina föräldrar och sitt hem.

Hanteringen av barn, sådan den såg ut för femtio år sedan och sådan den ser ut idag, är ovärdig ett civiliserat land och det måste bli ett stopp på den godtycklighet som råder i Sverige. Liksom det måste sättas stopp för den girighet som finns hos människor som tjänar enorma pengar på andra människors olycka och inte sällan skadar barn för livet. Just så som Tina Kullenberg och många, många andra vittnar om och som jag berättar om under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn i vänsterspalten!. Läs texterna nerifrån och uppåt.

Urkorkad ursäkt

I bland annat Ekot berättas idag att MUF i Malmö polisanmäls för bedrägeri. Det är fritidsnämnden i Malmö som polisanmäler och som kräver tillbaka 157.000 kronor av MUF som de fått på, som det ser ut, falska premisser. Det saknas tydligen underlag för utbetalningarna, aktivitetskort, som ska finnas. Ingen vet vart aktivitetsokorten tagit vägen. Men i stället för att fördöma MUF:s agerande och kräva att närvarokorten – och alla andra kort också i den här historien – läggs på bordet, säger moderate ledamoten i fritidsnämnden, Lars-Åke Lindelöf, bara:

"På något sätt har de försvunnit, men hur de har gjort det kan jag inte redogöra för. Det har jag ingen aning om", säger han.

Och trots de försvunna aktivitetskorten anser Lars-Åke Lindelöf att inget tyder på fusk och han är emot kravet om att pengarna ska betalas tillbaka.

"Vi tyckte inte att det var rimligt. Vi vände på det. Det visade ju sig att SSU hade fyllt i aktivitetskorten korrekt, men de hade ju bara hälften av alla medlemmarna. I det ärendet har man ju inte gjort någonting. Vi tyckte att det var en lite väl tuff påföljd av MUF."

Men hjälp!? Vad har SSU med saken att göra? Om MUF har förfarit bedrägligt så är det det man ska inrikta sig på, och ställa till rätta. En ledamot i fritidsnämnden ska inte bete sig som ett småbarn som bjäbbar om att "det  var de som började" och "de får ju göra så här, då får vi också göra så". Pinsamt! Skäms, Lars-Åke Lindelöf och andra, för att ni gnäller över vad SSU gjort, och inte i första hand ser till att MUF gör rätt för sig. Vad då: "lite väl tufft påföljd"? Vilken påföljd tycker moderaterna att man ska ha för bedrägeri och därmed stöld av allmänna medel (om det visar sig  vara fallet här)? Den som stadgas i lagen, eller någon annan? Det vill jag veta!

Ekots inslag finns här.

UN festade upp 440.000 skattekronor på Jubileum Solnedgång

Detta rapporterar SVT Aktuellt den 26 april:

Utlänningsnämnden lades ner den 30 mars, men några dagar innan ställde myndigheten till med kalas för 440.000 kr på exklusiva Operakällaren i Stockholm, avslöjar Aktuellt.

Alla 280 anställda bjöds och enligt uppgift anlitades en eventfirma för att arrangera festen. Allt som allt kostade festen 1700 kr per person. Då ingick förutom mat och dryck även inbjudningar, trycksaker och en gåva.

Migrationsminister Barbro Holmberg hälsar att hon inte kan kommentera festkostnaderna, men anser att det är rimligt att anställda tackas av.

Avslutningsfesten, som döpts till "Jubileum Solnedgång", hölls den 24 mars och totalt 250 av de 280 bjudna slöt upp till festen.

Läs mer också i Resumé och Expressen.

Kommentar: Visserligen är jag glad över att den här nämnden, som varit så hårt kritiserad i över tio år och som skadat så många människor, äntligen är nedlagd. Men så glad är jag inte att jag tycker att de ska fira sin egen snöpliga undergång på min och andra skattebetalares bekostnad. I Sverige går det dock utmärkt att använda allmänna medel tämligen godtyckligt på statliga myndigheter och verk. T.o.m. migrationsministern var med på festen. Något tjänstemannansvar finns inte längre reglerat i lag och inte heller i praktiken. Så: Hej och hå, det är helt fritt fram att hitta på anledningar till att festa upp pengar som inte är ens egna om man jobbar "i offentlig sektor".  Sverige är fantastiskt!

P.S. En sunt tänkande människa i det här sammanhanget verkar ha varit Alireza Mosahafi som var miljöpartiets representant i utlänningsnämndens styrelse. Enligt Expressen blev han djupt provocerad redan när han fick inbjudningskortet, märkt VIP (very important person) – och tackade nej.

"Jag förstod att det var en dyr fest. Skattebetalarna ska inte betala för sådant. Det är omänskligt att en myndighet som utlänningsnämnden firar sig själv på det sättet", säger Alireza Mosahafi bland annat till Expressen.

Besök i Ängelsberg

Den 25 april var jag i Ängelsberg.

^{Englaro i Ängelsberg och kaffebordet
Foto: Merit Wager}

Det är ytterst sällan jag har tid att göra en sådan här utflykt. Att vara borta mer än 14 timmar från all annan verksamhet är en lyx jag sällan kan unna mig. Men i samband med att jag skulle ala inför en grupp människor från olika kyrkor, kom jag iväg till Ängelsberg (och även till Fagersta).

^{Foto: Merit Wager}

Det blev en både givande och intressan dag! Inte minst besöket på Englaro där Lena Carsall bjöd på kaffe och smörgåsar och livliga och målande berättelser om staden Ängelsberg. Det var en hel del spännande vi fick höra. Jag ska inte upprepa det här, det är bättre att folk åker dit själva och hör henne berätta och ser den lilla staden som förr i tiden hyste så många ur landets konstnärliga och litterära elit…

Vickys Livs – Grattis, stadsdelsförvaltningen i Katarina/Sofia, nu är möblerna vid kiosken uppeldade!

Grattis ni klåfingriga, giriga och orättvisa politiker och tjänstemän i Katarina/Sofia stadsdelsförvaltning! Nu har ni lyckats förstöra för de gamlingar, främst i Sofia men också i Katarina, som brukade komma ner och sätta sig en stund bakom Sofiakiosken, vid ingången till Vitabergsparken. Här hade  Affe, Janne, Ingrid och Ingela Olsson (som äger kiosken och Vickys Livs på Skånegatan) ordnat fint och för egna pengar bekostat att grus lades ut så det skulle se ”gammaldags” ut samt låtit tillverka rejäla trämöbler där folk kunde sitta ner med eget medhavt kaffe eller köpa en kopp i kiosken.

Men stadsdelsförvatningens iskalla, ointresserade och orättvisa människor hittade på ett jävelskap förra året:

Ni måste börja betala 90.000 kronor i hyra per år för den lilla markplätten som ligger i skuggan bakom kiosken.

Om det var politikerna eller tjänstemännen som hittade på detta sätt att slå sönder en välfungerande liten oas som aldrig tidigare varit belagd med hyra, det vet jag inte. Det verkar råda något av ”tjänstemannavälde” på kontoret, men samtidigt så kan ju inte politikerna, som ändå har sista ordet, frånskriva sig ansvaret. Så nu har folk ingenstans att sitta när de är ute och går (särskilt gamlingarna i trakten) och stadsdelsförvaltningens girigbukar får ändå inte in någon hyra. Hoppas de är nöjda eller det kanske de inte är förrän familjen Olsson tvingas upphöra driva kiosken helt, vilket är mycket nära nu.

Följande lilla, korta meddelande är från Affe Olsson:

Vart ska vi ta vägen, säger en dam som sitter där med sitt barnbarn. Finns det protestlistor????

Familjen Olsson undrar om de måste hindra folk att ens stå bakom kiosken om de köper kaffe eller en glass? Kommer i så fall stadsdelsförvaltningen att debitera dem hyra per stående enligt någon schablon? I så fall måste någon genast komma och sätta upp höga stängsel för att hålla invånarna (skattebetalarna) i Katarina/Sofia borta från denna kommunala markplätt om de råkar ha en pappmugg kaffe eller en glass från Sofiakiosken i handen.

Övergrepp mot barn pågår hela tiden

I Sveriges Radio, Halland, berättas i dag att ett hundratal före detta fosterbarn har gått samman i föreningen Stulen barndom och stämmer flera kommuner för de övergrepp de utsatts för. En av dem som kommer att gå till domstol och stämma socialtjänsten i Malmö är Tina Kullenberg från Halmstad.

I 15 år bodde Tina Kullenberg i ett fosterhem där mamman höll henne och hennes fosterbröder under total kontroll. Först när hon var drygt 18 år kom hon loss frå sin totalt dominerande fostermor. Hon har utbildats sig och etablerat sig väl i samhället trots allt. Men för hennes två fosterbröder gick det sämre. Den ene dog i ung ålder och den andre fastnade i drogmissbruk och kriminalitet.

Nu har socialstyrelsen, enligt Ekot,  börjat utreda de övergrepp som fosterbarn utsatts för. Och nu börjar alltså kollektiva stämningar, så kallade grupptalan, att lämnas in till olika tingsrätter. Efter Stockholm står Malmö på tur.

Men övergreppen mot – och lidandet för – både barn och deras föräldrar pågår med oförminskad styrka, hela tiden. Det är enorma pengar som omsätts i den här "branschen" och kontrollen av hemmen där barn placeras är minimal och ibland obefintlig.  Kommunerna anlitar utomstående, privata "utplacerare" och verkar ofta bara glada att slippa att själva hålla i det hela. Socialsekreterarna är fortfarande nästintill enväldiga och alltför ofta mer inriktade på att  till sista blodsdroppen försvara sina revir och sina beslut än att se till främst barns men också föräldrars bästa genom att t.ex. sätta in engagerade resurser som stödjer familjerna i hemmen. I stället rycks barn från sina föräldrar, sin miljö, sitt språk. Det handlar nämligen inte sällan om barn till invandrade föräldrar som inte snabbt nog och tillräckligt förstått och omfattat alla svenska normer och uttalade och outtalade regler kring barnupppfostran. Konsekvenserna för alla barn blir ofta absolut förödande och får konsekvenser för livet för dem alla; konsekvenserna och lidandet blir kanske ännu större för barn som berövas både sitt språk och sin kultur förutom sina föräldrar och sitt hem.

Hanteringen av barn, sådan den såg ut för femtio år sedan och sådan den ser ut idag, är ovärdig ett civiliserat land som Sverige och det måste bli ett stopp på den godtycklighet som råder, liksom den girighet som finns hos människor som tjänar enorma pengar på andra människors olycka och inte sällan skadar människor för livet. Just så som Tina Kullenberg och många, många andra vittnatr om och som jag berättar om under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten!. Läs texterna nerifrån och uppåt.

Han har skrivit en egen Muminbok

Prisbelönta Juha Ruusuvuori beskriver  finlandssvenskt sätt att leva. Så här skriver Monica Sandberg i Åbo Underrättelser:

På torsdagen fick författaren Juha Ruusuvuori Svenska kulturfondens första pris någonsin till en finskspråkig som har gjort en kännbar insats för den finlandssvenska kulturen. Det är ett pris på 8.000 euro för boken Muukalainen Muumilaaksossa ("Främling i Mumindalen") som han gav ut i höstas. I boken frågar han sig om de finskspråkiga skulle ha något av lära av den finlandssvenska kulturen, och vad som går förlorat om alla glömmer svenskan och bara satsar på bruten Brysselanpassad ingenjörsengelska.

Boken är en ordentlig vidräkning med den finska mentaliteten. På många olika sätt föredrar Ruusuvuori det finlandssvenska sättet att tänka och vara.

"Redan det att vuxna män här i Dragsfjärd kan tala med barn och lyssna ordentligt på vad de säger. Och om en kvinna har att göra med en yrkesman blir hon sakligt och inte föraktfullt bemött. Av någon orsak fungerar jämställdheten bäst här i sydvästra Finland", menar Ruusuvuori som nu har 13 års erfarenhet av att bo i Dalsbruk. Han kom hit för att hans fru hade fått jobb här som hälsocentralläkare.

 "Så köpte vi hus, jag kom med i Bruksteatern och den vägen övade jag upp min svenska. Nu är jag med i talkogänget som jobbar med segeljakten Eugenia, i Allmogeseglarna i Västanfjärd och i två år har jag varit lärare i optimistsegling i Dalsbruk. Jag är ingen föreningsmänniska men det är viktigt att vara med någonstans. Och så finns det så mycket som sköts på talko, alla vet att kommunerna inte har råd att se till att till exempel skidspåren är i skick. Det gör frivilliga, och det är det bästa, att talkojobb och grannhjälp fungerar. Antagligen får man leta länge för att annanstans hitta lika hyggligt folk som på Kimitoön."

Hans ”Muminbok” skulle egentligen inte bli någon hyllning till den finlandssvenska livsstilen.

"Nä, det bara blev så … Jag utgick från frågan om det är möjligt i dag för en skapande människa att bo på landsbygden, utanför Ring III. Men det gällde att göra texten intressant också, så jag tog med egna erfarenheter. Därför kan ingen förneka det jag säger, inte ens Finskhetsförbundet. Från det hållet har inte hörts ett knyst, de vill säkert tiga ihjäl hela boken. Det har tyvärr inte blivit någon diskussion alls på finskt håll om det han för fram i boken," säger Ruusuvuori. Trots en helsida i Helsingin Sanomat, flera andra intervjuer och dryga tjugotalet recensioner – alla utom en positiva.

"På finskt håll vill man helt enkelt inte diskutera frågor som har med den finlandssvenska minoriteten att göra, eller med svenskans enorma betydelse för våra företag. Man vill inte ens komma i håg vår gemensamma historia med Sverige utan skulle tydligen föredra att Finlands historia började 1809 då vi blev en del av Ryssland. Fortsätter det så här silas det skandinaviska bort, kvar blir bara det finska och det ryska … Man gör en film där Sibelius talar finska, och så vidare. Man glömmer att utan den svenskspråkiga intelligentian hade Finland inte haft en självständighetsrörelse."

Ruusuvuori känner sig mycket hedrad över att nyligen ha fått Hagforsmedaljen och nu Svenska kulturfondens pris, ”jag är inte van att få medaljer”. Lika glad är han över det gensvar han har fått av sina läsare, både svensk- och finskspråkiga.

"Bland annat ringde en man i 30-årsåldern, mentalvårdare i Tavastehustrakten där han länge hade funderat i samma banor som jag. Av just samma orsaker var han nu på väg att flytta till svenskspråkiga trakter. Att min bok var viktig för honom kändes bra för mig."

Muukalainen Muumilaaksossa ("Främling i Mumindalen", med underrubriken Asutko vielä Taalintehtaalla – Bor du ännu i Dalsbruk?) har flitigt lånats i biblioteken och har också sålts i cirka 2 000 ex mot normala kring 300.

Du tvekade aldrig att börja skriva den trots att svenskan är i så hård motvind?

"Nej, det var just därför jag skrev den, ville lyfta fram ett område som inte är tillräckligt diskuterat."

En finlandssvensk skulle aldrig våga skriva det du har gjort!

"Nej, men just därför har jag gjort det. Jag har mina egna erfarenheter av livet i det finska Finland och av livet i Dalsbruk, jag är fräck nog att göra jämförelser, sedan blir det min egen berättelse."

^Källa: