Historiens vingslag

Historiens vingslag hördes i SR-dokumentären på lördag kväll kl 20.00: "Jag var rädd i 58 år" där Alice Eriksson Kalla i Kiruna berättade om hur hon som liten flicka tvingades till Sovjet. Hon berättar, nästan som i förbigående, om hur hon träffade en man i ett läger där hon satt som 22-åring; en man som frågade vad hon hade för nationalitet och hon svarade att hon var från Sverige. Då började han tilltala henne på svenska men hon blev så rädd att hon på ryska påstod att hon glömt all svenska. "Vem är du?" frågade hon och han svarade att han var "europeisk korrespondent" och hette Raul. Hon gav honom en bit bröd. Och hon träffade honom iigen några år senare i ett annat läger, samme svenske man, Raul.

Dokumentären sändes första gången år 2001. Då hörde jag den inte, men nu lyssnade jag på Alice Eriksson Kallas otroliga och fruktansvärda livshistoria.

Det finns ingen rättssäkerhet!

Under rubriken Man blir så… matt skriver Henrik Alexandersson (Hax) den 1 april om kommentarer och synpunkter som svämmat in till honom efter att hans film om Rätten och rättvisan i veckan visats i TV8. Det är skrämmande läsning, men inget nytt för mig och många andra som sedan länge haft inblick i hur polis, rättsväsende och andra myndigheter hanterar människor. Journalisten Nuri Kino har inte gjort annat än avslöjat den ena rättsrötan efter den andra under de senaste tre, fyra åren; jag själv har avslöjat hur illa asylsökande behandlats och hur de låsts in på förvarsenheter utan att ha begått brott och hållits inlåsta i upp till två (TVÅ!!!) år etc, etc. Många, många andra har skrivit, gjort reportage för tv och radio och även dokumentärer om övergrepp inom rättsväsendet och av Polisen. JK har kritiserat Polisen på olika punkter, utredningar och kommissioner och rapporter i en strid ström visar på det ena rättshaveriet efter det andra och på en total icke-ansvarskultur som brett ut sig så mycket i samhället att den blivit norm snarare än undantag.

Vi har en allt mer maktförblindad, girig och uppenbart inte tillräckligt kompetent ledning i detta land som i första hand ser till sina egna pekuniära och andra intressen och som låter orättvisor och felaktigheter fortsätta att pågå. På sin höjd tillsätter de en utredning eller två och under tiden fortsätter förfallet. När sedan utredarna (oftast utvalda av regeringen efter regeringens egna kriterier) – några miljoner skattekronor och några år senare – presenterar en mer eller mindre tjock skrift med evighetslånga meningar och trista tabeller så är det ingen som orkar läsa den, ingen som orkar ta tag i de problem som fanns för flera år sedan då utredningen började och som nu förvärrats. En ny utredning tillsätts efetrsom förhållandena förändrats/förvärrats. Och så där rullar det vidare.

Vi är många som inte är blinda och döva och som med öppna ögon ser hur samhällets grundvalar skakar och hör med öppna öron hur det mullrar under fötterna. Och vi inser att det redan är för sent, landet är inte längre "på väg mot normupplösning, rättsosäkerhet och förfall" – det är redan där! Ändå försöker vi – sådana som Hax men också Nuri Kino, Janne Josefsson, Dick Sundevall och en handfull personer till – förtvivlat visa vad som pågår och få folk att vakna. Det allra sista som överger människan är ju hoppet, t.o.m. när det hänger på en så skör tråd som nu.

Biometriska pass i Finland

Finland tar i bruk biometriska pass i slutet av augusti. Inrikesministeriet uppger att man kan ansöka om de nya passen hos polisen och vid utlandsbeskickningarna från augusti.

Passets informationssida är försedd med ett chip med samma personuppgifter som i passet för övrigt.

De första biometriska kännetecknen som Finland inför är en bild av ansiktet, som lagras på ett chip i passet. På chipet kan senare också passinnehavarens fingeravtryck lagras.

Passet är försett med en rad säkerhetsfaktorer som gör det svårare att förfalska eller missbruka.

Det utkast till passlag som behandlas av riksdagen förslår att det nya passet ska vara i kraft i fem år. Reformen inverkar inte på de pass som fortfarande är i kraft, de går att använda ända till sista giltighetsdagen.

^Källa:

Saudiska kvinnor visar konst i Bahrain

^{Foto: EPA}

^{Den saudiska prinsessan Nouf bint Bandar Al-Saud vid en presskonferens i Manama, Bahrain}

Den saudiska prinsessan Nouf bint Bandar Al-Saud berättade vid en presskonferens i onsdags om sin förhoppning att den konstutställning med konst av saudiska kvinnor som hon är beskyddare för, ska bli en början när det gäller att göra konst av kvinnor från Gulfstaterna världskänd.

"Min dröm är att konstföremål från Gulfstaterna kan ställas ut på museer ooch privata gallerier över hela världen", sa prinsessan Nouf.

Prinsessan Nouf befinner sig i Bahrain för att göra PR för en fem dagar lång konstutställning som öppnar den 2 april. Hon tillade att saudiska kvinnor har börjat spela en mer aktiv roll på alla samhällsområden och det reflekteras av deras bidrag till konsten.

"Konst spelar inte en lika stor roll i folks liv här som poesi och skrivande. Konst är ett relativt nytt fenomen i Gulfländerna. Vi hoppas att förändra det allteftersom fler och fler människor börjar intressera sig för den här kulturella formen av samhällsreflektion."

Prinsessan Nouf, som är chef för Riyadh-baserade Lahd Gallery of Fine Arts som öppnade i december 2005, påpekade att hon funnit att det faktum att hon är kvinna har gjort det lättare för andra saudiska kvinnor att ta kontakt med henne för att få hjälp att visa upp sina verk.

Den fem dagar långa utställningen "Eye on Jeddah" omfattar fler än 50 konstföremål gjorda av saudiska artister från Jeddah och den östra provinsen.

"Vi har en blandning av kända och okända namn på galleriet, vi vill uppmuntra konsten och visa upp också dem som är mindre kända", sa prinsessan.

 

Prinsessan Nouf sa att hon var mycket glad över att Bahrains vice sekreterare för Kultur och Nationellt Kulturarv,  Sheikha Mai bint Mohammed Al-Khalifa, som har varit en drivande kraft för att den här utställningen har kunnat komma till stånd.

Prinsessan Nouf — som har studerat genetik vid Kings College i London och nu arbetar som läkare — är själv konstnär.

^Källa: