Om asylsökande från Vietnam

I  dag, torsdag, kom nya (märkliga) handlingar från Migrationsverket i Thanhs och Hoas ärenden. Det finns flera anmärkningsvärda saker i dessa skrivelser, bland annat:

Enhetschefen som undertecknat handlingarna har SJU gånger skrivit "Vietnamn" i stället för det korrekta namnet på landet som är "Vietnam"! Det var alltså inte ett enstaka misstag utan en person i chefsställning vid verket tror på fullt allvar att det faktiskt heter "Vietnamn"!!!

Plötsligt krävs nu av dessa vietnamesiska medborgare att de ska skaffa något som Migrationsverket kallar "garanter" för att de ska kunna avvisas!? Jag väntar på besked om vad det är för "garanter" som asylsökande medborgare i en diktatur måste skaffa för att avvisa sig själva… Det räckte tydligen inte för Migrationsverket att kräva av dem att de skulle fylla i vad jag kallar "spionblanketter" till ambassaden: två A4-sidor med alla tänkbara och otänkbara uppgifter inte bara om sig själva utan också om sin familj, sina släktingar, sina vänner, sin flyktväg, orsaken till att de flytt etc (läs här), nu ska de också skaffa "garanter"!!!

Migrationsverket fortsätter att insinuera att Thanhs och Hoas identiteter är oklara trots att den diplomat på ambassaden som vi träffade tillsammans med Thanh och Hoa för drygt en månad sedan två gånger upprepade att det inte fanns några tvivel om deras identiteter och trots att vi meddelat Migrationsverket detta.

Absurditeterna från migrationsmyndighetens sida fortsätter trots att man i enlighet med den tillfälliga asyllagen under vilken dessa två vietnameser prövas, kan bevilja uppehållstillstånd då faktiska hinder för verkställighet föreligger.

Snart sänder TV8 Fredrick Federleys dokumentärfilm om Thanh, den ena av två (eller egentligen numera tre…) som vi båda är ombud för. Exakt besked om sändningstid (det blir troligen den 9 maj kl 21.00) och information om vilka som kommer att delta i det efterföljande studiosamtalet kommer att läggas ut här på bloggen. På Påskdagen kommer vi att hälsa på Thanh och Hoa och umgås och äta vietnamesisk mat och prata om hur de har det och vad som (inte…) har hänt i deras ärende sedan sist. Ett tiotal bloggningar om Thanh och Hoa och om hur svenska myndigheter och UD hanterat deras ärenden kan läsas under KATEGORIER  och sedan rubriken "Asyl&Migration" i högerspalten.

Thanh och Hoa lagar mat

^{Foto: Fredrick Federley}

Om filmen om Vickys Livs

Min film Vickys Livs (se den här: del 1, del 2, del 3) visades första gången den 9 april på TV8. Den visas i repris den 16 april (Påskdagen) kl 23.00 och den 17 april (Annandag påsk) kl 18.00, samt den 31 maj kl 18.00. På TV8:s hemsida står det:

Vickys livs är en film om hur företagande kan kombineras med socialt arbete. Hur vanligt är det att företagare tar över ansvar från samhället och varför berättar de inte om sin sociala insats?

– Många människor mår säkert bättre av att kunna gå till Vickys livs, handla lite och slänga lite käft än de gjort annars. Kanske är det rentav hälsoförebyggande och en samhällsekonomisk besparing att det finns småbutiker som Vickys, säger filmens upphovsman Merit Wager.

Vickys Livs är en historia om människor, vänskap och om hur utomordentligt speciell en helt vanlig vardag egentligen är. Det är en historia om hur världen fungerar. Hur vi behöver varandra och hur till synes irrationella strävanden faktiskt kan vara fullständigt logiska.

”Arne med munspelet” hjälper till med tomaterna och ”mannen med tomburkarna” måste samla ihop 18.000 stycken för att han ska tävla i slalom. ”Urrke” från bandet Maryslim, nyligen hemkommen från turné i Italien, köper några folköl och ”skrattande tanten” sjunger en liten sång. Riktiga människor på Södermalm invid Nytorget.

Vickys Livs är också historien om hur avigt arbetslivet kan vara för dem som inte stämmer in i normen. Regelverket är inte anpassat för dem som jobbar i enmans- och fåmansföretag. Långa dagar och ekonomisk osäkerhet är själsligt påfrestande. Ändå är friheten så mycket värd. Att arbeta på Vickys Livs innebär att man tar sig tid att hjälpa Arne att leta efter munspelet. Att man pratar en stund med en något övermogen slalomdebutant. Att man kommer upp med lingon till damen som har svårt att gå och att man faktiskt kan smaka på livet precis där man är.

I den efterföljande paneldiskussionen deltar filmens upphovsman Merit Wager, socialantropologen Ilkka Mäkinen och egenföretagaren Johan Hedin.

Noll koll

^{Hur verklighetsfrämmande och rent av korkad får man vara på höga politiska maktposter? Följande uttalanden har SSU:s ordförande – hon som aspackad bråkade på krogen Crazy Horse – gjort i Svenska Dagbladet i dag (13 april):}– Jag hoppas att jag inte är någon belastning. Jag tror inte det själv, även om det är svårt för mig att bedöma.

– Är det okej att vem som helst kan anklaga mig för vad som helst, och så ska det leda till att man inte kan jobba med politik?

– Jag har en politisk övertygelse som är viktigare: jag vill förändra det svenska samhället. Att jag varit på krogen en kväll påverkar inte det.

– Med tanke på vad vi jobbar med, vår politik och våra värderingar, så tror jag inte att så många människor faktiskt tror att jag sagt så där. (Om de rasistiska tillmälen hon sägs ha gett ordningsvakten).

– Jag är inte överdrivet intresserad av att hålla på och ångra mig. Är det något jag ångrar så är det att jag gick just på det stället.

Den här kvinnan trasslar ju in sig i dumheter så till den grad att ordet  ”pinsamt” inte på långa vägar räcker  till för att beskriva det. Finns det verkligen inga rådgivare inom SSU eller Socialdemokraterna som kan hjälpa henne inse att sådana här uttalanden inte fungerar utan också drar ner alla andra inom rörelsen som väljer att ha en så osmart ordförande?

Om kulturkrockar när finska och svenska företag slås ihop

Under rubriken "Mesiga svenskar och tuffa finländare" skriver Mia Sundell i tidningen Dagen. Artikeln börjar så här:

Svenska chefer upplever sin egen ledarstil som demokratisk men också som konflikträdd och mjäkig. De svaren gav 1 000 svenska chefer om sin syn på sitt ledarskap som kom fram i en stor undersökning gjord av bland annat Kompetensgalan.

Det mesta som står i den artikeln om skillnader mellan svenskar och finländare stämmer väl, inte bara vad gäller folk på chefspositioner utan generellt. Det märker jag själv som finländare i själ, hjärta, märg och ben – ständigt och jämt.

Det skadar inte vare sig för svenskar eller finländare att lära sig mer om kulturella skillnader mellan våra två folk – kunskap och förståelse är makt och det kan vara bra att känna till de stora skillnaderna i synsätt och approach till livet som råder mellan svenskar och finländare eftersom våra länder är grannländer och vi har så mycket med varandra att göra. Här finns en ganska talande och tydlig lista över kulturella skillnader mellan svenskt och finskt.

Läs boken av Svenolof Karlsson och Anita Ekwall, den är både lärorik och rolig!

Vickys Livs – repris av min film

Nu visas min film Vickys Livs i repris på TV8 på söndag den 16 april k l 23.00 och på måndagen den 17 april kl 18.00. Tidigare har Henrik Alexanderssons film om rättsväsendet visats liksom Hanne Kjöllers film om kirurgi och fetma.

De återstående Dokument 8-filmerna visas är:
25/4 – Den motvillige rebellen – av Susanna Popova
2/5 – Trubaduren – av Mattias Svensson
9/5 – Viet Nam Boy – av Fredrick Federley
23/5 – Anna från Bränna – av Tove Lifvendahl
30/5 – Almedalen – av Martin Borgs

Första sändning tisdagar kl 21 i TV8, därefter flera repriser under veckan.

Vickys Livs: Affes bildfråga

Idag kom denna bild och följande meddelande från Affe:

Kamrater!

Nu får ni en lätt fråga. Snabba svar fint pris.

Affe

Jag svarade genast när jag fick frågan och jag visste att jag svarade rätt. Men det hjälpte inte. Följande kortfattade meddelande kom:

Björn har vunnit 2 minuter snabbare än tvåan Merit. Fint pris!

Affe

Hoppas jag har bättre tur nästa gång! Priset? Tja, jag vet inte. Det kan vara lite vad som helst. Kanske en promenad till Vitabergsparken eller en Vickys Livs-kasse. Eller något annat som Affe klurat ut. Men jag vann ju inte, så…