Kronofogdemyndigheten slösar pengar och tid

En god vän, låt oss kalla honom Bertil, ringde mig häromdagen. "Du kan väl skriva om det här", sa han och faxade över en inbetalningsavi. På avin stod Kronofogdemyndigheten i Stockholm som betalningsmottagare och min vän Bertil som avsändare, d.v.s. inbetalare. Beloppet som utan dröjsmål skulle betalas in var 1.00. Alltså inte 10.000, inte 1000.00 och inte 100.00 eller ens 10.00 utan 1.00. EN KRONA!

"Vad håller de på med?", undrade Bertil. "Ska jag gå till Posten och betala den här avin på en krona så kostar det mig 40 kronor. Och vad har det kostat Kronofogdemyndigheten att ha en anställd som skriver in kronan i systemet och trycker ut avin och ser till att den hamnar i ett kuvert och att kuvertet frankeras? Jag bara undrar", sa Bertil.

Hanteringen av indrivandet av denna enkrona måste kosta en bra slant. Och Bertil, som krävs på slanten, vet inte ens varför han är skyldig Kronofogden detta belopp eftersom myndigheten inte brytt sig om att förklara det.

"Vad händer om jag inte betalar, om jag inte vill betala något som jag inte vet varför jag ska betala det och för att jag tycker att det är löjligt att driva in en krona om man betänker vad det kostar samhället att göra det?", undrar Bertil nu. "Kommer det kanske hem någon liten kostymklädd herre med bakåtslickat hår och portfölj och mäter ut något hemma hos mig, något värt en krona?"

Jag ska skicka en förfrågan till Kronofogdemyndigheten och be dem förklara sina rutiner och även tala om hur mycket hanteringen av indrivningen av en krona kostar oss skattebetalare. Rapport följer…

Mitt förslag är: Avskriv alla småkrav, säg belopp under 50 kronor! Det kostar helt enkelt för mycket att driva in så små summor och en myndighet ska inte slösa med skattemedel.

^{Citera gärna men ange källan!}

Vickys Livs: lördagen den 22 april 2006

Soligt och fint, men kallt, kallt, kallt! Det är det, denna nästsista lördag i april månad. Men folk vill så gärna att det ska vara varmt att de låtsas att det är det och de går omkring i lättare klädsel som för att besvärja fram värmen. Men Arne, på vårspaning vid Nytorget, är varmt klädd fortfarande, och det är ju bra eftersom han ju faktiskt är ute och går hela dagarna. När jag var på Vickys vid 10.30-tiden kom han in och ställde sig genast och ”poserade”, eftersom han vid det här laget är så van vid att bli dokumenterad. Fem minuter stod han inne i butiken och värmde sig, sedan gav han sig ut på vandring igen.

”Skrattande tanten” hade bakat sockerkringlor igen, och Ingrid gav dem till mig för hon vet att jag älskar de här kringlorna. Så nu har jag kaffebröd till helgen.

Affe var inte inne, han var på grossen och handlade. Alltid är det något som tar slut i en så liten butik som Vickys, som inte kan lagerhålla något p.g.a. platsbrist. Den goda sidan är ju att varorna nästan alltid är färska, de hinner inte stå och samla damm!

Och sist, men inte minst: Johan N är fortfarande kär (i samma ”dam”). Vi är alla glada för Johans skull!

New York Times om Finland (och Sverige)

har samlat massor av artiklar om Finland här. Och om Sverige här.