• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    april 2006
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Ge Sekund en timme eller två!

KatrineholmJag har läst Mikael Sekunds bok Välkommen till folkrepubliken Katrineholm. Jag  hinner nästan aldrig läsa en hel bok, men den här var lättläst, skrämmande, rolig, tragisk och "ur verkliga verkligheten" – allt på en gång – och jag sträckläste den. Den borde läsas som avskräckande exempel på hur makt korrumperar och medverkar till en nedåtgående spiral och försämringar – och den borde läsas av både "allmänheten" och av politiker av alla färger och med alla partibeteckningar.

Mikael Sekund berättar om en kommun, "enpartistaden Katrineholm", som han kallar den, som med socialdemokratiskt styre sedan 1921 borde vara en mönsterkommun, ett paradis på jorden, eller åtminstone i Sverige. För där har, som det står på bokens baksida: "Med undantag för en handfull nittioåringar ingen upplevt något annat än socialdemokratiskt styre".

Men det är inget paradis, visar det sig. Faktiskt tvärtom. I baksidestexten sägs vidare att: "I nationella jämförelser är arbetslösheten långt över genomsnittet, skolan ligger i botten, företagsklimatet är iskallt och samhällsdebatten obefintlig".

Den här rapportboken ter sig bitvis nästan som en dokusåpa, med namn och andra uppgifter om alla de viktiga aktörerna i Katrineholm vars beteende är lika huvudlöst emellanåt som människornas i Big Brother-huset i Kanal 5. Men en skrämmande dokusåpa, eftersom det här inte handlar om ett litet hus med människor som är instängda i bara hundra dagar och sedan blir allt normalt igen. Nej, dokusåpan "Folkrepubliken Katrineholm" är på riktigt och de som kör kommunen/staden i botten spenderar skattepengar efter eget tycke och smak – ofta helt åt skogen, om inte Mikael Sekund ljuger i sin bok (vilket jag inte tror att han skulle våga göra). Det här är dokusåpa på riktigt, på allvar och det är inte roligt, det är bara hemskt. Och dessa kommunpampar har fått härja mer eller mindre fritt, inte bara i hundra dagar utan i 31.025 dagar (ca 85 år)!

Jag vet inte hur mycket bättre eller sämre borgerligt styrda kommuner ser ut. Jag betvivlar dock att det finns en kommun som haft borgerligt styre i 85 år – men kanske finns det någon där de borgerliga styrt i några decennier. Men då har ändå nästan hela tiden socialdemokraterna haft makten nationellt, så de övergripande ramarna och reglerna har bestämts av regeringen och det har även borgerligt styrda kommuner fått rätta sig efter. Hur som helst: oavsett politisk färg så är det knappast bra för utvecklingen och demokratin att samma parti, samma människor har oinskränkt makt under mycket lång tid. Åtminstone inte i 85 år och allra minst så dominerande som i Folkrepubliken Katrineholm!

Assyrian of the year

Guldspadar och guldpalmer i all ära. Lika stort som att tilldelas olika prestigefyllda priser är det säkert för journalisten och svensk/assyriern Nuri Kino – eller kanske större? – att bli utnämnd till Assyrian of the Year, framröstad av assyrier i hela världen! Läs mer här! Och här är Nuri Kinos hemsida/blogg.

Övergrepp mot barn begås hela tiden

I Sveriges Radio, Halland, berättas att ett hundratal före detta fosterbarn har gått samman i föreningen Stulen barndom och stämmer flera kommuner för de övergrepp de utsatts för. En av dem som kommer att gå till domstol och stämma socialtjänsten i Malmö är Tina Kullenberg från Halmstad.

I 15 år bodde Tina Kullenberg i ett fosterhem där mamman höll henne och hennes fosterbröder under total kontroll. Först när hon var drygt 18 år kom hon loss frå sin totalt dominerande fostermor. Hon har utbildats sig och etablerat sig väl i samhället trots allt. Men för hennes två fosterbröder gick det sämre. Den ene dog i ung ålder och den andre fastnade i drogmissbruk och kriminalitet.

Nu har socialstyrelsen, enligt Ekot,  börjat utreda de övergrepp som fosterbarn utsatts för. Och nu börjar alltså kollektiva stämningar, så kallade grupptalan, att lämnas in till olika tingsrätter. Efter Stockholm står Malmö på tur.

Men övergreppen mot – och lidandet för – både barn och deras föräldrar pågår med oförminskad styrka, hela tiden. Det är enorma pengar som omsätts i den här ”branschen” och kontrollen av hemmen där barn placeras är minimal och ibland obefintlig.  Kommunerna anlitar utomstående, privata ”utplacerare” och verkar ofta bara glada att slippa att själva hålla i det hela. Socialsekreterarna är fortfarande nästintill enväldiga och alltför ofta mer inriktade på att  till sista blodsdroppen försvara sina revir och sina beslut än att se till främst barns men också föräldrars bästa genom att t.ex. sätta in engagerade resurser som stödjer familjerna i hemmen. I stället rycks barn från sina föräldrar, sin miljö, sitt språk. Det handlar nämligen inte sällan om barn till invandrade föräldrar som inte snabbt nog och tillräckligt förstått och omfattat alla svenska normer och uttalade och outtalade regler kring barnupppfostran. Konsekvenserna för alla barn blir ofta absolut förödande och får konsekvenser för livet för dem alla; konsekvenserna och lidandet blir kanske ännu större för barn som berövas både sitt språk och sin kultur förutom sina föräldrar och sitt hem.

Hanteringen av barn, sådan den såg ut för femtio år sedan och sådan den ser ut idag, är ovärdig ett civiliserat land och det måste bli ett stopp på den godtycklighet som råder i Sverige. Liksom det måste sättas stopp för den girighet som finns hos människor som tjänar enorma pengar på andra människors olycka och inte sällan skadar barn för livet. Just så som Tina Kullenberg och många, många andra vittnar om och som jag berättar om under kategorirubriken Tvångsomhändertagande av barn i vänsterspalten!. Läs texterna nerifrån och uppåt.

Urkorkad ursäkt

M-logoI bland annat Ekot berättas idag att MUF i Malmö polisanmäls för bedrägeri. Det är fritidsnämnden i Malmö som polisanmäler och som kräver tillbaka 157.000 kronor av MUF som de fått på, som det ser ut, falska premisser. Det saknas tydligen underlag för utbetalningarna, aktivitetskort, som ska finnas. Ingen vet vart aktivitetsokorten tagit vägen. Men i stället för att fördöma MUF:s agerande och kräva att närvarokorten – och alla andra kort också i den här historien – läggs på bordet, säger moderate ledamoten i fritidsnämnden, Lars-Åke Lindelöf, bara:

"På något sätt har de försvunnit, men hur de har gjort det kan jag inte redogöra för. Det har jag ingen aning om", säger han.

Och trots de försvunna aktivitetskorten anser Lars-Åke Lindelöf att inget tyder på fusk och han är emot kravet om att pengarna ska betalas tillbaka.

"Vi tyckte inte att det var rimligt. Vi vände på det. Det visade ju sig att SSU hade fyllt i aktivitetskorten korrekt, men de hade ju bara hälften av alla medlemmarna. I det ärendet har man ju inte gjort någonting. Vi tyckte att det var en lite väl tuff påföljd av MUF."

Men hjälp!? Vad har SSU med saken att göra? Om MUF har förfarit bedrägligt så är det det man ska inrikta sig på, och ställa till rätta. En ledamot i fritidsnämnden ska inte bete sig som ett småbarn som bjäbbar om att "det  var de som började" och "de får ju göra så här, då får vi också göra så". Pinsamt! Skäms, Lars-Åke Lindelöf och andra, för att ni gnäller över vad SSU gjort, och inte i första hand ser till att MUF gör rätt för sig. Vad då: "lite väl tufft påföljd"? Vilken påföljd tycker moderaterna att man ska ha för bedrägeri och därmed stöld av allmänna medel (om det visar sig  vara fallet här)? Den som stadgas i lagen, eller någon annan? Det vill jag veta!

Ekots inslag finns här.

UN festade upp 440.000 skattekronor på Jubileum Solnedgång

AktuelltUN logoDetta rapporterar SVT Aktuellt den 26 april:

Utlänningsnämnden lades ner den 30 mars, men några dagar innan ställde myndigheten till med kalas för 440.000 kr på exklusiva Operakällaren i Stockholm, avslöjar Aktuellt.

Alla 280 anställda bjöds och enligt uppgift anlitades en eventfirma för att arrangera festen. Allt som allt kostade festen 1700 kr per person. Då ingick förutom mat och dryck även inbjudningar, trycksaker och en gåva.


Migrationsminister Barbro Holmberg hälsar att hon inte kan kommentera festkostnaderna, men anser att det är rimligt att anställda tackas av.


Avslutningsfesten, som döpts till "Jubileum Solnedgång", hölls den 24 mars och totalt 250 av de 280 bjudna slöt upp till festen.

Läs mer också i Resumé och Expressen.

Kommentar: Visserligen är jag glad över att den här nämnden, som varit så hårt kritiserad i över tio år och som skadat så många människor, äntligen är nedlagd. Men glad är jag inte att jag tycker att de ska fira sin egen snöpliga undergång på min och andra skattebetalares bekostnad. I Sverige går det dock utmärkt att använda allmänna medel tämligen godtyckligt på statliga myndigheter och verk. T.o.m. migrationsministern var med på festen. Något tjänstemannansvar finns inte längre reglerat i lag och inte heller i praktiken. Så: Hej och hå, det är helt fritt fram att hitta på anledningar till att festa upp pengar som inte är ens egna om man jobbar "i offentlig sektor".  Sverige är fantastiskt!

P.S. En sunt tänkande människa i det här sammanhanget verkar ha varit Alireza Mosahafi som var miljöpartiets representant i utlänningsnämndens styrelse. Enligt Expressen blev han djupt provocerad redan när han fick inbjudningskortet, märkt VIP (very important person) – och tackade nej.

"Jag förstod att det var en dyr fest. Skattebetalarna ska inte betala för sådant. Det är omänskligt att en myndighet som utlänningsnämnden firar sig själv på det sättet", säger Alireza Mosahafi bland annat till Expressen.