• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vickys Livs: Affe & Ingrid gifta 35 år!

Denna bild – inte av den lycklige äkta mannen Affe utan av ”ständigt denne Johan N” och Ingrid kom via e-post i morse (8 maj) Det enda som stod i mejlet från Affe var:

Ingrid och jag + Johan firade i natt våran 35-åriga bröllopsdag

Det var väl Affe som dokumenterade med kameran, som vanligt. Därför fick Ingrid en bröllopskram av Johan N som agerade stand in för fotografen.

GRATTIS, INGRID OCH AFFE!

Inga etiketter, tack!

På förekommen anledning – för att enkelspåriga människor etiketterar mig på sina bloggar – så vill jag informera om att jag INTE är folkpartist! Bara för att jag samarbetar med någon eller några i folkpartiet ibland så gör det mig inte till anhängare av – eller medlem i – det partiet. Lika lite som jag är moderat för att jag samarbetar med en del moderater. Inte heller är jag miljöpartist, kristdemokrat eller vänsterpartist – trots att jag haft och har samröre med människor från alla dessa partier. Sätt inte etiketter på andra människor, kära bloggare där ute, om ni inte är säkra på att de är korrekta. Och jag kan garantera och lova att om jag vore folk- eller någon annan partist så skulle det framgå med stor tydlighet!

Europadomstolen har inte avvisat vårt ärende

EuropadomstolenOtaliga gånger tidigare har jag på den här bloggen, under Asyl&Migration (och här) berättat om det ärende som jag varit ombud i och som är anmält till Europadomstolen. Om Mohammed och Inna och deras två små barn, om hot om familjesplittring och om felaktiga beslut av svenska myndigheter, vilket gjort att Mohammed förlorat fem år av sitt liv.

För en knapp vecka sedan skrev jag en artikel i Expressen (läs den här) om hur Sveriges regering ofta föreslår – och får igenom – "friendly settlements" (uppgörelser i godo"). Jag slutade  artikeln så här:

"Skulle Europadomstolen besluta sig för att ta upp vårt fall (vilket vi ännu inte vet) så vill vi ha det prövat och någon "friendly settlement" med regeringen blir det inte tal om."

Idag har vi fått ett nytt brev från Europadomstolen, sedan jag skrivit dit och gett exempel på asylbeslut i liknande ärenden som vårt som varit korrekta. Europadomstolen har inte avvisat vårt ärende (som följs av många runt om i världen) utan har återigen sänt vår skrivelse till regeringen, så som den sänt alla våra skrivelser för regeringens kännedom och komentarer.

Fortsättning följer…

Ange källan vid citat!

Mamadou igen

25 år gammal. Nio, tio år borta från sitt hemland. Fyra år som asylsökande i Sverige. Två år inlåst på Migrationsverkets förvar (á ca 3.500 bortslösade skattekronor per dag = ca 2,5 miljoner kronor!), utan att han gjort något kriminellt, utan att det fanns faktisk anledning att hålla honom frihetsberövad så länge. Till slut fördes ärendet till Regeringsrätten, som ansåg det oskäligt att hålla en oskyldig människa inlåst på det sättet, så länge.

Och nu: beslut om avvisning – igen! Detta trots att den tillfälliga asyllagen skulle ta hänsyn till verkställighetshinder och det land han ska avvisas till vägrar ta emot honom (Polisen har försökt, se nedan…). Ingen brydde sig ens om att meddela Mamadou att han fått ett nytt avvisningsbeslut redan i januari, utan han fick veta det när han för någon vecka sedan gick till MIG för att få sitt LMA-kort (en sorts id-kort som asylsökande får)! Men då satte maskineriet igång igen: nu måste han infinna sig två gånger i veckan hos Polisen och dessutom drar MIG ner hans redan låga dagersättning på 61 kr/dag till 19 kr/dag! Och han får inte arbeta… Vem klarar sig på 19 kr/dag i Sverige? Vem kan äta, skaffa kläder och skor, betala hyra när man har 570 kronor i månaden?

Historien om hur Mamadou fraktades, likt ett kolli, fram och tillbaka på "avvisningsresor" på vinst och förtlust (vinst för tjänstemännen som fick traktamenten och fick bo på fina hotell, förlust för staten=skattebetalarna) – man visste att chansen att ett land tar emot en person som saknar id-handlingar var minimal. Läs mer om Sveriges dyraste resebyrå under Asyl&Migration i högerspalten (scrolla neråt) och specifikt om turerna kring och irrfärderna med Mamadou här, här, här, här, här och här.

Vid citat: ange källan!

Lästips

Migrationsverket logoJag tycks vara den enda som, redan den 5 maj, skrivit om Migrationsverkets praxisbeslut om hur asyslökande som ljugit om sin identitet och sin nationalitet ska hanteras (enligt den tillfälliga lagen som redan upphört att gälla).  Läs här.

Mer om Asyl&Migration kan läsas under samma rubrik i spalten till höger.

Ecce Homo (=Se Människan) eller Krig glömmer man aldrig!

VasabladetI Vasabladet den 6 maj berättar nu 84-årige Allan Finnholm från Larsmo om hur han bearbetat krigsupplevelserna livet igenom. Om en vecka åker han tillbaka till fronten på en s.k. veteranresa.

En natt för bara några månader sedan hade Allan Finnholm återigen en av sina mardrömmar. Den var befolkad av ryssar som trängde sig på medan han själv, ensam med sitt vapen, backade undan.

Jag tänker på alla de svårt krigsskadade och – traumatiserade människor som kommit till Sverige nu, de senaste decennierna, och som varit med om lika hemska saker som Allan Finnholm, kanske t.o.m. hemskare. Och jag tänker på välmenande svenskar på Integrationsverk och i kommuner som tycker att "ja, men nu har de ju fått uppehållstillstånd och får bo här i vårt fina, vackra och trygga land, så nu är det ju ingen fara mer". Men så enkelt är det inte! Här har Sverige, som i mycket annat, en hel del att lära av Finland. Om krigets påverkan på människors psyken som gör att människor som Allan Finnholm och tiousentals andra, fortfarande efter 60 år har mardrömmar. Om hur man hanterade de finska krigsbarnen och vilka känslor av rotlöshet och övergivenhet de lidit. Det kommer ju ensamma flyktingbarn hit också, i vår tid, på 2000-talet…

Men här finns ingen erfarenhet av krig och tyvärr ingen förståelse eller ens vilja till förståelse,  mer än på ytan, om vad krig gör med och mot människor. Så här förväntas människor som beviljats uppehållstillstånd vara glada och lycklga och börja läs sfi – svenska för invandrare på idiotnivå, hanteras som mindre vetande av ibland snälla (ibland inte alls snälla) och oftast helt aningslösa damer (det tycks oftast vara kvinnor de möter) i kommunernas introduktionsprogramsystem. Och natt efter natt har de mardrömmar, i tio år, trettio år, sextio år. Fråga finländarna!

Ett exempel: Khaled (inte hans rätta namn) från ett diktatoriskt muslimskt land fick stanna här. Ingen vet vad han varit med om, han berättar det inte för någon i den svenska "omhändertagandesvängen". Han berättade det inte ens för Migrationsverket, under asylprocessen. Khaled har insett att det är meningslöst. Men jag har hört hans berättelse. Den innehåller en mängd ingredienser som får håret att resa sig på mig när han, lugnt och med lite tyst röst berättar. Om hur han, utan att ha gjort annat än släppt in ett mycket, mycket litet antal religiösa böcker, kastades i isoleringscell där han varken kunde stå eller ligga rak, där det var kolmörkt och där han snart förstod att den minimala cellen var full av ormar. Om hur han tvingades åse tortyr och avrättning av 58 människor. Han fick inte sluta ögonen, måste titta. "They did that to make us understand what can happen to us if we don’t follow their orders". Etc. Och nu i omhändertagandetyranniets förtrollade värld tvingas han lyssna på beskäftiga tanter från kvinnojourer, som ska lära honom och andra – främst muslimska – män hur man gör och inte gör i Sverige! "Man slår inte kvinnor och man slår inte kvinnor och man slår inte kvinnor och man slår inte… Dessutom: man slår inte kvinnor och man slår inte heller barn".

"Merit, why do they tell us like this? Why do they treat us like we are violent and we beat our family?", undrar Khaled. " And I am even not married", säger K med sin galghumor, som hjälper honom att överleva.

Lägg ner Integrationsverket! Sluta upp att arrangera oengagerad, meningslös introduktion och tvinga ingen att gå och läsa svenska i den långsamma takt och på den låga nivå som sker nu. Skärp upp svenskundervisningen, den måste vara betydligt intensivare och studierna måste vara meningsfulla.  Börja se människorna, inse att de ofta har ofattbara erfarenheter att bära på men att de samtidigt har styrka och vilja att överleva och klara sig. Bara de inte mals ner i omhändertagandeträsket och tvingas lyssna på kvinnojourstanter!

Vid citat: ange källan!

Gäsptrist dokumentär om folkpartiet

FolkpartietPå söndag kväll sändes programmet Snällfällan i SVT 2. Det var en dokumentär om folkpartiet och den var så långtråkig och trist att en kvart hade räckt.

Det är fem hela månader kvar till valet. Bevare oss väl om vi ska matas med sådana här meningslösheter under så lång tid – jag är redan dödstrött på alla partipolitiska progam, dokumentärer, debatter, analyser och att se och höra samma människor uttala sina förutsägbara, inövade och ofta av andra uttänkta saker så ofta och så mycket att man till slut inte hör vad de säger. Svenska partiledare är tämligen förutsägbara, svenska journalister likaså. Det är en enda lång, nästan rituell "dans" med givna steg och given dramaturgi som pågår ända fram till valet och det ska vi, folket, matas med dag ut och dag in. Och t.o.m. betala för!

Jag tänker sluta följa "formulär 1A"-inslagen i radio, tv och press fr.o.m. nu! Jag ska se och uppleva helt andra saker: den verkliga verkligheten bland verkliga människor ute i det verkliga livet i ett Sverige som inte ser ut som partiledare målar upp det. Ett exempel på en dokumentärfilm som är gjord med nya ögon verkar Martin Borgs "1200 miljarder" vara. Men så är han heller inte en produkt av SVT och har heller inte haft SVT som uppdragsgivare (utan föreningen Skattebetalarna). Läs mer här, här och här.

Jag välkomnar fler nya-ögon-filmer, -artiklar och -radioinslag från höger och vänster, gammal och ung, svensk och invandrare. Bara inte fler gäspningar.