• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Ecce Homo (=Se Människan) eller Krig glömmer man aldrig!

VasabladetI Vasabladet den 6 maj berättar nu 84-årige Allan Finnholm från Larsmo om hur han bearbetat krigsupplevelserna livet igenom. Om en vecka åker han tillbaka till fronten på en s.k. veteranresa.

En natt för bara några månader sedan hade Allan Finnholm återigen en av sina mardrömmar. Den var befolkad av ryssar som trängde sig på medan han själv, ensam med sitt vapen, backade undan.

Jag tänker på alla de svårt krigsskadade och – traumatiserade människor som kommit till Sverige nu, de senaste decennierna, och som varit med om lika hemska saker som Allan Finnholm, kanske t.o.m. hemskare. Och jag tänker på välmenande svenskar på Integrationsverk och i kommuner som tycker att "ja, men nu har de ju fått uppehållstillstånd och får bo här i vårt fina, vackra och trygga land, så nu är det ju ingen fara mer". Men så enkelt är det inte! Här har Sverige, som i mycket annat, en hel del att lära av Finland. Om krigets påverkan på människors psyken som gör att människor som Allan Finnholm och tiousentals andra, fortfarande efter 60 år har mardrömmar. Om hur man hanterade de finska krigsbarnen och vilka känslor av rotlöshet och övergivenhet de lidit. Det kommer ju ensamma flyktingbarn hit också, i vår tid, på 2000-talet…

Men här finns ingen erfarenhet av krig och tyvärr ingen förståelse eller ens vilja till förståelse,  mer än på ytan, om vad krig gör med och mot människor. Så här förväntas människor som beviljats uppehållstillstånd vara glada och lycklga och börja läs sfi – svenska för invandrare på idiotnivå, hanteras som mindre vetande av ibland snälla (ibland inte alls snälla) och oftast helt aningslösa damer (det tycks oftast vara kvinnor de möter) i kommunernas introduktionsprogramsystem. Och natt efter natt har de mardrömmar, i tio år, trettio år, sextio år. Fråga finländarna!

Ett exempel: Khaled (inte hans rätta namn) från ett diktatoriskt muslimskt land fick stanna här. Ingen vet vad han varit med om, han berättar det inte för någon i den svenska "omhändertagandesvängen". Han berättade det inte ens för Migrationsverket, under asylprocessen. Khaled har insett att det är meningslöst. Men jag har hört hans berättelse. Den innehåller en mängd ingredienser som får håret att resa sig på mig när han, lugnt och med lite tyst röst berättar. Om hur han, utan att ha gjort annat än släppt in ett mycket, mycket litet antal religiösa böcker, kastades i isoleringscell där han varken kunde stå eller ligga rak, där det var kolmörkt och där han snart förstod att den minimala cellen var full av ormar. Om hur han tvingades åse tortyr och avrättning av 58 människor. Han fick inte sluta ögonen, måste titta. "They did that to make us understand what can happen to us if we don’t follow their orders". Etc. Och nu i omhändertagandetyranniets förtrollade värld tvingas han lyssna på beskäftiga tanter från kvinnojourer, som ska lära honom och andra – främst muslimska – män hur man gör och inte gör i Sverige! "Man slår inte kvinnor och man slår inte kvinnor och man slår inte kvinnor och man slår inte… Dessutom: man slår inte kvinnor och man slår inte heller barn".

"Merit, why do they tell us like this? Why do they treat us like we are violent and we beat our family?", undrar Khaled. " And I am even not married", säger K med sin galghumor, som hjälper honom att överleva.

Lägg ner Integrationsverket! Sluta upp att arrangera oengagerad, meningslös introduktion och tvinga ingen att gå och läsa svenska i den långsamma takt och på den låga nivå som sker nu. Skärp upp svenskundervisningen, den måste vara betydligt intensivare och studierna måste vara meningsfulla.  Börja se människorna, inse att de ofta har ofattbara erfarenheter att bära på men att de samtidigt har styrka och vilja att överleva och klara sig. Bara de inte mals ner i omhändertagandeträsket och tvingas lyssna på kvinnojourstanter!

Vid citat: ange källan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: