• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Beslut i Regeringsrätten om familjen Tejic

RgereingsrättenFamiljen Tejic var i Norge åtta timmar av drygt tre år som asylsökande. Migrationsverket beslöt att avvisa dem, trots att de omfattades av den tillfälliga asyllagen och borde ha fått stanna. Motiveringen för avslaget på ansökan var att de "avvisat sig själva" eftersom de varit i ett annat land: Norge!

Idag kom Regeringsrättens beslut i målet.

Läs mer om familjens öden här och se Uppdrag gransknings inslag 48 timmar på SVT1 i kväll, den 9 maj.

Viet Nam Boy på TV8 i kväll

VietnamIkväll kl 21.00 visar TV8 Fredrick Federleys film Viet Nam Boy om asylsökande Thanh från Vietnam (och lite grann om hans vän Hoa). Filmen är gripande i all sin enkelhet och absolut sevärd. Efter filmen följer ett studiosamtal om den situation vietnameser som illegalt lämnat sitt land – "Socialistiska reprubliken Vietnam – Frihet, Självständighet, Lycka", som det står på landets blanketter och formulär – hamnar i. Och om hur Sverige hanterar dem, bryter mot sekretessen gentemot deras hemland, kräver att de ska ljuga för sin ambassad om att de är turister här och har tappat sina pass (!!!?) m.m., m.m.

Mer om Thanh och Hoa finns att läsa här på bloggen under rubriken Asyl&Migration i högerspalten. Scrolla nedåt…

Ny medlem i CenterpartietHoa lagar matThanh är nybliven medlem i Centerpartiet (t.v.) och Hoa lagar mat (t.h.)
Foto: Merit Wager

Be my guest # 32: Marita från Georgien

 

Det här är ett alldeles speciellt ”Be my guest”-inlägg. Det är skrivet av en ung flicka som jag har haft det stora nöjet att träffa förra året och återigen i år på en flyktingförläggning i Finland. En klok och eftertänksam, lite för sorgsen ung flicka som borde få leva sitt tonårsliv på ett annat sätt än som flykting, i ständig väntan och oro. Jag är glad att jag lärt känna henne och jag är mycket glad över att kunna publicera hennes inlägg här. OBS! Hon har skrivit sitt inlägg på svenska själv, det är inte översatt från något annat språk!

Jag är Marita,17 år och jag kommer från Georgien. Jag går i åttan. Tyvärr, för jag missade några år pga språket. Jag bor i Finland med min familj nu, i den tråkiga byn Oravais i en tvårumslägenhet.Vi har bott här i snart tre år i väntan på vår beslutssvar… och tre år är en jättelång tid för mej för att vara borta från mitt hemland Georgien.

Jag saknar precis allting som har med mitt hemland att göra. Det var både bra och dåligt att bo där. Ofta hade vi det jättesvårt och många problem. Det var inget tryggt liv där och det är så synd, men jag saknar det ändå. Jag har ju bott där hela mitt liv, förutom de sista åren; där finns min barndom, mina släktingar, mina kompisar, min by –  mitt fattiga paradis. Och det är i mina tankar varenda dag, varje sekund. Tänk att jag har orkat i tre år!

Just nu har jag bara drömmen om att få vara där åtminstone en enda dag. Men tyvärr, sådant är mitt liv. Ödet har fört oss hit och nu är vi här. Jag är ändå tacksam mot Gud att vi är i Finland nu, för det är bäst så. Vi har klart ett mycket bättre och tryggare liv här, jämfört med vad vi hade i Georgien. Fast det känns ändå främmande här och jag känner inte mej särskilt lycklig, eller alls lycklig.

Jag brukar drömma om ett bättre alternativ: tänk om Georgien skulle vara ett bra, rikt land och folk skulle inte  behöva fly därifrån bara för att försörja sej och sina familjer och leva som flyktingar. Alla vill ha ett normalt liv och inte bara vandra som flykting över hela Europa. Varför inte att alla länder skulle ha det så bra som möjligt? Jag blir bara så ledsen när jag ser på TV hur svårt människorna har det i fattiga länder, medan vissa svävar i miljarder, alltså det är bara så orättvist! Men jag hoppas att drömmen går i uppfyllelse någon gång, hoppas allt detta ska ta slut någon gång.