• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Vickys Livs – allt om

Allt om Vickys Livs, Janne, Affe, Ingrid och Ingela och vad som hänt under ett år sedan jag började skriva i maj 2005 finns under "Kategorier" och sedan rubriken Vickys Livs i högerspalten. Läs nerifrån uppåt…

Vickys Livs – Sandro till minne av Affe

Sandro Runström, pappa till fotbollsspelaren Björn Runström (Bajen) och boende på Söder:

Blev i tisdags uppringd av en ledsen son som satt på Nytorget och berättade för mig att Affe gått bort. Förstummad och misstrogen frågade jag honom: ”Vilken Affe….inte våran Affe på Vickys väl?”! ”Jo, tyvärr Farsan….våran Affe!”

Känner fortfarande sådan oerhörd sorg. Nytan blir aldrig detsamma utan Affe. ”Justa killar har grön/vita hjärtan” lyder refrängen på en av låtarna på Bajen CD:n. Jag undrar om det ändå inte måste vara så att textförfattaren kände Affe? Affe var för mig sinnebilden av Söderkisen med ett stort och varmt grönvitt hjärta. Hur ofta har man inte tagit sig omaket med en liten omväg för att handla hos Affe? Omaket med omvägen kompenserades normalt mångfalt av den lilla pratstunden med Affe och undantagslöst vandrade man vidare hemåt med ett leende på läpparna efter den.

Min son var daglig kund hos Affe då han hämtade sina tidningar där innan han släntrade vidare till sitt stamlokus på Nytan. Som varande en av Hammarbys fotbollsspelare hade sonen och Affe en hel del att diskutera med tanke på hur Affe vurmade för Bajen. Förra året då ni var inne och filmade på Vickys kom sonen förbi som vanligt. Kameran rullade då Affe framförde ett ”litet” önskemål inför kvällens match på Söderstadion mot Helsinborg. Två mål från sonens sida mot skåningarna skulle inta sitta helt fel. Sonen svarade honom att det var lugnt, han skulle sätta två ”påsar” för Affes räkning på Söderstadion på kvällen. Matchen slutade med Hammarbyvinst med 6-2 och sonen infriade sitt löfte genom att göra 1-0 och 2-0 för Hammarby/Affe.  Affe berättade sedan för mig hur någon från filmteamet ringt upp honom dagen efter och jublat: ”Han gjorde det!!!” Det grämde Affe att den scenen med sonen föll bort i slutklippningen och han sa flera gånger till mig att han skulle tala med dig för att få sekvensen på DVD. Om det hann bli av vet jag inte. Affe hade ju så många järn i elden….

Då sonen Björn klev in på banan mot GAIS på Söderstadion i ondags hade vi en överenskommelse. Han måste bara sätta en påse tillägnad Affe! Det måste vara ett sätt att hedra Affe som han skulle ha uppskattat. Tyvärr hade Björn problem med en ljumske och kunde inte ta i som vanligt i löpningarna. Han hade ont. Frågade honom varför han inte bytte… ”Kunde väl för f*n inte vika ner mig innan jag gjort Affes mål”, blev det förebrående svaret. Efter 5-1 målet vinkade Björn för byte men strax därefter släppte smärtan. Tror banne mig att Affe hade ett finger med i spelet där också liksom han hade kring det mesta som hände runt Nytorget.

Det kändes befriande för Björn att dagen efter matchen sätta ner sin bukett med det lilla meddelandet ”Fixade ett mål åt Dig igår Affe…”, utanför Vickys.

Tack för alla trevliga stunder och alla skratt  Affe. Mina tankar går till Affes familj.

Kort rapport från två vietnamesiska centerpartister

Drömboken Maud OlofssonThanh och Hoa får, tack vare Centerpartiets ungdomsförbunds och dess ordförande Fredrick Federley, vara människor bland andra människor, i fyra hela dagar, när de deltar i CUF:s förbundsstämma i Örebro. Läs mer lite längre ner på bloggen (11 maj)… Idag inkom följande korta men glada rapport via sms:

"Hejsan Merit! We have met our Leader Maud Olofsson already. She has presented to us her book 'Min dröm för Sverige" and we got some photos with her! She was so nice with us, very simple and open… and we feel that she is very much like you, the same way you came to us and helped us! We are very happy! Thanh and Hoa"

Thanh& HoaThanh och Hoa
Foto: Merit Wager

Nu väntar vi bara på att regeringen ska agera i deras ärende eftersom Vietnams ambassad inte kommunicerar med vare sig Migrationsverket eller Polisen (dock med Fredrick Federley och mig, vilket vi rapporterat om till alla berörda parter). För nu är det bara regeringen som kan gripa in och antingen se till att Thanh och Hoa, som ses som landsförrädare av sitt hemland för att de lämnat landet illegalt, tas emot där och får garantier om att de inte hamnar i fängelse eller att något annat hemskt händer dem. Eller att Migrationsverket får bakläxa i detta ärende liksom i fallet Goldlyn, omprövar beslutet och beviljar dem uppehållstillstånd. För i ett vakuum ska ingen mäniska behöva leva, allra minst i det fina folkhemmet Sverige, civilisationens och de mänskliga rättigheternas högborg (enligt retoriken i alla fall) på jorden!

Vickys Livs – Marvin till minne av Affe

”Det var du som sparkade mig på smalbena!” ”Nä, de va DU som sparka MIG!”Med glädjande glimt i ögat så fräste vi åt varandra. Det hade säkert gått femton, tjugo år sedan vi stötte ihop på en fotbollsplan. Men så gick vår hälsningsfras.

Affe spelade i något lag i något lattjo lag (Affe håller inte med mig där) och de mötte oss i Söderkamraternas IF på någon sliten grusplan i söderort. Vi var båda dribblers och ingen av oss tyckte om att den andre försökte göra en gubbe för mycket – det gagnade ju inte lagandan. Så visst kunde det hända att någon av oss gjorde en tuff brytning – ok, vår kondis var väl inte den bästa.

Efter smalbens-fraserna så kom surret igång och Affe ”öppnade Söder” –  gav en kvick, initierad och rolig kavalkad om vad som just då pågick i kvarteren, kiosken, torget, butiken. En av anledningarna att  överhuvudtaget stanna upp i Sofo-byn är ju att man kunde få turen att få käfta lite med en gammal grusplansantagonist.

Sista mötet. På en gross någonstans. Affe jagande med stor kundvagn. ”Det saknas på Vickys, så jag måste inhandla… Läget?” Efter vårt samtal drar Affe iväg. Energisk, klädd i de grönvita färgerna och kvick i steget.  Arne alldeles nära efter. Hur skall det gå nu? Du gick för tidigt!

Och nu dribblade du förbi mig – där var du för snabb. Nu skulle du fått dig en spark på smalbenet. Som fått dig att stanna. Nu drog du för snabbt

Vi får hålla ihop laget själva.

Marvin Yxner

Vickys Livs – ännu mer blommor till minne av Affe

Snart kommer väl gatukontoret eller någon utsänd från stadsdelsförvaltningen och klagar på att blomsterhyllningen till Affe upptar för stor plats av ”det offentliga rummet”. Det skulle inte förvåna mig alls. Men här gäller inte deras regler, inte just nu, inte dessa dagar. Punkt och slut.

Överträdande av befogenheter – Danielsson reste för 520 000 kronor

Ständigt denne Danielsson!

I Resumé berättas idag om nya vidlyftigheter som den mannen varit inblandad i. Och nu börjar man undra varför Göran Persson sitter tyst och håller honom om ryggen! Har danielsson hållhakar på Persson, eller vad är det frågan om? Efter tio år som parhäst med Göran så lär väl Lars sitta på en del sprängstoff – är det därför Persson inte vågar sparka honom?

Nu har Danielsson åter varit ute och – inte cyklat, men väl flugit. Så sent som för några veckor sedan flög han återigen med regeringsplanet, denna gång till Thailand. I sällskap hade han departementsrådet Helen Eduards (en kvinna som ofta tycks ha rest med honom och synts vid hans sida i sammanhang där han låtit skattebetalarna betala för mat m.m.) och ett annat par – eller i varje fall två personer: Daniel Olsson, departementssekreterare, och Anna Karin Eneström vid FN. Den här resan kostade 520 000 kronor, och tillsammans med andra resor han gjort med kungens och statsministerns plan så har det kostat oss skattebetalare 800 000 kronor. Och Persson säger ingenting!

Vad är det för fel på socialdemokraten Lars Danielsson, egentligen? Var är hans solidaritet, har han överhuvudtaget någon connection med socialdemokraternas väljare? Lever han på samma planet? Varför kan han inte resa reguljärt som alla andra? Varför behöver han äta lyxmat och resa i statsplan, en vanlig enkel man som ska företräda den socialdemokratiska regeringen? Är det som lyxlirare på andras bekostnad som Persson vill visa upp sina medarbetare? Förklara det i nästa valduell, var så vänlig!

Danielsson behöver nog söka hjälp hos psykolog eller liknande för sin megalomani och sin mytomani och sina mindervärdeskomplex eller vad det nu är han lider av, som gör att han beter sig som han gör. Och Persson måste klippa banden till den här mannen som nu inte bara skadar statsministern själv och socialdemokratin utan också Sverige.

Löjligare än löjligt

Löjligt 1

Göran Perssons presschef, Anna Helsén, har ju ringt till Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin häromdagen, och uttalat sig om de många skriverierna om Perssons statssekreterare, Lars Danielsson. Hon undrade hur länge Aftonbladet skulle hålla på och skriva om honom. Korkat och dumt av henne att ringa. Löjligt, helt enkelt!

Löjligt 2

Nu ska det frågas i riksdagen också, om det här telefonsamtalet från presschefen till Aftonbladet. Riksdagsledamoten Helena Bargholz (fp) frågar: "Vad avser statsministern att göra för att se till att regeringskansliets personal respekterar yttrande- och tryckfrihetsprinciperna?" Löjligt att ställa en sådan fråga – presschefen Anna Helsén har knappast gjort något olagligt eller ens särskilt fel, bara korkat och löjligt. Och ett löjligt beteende behöver ju inte följas upp av ett lika löjligt beteende, kan man tycka.

Löjligt 3

Är det någon enda människa som på fullt allvar tror att Aftonbladets mångårige, tuffe chefredaktör, Anders Gerdin, skulle låta sig skrämmas, hotas eller pressas till attsluta skriva om ynkryggen Danielsson bara för att en Anna Helsén ringer och undrar hur länge bevakningen av sagde Danielsson ska pågå? Att hon skulle ha kunnat, som Helerna Bargholz säger i en intervju i Aftonbladet, "påverka en tidning och publiceringen". Det är ju så löjligt så klockorna stannar!

Är Sverige en enda stor lekstuga eller vad är det frågan om? Det är illa ställt om folk inte har annat att göra än sådana här löjligheter. Syssla med vettiga saker i stället för löjliga, det är mitt råd till alla inblandade i den här jättelöjliga farsen!

Och löjligast av alla är Lars Danielsson!

P.S. Om nu Lars Danielsson t.ex. var hemma hos sin älskarinna på Annandag Jul men sa till frun att han jobbade så kommer det att komma fram en vacker dag, det är ett som är säkert. Jag säger alltså "om"!  Om det är så, då är det är bättre att "come clean", i stället för att förlöjliga statsministern och behandla hela svenska folket som idioter. Snacka ur skägget, Danielsson!

VM-låt inte bara för zlatanister

En liten sjuårig kille, Frans Jeppsson-Wall, har sjungit in en helt oemotståndlig låt inför fotbolls-VM, som hyllar Zlatan Ibrahimovic. En härlig låt som t.o.m. en helt fotbollsointresserad blir glad av. Lyssna här och läs mer här och här och se en videosnutt på SVT under "Sporten".

Ungdomar “analyserade” duellen Persson-Reinfeldt

SR logoI P1 Morgon i SR hördes två förstagångsväljare kommentera den s.k. duellen mellan Göran Persson (s) och Fredrik Reinfeldt (m) som sändes i SVT1 i går kväll (11 maj). Deras, främst den unga kvinnans, meningar bestod till stor del av ord som "asså", "typ", "liksom" och "känns som". Språket var torftigt och det lät som om det var två trettonåringar som pratade, inte unga vuxna. Det blev lite jobbigt att lyssna på när så mycket av vad som sades var utfyllnadsord.

Om inte den svenska skolan blir bättre och ger mer utrymme åt svenska språket i både tal och skrift, kommer människor inte längre att klara av att uttrycka sig obehindrat och mångfacetterat. Vi är faktiskt redan där. Massor av yngre människor klarar knappt av att tala tydligt och väl och har inte någon större vokabulär på sitt eget modersmål. Och, som sagt:  de förlänger och fyller ut sina korta meningar med onödiga och intetsägande hjälpord.

Trist duell

Torsdagskvällens (11 maj) duell i SVT1 mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt var trist. Förutsägbar, entonig och tråkig. Den ene hade mörk kostym och röd slips. Den andre hade mörk kostym och orange slips. De pratade för deras munnar rörde sig, men jag orkade inte lyssna på hela harangerna utan hörde bara delar av vad de sa. Och om sanningen ska fram så somnade jag mitt i duellen och sov kanske 10-15 minuter. Och när jag vaknade verkade det inte som om jag hade missat något.

Jag minns i alla fall väldigt väl något som Persson sa. Det gick inte att undgå för han sa det så många gånger att jag tänkte att: "Detta är något han han försöker trumma in i folks medvetande":

"Det går bra för Sverige".

Jag räknade inte, men han sa det otaliga gånger och jag tänkte, att han måtte tro att folk är dumma i huvudet. Men vi har inte alla gått i den urusla svenska skolan, vi kan tänka själva och vi kan se igenom dumheter. Vi är inte alla så lättlurade att vi går på floskliga slagord. Och vad Persson och hans sloganmakare inte tänker på är att vi, invånarna i landet Sverige, inte alls har samma referensramar som de. Så när de säger "Det går bra för Sverige" så är det en död mening som inte alls stämmer med vår vardag.

Vad Reinfeldt sa minns jag inte alls. Han hade ingen lika catchy slogan…

Vickys Livs: Annelis minnen av Affe

Anneli skrev om Affe häromdagen (scrolla lite neråt för att läsa det). den här texten har hon skrivit idag, när den chockartade vetskapen om att Affe verkligen inte finns mer, börjar tränga in. Jag ger henne mer än gärna utrymme här på bloggen, hon var en av dem som kände Affe bäst efter att ha jobbat med honom i ett helt decennium och även umgåtts med honom nästan dagligen under de tre år som gårtt sedan de upphörde att vara arbetskamrater. Alltså, här skriver Anneli:

Just nu börjar jag inse att Affe faktiskt inte kommer att dyka upp mer,varken på Vickys eller nere i garaget hos mig på AGE eller någon annanstans överhuvudtaget och det är väldigt jobbigt. Mitt i alltihop kommer jag att tänka på en tragikomisk (?) händelse för en massa år sedan.

Affe hade hört av någon att cykelhandlaren var död och när Te-Ulla (nuvarande Silvia på Nytorgsgatan) kom ner till oss på kontorsgrossen AGE, antagligen för att handla kvittorullar eller bara  för att prata bort en stund, så talade han självklart om den tråkiga nyheten. Affe har ju alltid varit den som hört allt först och som varit kvarterets ”skvaller-tant”. Te-Ulla (alla smeknamn är Affes egna) blev förtvivlad och tyckte att det var tråkigt då hon också var bekant med honom. Det gick ett par dagar och så ringde Te-Ulla ner till butiken: ”Affe!!!!”, sa hon chockad, ”är du säker på att Cykelhandlarn är död?”. ”Ja”, sa Affe. ”Tvärsäker”. ”Men oj vad läskigt”, säger Te-Ulla,”han knackade just på fönstret och vinkade”.

Affe hade missuppfattat saken, det var inte cykelhandlaren som var död det var matthandlaren. Jag kan inte låta bli att skratta åt händelsen men också… tänk om om det hade varit samma sak nu, inte så att jag önskar att nån matthandlare skulle dö eller nån annan överhuvudtaget, men tänk om om Affe inte var död. Tänk om han knackar på Te-Ullas fönster i morgon iklädd en Hammarbytröja, sina jeansshorts och en ful mössa på huvudet.