"Konst" låter för mig inte särskilt lockande. När det talas om "konst" ligger det på något sätt underförstått att man ska känna till en massa riktningar och -ismer och ha välformulerade åsikter om målningar av kuber och andra former och av klockor med konstig form. Man ska stå med huvudet på sned och humma när man tittar på något obegripligt, efter att först ha sett att det här "verket" är prissatt till en astronomisk summa. Då måste det ju vara "fint" och varför begriper då inte jag mig på det och skulle skulle inte ge ens en hundralapp för tavlan?


Tallar, upplysta av sol (1880) och Barrskog en solig dag (1895), målade av den ryske landskapsmålaren Ivan Shiskin (1832-1898). Och min absoluta favorittavla: Sårad ängel (1903), av Hugo Simberg, finländsk målare, grafiker och skultör (1873-1917)
Folk får tycka vad de vill för, som rubriken konstaterar: Skönhet ligger i betraktarens öga. Den som gillar kuber och abstrakta figurer i klara färger eller en "skriande" figur på en bro får självklart göra det. Och den som gillar realistiska avbildningar där man ser vad tavlan föreställer får givetvis göra det. Jag tillhör den senare kategorin och vill gärna förstå vad jag tittar på. Här är några exempel på vad jag finner skönt att beskåda:



Filed under: Allmänt |
Kommentera