Vickys Livs – Anneli fortsätter minnas Affe

Eftersom Affe jobbade på AGE i närmare 30 år så känns det som om hans ande fortfarande är här och han är också (och var redan innan han dog) ett givet samtalsämne när kunderna kommer ner och handlar. Små, små saker gör sig påminda hela tiden. T.e.x när Merit var nere i veckan och handlade och småpratade samtidigt som hon fingrade på CD-skivor med Kung Carl Gustav på. Det fick mig att tänka på Affe som var en stor motståndare till kungahuset och avskydde allt med dem. En sommar när han var ledig arbetade Janne (hans bror) och jag och vi fick tag på en jubileumsbilaga med kungafamiljen… He he! Vi klippte ut mängder med bilder och klistrade upp överallt där vi kunde komma på, t.o.m. på toaletten. När Affe kom tillbaka från semestern blev han alldeles galen och vi andra fick oss ett riktigt gott skratt.

Alldeles galen, ja. Affe som älskades av alla barn, ”gamlingar”, djur och de flesta av oss andra, hade  ett helsickes humör. Det kunde inte bara vi som arbetade med honom (särskilt hans bror) utan även kunderna kofå bevis för.

Vi hade en kund som alltid kom fem minuter innan vi stängde på fredagar och gärna stannade till halv sex trots att vi vänligt och bestämt sa till att vi hade stängt. Ingen tycker att det är kul att vara kvar efter stängningsdags och Affe, som ofta ville ut till landet, blev mer och mer irriterad.

En fredag så eldade han upp sig och sa att ”kommer den j**en  ska jag personligen kasta ut honom”. Vi andra skrattade och tyckte att ”visst, gör det!” Vi borde ha vetat bättre…

Mycket riktigt: samma kund kom ett par minuter i fem. Affe dök på honom och sa väldigt argt att ”hit kommer du inte in”. Kunden trodde ju att Affe skämtade så han klev in i alla fall men det skulle han inte ha gjort! Inför oss andra som gapade av förvåning så lyfte Affe ut honom över tröskeln och stängde porten framför hans tår. Stackarn bankade några gånger innan han förstod att Affe faktiskt menade allvar. När vi andra hämtat oss så skrattade vi gott åt händelsen. Nästa gång kunden kom så var det en hel timma innan stängning…

Som Affe skulle ha sagt : ” Så e’re me de å me de e’re som de e”.

Be my guest # 34: Thanh Quang Tran

Thanh, Maud Olofsson och Fredrick Federley

Under vinjetten ”Be my guest” skriver här Thanh Quang Tran, Vietnam. Han har varit i Sverige i 3,5 år som asylsökande och kan inte avvisas för att hans hemland inte tar emot honom eftersom han lämnat Vietnam illegalt och dessutom generat landet genom att söka asyl i ett annat land. Thanh har bl.a. suttit inlåst på Migrationsverkets förvarsenhet (utan anledning och till enorma kostnader för skattebetalarna) i åtta månader. Han har också arbetat hårt och försörjt sig själv så länge han fick arbeta. Det får han inte längre. Mer om Thanh och hans olycksbroder Hoa finns att läsa under kategorin Vietnamesen i vänsterspalten.

In four days Congress of Center Party, we, me and Hoa, have learned about how is the real Democracy! We have seen all of the members, it doesn´t matter old or young, they have discussed so many things and ideas how to build up Sweden better. The real Democracy we can never get it in our home country!All the members in the Party they were so nice and friendly to us. The way they have looked at us is the same way as they look at the Swedish people, no different! It really made us so surprised, we have asked ourselves why all of members in the Center Party, they are Swedish too, but why they are so very different from other Swedish people, those who are sitting in Migration offices and Police Offices? They were looking at us as we are fourth class human beings.

We have thanks very much to all of Center Party´s members and we have thanks very much for this Congress. After your Congress, we have learned a lot of good things how to join and do good things for Sweden !

Vietnameserna och deras “great leader”

^{Hoa, Thanh, Maud och i bakgrunden Fredrick Federley.}

Som jag berättat tidigare här på bloggen så deltog Thanh och Hoa (som Fredrick Federley och jag är ombud för) som medlemmar i Centerns ungdomsförbunds, CUF, i årsstämman i Örebro förra helgen. Deras stoltaste ögonblick var, när de fick träffa "our great leader", Maud Olofsson, som tog sig tid att prata och skämta med dem och ge dem varsitt ex av sin nya bok, "Min dröm för Sverige".

Thanh pratade med mig från årsstämman och berättade hur väl mottagna de var och – det allra viktigaste:

"They treat us so good here, like we are the same as everybody and we have the same human value! Not like they treat us in Migrationsverket, always as second or third class people."

Nu har både Thanh och Hoa fått negativa beslut från Migrationsverket igen, som jag också berättat tidigare (se under "Kategorier" och sedan  Asyl&Migration i högerspalten). Detta trots att det är väl känt för både verket och UD att det inte går att avvisa dem eftersom de inte tas emot i sitt hemland. Hur logiken fungerar hos myndigheterna – eller snarare inte fungerar – kommer vi aldrig att förstå. Nu är Thanh och Hoa dömda att leva här som någon sorts osaliga andar utan rättigheter, Gud vet hur länge. Vem vinner på det?

Thanh och Hoa fick fyra glada dagar i Örebro tillsammans med människor som såg dem som sina jämlikar och behandlade dem med normal medmänsklighet och respekt. Tack för det, alla härliga CUF-ungdomar! och tack också till "the great leader", Maud Olofsson, som såg de här två grabbarna.

Landet Megalomanien, del 2

Första delen i serien om landet Megalomanien finns en bit längre ner på bloggen, eller under rubriken Megalomanien under ”kategorier” i högerspalten.

I landet Megalomanien, i huvudstaden Rödköping, i ett fint hus i centrala staden, sitter landets regering. Och 4 500 andra personer (en ökning med några tusen personer på mindre än tio år…). som den här lilla skaran behöver (?) för att klara sina viktiga sysslor. Det konstiga är bara att det inte tycks bli ett bättre eller mer kompetent styre av landet oavsett hur mycket personalen ökar. Snarare tvärtom.

Statsminister Per Göransson styr regeringskansliet – och landet – med järnhand. Eller försöker. Men det blir den ena missen efter den andra och ministrar avgår på löpande band och det görs rockader och folk flyttas hit och dit och ändå – trots statsministerns ihärdiga försök – är folket självsvåldigt och ger Partiit allt mindre stöd. Men det bekommer inte statsministern särskilt mycket. Han ser sig sittande där han sitter ”av Gus nåde”, som forna tiders enväldiga kungar, och har han bestämt att han ska regera så gör han det. Då är det ju inte sååå viktigt med den berömda demokratin, som ska gälla på en massa andra områden… Att det finns några andra partier utan vilka han egentligen inte kan sitta kvar och bestämma, det har han valt att bortse ifrån.

All förläningsmakt utgår från Per Göransson så som förr från Konungen. Han utser, eller åtminstone godkänner, alla viktiga verks- och myndighetschefer och har också – åtminstone tills nu – bestämt över Megalomaniens utlandsbeskickningar och tillsatt och avsatt och flyttat på ambassadörer och andra högre diplomater efter eget tycke. Vem annan än Per Göransson hade väl kommit på att placera Wirgareta Manberg som ambassadör i Brasilien? Mon Dieu! Nu har landet fått en ny utrikesminister, en man vid namn Kenneth Jagsson, och han tros våga mopsa sig lite mot statsministern, så nu blir det kanske Jagsson som bestämmer vad gäller ambassaderna. Om det blir någon större skillnad i tänket kan man ännu inte veta. Den som lever får se.

Statssekreterare Daniel Larsson är statsministerns närmaste man. Just nu spekulerar den del av folket som orkar hänga med i turerna över det märkliga i att Larsson tillåts ljuga (”glömma”, ha svaga ”minnesbilder”) om vad han gjort, sagt och var han varit den ödesdigra dagen då den fruktansvärda tsunamikatastrofen inträffade. Något har dessa herrar ihop som gör att de, var och en, håller den andre om ryggen. Ungefär som att: ”Om du inte talar om min hemlighet så talar jag inte om din”.

I år är det val och Partiit, som suttit vid maktens bord större delen av de senaste 100 åren, vill desperat inte förlora sina fina ämbeten, anställningar och positioner. Att ens tänka tanken att några andra ska tåga in i lokaler och på poster som de sett som sina nästan av födslorätt, sticker som knivar i dem och håller dem vakna om nätterna. Och spin doctorernas och pr-konsulternas hjärnor går på högvarv och motmaskineriet oljas så att det finns svar på allt från smutskastarmejl från partihögkvarteret till motståndarna, till ordförandens i PUF (PartiitsUngdomsFörbund) fylleslagsmål och andra vansinnigheter.

Fortsättning följer.

^{©Merit Wager}

Vickys Livs – Bara Bajare minns Affe

Den STÖRSTA och BÄSTA har gått ur tiden, Alf Olsson.

Det är rubriken på en text som ligger här, på Bara Bajares hemsida. Alla som kände Affe vet hur hysteriskt stort Bajen-fan han var.

Tony Halme tillbaka i riksdagen (i Finland)

Det meddelas i nyheterna i Finland, att Sannfinländarnas personvalde riksdagsledamot Tony Halme har återupptagit sitt arbete i riksdagen den 16 maj. Här finns hans hemsida i riksdagen (på svenska). Tony Halme har varit sjukledig i nära tre månader, men säger att han nu mår bra och att han fortsätter i riksdagen valperioden ut. Han ämnar inte överge alkoholen, säger han till tidningen Iltalehti. Han har upphört att dricka sprit för tillfället, men ämnar inte korka igen flaskan för gott.

"Inte har de gjort mig till absolutist än så länge i alla fall. Jag la inte in mig för alkoholavvänjning utan för läkemedelsavvänjning. Jag har aldrig haft några alkoholproblem, det var medicinerna som jag hade problem med", säger Halme.

Tony Halme har en ovanlig bakgrund för att vara riksdagsman. Han har bl.a. varit livvakt och proffsboxare i USA och han har skrivit några böcker, bland dem Jumala armahtaa, minä en (ungefär: "Gud ger nåd, jag gör det inte") och Tuomiopäivä (Domedagen).

Tony Halme har varit mycket omskriven i Finland för sin privatimport av dopningsmedel "för eget bruk" men också för fylleri och misshandel och för att ha skjutit på sin fru. Här är en artikel i Aftonbladet under rubriken Tony är Finlands Terminator och här ett inslag i Ekot, Sveriges Radio.

Vickys Livs – ett minne av Affe från BerlinSthlm

En detalj: trots att man kunde tro motsatsen, var Affe en kille som inte gillade folksamlingar och vi såg ofta att han vände i dörren när vi hade knökfullt. Därför kan det nu avslöjas att Affe hade privilegiet att få komma in och fukta strupen och prata bort en stund om dagens händelser en halvtimme före vår officiella öppning klockan fem.

Han fattas oss!

Rickard     Jesper    Britt    Helge på  BerlinSthlm (f.d. Levelius) på Skånegatan 71