Våld i hemmet – i Saudiarabien

Det första målet som rör "domestic violence" (våld i hemmet) som fått medial uppmärksamhet någonsin i Saudiarabien pågår som bäst. Det handlar bl.a. om hur sexåriga Rahaf blivit misshandlad av sin fars nya hustru och anmälare är Rahafs mor.

Den 20 november 2005 tog lärare i Rahafs skola i Taif flickan till King Faisal Hospital efter att de upptäckt stora märken efter slag på hennes rtygg. Myndigheter i Taif meddelade att flickans far inte ville anmäla sin hustru, Rahafs styvmor, som är den som anklagas för att ha misshandlat flickan.

Rahafs mor påstår också i sin anmälan att hennes ex-make attackerade henne när hon var på sjukhuset för att besöka sin dotter. Sjukhuspersonal säger sig ha bevittnat detta och att polis blev tvungna att föra ut båda föräldrarna från sjukhuset.

Efter misshandlen drog Rahafs far tillbaka anmälan mot sin nya fru. Rahafs mor anmälde både sin ex-make och dennes nya hustru.

Fallet Rahaf är det första i sitt slag som fått medial uppmärksamhet och belyst problemen med våld i hemmen. Al-Jowhara Al-Angari, chef för Child Cases Committee, som blev involverad i fallet, uttalade i november att fadern sagt att hans nya fru gjorde rätt i att bestraffa hans dotter eftersom flickan kissat i sängen. Rahaf överfördes den 25 november i en av sin fars farbröders vård efter att ha tillbringat sex dagar på sjukhus.

I februari ska Rahafs far enligt uppgift ha spräckt sin nuvarande frus näsa. En sjukhusanställd berättar att i januari hade kvinnans son från ett tidigare äktenskap, kommit med sin mor till sjukhuset. Polisen sökte samtidigt Rahafs far för att förhöra honom om vad som hänt.

Enligt gällande saudisk lag om våld i hemmet, ingriper inte myndigheter i familjedispyter om en person befaras ha misshandlats men legat på sjukhus mindre än 21 dagar.

^Källa:

“Vi följer reglerna”

Foto: Krister Hansson

Shaun med sin familj i Sverige

Ibland kan det vara absolut fel och absolut otillständigt och absolut stötande att "följa reglerna"! Dessutom: det finns flera olika uppsättningar av "regler" man kan följa…

Kammarrätten försvarar sitt beslut att skicka lilla femåriga Shaun till Nya Zeeland med att de måste följa reglerna.  Citat ur en artikel i Aftonbladet den 24 maj:

Enligt Mårten Stenberg, refernet i målet, ser kammarrätten till barnens bästa när den beslutar att skilja syskonen genom att skicka tillbaka Shaun medan systern Antonia får stanna.

Det står i föräldrabalken att ett barn som uppnått en tolvårings mognad själv får bestämma hos vilken av föräldrarna hon vill bo. Så även om Shaun själv sagt att han vill stanna hos sin mamma tar kammarrätten ingen hänsyn till det.

Pappan har, enligt Aftonbladets artikel, fråntagits vårdnaden och femåringen riskerar att hamna på barnhem. Lite märkligt uttryckt i artikeln kan man tycka – om pappan har fråntagits vårdnaden så inte bara riskerar väl pojken att komma på barnhem, han gör det väl, de facto?

Mamma Anita och storasyster Antonia får stanna i Sverige och leva tillsammans, Shaun ska skiljas från dem och skickas till ett barnhem på andra sidan jordklotet. Om Mårten Stenberg eller någon annan verkligen tycker att det är rätt, då är det i själva verket något som är allvarligt fel! För: det finns andra regler att följa också! Kammarrätten kan välja att följa FN:s barnkonvention som absolut inte sanktionerar det beslut som den fattat!

"Är du nöjd med den här domen?", frågar Aftonbladets reporter Mårten Stenberg. Som svarar:

"Det är alltid känslomässigt besvärligt i sådana här fall. Men vi kan inte göra annat eftersom vi har förpliktelser mot andra länder enligt Haagkonventionens bestämmelser om överflyttning av barn som olovligt förts bort från sin hemvist."

Vad då: "Vi kan inte göra annat"??? Tänk om det var Mårten Stenbergs barn eller barnbarn som det handlade om! Vilka "regler" skulle han då tycka att rätten borde ha följt?

^{Läs mer bl.a. här och här.}

Varför viftas det så ofta reflexmässigt med ord?

I Agenda söndagen den 21 maj diskuterade ledarskribenterna Maria Abrahamsson och Jesper Bengtsson frågan om huruvida partier borde redovisa vilka som skänker pengar till dem. Jesper Bengtsson viftade flera gånger, reflexmässigt kändes det som, med ordet "demokrati". Det verkar vara ett ord som man kan kasta in hur som helst, i vilka frågor som helst och låta ordet få nästan vilken betydelse som helst.

Alltså: "Det är ett demokratiskt krav att folk vet vem som skänker pengar till olika partier", menade Jesper Bengtsson. Maria Abrahamsson var inte lika övertygad. Inte jag heller. För tänker man lite djupare på reflexropet på "demokratisk rätt att få veta" så inser man att det ekar rätt tomt. För varför skulle man behöva veta vem som bidragit ekonomiskt, vad skulle det förändra? Ingenting alls – bidragen skulle vara desamma ändå, vare sig vi fick veta vem/vilka som skänkt dem eller ej. Och varför skulle man på det sättet, helt odemokratiskt och i strid med den s.k. valhemligheten tvinga fram information om folks politiska ståndpunkter genom att det blir offentligt vilket parti de stöder, till vem de ger sina egna pengar?