• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Banat Al-Riyadh

The Girls of RiyadhMöjligen är jag är den första i Sverige att skriva om den här boken, som så snart den finns översatt till engelska, troligen kommer att få mycket stor uppmärksamhet i hela världen.

Boken, som kommer att skaka om ordentligt, heter Banat A-Riyadh (titeln på engelska blir troligen Girls of Riyadh) är något så otroligt och oerhört som en 25-årig ung saudisk kvinnas, tandläkarstuderande, öppna berättelse om hur unga kvinnor i Saudiarabien lever och har det. I blogginlägget nedan berättas om hur hon, Rajaa Al-Sanae,  deltog i en öppen dialog med både män och kvinnor (egentligen inte tillåtet i Saudiarabien) och om hur 400 ex av hennes bok konfiskerades trots att hon fått löfte om att den skullle få vara med och presenteras på bokmässan i Riyadh nyligen.

I boken berättas om fyra unga kvinnors sökande efter kärlek i Riyadh (ja, jämförelser har redan gjorts och boken har redan kallats Sex in the Saudi), Om Gamrah, frånskild efter att hon kommit på sin ex-make med att vara otrogen. Om Sadeem vars fästman lämnade henne efter en mycket het natt för att han trodde att hon hade gjort samma sak med en annan man före honom. Om Masha’el vars saudiska älskare inte kan gifta sig med henne mot sin mors vilja. Modern har förbjudit  honom att någonsin gifta sig med en kvinna vars mor inte är saudi. Mashaels mor är amerikanska. Och om Lamees, väninnan som alltid finns där för att ge en hjälpande hand. Det är en berättelse om kärlek som kämpar för att överleva, trots rigida gamla traditioner.

Boken håller på att översättas till bland annat engelska och ska förmodligen komma ut i höst på ett libanesiskt förlag.

Citera gärna men ange denna blogg som källa!

Civiliserad dialog

Khaled BatarfiDr Khaled Batarfi, saudisk journalist

Foto: med tillstånd av dr Khaled Batarfi

Khaled Batarfi har skrivit en artikel i Arab News under rubriken Civiliserad dialog bör läras ut tidigt.  Han berättar om dr Sami Angawi som, tvärtemot de flesta, inte bara pratade om detta utan också gjorde något.

Sami Angawi startade en "diwania" och samlade barn och unga, de yngsta fem år gamla, för att koncentrerat hjälpa dem och låta fem träna hur man uppför sig och hur man debatterar och diskuterar utan att gå till personangrepp. På tisdagar träffas de och praktiserar på riktigt vad de lärt sig. Det sker i en kreativ, blandad miljö där män, kvinnor, unga och gamla sitter tillsammans och talar, lyssnar och diskuterar.

För någon månad sedan deltog artikelskribenten i ett sådant tisdagsmöte. Diskussionsgäst för dagen var Rajaa Al-Sanae, författaren till den kontroversiella romanen Girls of Riyadh.  För första gången fick hon träffa läsare av båda könen och i alla åldrar för att, öppet, diskutera sin bok i en professionell och välorganiserad omgivning.

Jämt fördelade i aulan satt männen och deras fruar. Fruarna, iklädda hijab, satt i den bakre, svagare upplysta delen av salen. Den andra delen var männens sektion. Män och kvinor satt emot varanda och kvinnorna kunde se männen i den mer upplysta sektionen bättre än männen kunde se dem. Desutom, de som var blyga inför män kunde sitta bakom ett avdelande draperi. Författaren, Rajaa Al-Sanae,  satt i mitten.

De yngre i publiken hade bra kommentarer och frågor, de var väl förberedda. De unga var bättre än de äldre på att artikulera sina tankar, bygga upp sina argument och presentera sina frågor och kommentarer. Khaled Batarfi var imponerad. Det här var precis vad han propagerat för! Skolorna måste bli bättre på att skapa plattformar för diskussioner , debatt och dialog. Och ännu viktigare: man måste i Saudiarabien tillåta unga att tala fritt. Hemma, i skolan, i moskén – de ska ges möjlighet att forma sina egna åsikter, inta egna ståndpunkter och själva bestämma vad de vill uppnå och vad de vill bli. Khaled Batarfi skriver:

"Vi borde inte lägga oss i varje liten del av deras liv. Vi kan inte hålla på och tala om för dem, från barndom till vuxen ålder hur de ska tänka, vad de ska studera, vilken framtid de får välja och vem de ska gifta sig med. Om vi gör det så får vi bara människor som följer, inga som leder. De som bara vet hur man följer kan inte hoppas på en ljus framtid. Jag var glad att se de här ungdomarna ha så skilda åsikter och uppfattningar om en roman. Och kom då att tänka på hur samma bok är utgiven i andra länder, såld över hela världen, men inte där den verkligen skulle göra skillnad."

På bokmässan i Riyadh nyligen, där alla censurerade böcker av Ghazi Al-Gosaibi och Turki Al-Hamad kom ut för första gången, hade Girls of Riyadh tagits bort från hyllorna. Fyrahundra böcker hade först tillåtits men sedan, plötsligt, konfiskerade utan förklaring!

Att bannlysa böcker är vanligt. Också i akademiska bibliotek bannlyses böcker. Orsakerna varierar. Bannlysningen inkluderar inte endast sådana skrifter som anses vara ideologiskt inkorrekta utan också böcker som anses vara politiskt, socialt eller litterärt "icke-perfekta". Våra studenter tillåts alltså inte att själva bestämma vad de vill läsa. Många av dem undviker vetenskaplig forskning, eftersom de inte får tillgång till läroböcker på alla nivåer, inklusive på doktorsnivå. Professorer och studerande med examina från universitet utomlands, måste acceptera sakernas tillstånd i Saudiarabien.

Resultatet blir, enligt Khaled Batarfi, att:

"Våra framtida ledare blir exakta kopior av de nuvarande. De studerar exakt samma saker, på samma sätt och drar samma slutsatser. När de studerar utomlands bär de med sig sitt bagage hemifrån. Det gör den förvirrade när de ombeds söka information och forma egna åsikter. De tycker att det är svårt att argumentera med sina lärare och professorer, där de kommer ifrån förekommer endast envägskommunikation. De är vana vid att enbart lyssna respektfullt och tro på allt de hör – inga argument eller ifrågasättanden är tillåtna."

Det riktigt svåra är – debatt! Debatt är vad Sami Angawi, själv utexaminerad från en skola i USA, upplevt att saknas och det har han försökt börja råda bot på. Men: att befinna sig i en multikulturell miljö är svårt i sig, att tvingas föra en konstruktiv dialog med män och kvinnor i olika åldrar, med olika tankar och åsikter och olika bakgrund – det är för mycket för många.

Så, vad kan man göra? Nästa National Dialogue Forum ska handla om föråldrade skolplaner och studieprogram och hur de kan förändras och förbättras. Khaled Batarfi föreslår att hela studiesystemet ska baseras på den fria tanken, på öppen forskning och civiliserad dialog. Flera generationer har gått förlorade, Saudiarabien har inte råd att förlora fler.

Ange denna blogg som källa om inlägget citeras!

Gripen har inte rätt att ringa ett samtal!?

En uzbekisk dissident som har uppehållstillstånd (asyl) i Norge, Mohammed Solih, var på väg till London via Stockholm. På Arlanda greps han av passpolisen för att han var efterlyst i den (skurk)stat som han flytt från, Uzbekistan. Dagens Nyheter skrev och hade talat med Rikskriminalen om fallet.

DN frågade Rikskriminalen som handhar Interpolfrågor:

"Är det brukligt att man anhåller människor trots att de har gällande resehandlingar och trots att efterlysningen har utfärdats av en så kallad skurkstat?"

Personen som fick frågan ville förbli anonym och ville inte kommentera det enskilda fallet.

Amerikanska Human Rights Watch har frågat varför Solih inte fick kontakta norska ambassaden, där han har fått asyl där. Det visar sig att vare sig i Norge eller Sverige har man rätt till ett telefonsamtal, vilket man har t.ex. i USA.

Känner folk till det? Att man, om man grips av svensk polis, inte har rätt att meddela någon människa att man är gripen? Jag hade ingen aning om att man inte har en självklar rätt att få ringa och meddela sina närmaste att man blivit gripen. Om det verkligen stämmer så borde lagen ändras. Man är ju misstänkt men faktiskt inte skyldig till något (om man inte tagits på bar gärning) när man grips, och då borde åtminstone inte anhöriga straffas genom att de intr får veta var deras närstående finns.

Mohammed Solih släpptes efter att ha varit inlåst en natt i Sverige.

Försvunna kinesiska ungdomar hittade

Fyra kinesiska ungdomar som försvann från en flyktingmottagning i Uleåborg i början av veckan har hittats. Finska vikens sjöbevakning grep den ena av pojkarna på Helsingfors-Vanda flygplats i går. De två flickorna och den andra pojken greps i Helsingfors den 27 maj.

Därtill har sjöbevakningen gripit en utländsk man som är inblandad i fallet. Kommendörkapten Petteri Partanen, som leder utredningen, vill ännu inte avslöja vad mannen har för nationalitet eller var han greps. Enligt Partanen stöder utredningen ändå misstankarna om att organiserade ligor försökte föra ungdomarna till Sydeuropa.

De fyra kinesiska asylsökandena i åldern 16-18 år försvann från flyktingmottagningen i Uleåborg på måndagskvällen. Ungdomarna kom till Finland i december, antingen med andra personers resedokument eller med förfalskade sådana.

Källa:

YLE