Finland, Finland, Finland!

Som medlem i finsk-svenska handelskammaren sedan urminnes tider (!) har jag genom åren fått deras medlemsbrev som, kan man säga, har hållit varierande kvalitet. Eller rättare sagt: som inte alltid varit så "roliga". Men alltid läsvärda eftersom det alltid funnits någon information som jag tyckt var värdefull i varje brev.

Det senaste medlemsbrevet (5/2006) var riktigt roligt att läsa! Informativt och seriöst men med en lättsam ton och luftig och bra layout som gör att jag t.o.m. skriver ut det för att läsa det i pappersform i stället för att bara skumma igenom det på skärmen.

Finsk-svenska handelskammarens vd, Risto Erjanti, skriver om Finlandsbilden och "branding".

"Ett ypperligt exempel på en exportprodukt som byggts upp på ett lyckat sätt är Linda Lampenius. Genom att utnyttja alla fördelar som en fungerande helhet, garanterar man framgången i Sverige. I Finland lyckas försäljningen inte nödvändigtvis med samma effekt, men export och Finlandsbilder uppstår. Det tål att tittas och lyssnas på."

Christina Roitto, kommunikationsutvecklare på FSHK, och ansvarig för medlemsbrevet, skriver om det största som hänt Finland sedan… ja Sibelius och Nokia: LORDI!

"Hårdrock är en stor exportvara i Finland och Lordis framgång är mer ett bevis på att hårdrock är något Finland kan. Finland bestämde sig för att vara sig själv och det fungerade utmärkt. Det är sedan en annan sak om låten i sig kan klassas som hårdrock eller inte, uppträdandet och utseendet kvalificerar i alla fall som hårdrock. Och hur många var det som egentligen hörde låten bakom maskerna?

Myten om Lordis resa till segern har många versioner. En del säger att deras seger var en kupp för att få slut på Eurovisionsfestivalen, i alla fall i sin nuvarande form, och jag tror att det till och med lyckades. Det ligger nog lite stolthet i varje finne i att få visa vad vi går för.

Det är nog många som hoppades men ingen som riktigt trodde att Lordi skulle vinna. Som en finsk kille sa i svenska TV-nyheterna efter segern: ”Det här är helt otroligt, nästa år åker man med spårvagn till Eurovisionsfestivalen!”

Sådan här uppmärksamhet har Finland inte fått på länge i så många europeiska länder på en gång, i så många åldersklasser och så många samhällsklasser. Lordi har nått ut överallt, vare sig det var p.g.a. att de är omtyckta, avskydda eller bara omtalade.

Och Christina Roitto skriver också:

"I businessvärlden har Finland alltid stått för sitt. Vi är inte bra på hövligt småprat så som andra, så vi säger saker rakt ut, utan krusiduller, och vi har fått uppskattning för det. Nu har man inom musikvärlden förstått samma princip, vi är inte bra på poplåtar, så vi kör med hårdrock, och nu har vi fått bevis på att även det uppskattas."

Så sant som det är sagt! Hyvä, Suomi!

Och till slut: här kan man lyssna till Monthy Pythons "hyllning" (!?) till Finland. Refrängen lyder:

 Finland, Finland, Finland – Finland has it all!

Biometriska pass i Finland från 21 augusti i år

Nya biometriska pass tas i bruk i Finland den 21 augusti. Det nya passet är ett gemensamt EU-projekt. Efter ändringen kan barn inte längre antecknas i föräldrarnas pass utan de måste ha ett eget. Passets giltighetstid är högst fem år. Passen är försedda med ett mikrochips där uppgifterna på sidan med personuppgifter finns lagrade. Chipset är dessutom försett med säkerhetsdetaljer som försvårar förfalskning av passet.

^Källa:

Filmen om Vickys Livs visas i dag i TV8

^{Foto: Stefan Boman}

I dag kl 18.00 visar TV8 min film om Affe och Janne och Ingrid och Ingela och deras kunder och vänner på Vickys Livs. Mer om filmen kan läsas här.

Affe gick tragiskt och alldeles för tidigt bort den 9 maj. Jag är lyckligt lottad som fick lära känna honom och ha honom som vän i 17 år. Han var en äkta människa, ett original i ordets bästa bemärkelse.

Jag är glad att jag fick möjlighet att göra filmen och passar också på att nämna att den hjälp jag fick av filmaren Stefan Erdman var ovärderlig.

Mer om Vickys Livs kan läsas under ”Kategorier” och sedan Vickys Livs i spalten till höger. Den skrivna berättelsen börjar i maj 2005, då den här bloggen startades, och läses nerifrån uppåt.

Finland vill fälla svensk farmlag

Finland försöker fälla Sveriges nya minkfarmningslag. Enligt handels- och industriminister Mauri Pekkarinen (c) skulle den planerade lagen ha mycket allvarliga konsekvenser för den finska farmnäringen.

Lagen, som är ute på remiss i Sverige, ställer så höga krav på minkuppfödningen att branschen befaras upphöra. I lagen föreslås bland annat att man borde bygga simbassänger för minkarna. Enligt Pekkarinen handlar lagen de facto om att försöka avskaffa minkfarmningen helt. Han säger att Finland utreder olika möjligheter att bromsa godkännandet av lagen.

För några år sedan lyckades Finland genom en klagan till EU-kommissionen sätta stopp för planerna att avskaffa minkfarmningen i Nederländerna.

Källa:

Nu säger familjen att den blev förföljd av pressen!

Hur var det egentligen? Var det så, som Expressen och Aftonbladet skrev för några dagar sedan när de visade upp den 13-åriga flickan från det hemska dödsdramat i Haninge häromdagen: att flickan själv "ville berätta", att föräldrarna stödde den traumatiserade 13-åringen i detta och att alla var nöjda med att "den rätta historien kom ut"? Eller var det så att dessa tidningar och andra medier pressade familjen så till den grad – och kanske erbjöd dem pengar, kan det ha varit så? – att den gick med på att visa flickan med jättebild och låta henne prata på och nu ångrar sig? För enligt TT känner sig familjen till flickan som blev våldtagen av mannen som dödade hennes bästa vän förföljd av medierna och för att få ett slut på jakten lät flickan sig intervjuas av kvällspressen.

Det tycks långt ifrån vara bara jag som upprörs av hur den här 13-åriga knivskurna och våldtagna flickan och hennes föräldrar dels behandlats; dels själva trots allt valt att agera (se tre inlägg om detta längre ner på bloggen).

"Det mediala trycket har varit hårt. Det här har gått överstyr", säger Hans Andersson, utredningschef vid Handenpolisen, till TT.

Han är både förvånad och upprörd över att flickan intervjuats av tidningarna innan polisen hunnit höra henne. Såväl Aftonbladet som Expressen publicerade i går utförliga intervjuer med flickan. Aftonbladet publicerade även flickans namn och hade dessutom stora bilder av henne både på första sidan och inne i tidningen.

"Publiciteten är inte bra. Det här verkar vara en ny trend. Jag har aldrig varit med om att pressen gett sig på ett brottsoffer på detta sätt", säger Hans Andersson.

Även flickans juridiska ombud advokat Christer Magnergård reagerar kraftigt på artiklarna. Han har diskuterat publiceringen med flickan och hennes famil och säger:

"Det är fullständigt förkastligt att ge sig på ett barn som tidningarna gjort. Mitt intryck är att flickan aldrig ställt upp om hon och familjen förstått konsekvenserna av intervjuerna."

Enligt advokaten kände sig familjen jagad och pressad av medierna. Men Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin tycker att kritiken mot tidningen är anmärkningsvärd:

"Inget av de medier som kritiserat oss har pratat med familjen, de vet ingenting om dem. Man bestämmer sig för att de inte kan ta ett sådant beslut och det är att inkompetensförklara dem. För mig är det rätt att publicera så länge familjen vill det här. Det här handlar om en stadig och stabil familj där man pratat igenom det här. Vi har kontinuerlig kontakt med dem och de är fullt nöjda. Det är det viktiga för mig."

Det är klart att man undrar hur det är med kompetensen hos både föräldrar och journalister när ett barn hängs ut på det sätt som här skett. Om inte föräldrarna har kompetensen att säga nej så borde journalisterna inse att det är att gå över gränsen att intervjua den här stackars flickan. Inkompetensen kanske ligger på båda sidor och det är tragiskt. Och Anders Gerdins försäkringar om att den stadiga och stabila familjen "vill det här" skorrar lite falskt när det nu kommer fram att familjen känt sig förföljd av pressen.  Det vore intressant att veta om Anders Gerdin skulle låta ett eget 13-årigt barn eller barnbarn i den här flickans situation "tala ut" i media.

Landet Megalomanien, del 6

Det läggs en hel del intressanta och viktiga skrivelser och förslag i Megalomaniens riksdag. De 349 enskilda ledamöter har pejl på vad som är viktigt att ta itu med. I en viktig motion till regeringen, med rubriken De djurförsöksetiska nämndernas status, vill t.ex. en av dem att:Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämndernas status ändras från rådgivande till beslutande.

Motivering

Maktstrukturer i de djurförsöksetiska nämnderna. Under flera år har maktstrukturerna i nämnderna diskuterats. Från dem som nominerats av djurskyddsorganisationerna har det ofta påtalats att forskarrepresentanterna väger tyngre i nämnderna än vad t ex lekmännen gör. Maktstrukturen i nämnderna torde kunna gå att utläsa om man undersöker vilka som innehar särskilda uppdrag, och då syftar jag i första hand på rollen som sammankallande i beredningsgrupper. En kartläggning av detta, med analys utifrån vad som tillåts väga tungt vid val av sammankallande, skulle enligt min mening ge en viktig indikation om hur maktstrukturerna är i de djurförsöksetiska nämnderna. Enligt min mening bör en sådan undersökning göras skyndsamt och den bör granska förhållandena från idag och tillbaka till att de djurförsöksetiska nämndernas status ändrades från att vara rådgivande till att bli beslutande.

Det är klart att det är oerhört viktigt att maktstrukturerna i djurförsöksetiska nämnder fortsättningsvis diskuteras, analyseras och kartläggs! Självklart! Och att det ska göras skyndsamt så man får klarhet i vad det är som pågår i de där nämnderna. Det berör ju alla megalomaner i deras vardag och även om de inte ens riktigt förstår vad det handlar om eftersom texten är lite svårgenomtränglig så begriper de att det är mycket viktigt eftersom en riksdagsledamot för upp frågan till själva regeringen.

Denna viktiga motion lämnades in i september 2004. Något svar på de angelägna frågorna har inte gått att hitta. Troligen har regeringen inte uttalat sig än, det är ju inga enkla saker som tas upp och det har bara gått drygt 1,5 år. ”Skyndsamt” har ju fått en lite annan betydelse i Megalomaninen numera än den ursprungliga. ”Skyndsamt” betyder inte ”snabbt” eller ”snarast” utan det är mest ett utfyllnadsord som kan betyda i princip hur kort eller hur lång tid som helst. Det är Partiisterna i regeringen som bestämmer hur ordet ”skyndsamt” ska tolkas i olika sammanhang. Och med endast 4 500 anställda i regeringskansliet kan man förstås inte kräva att svar på viktiga frågor ska komma på bara 1,5 år.

Svaret redovisas här när det kommer (eller hittas, om det redan getts).