• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

SvD om riksdagskandidaten Fredrick Federley

I Svenska Dagbladet den 26 maj finns en artikel med rubriken Federley lämnar inget åt slumpen. Den handlar om att "CUF-ordföranden tar hjälp av tunga lobbyister och en stor säck pengar för att fixa en riksdagsplats".

Att ord har stor makt att förändra, förstöra, förvränga, få folk att tycka/tro på ett visst sätt eller i en viss riktning är en absolut sanning. Eller rättare sagt: den som använder orden, sätter ihop dem till rubriker, ingresser eller artikeltexter i viktiga tidningar. Det blir mycket tydligt i det här fallet, där artikelförfattaren i underrubriken väljer ord som "tunga lobbyister" i stället för rådgivare, som sedan visserligen används två gånger i själva texten. "Tunga lobbyister" har en helt annan klang än "rådgivare". Jag påstår inte att ordet "lobbyist" är fel, bara att man som skribent kan välja vad man vill förmedla  genom att välja ord med lite olika nyanser och valörer. Och när artikelförfattaren talar om "en stor säck pengar" utan att det finns täckning för det påståendet vare sig i texten eller i verkligheten (jag har frågat Fredrick Federley och han har inga pengar!), då undrar jag vad syftet är med den skrivningen.

Att några skarpa personer väljer att backa upp en person som Fredrick Federley genom att agera bollplank och rådgivare åt honom behöver inte vara detsamma som att han "tar hjälp av tunga lobbyister"! En av dem säger ju att det är något han gör på fritiden och inte har med hans yrkesroll att göra och alla de namngivna rådgivarna betonar också att hjälpen sker på fritiden och att deras arbetsgivare inte donerar pengar till Fredrick Federleys kampanj för att komma in i riksdagen.

Thanh, Hoa, FredrickJag har lärt känna Fredrick Federley och sett hans starka och rättframma engagemang på många olika områden. Främst har vi kommit att samarbeta i en del frågor som rört maktmissbruk inom Migrationsverket och som ombud åt några vietnamesiska asylsökande. Finns det någon som jag gärna är bollplank åt – om han skulle önska det – så är det Fredrick Federley! Hans genuina intresse och engagemang; hans öppenhet, rakhet och frihet från choser och manér gör att jag mer än gärna ser honom som ledamot i Sveriges riksdag. Detta alltså sagt om Fredrick som person, inte om det parti han företräder. Det finns personer inom nästan alla partier som jag gärna ser som ledamöter i riksdagen och Fredrick Federley är absolut en av dem.

Det som professorn i statsvetenskap vid Örebro universitet, Gullan Gidlund, säger i artikeln om att "var gränsen går mellan påtryckning och demokratiskt inflytande är ganska hårfin", det kan väl äga sin riktighet (även om meningen är felkonstruerad, men det är en annan historia, en språklig sådan). Men är den gränsen alltid absolut klar och tydlig för henne själv vars make är rektor för det universitet där hon verkar? Hon säger att "det finns en risk för att grupperna (lobbyisterna och intressegrupperna, min anm.) också vill se resultat av sitt stöd när kandidaten sitter i riksdagen". Det kan förstås vara så att intressegrupper kommer att försöka påverka Fredrick Federley när/om han sitter i riksdagen, liksom en rektor och en professor som är gifta med varandra och förmodligen rådgör ("lobbar"?) med varandra i olika sammanhang, också kan låta sig påverkas av varandra. Man kan bara hoppas att såväl rektorn och professorn som Fredrick Federley inte låter sig påverkas mer än normalt av vad andra säger och tycker (i någon grad påverkas vi ju alla av vad andra säger och det är inte heller alltid av ondo) utan gör vad de ska göra på ett korrekt sätt trots råd från närstående och vänner (som råkar ha vissa positioner i samhället).

Lycka till, Fredrick! Som din påhejare och kanske ibland rådgivare (främst i flyktingfrågor) så förväntar jag mig inget annat av dig om du kommer in i riksdagen än att du kanske någon gång bjuder mig på en kopp kaffe på din nya arbetsplats. Om du har tid. Om jag har tid.

Citera gärna men ange källa och återge det skrivna korrekt!

Om integration – i Finland

 Invandrare lyckas anpassa sig med åren

De invandrare som har bott en längre tid i huvudstadsregionen har överlag lyckats integrera sig väl i samhället, men det finns ännu mycket kvar att göra för att få invandrarna att trivas. Det visar en färsk enkätundersökning som gjorts vid Helsingfors universitet.

Omkring 450 invandrare deltog i enkäten. De har alla bott i huvudstadsregionen i minst tio år. Under den här tiden har de hunnit lära sig finska relativt bra, och deras chanser att hitta jobb har förbättrats. Många invandrare råkar ändå fortfarande ut för diskriminering och det utgör ett hot mot deras välfärd och hälsa, konstaterar forskarna.

Direktciterat från:

YLE

Kvinna tillfällig programdirektör vid Jeddah Radio

Saudiarabien flaggaMinisteriet för Kultur och Information har för första gången utnämnt en  kvinna i Saudiarabien till programdirektör vid radion. Hon heter Dalal Dia och har fått posten som programdirektör för Second Program – inofficiellt och tillfälligt. Second Program sänder dygnet runt på arabiska, inklusive nyheter. Jeddah Radio har andra sändningar på andra språk via sina 19 redaktioner.

"Det är under en övergångsperiod. Den förre programdirektören för Second Program blev befordrad och jag utsågs att ta över tillfälligt. Jag har inte blivit utnämnd officiellt", säger Dalal Dia. "Jag känner mig hedrad, och det är inte för titeln utan för att jag får fortsätta att utveckla programmen för nästa säsong."

Dalal Dia är en 37 år gammal veteran inom radio. Hon var den första som startade och ledde familje- och barprogrammen och hon har varit administrativ chef för kvinnoredaktionen vid Jeddah Radio innan hon slutade där 1997.

Källa:
Arab News

Äntligen reagerar andra än JK!

På Aftonbladets debattsida den 25 maj tar nu (äntligen) elva advokater och jurister bladet från munnen och stödjer JK Göran Lambertz i hans hittills tämligen ensamma kritik mot rättssystemets utövare! Rubriken på artikeln är Domarna pressas att döma oskyldiga.

Läs och begrunda själva. Ta ställning själva. Sätt er in i detta för en vacker dag kan det vara ni själva eller någon närstående som hamnar inför skranket trots att ni är oskyldiga! Då är det för sent att agera.

Vi borde alla stödja JK Göran Lambertz och de advokater, jurister, journalister* och andra som står upp och för den allvarliga kritiken mot domare och andra som dömer i våra rättssalar. Och vi borde alla kräva att och den "brottströtthet" som kritiken bland annat omfattar, inte ska få förekomma i sammanhang som har avgörande betydelse för människors liv. Kraven på "effektivitet" inom rätttsväsendet måste, som debattörerna mycket riktigt påpekar, tonas ner – särskilllt om "effektivitet" bara är ett annat ord för attt det ska gå fortare och risken därmed ökar för felaktiga domar!

Men OBS! Lika lite som det ska accepteras att människor som inte har begått några brott sitter i åratal och tynar bort i fängelserna, lika lite ska det accppeteras att gärningsmän går fria eller att de får för milda straff – särskilt när det gäller våldsbrott!

* Nuri Kino är, såvitt jag vet, den första journalist som på allvar tog sig an den här frågan. Hans många artiklar om oskyldigt dömda och domares ointresse finns här (tidningen Världen Idag). Det är viktig läsning!

Duktiga studenter hyllas i Finland

StudentexamenBorgåbladet berättar om Janrik Öberg och Anna-Pia Palmén som skrev studentexamen vid Borgå Gymnasium. De framhålls särskilt bland 432 östnyländska ungdomar som klarade stydentexamen och dörmed har erövrat den åtrådda vita mössan. De framhålls särskilt för att de var årets primuselever (de som hade bästa resuktat) med fem laudatur och ett eximina per man. Bägge skrev lång matematik, finska, engelska, modersmål och realämnena fysik och kemi som i år för första gången var separata prov.

I Finland är det viktigt; det är "fint" att studera och sträva mot goda kunskaper och goda resultat. Kraven är höga och det sporrar eleverna att göra sitt allra yttersta. För alla vill ju klara studentexemanen! Alla gör det inte eftersom människor är olika, har olika förutsättningar, olika bakgrund, olika begåvning, men de flesta strävar dit och väldigt många klarar att ta examen. Läs mer här.

JO-kritik mot brevslarv till asylsökande

JO logoMigrationsverket logoEkot rapporterar att Migrationsverket får allvarlig kritik av justitieombudsmannen, för att ha skickat kallelser till en asylsökande till fel adress. Följden blev att verket bedömde att mannen avsiktligt höll sig undan, och därför skulle avvisas. Mannen hade flyttat ifrån mottagningsenheten i Solna, men av misstag registrerades inte flytten hos Migrationsverket.

Sådant händer så ofta att om alla gånger anmäldes till JO skulle de få anställa många fler för att hinna ta emot alla anmälningar. Om dessutom allt annat slarv, all nonchalans, alla kränkningar och felaktiga lagtolkningar anmäldes, då skulle JO få ha ett extra kansli bara för MIG-ärenden. Det är ingen överdrift!

Men nog förekommer det en hel del märkligheter också från motparten. Det får jag ständigt nya bevis för, både skriftligt och muntligt. Jag får ta del av de mest hårresande, ofta mycket kreativa (!) och dramatiska historier, påhitt och lögner och det är absurt att vi (MIG) inte har medel och metoder att hantera dem och att därmed personer som faktiskt inte har några som helst skäl att få stanna i Sverige (allra minst asylskäl) ändå blir kvar här.

För rätt ska vara rätt, det är inte enbart svart eller vitt. Hanteringen av flykting- och asylärenden är mycket komplex och svårt. Det får dock aldrig bli en ursäkt för hur myndigheten beter sig.

Men slutklämmen blir ändå att en statlig myndighet inte borde få slarva så mycket som MIG!

SVT ändrar sig vad gäller toppkandidatens mångfaldsanställning

Expressen logoEnligt Expressen har SVT insett att det inte var en särskilt bra idé att anställa den s.k. Toppkandidaten (se inlägget nedan). Nu kommer tydligen Petter Nilsson att få lön från SVT utan att behöva jobba. Han kommer få sin deltidslön fram till oktober. Har han mage att ta emot pengar – "lön" – utan att arbeta? Det kanske ligger i linje med hans politiska åsikter att unga ska ha lön även när de inte jobbar!?

Men det är fullkomligt obegripligt varför SVT betalar ut pengar för – ingenting!

Läs här och här.

SVT mångfaldsanställer…

I tidningen Resumé berättas att SVT Syd har anställt den anarkistiskt lagda Petter Nilsson som vann ett urtrist och meningslöst program som hette Toppkandidaterna. Han vann och valde att skänka 100 000 kr (licenspengar) till Syndikalistiska ungdomsförbundets (där han själv verkar)  "projekt": Osynliga partiet. Nu ska han "utveckla nya programidéer" åt SVT!

SVT väljer, trots att Petter Nilsson själv aldrig påstått att han är det, att anse att han "är en person som ryms inom den demokratiska debatten". Skämtar de, eller? Hur kan man anses vara demokratisk när man är förknippad med ett "projektparti" som utför attentat mot politiska partier som Centern och Kristdemokraterna, som utreds av Säpo? Och när man förespråkar utomparlamentariska metoder och föraktar lagarna i ett demokratiskt samhälle?

En projektledare på SVT Syd, Hasse Karlsson, har tydligen "mångfalldsanställt" den här mannen fram till oktober. Varför just Petter Nilsson? Fanns det ingen person som förespråkar lagliga metoder och inte backar upp projekt som sysslar med olagligheter som man kunde ha valt?

Var det förresten inte just denne Petter och hans kamrater som tyckte att Centerpartiets förslag för att få bukt med ungdomsarbeslösheten var helt åt skogen? Protesterar han och kamraterna nu mot SVT för att SVT inte gett honom fast anställning från första början? Är inte den här typen av anställning som ska pågå till oktober (av SVT kallad "mångfaldsanställning") en icke-fastanställning och därmed just vad han och hans kamrater skällt på Centerpartiet för, för att de tycker det är okej? Men man kan ju alltid ha en åsikt utåt och när det gäller andra, och en annan åsikt när det gäller en själv … Petter blir nog en bra "riktig" yrkespolitiker i sann svensk anda en dag, han har redan fattat att man ska köra med dubbla budskap. Då kan han också propagera för och utöva utomparlametariska metoder avlönad av skattebetalarna.

Så här skriver Fredrick Federley, Centerpartiets Ungdomsförbunds ordförande, på sin blogg:

Sist men inte minst önskar jag Christina Jutterström ett stort grattis till nyrekryteringen. Petter som sypatiserar med de osynliga lever säkert som han lär. Med andra ord så kommer han maska på jobbet, sno lunchen och ta andras 3G-telefoner. Såna jobbarkompisar brukar ju bli populära.

Läs också Tommy Hammarströms ledare i Expressen den 8 maj.

Ny i bloggosfären!

Nuri Kino 1Nuri Kino 3Denne man har börjat blogga! Bilderna föreställer honom innan han började blogga och efter. Läs mer här.
Foto: Merit Wager

Våld i hemmet – i Saudiarabien

Saudiarabien flaggaDet första målet som rör "domestic violence" (våld i hemmet) som fått medial uppmärksamhet någonsin i Saudiarabien pågår som bäst. Det handlar bl.a. om hur sexåriga Rahaf blivit misshandlad av sin fars nya hustru och anmälare är Rahafs mor.

Den 20 november 2005 tog lärare i Rahafs skola i Taif flickan till King Faisal Hospital efter att de upptäckt stora märken efter slag på hennes rtygg. Myndigheter i Taif meddelade att flickans far inte ville anmäla sin hustru, Rahafs styvmor, som är den som anklagas för att ha misshandlat flickan.

Rahafs mor påstår också i sin anmälan att hennes ex-make attackerade henne när hon var på sjukhuset för att besöka sin dotter. Sjukhuspersonal säger sig ha bevittnat detta och att polis blev tvungna att föra ut båda föräldrarna från sjukhuset.

Efter misshandlen drog Rahafs far tillbaka anmälan mot sin nya fru. Rahafs mor anmälde både sin ex-make och dennes nya hustru.

Fallet Rahaf är det första i sitt slag som fått medial uppmärksamhet och belyst problemen med våld i hemmen. Al-Jowhara Al-Angari, chef för Child Cases Committee, som blev involverad i fallet, uttalade i november att fadern sagt att hans nya fru gjorde rätt i att bestraffa hans dotter eftersom flickan kissat i sängen. Rahaf överfördes den 25 november i en av sin fars farbröders vård efter att ha tillbringat sex dagar på sjukhus.

I februari ska Rahafs far enligt uppgift ha spräckt sin nuvarande frus näsa. En sjukhusanställd berättar att i januari hade kvinnans son från ett tidigare äktenskap, kommit med sin mor till sjukhuset. Polisen sökte samtidigt Rahafs far för att förhöra honom om vad som hänt.

Enligt gällande saudisk lag om våld i hemmet, ingriper inte myndigheter i familjedispyter om en person befaras ha misshandlats men legat på sjukhus mindre än 21 dagar.

Källa:
Arab News

“Vi följer reglerna”

ShaunFoto: Krister Hansson

Shaun med sin familj i Sverige

Ibland kan det vara absolut fel och absolut otillständigt och absolut stötande att "följa reglerna"! Dessutom: det finns flera olika uppsättningar av "regler" man kan följa…

Kammarrätten försvarar sitt beslut att skicka lilla femåriga Shaun till Nya Zeeland med att de måste följa reglerna.  Citat ur en artikel i Aftonbladet den 24 maj:

Enligt Mårten Stenberg, refernet i målet, ser kammarrätten till barnens bästa när den beslutar att skilja syskonen genom att skicka tillbaka Shaun medan systern Antonia får stanna.

Det står i föräldrabalken att ett barn som uppnått en tolvårings mognad själv får bestämma hos vilken av föräldrarna hon vill bo. Så även om Shaun själv sagt att han vill stanna hos sin mamma tar kammarrätten ingen hänsyn till det.

Pappan har, enligt Aftonbladets artikel, fråntagits vårdnaden och femåringen riskerar att hamna på barnhem. Lite märkligt uttryckt i artikeln kan man tycka – om pappan har fråntagits vårdnaden så inte bara riskerar väl pojken att komma på barnhem, han gör det väl, de facto?

Mamma Anita och storasyster Antonia får stanna i Sverige och leva tillsammans, Shaun ska skiljas från dem och skickas till ett barnhem på andra sidan jordklotet. Om Mårten Stenberg eller någon annan verkligen tycker att det är rätt, då är det i själva verket något som är allvarligt fel! För: det finns andra regler att följa också! Kammarrätten kan välja att följa FN:s barnkonvention som absolut inte sanktionerar det beslut som den fattat!

"Är du nöjd med den här domen?"
, frågar Aftonbladets reporter Mårten Stenberg. Som svarar:

"Det är alltid känslomässigt besvärligt i sådana här fall. Men vi kan inte göra annat eftersom vi har förpliktelser mot andra länder enligt Haagkonventionens bestämmelser om överflyttning av barn som olovligt förts bort från sin hemvist."

Vad då: "Vi kan inte göra annat"??? Tänk om det var Mårten Stenbergs barn eller barnbarn som det handlade om! Vilka "regler" skulle han då tycka att rätten borde ha följt?

Läs mer bl.a. här och här.

Varför viftas det så ofta reflexmässigt med ord?

I Agenda söndagen den 21 maj diskuterade ledarskribenterna Maria Abrahamsson och Jesper Bengtsson frågan om huruvida partier borde redovisa vilka som skänker pengar till dem. Jesper Bengtsson viftade flera gånger, reflexmässigt kändes det som, med ordet "demokrati". Det verkar vara ett ord som man kan kasta in hur som helst, i vilka frågor som helst och låta ordet få nästan vilken betydelse som helst.

Alltså: "Det är ett demokratiskt krav att folk vet vem som skänker pengar till olika partier", menade Jesper Bengtsson. Maria Abrahamsson var inte lika övertygad. Inte jag heller. För tänker man lite djupare på reflexropet på "demokratisk rätt att få veta" så inser man att det ekar rätt tomt. För varför skulle man behöva veta vem som bidragit ekonomiskt, vad skulle det förändra? Ingenting alls – bidragen skulle vara desamma ändå, vare sig vi fick veta vem/vilka som skänkt dem eller ej. Och varför skulle man på det sättet, helt odemokratiskt och i strid med den s.k. valhemligheten tvinga fram information om folks politiska ståndpunkter genom att det blir offentligt vilket parti de stöder, till vem de ger sina egna pengar?

Något krävs också av folket – allt ska inte politiker fixa

En ung man med rötter i Chile, född i Sverige och trots det talade torftig svenska, var en av dem som medverkade i Ungt Val i TV4 den 22 maj. Jag såg honom i morgonprogrammet samma dag, där han pratade om att han var statslös och på något sätt tyckte att det var politikernas fel (att han inte var svensk medborgare?). Han framträdde också i TV4 Nyheterna den 23 maj, tillsammans med sin far. Och Lars Leijonborg…

Dåliga kunskaper i svenska språket, dålig språkförståelse – trots att man är född och uppväxt i Sverige – är en katastrof. Det stod mycket klart redan i det korta inslaget i TV4 Nyhetsmorgon med den unge mannen. Han verkade aggressiv och anklagande, kanske delvis för att han är språkligt handikappad. Man kan dock inte skylla allt på andra – på "politikerna" – varje individ måste också själv ta ansvar för sitt liv. Killen borde ha börjat med att prata med sina föräldrar som kom hit redan för 28 år sedan om varför de inte – efter snart tre decennier i Sverige – har ansökt om svenskt medborgarskap. Det får man lätt redan efter fem år om man levt oförvitligt, d.v.s. inte begått några brott. Ett barn under 18 år kan inte få ett medborgarskap som dess föräldrar inte har, det borde man kunna inse även om man inte är insatt i medborgarskapsreglerna. Att föräldrarna gjort valet att inte bli svenskar (medborgare i Sverige) – eller av någon anledning inte har fått svenskt medborgarskap – så är det dem han ska tala med, inte politikerna!

Att man inte får chilenskt medborgarskap när man föds utanför Chile är väl ändå inte Sveriges fel? Det är ju helt och hållet en fråga för Chile. Barn till två svenska medborgare som föds var som helst får alltid svenskt medborgarskap. Men eftersom den unge mannen nu fyllt 18 år det finns inget som nu hindrar honom från att själv söka svenskt medborgarskap.

En hel del ansvar och skyldigheter ligger på oss som individer. Att ta reda på t.ex. hur man blir svensk medborgare är vars och ens ensak, inte något som vi ska kräva att politiker informerar om. Vill man ha något av ett samhälle får man också ge något, det är en god grundregel. Att aggressivt och arrogant kräva det ena och det andra, det fungerar ingenstans.

Här, på Migrationsverkets hemsida, kan man läsa om vad som krävs för att kunna söka och beviljas svenskt medborgarskap.

Finland: Fem studenter skrev åtta laudatur

StudentexamenI Finland tar man studenten, i Sverige får man den. D.v.s. här behöver man inte göra något alls annat än att gå ut gymnasiet,  i Finland genomgår man tuffa, svåra prov för att göra sig förtjänt av den vita mössan. Man tar alltså studentexamen. Det kostar pengar att delta i studentexamensskrivningarna (prislista finns här) och man måste vara berättigad att delta. Sverige avskaffade tyvärr studentexamen 1968. Läs mer på Studentexamensnämndens webbsidor.

I år har fem av de nya studenterna skrivit åtta laudaturvitsord. Åtta examinander klarade sju laudatur, framgår det av de preliminära resultaten från studentexamensnämnden. Totalt godkändes cirka 29 000 examinander i studentexamen. 2 700 underkändes. Andelen underkända var cirka 8 procent. I fjol våras var andelen underkända 7 procent.

Totalt deltog 32 400 examinander i vårens studentskrivningar. Studentexamensnämnden presenterar den slutgiltiga statistiken om studentskrivningarna den 30 maj.

Protest mot arbete?!

Journalistförbundet protesterar mot att AMS ”sanktionerar gratisarbete” genom att införa praktik för arbetslösa som fyllt 20 år, berättas i tidningen Journalisten. Praktikanterna får ingen lön men de får aktivitetsstöd (pengar) från Arbetsförmedlingen.

Journalistik är ett yrke som anses så viktigt att det regleras i grundlag. Om vi sanktionerar gratisjobb för journalister får det konsekvenser för löneutvecklingen. Det sänder konstiga signaler om hur vi ser på vårt yrkes status,” säger Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

Hon kan tänka sig att arbetsgivare och klubbar ser på praktikanterna som en möjlighet att få avlastning och ett tillfälle för unga att komma in i arbetslivet.

Jaha! Är det alltså bättre att unga människor inte får någon praktisk inblick och erfarenhet alls av journalistiskt arbete? Och vad menas månne (finlandism) med att arbetsgivare ”ser praktikanterna som en möjlighet att få avlastning”? Skulle det vara negativt, eller? Det är väl alldeles utmärkt om människor får vara med och jobba och ”avlasta” och får betalt för det (självklart!) i stället för att sitta hemma och låta tiden rinna iväg utan att de får några nya kunskaper alls. Det är också tämligen märkligt att se det som något negativt att de af-sponsrade praktikplatserna kan vara ”ett tillfälle för unga att komma in i arbetslivet”. Vad är det för negativt med det, det är väl tvärtom alldeles ypperligt strålande att unga får ett tillfälle att komma in i arbetslivet? Eller är det helt upp-och-nervända världen vi lever i, här i utkanten av världen, i lilla Sverige?

(Parentes: sååå himla märkvärdigt är det väl ändå inte att vara journalist? Det finns massor av riktigt dåliga sådana, med dålig språkhantering och svagt innehåll i sina texter och inslag. Och massor av lysande journalister, men också andra skribenter som inte springer omkring med beteckningen ”jourrrnnnnaaaliiissst” i eldskrift på bröstet i tron att de är så speciellt mycket viktigare och värdefullare än andra…)

Obegriplig fråga i tidningen Journalisten

Journalisten"Påverkar bloggarna journalistiken för mycket?". Så lyder frågan för dagen i tidningen Journalisten. Läsarna får gå in och säga ja, nej eller vet ej. När jag tittar på ställningen har 50 % svarat ja, 43 % har svarat nej och 7 % vet ej.

Men vad betyder frågan? Är jag den enda som inte förstår den och därför inte heller kan besvara den?

Märkligt utspel i Agenda den 21 maj

Den sista programpunkten, "utspelet", i samhällsprogrammet Agenda gjordes den 21 maj av Ylva Forsberg, ordförande i Värnpliktsrådet. Ett lätt bisarrt utspel, i varje fall för den som lyssnar med inte helt svenska öron. Men mycket i det svenska samhället är ju lätt bisarrt sett utifrån och av människor som inte formats av det svenska samhället att tänka och tro och tycka på ett visst sätt.

Det som var så slående och märkligt var att utspelet gav intryck av att svenska soldater på något sätt skulle vara annorlunda än andra och att de a) är mer korkade för att de inte förstår att de uppdrag de sänds ut på i krigshärjade länder kan vara farliga och b) för att man på ett naivt sätt vill att svenska soldater nästintill ska omfattas av svenska trygghetsregler och garantier om att de inte blir skadade. Har man den inställningen och tror man att det ska gå att sätta svenska soldater i skottsäkra plexiglasbubblor och skicka med dem fackets regler för hur mycket de får arbeta och hur många raster de måste ta etc, då kanske man ska ompröva själva tanken på att alls sända svenskar på internationella uppdrag där det kan hända något utanför vad som enligt svenska normer är acceptabelt. Man bör nog också försöka – även om det tycks vara mycket svårt – inse att Sverige knappast kan ändra på hela resten av världen så att den fungerar efter svenska normer. Så här sa Värnpliktsrådets ordförande bl.a.:

Värnpliktsrådet frågar sig om de värnpliktiga ges objektiv information om vad dessa insatser kan innebära? Vet de att de kan hamna i en situation där de måste skjuta en annan människa, se sin kamrat omkomma eller kanske själva dö.

Att den svenska skolan är urusel och t.o.m. ofta undermålig är ett känt faktum, men att unga svenskar skulle vara korkade att de inte begriper att de kan hamna i svåra och farliga situationer när de sänds till Afghanistan och andra synnerligen våldsamma och osäkra länder, det kan väl ändå inte vara möjligt? Om det skulle stämma att svenskar är så dumma, då är det inte rätt vare sig mot dem eller de människor de ska hjälpa med "fredsbevarande insatser" att skicka dem någonstans alls för då kan de snarare vara till skada än till nytta. För alla.

Exakt vad Ylva Forsberg egentligen vill säga med sin slutkläm är oklart.  För vad hon uttalar är ju absoluta självklarheter som ivarje normalt funtad människa förstår:

Unga svenska soldater kommer att stupa i utlandet. Det kan var någon du känner. Det kan vara en släkting eller ditt barn. Det kan till och med vara du.

Sverige får välja att antingen fortsätta att svenskar till kris- och katastrofområden, människor som själva av egen fri låtit sig rekryteras – trots att det är farligt. Eller upphöra att sända soldater på internationella uppdrag. Det går ju faktiskt inte att mbl-förhandla med någon om vilkor och särskilda regler just för svenskar…

Vickys Livs – reflektioner kring Affe, Janne och Vickys

Henrik S. Järrel
Jag lärde själv aldrig känna Affe; vi träffades veterligen bara en gång, i samband med att Merit Wager larmade mig om att ”myndighetsövergrepp mot liten företagare på Söder”, var i görningen. ”Som ansvarskännande förtroendevald bör Du ta Dig en titt”, löd hennes vädjande uppmaning. Eftersom jag lärt känna Merit som en klok person med hjärta och hjärna på rätta ställena, kunde jag svårligen undgå hennes varsel.

Jag åkte upp till butiken på Söder och ägnade några förmiddagstimmar åt att tala med Affe, hans bror Janne och Merit m fl för att få en bild av problemet. Affe och Janne gjorde starka intryck. Mångårigt kämpande småföretagande tycktes ha förvandlat deras lilla speceriaffär och den lilla kiosken vid Vitabergsparken till centrala träffpunkter på Söder. En strid ström av förbipasserande, kunder och andra, morsade och tjingade till höger och vänster. Det var inte lätt att få en sammanhängande dialog i korsdraget av välvilliga kompistillrop. Jag blev t o m av en cykelburen, inbiten Söderrebell, som kände igen mig, utskåpad som en förirrad Östermalmsmoderat…

Jag har dock sällan haft svårt att, vare sig personligen eller professionellt, fatta sympati för den lille mannens/kvinnans envetna kamp mot överhetens Goliat och väderkvarnar… Det stod tämligen klart att stadsdelsförvaltningen, genom ett stelbent paragrafrytteri och en ohemul avgiftspolitik, var i färd med att rycka undan existensgrunden för stretande och gnetande småföretagares livsverk. Kommunen behöver knappast ta ut övervinster för arrendeupplåtelse av kommunens mark; det borde räcka om man får täckning för sina administrativa omkostnader. Och i den mån dessa är oskäliga, orimliga eller proportionslösa så är det i första hand administrationen och byråkratin som är ineffektiv och överdimensionerad. Småföretagare och entreprenörer betyder mycket, alltmer för vårt land i ett makroperspektiv, men också mycket för gatubilden och atmosfären ur ett stadskvarters mikroperspektiv. Näringsklimat och entreprenörsjordmån behöver snarare förbättras än motarbetas. Jag beklagar att Affe under sin levnad inte fick erfara tillräckligt många konkreta bevis för sådana strävanden från sina egna partivänner.

Kontroll också av riksdagskandidater

"Politiker döljer sina skulder", skriver Svenska Dagbladet . Tidningen har tittat på kandidaterna till årets val till Stockholms kommunfullmäktige och funnit att tjugotre av dem har stora skulder av olika slag hos kronofogden. Visst, det är väl bra att man tittat på detta, men det är ju egentligen något som varje parti borde kontrollera själva, om de anser det viktigt att veta huruvida deras kandidater har skulder och betalningsanmärkningar. Med de stenhårda system för skattebetalning m.m. som råder, är det nog både en och annan som hamnar i kronofogdens register trots att han/hon egentligen är "oförvitlig" och inte medvetet försökt undanhålla skatt eller inte vill betala underhåll för barn etc. Men det finns förstås också "skurkar". Partierna själva bör, som sagt, titta på de personernas bakgrund som man vill föra fram i ett val där förtroende är det viktigaste kapitalet.

Många gånger har jag undrat över varför partierna inte kontrollerar vilka bakgrunder och vilka egentliga "agendor" människor har som kandiderar till Sveriges riksdag. Bland dem finns folk som man borde vara rejält tveksam till om de verkligen ska inneha de viktigaste ämbetena i landet: folk som visat bristande omdöme i olika sammanhang, förknippats med olika sorters brottslighet etc. Och människor som har en religiös bakgrund som gör att deras främsta mål i livet är att komma in i Sveriges riksdag och där driva frågor som har samband med den. Tycker man det är okej så ska man släppa fram och in dessa kandidater. Finns det farhågor om vad det kan leda till när människor som kanske har ett fanatiskt drag som de döljer ganska väl bakom en fasad av andra frågor (tills de kommer in i riksdagen…), så bör man inte ställa dem på valbar plats. Överhuvudtaget ska man nog vara lite mer vaksam om vilka som placeras på valbara platser i olika val. Därmed inte sagt, tycker jag, att en skuld hos kronofogden nödvändigtvis innebär ett stopp för en post där man får politiskt inflytande. Religiös fanatism eller "bara" en stark vilja att påverka Sverige i en riktning som majoriteten av svenska folket inte står bakom, bör man vara försiktig med. En medialt uppmärksammad person i den kategorin är t.ex. hustrun till ordföranden i Sveriges muslimska förbund, Mahmoud Aldebe (han som propagerar för särskilda lagar för muslimer) som kandiderar för Centerpartiet. Och det finns flera. För har en person väl kommit in i riksdagen så har han/hon obegränsad tillgång till så gott som allt som rör rikets säkerhet och annat som kan användas på ett felaktigt sätt och skada landet. Därför är det viktigt att partierna verkligen vet vilka det är de bereder plats i den församling som styr Sverige.

Den svenska något blåögda välviljan och trycket som partier tycks känna på att göra riksdagen så mångkulturell som möjligt, har ett pris. Ingen ska diskrimineras, men det betyder inte att man ska släppa all kontroll och ta med "vem som helst" på sina listor över kandidater som kan få plats i Sveriges riksdag.

Ett skyltfönster för många kulturer i Oravais

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Oravaisflickorna

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sami Irfan Ermina

I en artikel i Vasabladet kan man läsa om Flyktingvännernas initiativ att berätta om de asylsökandes från Oravais bakgrund och kulturer.

De fantastiska barnen Gušani, Sami, Irfan och Ermina, som jag lärde känna vid mitt besök i Oravais i början av maj, spelade och sjöng och dansade. Underbara, begåvade och klipska barn som råkar vara födda romer i ett land där de diskrimineras och inte har en chans till ett värdigt liv. Barnen borde få ett stabilt och tryggt liv i enlighet med vad som stadgas i olika konventioner, i stället tvingas de leva som, ja.. som ”zigenare”, som romerna alltid har tvingats göra: flytta från plats till plats, land till land. Ingenstans välkomna trots att de enligt olika konventioner (i teorin!) har samma rättigheter som alla andra. Samma sak gäller flickorna som dansade, bland dem Valentina och Nana.

Jag hoppas att dessa barn får en fristad i det rika och glest befolkade Finland som, liksom Sverige, ratificerat FN:s barnkonvention ooch Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Och jag hoppas starkt att jag får en möjlighet att träffa dem alla igen snart.