Sverige bryr sig inte om kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter

Tillsammans med en annan person besökte jag en man som suttit häktad i 34 dagar, först tre dagar i Västberga och resten av tiden i Kronobergshäktet. Avdelningschefen ordnade så att vi fick träffa mannen i ett litet rum (utan fönster) och fick sitta där ostörda i nästan två timmar. Hans historia är ytterst sorglig och kommer inte att relateras här. Inlåsning 23 timmar per dygn i en cell med restriktioner (inte ta emot besök, inte ringa någon) står dock absolut inte i proportion till det påstådda brottet.

På drygt 300 häktade finns två – TVÅ! – besöksrum! Så har det varit i några veckor (renovering) och kan komma att vara ytterligare en tid. Hur många besöksrum det blir när renoveringen är klar visste inte avdelningschefen, förut fanns det sex. Troligen blir det samma antal efter renoveringen. Sex besöksrum på mer än 300 intagna…

Europarådets förre kommissionär för mänskliga rättigheter, Alvaro Gil-Robles, kritiserade för två år sedan de omänskliga förhållanden som rådde (råder!) på häktet i Västberga och på Kronobergshäktet. Han tog bland annat upp det faktum att människor sitter inlåsta i mer än 23 timmar per dygn och endast under en halv timme får vara ute på en liten rastgård. Han framhöll att också chefen för Kronobergshäktet höll med om Europarådets tortyrkommittés kritik både 1998 och 2003 att möjligheterna till utomhusvistelse inte var acceptabla och skrev:

”Det finns bara en liten, burliknande konstruktion på taket, en smal gränd omgärdad av höga träväggar och en liten plattform inhägnad av metallnät, ett alldeles för litet utrymme för att man ska kunna få någon som helst motion. Det är särskilt skadligt för dem som sitter i häktet lång tid och ger utan tvekan upphov till ökad ångest och andra psykiska problem, speciellt för dem som sitter isolerade 23 timmar per dag. Sanningen att säga är detta oacceptabelt.”

Alvaro Gil-Robles tog också upp frågan om de strikta restriktioner som, när han besökte Kronobergshäktet, drabbade ca 50 procent av de intagna. Han skrev så här:

”Ca 50 procent av de intagna hade restriktioner. Maximala restriktioner innebär inlåsning 23 timmar per dag, förbud för all korrespondens, telefonsamtal och kommunikation med någon annan än advokaten och häktespersonalen. Jag informerades av Justitiedepartementet att ett försök görs att försäkra sig om att de som sitter isolerade får tillbringa ca åtta timmar per dag utanför sina celler men att på grund av det stora antalet häktade är detta inte alltid möjligt. Häkteschefen höll med om att de allt vanligare restriktionerna är ett allvarligt problem och att de positiva lagändringar som gjorts efter CPTs besök 1998 inte slagit igenom i praktiken. Det är svårt att frigöra sig från tanken att restriktioner som borde användas endast i exceptionella fall, de facto används nästan som regel.”

Inget verkar ha hänt sedan 1998, 2003 och 2004. Den man vi besökte hade, slentrianmässigt ter det sig som, getts restriktioner i fyra veckor och absolut inte fått vara utanför cellen åtta timmar utan suttit inlåst 23 timmar per dag.

I Sverige har man inte brytt sig om den kritik som Europarådets tortyrkommitté och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter oc framfört. Kanske kommer snart den nye kommissionären för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, också och tittar på förhållandena på Kronobergshäktet. I så fall bir det intressant att höra vad han tycker och om att det inte blivit någon förändring sedan kritiken från CPT 1998 och 2003 och hans företrädare 2004.

Dock har jag hört från, som det brukar heta: "vanligen välunderrättat håll", att när det gäller lokaler så håller Kriminalvårdsstyrelsen på att reformera hela platsutbudet och bygga nytt, bl.a. ett nytt häkte i norrort, vilket förhoppningsvis gör att lokalerna blir bättre. När det ska ske och om det verkligen blir bättre återstår att se. Det är åtta år sedan CPT riktade sin kritik första gången…

^{Ange källa om du citerar!}

“Blattealibin” i svenska medier gör inte mycket skillnad

^{Nuri Kino}

Läs först Nuri Kinos bloggning Södertälje bli utan nallebjörnar på grund av Mellanösternkonflikten!

Inte undra på att Aktuellt, Rapport och andra TV-nyheter har allt färre tittare och att Dagens Nyheter, Expressen och de andra tidningarna inte fångar intresset hos en stor del av  invånarna i detta land – "de "utlandsföddas". De tror, på svenska redaktioner, på fullt allvar, att det räcker med ett antal “blattealibin”, några Samir och José  och Fatima etc , för att “blattarna” ska bli intresserade av deras program! Vad de inte tänker på är att “blattealibina” förväntas – och tvingas – agera, vara, tala och rapportera precis som svenskarna och då blir det ju ingen skillnad om man heter Sven eller Samir!

^{OBS! Skriv inte till mig och skäll på mig för att jag använder ordet "blatte" – jag citerar mina vänner som själva definierar sig så – och som definierar svenskarna som "svennar".}

Finland EU-ordförandeland

Den 1 juli 2006 tar Finland över EU-ordförandeskapet. Tiden som ordförandeland symboliseras av en logo som ska reflektera de dynamiska förändringar som pågår inom unionen. Logon symboliserar:

 – tillväxt och utveckling
– gemensamma värderingar
– att visa vägen
– finländarnas öppna och raka sätt att hantera saker

Logon är inspirerad av linjer och konturer i det nordiska landskapet och den representerar samarbetet mellan medlemsländerna i den europeiska unionen. Logon anspelar på gröna skogar, horisontens svepande linjer och blått vatten som glittrar i solen. Transparensen i designen förmedlar öppenhet. Det är grafikern Timo Kuoppala från reklambyrån Recommended Finland som har gjort logon.

Här finns statsminister Matti Vanhanens tal om Finlands agenda och prioritetsområden under ordförandeskapet.

Här finns Finlands hemsida (på engelska och franska) Finland's EU Presidency.

Högmässa i heavy metal-stil

Heavyfestivalen Tuska (ungefär: plåga, kval) inleddes lite annorlunda i år – med en regelrätt gudstjänst.

"Det är frågan om en alldeles normal högmässa förutom att musiken är arrangerad i heavytappning", säger arrangören och diakonen Mikko Saari, ungdomsledare vid Tölö finska församling.

Men alldeles normalt var det inte. Tempelplatsens kyrka var nämligen fullsatt redan en halvtimme innan ceremonin började och de inhyrda väktarna måste hålla ett hundratal nyfikna utanför. Skinnskallarna till ordningsvakter gjorde att situationen mera såg ut som en nattklubbskö än en entré till Guds hus.

"Jag kände mig som en pastor från 1800-talet och måste medge att det kittlade inombords att få fullt hus","Men av vilken orsak ni än kom, ska ni ha tack." inledde celebranten Haka Kekäläinen från Sockenbacka finska församling sitt välkomsttal.

Först när musiken på allvar drog igång med distad elgitarr och bas, trummor och sjumannakör, infann sig känslan av absurditet. Volym av detta slag har kyrkor sällan upplevt, och när försångaren Taage Laiho från Eurovisions-heavybandet Kilpi brast ut i sin starka falsett var den första tanken att här är det någonting som gått snett. Men när sången tystnade var ceremonin tillbaka i sina lutherska banor – lågmäld välsignelse, bön och trosbekännelse.

Pastor Jukka Valkama från Mejlans finska församling – dagen till ära klädd i svart skinnväst med rött johanniterkors på ryggen – höll bibelläsning och predikan där han jämförde hela folkets musikaliske mångsysslare Jone Nikula med Jesus.

"Jone Nikulas inställning till heavy metal är den samma som den kristnes till sin tro – aldrig ljummen utan full av passion", mässade Valkama. "Vi kristna har något att lära av detta."

Också i övrigt höll sig Valkamas predikan till jordnära och aktuella saker.

"Om det bland alla svartklädda rockare på festivalområdet plötsligt dök upp en man i helvitt och bad er följa honom, vad skulle ni göra? Lyssna och försöka förstå eller bara avvisa honom?" frågade Valkama och uppmanade till tolerans och omtanke mot medmänniskor.

Också diakonen Saari tog tillfället i akt och bad under förbönen Gud om framgång och skapandets glädje för finska heavyband.

Och när kollekten håvades in av smågoter i nitarmband, mjuknade till och med läderkompaniet och grävde lite extra djupt i fickorna.

Källa:

Polisen anklagar hembiträde för att köra ett fordon

En saudisk man blev otroligt förvånad när en passtjänsteman berättade för honom att hans mycket småväxta indonesiska hembiträde inte bara hade kört hans massiva, jättestora 4WD längs de livligt trafikerade gatorna, hon hade också begått en serie trafikförseelser under de två senaste åren.

Mannen hade gått till passbyrån för att skaffa ett enkelt återresevisum för sitt hembiträde när han ombads att betala diverse böter på totalt 500 rialer (drygt 1.000 kronor) för hembiträdets räkning. Mannen försökte påminna tjänstemannen om att inte ens saudiska kvinnor får köra i landet och att än mindre får ett litet indonesiskt hembiträde köra en jättestor 4WD! Passtjänstemannen vägrade lyssna på mannen förrän böterna var betalda och tvingade mannen att genast ta fram sin plånbok.

Källa:

Finland: oro i fängelserna

Fängelserna befarar att brev som innehåller narkotika och pengar kommer att börja strömma in till internerna i höst, skriver tidningen Aamulehti. Från och med oktober får fängelsemyndigheterna bara i undantagsfall öppna post som skickats till fångarna. Enligt Brottspåföljdsverket är fångarna mycket medvetna om lagändringen och verket befarar att narkotikaförsändelserna kommer att öka.

För att kunna kontrollera posten söker fängelserna nu febrilt efter tekniska lösningar som till exempel genomlysningsapparater. Fängelsemyndigheterna vill också stoppa penningförsändelserna eftersom de leder till ökad droghandel och utpressning mellan fångarna.

^Källa:

Landet Megalomanien, del 12

I Megalomanien råder apartheid på bärplockarfronten. Något är ruttet i landet som inte flyter av mjölk och honung men väl svämmar över av goda och nyttiga bär i skogarna, bär som megalomanerna inte ids ta tillvara själva utan i decennier importerat utlänningar för att plocka.

Men nu kommer bären att ruttna på grund av det ruttna system som klåfingriga, övernitiska petimätrar på Skatteverket har hittat på att det ska betalas arbetsgivaravgifter på de belopp som utlänningarna får för bären de plockar.

Alltså: på megalomanernas inkomster – de megalomaner som orkar masa sig ut i skogarna – behöver uppköparna inte betala någon arbetsgivaravgift. Megalomaner får alltså dubbelt så mycket betalt som thailändare, ukrainare, vitryssar och andra som ”importerats” för några månader, enkom just för att plocka bär.

Men Skatteverkspetimätrarna bet sig själva i tummen: nu dundrar finska lastbilar in över gränsen och köper upp bären till anständiga priser av de plockande utlänningarna. Nu går bären, och vinsterna på dem, till Finland i stället. Var det det som var meningen med de nya, korkade reglerna?

Språkkunskaper

I Svenska Dagbladet kan man idag (28 juni) läsa att Fp tar fram gammalt krav om språktest för invandrare. Artikeln finns här.

Det är givetvis ett fullt rimligt och faktiskt också nödvändigt krav att människor som stadigvarande ska bo i Sverige även behärskar svenska språket. Och att kräva det av den som vill bli medborgare i landet borde inte vara det minsta kontroversiellt utan en absolut självklarhet.

Tänk tanken att en svensk emigrerar till Australien för att börja ett nytt liv där. Han bor där i fem, sex, åtta år eller hur lång tid det nu är som krävs för att bli medborgare där och ansöker sedan om medborgarskap. Kan någon på fullt allvar tro att han kan bli medborgare om han inte behärskar språket? Det är nästintill en skymf mot det land man bosatt sig i och söker medborgarskap i om man inte brytt sig om att lära sig landets språk och något om dess sedvänjor, traditioner, kultur!

Vad är det egentligen som en del finner så fruktansvärt med krav på språkkunskaper (språktest) för den som vill bli svensk medborgare? Det kan jag inte begripa. Skulle det vara ”rasistiskt” eller ”främlingsfientligt” eller något annat att begära att folk som bor i landet – och särskilt de som vill bli medborgare – talar och skriver språket hyfsat? Om inga sådana krav finns så blir ju landet väldigt splittrat och behovet på tolkar (som redan nu är stort) inom olika samhällsområden blir enormt. Ska vi alltså ha tolkar på alla möjliga språk för svenska medborgare i framtiden??!! Vilka ska betala det?

I t.ex. Finland krävs följande för att bli medborgare och där verkar ingen, allra minst invandrarna, ha något att invända mot det. Alltså:

En utlänning vars identitet har blivit tillförlitligt utredd kan på ansökan få finskt medborgarskap, om han eller hon

– har fyllt 18 år eller före det ingått äktenskap,
– har varit bosatt i Finland tillräckligt länge innan ansökan gjordes,
– inte har gjort sig skyldig till någon straffbar handling eller meddelats besöksförbud,
– inte har försummat underhållsskyldighet eller offentligrättslig betalningsskyldighet,
– tillförlitligt kan redogöra för sin försörjning, och
– har nöjaktiga kunskaper i finska eller svenska språket eller motsvarande kunskaper i finskt teckenspråk.

 

 

^{Citera gärna men ange källan!}

“Backa bakåt”??!

På SVT presenterades filmen Begravda hemligheter bland annat med orden:

"Vi börjar med att backa bakåt i tiden".

Ordet "backa" betyder ju att man går bakåt, det blir därmed en tautologi att säga "backa bakåt".

I ett nyhetsprogram talade en nyhetsuppläsare om:

"Mål-SÄJAR-biträde"

när det handlade om ett "målsÄGARbiträde".

Det är bara två av hundratals exempel på hur kravet på korrekt svenska i public service-kanalerna, som fanns ännu för bara några år sedan,  luckrats upp både i tal och skrift (undertextning). Och nu ska undertextningen läggas ut till lägstbjudande och kvaliteten sjunker ofrånkomligen. Samtidigt ska dokumentära och lite seriösare program få stryka på foten till förmån för lättsamma underhållningsprogram som Svensson, Svensson. Folket fördummas ytterligare. Dessutom har redan en stor del av programmakeriet redan lagts ut på firmor på stan och utläggningen fortsätter, också hos SR.

Varför protesterar folk inte mer högljutt mot nedmonteringen av det som SVT stått för när det gäller trovärdighet, seriositet och språkvård? Varför tillåts SVT – public service – att bli ytterligare en av de många kanaler som redan har marknaden för dokusåpor och annan "underhållning" och där också språklig korrekthet lyser med sin frånvaro?

Rätt att avvisa georgierna

Jag har tidigare skrivit om avvisningen från Finland av en grupp georgiska kvinnorna, något som väckte stor uppmärksamhet både i Finland och i Georgien och också togs upp i media i Sverige. Gruppen, som bestod av 48 kvinnor och två män, avvisades från Finland vid Vaalimaa gränsstation våren 2005.

Nu har förvaltningsdomstolen i Kouvola har förkastat besvären gällande avvisningen av en grupp georgiska kvinnor. Enligt domstolen kunde varken kvinnorna, chauffören eller tolken bevisa att de hade tillräckligt med pengar med hänsyn till längden på deras planerade vistelse i Finland. Därmed var avvisningen motiverad.

^Källa:

“Bara du lovar att inte arbeta”

Läs Tove Lifvendahls text med ovanstående rubrik i Svenska Dagbladet idag! Jag tror att folk inte vet om att det är så här för jag vägrar tro att det verkligen är så här en majoritet av svenska folket vill ha det!

Betr Polisens “Uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden”

Rikspolischef Stefan Strömberg
Foto: Peter Knutson (Bilden från Polisens hemsida, tillåten att publicera).

När det gäller skrivelsen Uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden, daterad den 19 juni 2006, som jag fick med posten den 26 juni, kan jag säga att det är glädjande att Rikspolisstyrelsens (RPS) chef Stefan Strömberg som undertecknat den tillsammans med Björn Nordin (vars titel jag inte vet) uttalar:

Rikspolisstyrelsen förutsätter att de inspekterade myndigheterna i sitt arbete med kraft beaktar de iakttagelser och synpunkter som framgår av rapporten.

Inte bara ”…förutsätter att de inspekterade myndigheterna i sitt arbete beaktar de iakttagelser och synpunkter som framgår av rapporten” utan ”med kraft”. Det tycker jag är bra! Den som läser rapporten (se inlägget nedan under rubriken Polisens handläggning av utlänningsärenden har granskats) ser att kritik riktats mot flera delar av Polisens hantering av människor som ska avvisas/utvisas.  I skrivelsen från Stefan Strömberg och Björn Nordin konstateras bl.a.:

Av inspektionsrapporten framgår att vad som iakttagits vid tidigare inspektioner vad avser brister i hanteringen av utlänningsärenden alltjämt till viss del består. Dokumentation i samband med olika beslut är således bland ofullständig varvid särskilt uppmärksammats att skälen till fattade beslut i vissa fall är bristfälliga. Även andra brister som kommit fram vid tidigare inspektioner kvarstår.

Polisavdelningen vid RPS kommer att hos Polishögskolan beställa en plan för utbildning i handläggning av utlänningsärenden. Polisen ska också samarbeta närmare med Migrationsverket, främst med dess ambassadsamordning. Förut har det varit i det närmaste vattentäta skott mellan de två myndigheterna och det har ofta varit till förfång för de utlänningar det gällt. Migrationsverket har överlämnat ärenden till Polisen alltför lättvindigt och inte sällan i strid med gällande regler eller i varje fall i strid med lagens anda och sedan kunnat rycka på axlarna och säga att det inte längre är deras ärende. En viss samordning och ett visst samarbete skadar knappast och det har man nu insett.

Länspolismästaren i Västmanlands län, Ann-Marie Orler
Foto: Liselotte Andersson

RPS skriver också att ett seminarium som ska arrangeras hösten 2006 tillsammans med Migrationsverket för erfarenhetsutbyte. Det är positivt. I rapporten tar utredarna under ledning av länspolismästare Ann-Marie Orler också upp de samtal som förts med oss från frivilligorganisationer m.m. De framhåller att samtalen fördes i en positiv och konstruktiv anda och gav möjlighet till värdefullt utbyte av erfarenheter. De skriver:

Företrädarna visade förståelse för Polisens många gånger svåra arbete, men framförde också kritik både generellt och i enskilda fall.

Och fortsätter med det som jag framförde som något av det viktigaste i hela hanteringen:

Det påpekades att beslut i förvarsärenden präglas av slentrianmässiga bedömningar utan reell individuell prövning. Migrationsverkets nya policy att undvika längre försvarstider än två månader framhölls som positivt.

Utredarna visar en vilja att ta tillvara andras kunskaper och erfarenheter när de skriver:

Frivilligorganisationerna och övriga som inspektionsgruppen samtalade med förklarade sig också positiva att delta i gemensamma utbildningar och seminarier i flyktingrätt och mänskliga rättigheter.

Det är tecken på en ny öppenhet som inte tidigare funnits och det är glädjande.

Rapporten ter sig ambitiös och som om det ligger en äkta vilja till förändring och förbättring både på och mellan raderna. Bättre sent än aldrig! Utredarna har gjort ett gediget och konstruktivt arbete genomsyrat av en genuin önskan att ta till sig kritik och lyfta upp den på bordet. Så mycket det nu går. Nu gäller för min del absolut ”the benefit of the doubt” tills motsatsen eventuellt är bevisad (vilket jag inte hoppas sker). Alltså: Upp till bevis!

Angående nedanstående inlägg

Jag undrade i nedanstående inlägg varför det stod 2006-01-30 i Polisens rapport Uppföljande inspektion av handläggningen av vissa utlänningsärenden, men den utgavs som nyhet den 22 juni. Nu har jag fått muntligt svar från Mats Dahlberg, RPS. Han säger (och jag hoppas att jag inte missförstått honom) att rapporten var klar den 30 januari 2006 men att den inte blev offentlig förrän Polisen hade kommit fram till vilka åtgärder den ska vidta med anledning av rapporten. På min fråga varför rapporten, som ju var klar redan den 30 januari, inte offentliggjordes vid den tidpunkten, var svaret att den inte var justerad då, men att den offentliggörs nu när det beslutats om vilka åtgärder som ska vidtas…

Jag är fortfarande lite konfunderad, det är inte lätt för en utomstående att begripa hur Polisen arbetar med sina rapporter. Jag trodde med min icke-polisiära syn på saken att ett dokument – en rapport – från en statlig myndighet var offentlig i det ögonblick den var klar. Men så var det alltså inte. Jag är inte mycket klokare nu än när jag ställde frågan…

^{Citera gärna men ange källan!}

Polisens handläggning av utlänningsärenden har granskats

För ca 1,5 år sedan slog vi (flyktingprästen Håkan Sandvik och jag) larm om förhållandena vid avvisningsresor. Vi träffade de högsta cheferna (bl.a. Håkan Rosenqvist) den 2 februari 2005 kl 13.30 på Rikspolisstyrelsen och justitieminister Thomas Bodströms statssekreterare Dan Eliasson på justitiedepartementet den 10 februari 2005 kl 11.00.

Vi visade handlingar, vi berättade vad vi själva sett och hört både direkt och i andra hand. Jag skrev om en del av de mest vansinniga resorna här på bloggen (finns under Asyl&Migration i högerspalten). Vi var fast beslutna om att göra ansvariga på de högsta nivåerna medvetna om vad som pågår längre ner i hierarkin. Och vi lyckades! Jag kallades också till samtal med utredningsansvariga länspolismästaren Ann-Marie Orler och vid mötet deltog även numera pensionerade polisen Siv Castemark. Mötet var ca två timmar långt och ägde rum fredagen den 9 september 2005 kl 10.00. Nu har rapporten och förslagen om åtgärder, som skulle ha kommit redan den 15 november 2005, äntligen kommit. Så här skriver RPS själva om sin inspektion och den rad av åtgärder den föreslår:

Inspektionsgruppen har funnit att Polisens kompetensnivå på det granskade området varierar kraftigt. Antalet ärenden, förutom vid storstadsmyndigheterna, är för få för att varaktigt upprätthålla den kompetens som behövs för en effektiv hantering. Någon central utbildning för upprätthållande eller utveckling av kompetensen har inte funnits att tillgå. Detta tillsammans med konkurrensen från en mängd andra arbetsuppgifter som Polisen ska prioritera har gjort att utlänningsverksamheten vid många polismyndigheter har fått stryka på foten.

Mot den här bakgrunden har Rikspolisstyrelsen föreslagit:
Handläggning av utlänningsärenden ska samordnas till ett mindre antal polismyndigheter för att säkerställa en ärendehandläggning som är rättssäker och effektiv.

Rikspolisstyrelsen ska i ett särskilt projekt utreda och komma med förslag på organisatoriska lösningar på hur och var inom polisorganisationen verkställighetsärendena ska hanteras i framtiden.

Rikspolisstyrelsen ska utarbeta en nationell strategi för Polisens gränskontroll och utlänningsverksamhet.
Ett månatligt återrapporteringskrav kommer att gälla för polismyndigheterna beträffande arbete med verkställighet i utlänningsärenden och inre utlänningskontroll.

Ett arbete har inletts med att utarbeta nya föreskrifter och allmänna råd beträffande arbetet med inre utlänningskontroll och handläggningen av verkställighet av utlänningsärenden.

Rikspolisstyrelsen överväger tillsammans med Migrationsverket att inom ramen för en försöksverksamhet göra det möjligt för Polisen att anlita Migrationsverkets ambassadsamordning.

Rikspolisstyrelsen ska genom Polishögskolans försorg beställa en plan för utbildning av handläggning av utlänningsärenden.

Rikspolisstyrelsen och Migrationsverket avser att ordna ett gemensamt seminarium under hösten för att öka samarbetet mellan myndigheterna.

En reflektion: Varför står det "Controlleravdelningen Enheten för inspektioner 2006-01-30" på en rapport som offentliggjorts  den 22 juni 2006? Har rapporten varit klar sedan 30 januari men inte publicerats förrän sex månader senare eller har jag missförstått något här?

^{Citera gärna men ange källan!}

Saudiarabien: Hur behandlar vi våra gästarbetare?

"Hur behandlar vi våra  gästarbetare?" Den frågan ställer dr Khaled Batarfi, som jag tidigare citerat här på bloggen, i nedanstående text som han skickat till mig (och som varit publicerad i Arab News). Problemen och sättet att se på invandrare är en helt andra än här i Sverige – skillnaderna är oerhört stora. En skillnad som är väsentlig är att i Saudiarabien handlar det inte alls om människor som kommer dit som flyktingar utan om folk som enbart kommer för att gästarbeta och som är medvetna om att de aldrig kan få permanent rätt att stanna eller medborgarskap i landet.

^{Dr Khaled Batarfi
Foto: Reem M. Alfaisal}

Med detta i minnet kan det vara intressant att ta del av den liberalt tänkande, utlandsutbildade dr Batarfis tankar kring hur hans land, Saudiarabien, behandlar sina gästarbetare som landet faktiskt är beroende av. Han börjar citerar ur ett brev som han har fått från en gästarbetare:

"Jag pratade med en saudisk vän och berättade för honom att jag som gästarbetare sedan länge kan vittna om hur tufft det är för utlänningar att arbeta och leva i hans land. Jag skulle kunna tala om det i timmar, ja hela dagen och hela natten om hur många arbetsgivare behandlar sina anställda som de är "sponsorer" (förmyndare) för och hur systemet är mycket orättvist mot oss.

Ta mig, till exempel. Jag skrev kontrakt med ett företag om en viss lön och vissa förmåner. Efter att företaget blev min sponsor ändrades plötsligt kontraktet,  jag ålades fler uppgifter och min förmåner minskades. Jag kunde ha gått till Arbetskraftsbyrån, men då hade jag behövt ha dyra advokater. Och dessutom hade jag blivit tvungen att stanna hemma under obestämd tid utan någon inkomst alls. Jag hade också fått oroa mig för hämnd från min sponsor, som kunde ha anklagat mig för vad som helst från lathet till stöld. Han har all makt, allla kontakter och redskap, jag har ingenting. Så jag beslöt att acceptera de nya villkoren och fortsätta.

Liksom jag är det tusentals människor som får sina löner för sent; ibland flera månader för sent. Andra skickas hem utan komepnsation eller lämnas på gatan för att försöka hitta nya jobb och tvingas sedan betala en del av sina löner till sin gamla sponsor för att han sponsrade dem… Och säg inte att de borde klaga! För om de gör det så kan deras arbetsgivare anmäla dem till myndigheterna som avvikare. Och så snart man åker fast skickas man hem efter att ha hållits inlåst på det ökända ‘deportationscentret’.

Sammanfattningsvis vill jag säga: För att glädja Allah måste saudierna ompröva sitt sätt att behandla sina gästarbetare."

Så långt brevet från en frustrerad gästarbetare i Saudiarabien. Efter att ha läst det skrev dr Khaled Batarfi följande:

"Jag skämdes och kunde inte säga något till vårt försvar. Även om – hoppas jag – majoriteten av saudiska arbetsgivare är schyssta och korrekta så är det allför många som inte är det. Vi har hört alltför många historier om misshandel och trakasserier mot sjuksköterskor, hembiträden och annan hjälp i hemmen. Men vi har inte sett några konkreta lagförslag som skulle förhindra sådana missförhållanden. Jag förstår att regeringen inte kan knacka på i varje hus och hem och veta om vartenda fall där utländsk arbetskraft behandlas illa och skydda varenda en av dem. Myndigheter kan inte lägga sig i dispyter om inte någondera parten begär det. Men frivilligorganisationer som sysslar med frågor om mänskliga rättigheter kan aktivt söka upp och finna dessa fall. Som företrädare för offren borde  de stämma dem som missbrukar sin ställning mot sina anställda och begära skadestånd. Heta linjer till berörda myndigheter borde införas och göras kända för varje gästarbetare vid ankomsten. Oannonserade besök på arbetsplatser och intervjuer med anställda borde genomföras. Arbetstagarkommittéer, som nyligen tillåtits på privata företag borde aktveras och ges mer makt och auktoritet att se till medlemmarnas bästa, som varje anständig fackförening skulle göra.

Dessutom måste vi bli hårda mot dem som missbrukar sin ställning. Bestraffningen måste vara anpassad till brottet. Långa fängesestraff och riktigt stora böter borde tillämpas vid allvarliga fall av misshandel och felbehandling, lika när det gäller både män och kvinnor.

Våra medier borde ta upp och beskriva dessa fall omfattande och ingående och publicera vad som händer i rätten och vilka straff som utdöms. De skyldiga ska veta vad som väntar dem om de missköter sig, det ska vara kristallklart att vi har nolltolerans mot den här typen av brott.

Stora förändringar vad gäller lagen om sponsorskap borde ha genomförts för länge sedan. Arbetsministeriet måste få bättre och större kapacitet att ta itu med abetsplatsdispyter. En arbetare kan inte vänta för evigt på ett domslut och hoppas att det blir till hans fördel, utan inkomst! Många drivs till förtvivlan eftersom det tar så lång tid, ibland flera år, att få rättvisa.

Organisationer för mänskliga rättigheter borde fokusera mer på de här problemen. Vi borde upppmuntra dem och andra organisationer att hjälpa och ge service åt gästarbetare med problem, inklusive skyddade boenden och sociala, medicinska och psykologiska konsultationer samt juridisk hjälp.

Allt detta är mycket viktigt. Om vi gör det, kan vi befästa vår position som The Kingdom of Humanity, som moralisk auktoritet och ledande inspiratör för den muslimska världen."

Jag fortsätter att ha kontakt med Khaled Batarfi och att då och då vidarebefordra till dem som läser min blogg hur samhället ser ut i ett land som skiljer sig från Sverige på de allra festa områden.

^{Mer om Saudiarabien, Mellanöstern, m.m. finns att läsa i kategorin med samma namn i högerspalten.}

Riksrevisionen: Brister i det statliga stödet till nyanlända invandrare

Den 22 juni kom Riksrevisionens granskning av regeringens, Arbetsmarknadsstyrelsens, Integrationsverkets och Migrationsverkets stöd till kommunernas introduktion för nyanlända invandrare. Granskningen visar att stödet till nyanlända invandrare är förenat med brister som riskerar att försena invandrarnas etablering i samhället.

Riksrevisionens rekommendationer:

Regeringen bör 
− förtydliga uppdrag till myndigheter så att ansvarsfördelning, villkor för samverkan och målgrupper för myndigheters insatser klargörs, 
− se över nuvarande reglering av ersättning till kommuner för flyktingmottagande och därmed klargöra statens respektive kommunens åligganden.

Migrationsverket bör
− utveckla metoder och rutiner för att utveckla och följa upp den del  av organiserad sysselsättning som har koppling till integrationsförberedande insatser och bosättning, 
− skapa förutsättningar för enhetlig tillämpning avseende verkets medverkan och åtaganden inom ramen för överenskommelser med kommuner och myndigheter.

Integrationsverket bör
− utifrån gällande ersättningsförordning kontrollera kommuners rätt till statlig ersättning samt upprätta innehållsmässiga krav på introduktionsplaner,
 − tillse att verkets kunskapsspridning och stöd motsvarar kommunernas  behov och efterfrågan,
− fortsätta utvecklingsarbetet med ett uppföljningssystem i syfte att få kunskap om sambandet mellan introduktionsinsatser och effekter.

AMS bör
− fortsätta utveckla metoder för att prioritera nyanlända i verksamheten, 
− skapa förutsättningar för enhetlig tillämpning avseende verkets medverkan och åtaganden inom ramen för överenskommelser och säkerställa att arbetsförmedlingar erbjuder likvärdiga förutsättningar i form av service till kommuner och nyanlända.

Allt detta är vi många som har framhållit i åratal men ingen har lyssnat, inget har hänt. Kritiken  och slutsatserna i Riksrevisionens ambitiösa granskning – som kan läsas här – kommer inte heller någon att lyssna på och inget kommer att hända nu heller. Tyvärr. Många människor får alltså inte de chanser och möjligheter som de enligt lagar och regler borde ha. Skattepengar försvinner i byråkrati och till avlönande av en massa människor som – ja, som gör vad då?

Hur många gånger berättigad kritik än förs fram och oavsett vem/vilka som gör det så händer ingenting, mer än kanske några krusningar på ytan, för syns skull. Ingen bryr sig… Inte ens skattebetalarna vilkas pengar det misshushållas med dag ut och dag in, år ut och år in.

^{Fakta från Riksrevisionen:  Med nyanländ invandrare avses i granskningen individ som fått uppehållstillstånd på grund av flykting-, anhörigskäl eller humanitära skäl. Av de 60.000 personer som beviljades uppehållstillstånd i Sverige år 2005, utgjorde flyktingar och deras anhöriga drygt 8.600 personer. Av dessa ordnar kommunen introduktion för dem som kommunen kan få ersättning för enligt 1990 år ersättningsförordning. Under år 2006 förväntas antalet nyanlända invandrare stiga till närmare  30.000, till följd av tillfälligt ändrade regler för asylprövning.}

Om den svenska åsiktsrädslan

På DN Debatt, under rubriken En svensk tiger för mycket trots yttrandefrihet, skriver den 23 juni Göran Lambertz, justitiekansler, Erik Blix, journalist och satiriker, Jan Edling, analytiker Vinnova och f d LO-utredare, Tina Thörner, damvärldsmästare och rallykartläsare, Hugo Lagercrantz, professor, tidigare verksamhetschef vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus och Susanna Popova, journalist en tänkvärd artikel.

De skriver om den svenska "kulturen" som innebär att många hellre är tysta än yttrar sig om de anar att deras åsikter inte är helt politiskt korrekta, inte är de "rätta". De skriver om hur återhållsamhet uppfattas som en åtråvärd förmåga att utöva kontroll, medan den som är frispråkig får kämpa mer för sin trovärdighet. Så sant som det är sagt!

Varför är det så trångt och så lågt i tak i den svenska debatten, i samhället överhuvudtaget? Varför hyllas konsensus som om det vore det viktigaste i hela världen, trots att varenda kotte inser att konsensus knappast är vad som för utvecklingen framåt (även om konsensus givetvis kan vara bra i vissa sammanhang, ibland)?

Jag hoppas att undertecknarna av artikeln fortsätter att orka och våga föra fram sina åsikter så som man ska kunna göra i ett land som inte bara kallar sig utan också är en demokrati. Deras röster behövs.

Läs hela artikeln här.

Varför utsätter de sig för detta?

I Aftonbladet på midsommarafton finns en artikel med rubriken Svensk fängslad i Syrien. Det handlar om en man, palestinier från Syrien med dubbelt medborgarskap, som sedan lång tid är bosatt i Sverige och som greps av syrisk säkerhetspolis när han kom till Damaskus den 16 juni. (Jag har tidigare kommenterat en annan, liknande berättelse här).

Mannen är alltså inte svensk och inte ens enbart svensk medborgare utan hemmahörande från början i just Syrien och fortfarande syrisk medborgare. Människor från hårdföra diktaurer som sökt och fått asyl i Sverige, behåller ofta sina ursprungliga medborgarskap jämsides med nyförvärvade svenska vilket är tämligen obegripligt. De har ju faktiskt flytt från dessa länder och sökt – och beviljats – asyl i Sverige. Asyl får man bl.a. för att man är förföljd i sitt hemland och inte kan leva där. Ändå är det ständigt många f.d. flyktingar som dels väljer att behålla det gamla hemlandets medborgarskap; dels reser tillbaka till dessa länder som de fått asyl i Sverige för att inte kan vistas i p.g.a. förföljelse.

Antingen är man förföljd och i behov av skydd och då kan man inte resa tillbaka, allra minst med det gamla medborgarskapet kvar. Eller också har man inte de skyddsbehov här som man angett och då ska man inte beviljas asyl. Man kan liksom inte både ha kakan och äta upp den, samtidigt. Jag talar nu inte specifikt om den man som kom hit för hela 27 år sedan, även om jag finner det en aning märkligt att han inte hade avsagt sig det syriska medborgarskapet innan han reste tillbaka dit.

Ansvaret vilar faktiskt på de personer som reser tillbaka. De är mycket väl medvetna om att i de forna hemländerna betyder inte det svenska medborgarskapet särskilt mycket eftersom de de facto också är medborgare i "det gamla landet". Att sedan, när man tagit riskerna, kräva att svenska UD (och det är inte få som gör så här!) ska kunna påverka vad som händer dem i det land där de är medborgare och dit de frivilligt återvänt, är minst sagt märkligt.

Jag hoppas innerligt att den man som det nu gäller ska släppas av säkerhetspolisen i Syrien och att han ska kunna återvända till Sverige! Efter det bör han berätta för alla sina landsmän och även andra med liknande bakgrund att det inte går att ha dubbelt medborgarskap och tro att det svenska medborgarskapet skyddar om man råkar illa ut i det forna hemlandet.

^{P.S. Ekot i Sveriges Radio har en liten notis om fallet men har inte förstått att det är av vikt i detta fall att ange att mannen faktiskt är medborgare i det land där han gripits, Syrien, och att syriska lagar och regler därför till fullo gäller honom. De kallar honom bara för "en svensk journalist" och ger alltså inte hela bilden varför notisen blir direkt missvisande.}

Finland: ingen debatt om kvotering av invandrare

^{Astrid Thors
Foto: Eduskunta/riksdagen}

Jag har själv inte hört eller sett någon som helst debatt lik den i Sverige om att det måste/borde finnas  si eller så många procent invandrare i riksdagen. Eller kvinnor. Överhuvudtaget verkar man en naturligare syn på folk i Finland: den som är duglig och kompetent kan komma hur långt som helst och någon kvotering ägnar sig finländarna inte åt. Det är väl ingen normal människa som ens skulle vilja bli inkvoterad…

Jag nöjde mig dock inte med att jag själv uppfattat att "invandrare i riksdagen"-frågan är en icke-fråga i Finland, jag bad en finländsk riksdagsledamot berätta om sina erfarenheter av den här (icke-)frågan. Astrid Thors är riksdagsledamot för Svenska folkpartiet sedan 2004 och före det har hon gjort så mycket att hennes cv är lång som ett nödår. Bland annat har Astrid Thors suttit i Europaparlamentet åren 1996-2004. På hennes blogg kan man läsa mer om hennes bakgrund och vilka frågor hon driver etc. Och här (i Hufvudstadsbladet) kan man läsa ett intervjuporträtt av henne som gjordes inför ordförandevalet i Sfp för knappt två veckor sedan.

Så här säger Astrid Thors till mig:

Vi har faktiskt ingen debatt om att kvotera in invandrare. Det av många orsaker (jag har faktiskt inte nu hunnit följa debatten i Sverige):

1. vi har ju så mycket färre invånare

2. valsystemet betyder ju att vi inte har partilistor, utan väljarna avgör helt ordningsföljden – som man brukar säga på engelska: "totally preferential vote".

Jag bedömer nog det som ganska främmande att det skulle införas kvoter i vårt system, just för att resultatet kan åstadkommas på annat sätt. Vi har inte i riksdagen någon som inte skulle vara född i Finland (jag försöker så här mentalt och utan tillgång till statistik komma på om någon inte är född här. Ev skulle det vara Lyly Rajala (s), som kan vara född i Sverige – han liksom Mikko Alatalo har verkat/bott där. Men i kommunfullmäktigeförsamlingar finns flere invandrare, såväl somalier, kurder som palestinier är representerade där och är sådana som jag känner. Men riksdagsvalet nästa vår, det kan vara det första då vi får en invandrare i Finlands riksdag.

Mina mera statsvetande vänner säger dessutom att just det valsystem vi har ger de största möjligheterna för kvinnor/ svagare grupper att ändå få politiskt inflytande. Perioden 1994-1999 var det en av mina gruppkolleger i Europaparlamentet som för kvinnoutskottet gjorde en utredning om valsystem och kvinnor, och då kom hon till samma slutsats: proportionellt valsystem med öppna listor ger kvinnor största chansen. (däremot kanske brittiska politiker mera diskuterar dessa frågor).

Mera hett hos oss är nu att vi har valkretsar som är så små att bara 6 riksdagsledamöter väljs och då blir ju den regionala rösttröskeln hög, utan att vi har utjämningsmandat…

Så här är det i Finland. Kanske borde svenskarna även på detta område titta österut – där låter man saker och ting ha sin gång på ett naturligare sätt än här där det ska krystas in den ena efter den andra "minoritetsrepresentanten" i alla möjiga sammanhang. Och allt ska debatteras ooch analyseras sönder ooch samman pch alltid är det någon/nåhgra som ska "jagas" och stå till svars för att det "bara finns sex procent med invandrarbakgrund på listorna" eller "bara var tredje kandidat till riksdagen är kvinna"! Kompetens, kompetens, kompetens – det tycker jag är det allra viktigaste. Men det tycks inte vara det så när det gäller Sveriges riksdag – kanske för att kompetens med det urusla skolsystemet i landet börjar bli en bristvara här?

^{OBS! Vid citat: ange källan!}

GLAD MIDSOMMAR, Sverige!

TILL ALLA ANSTÄLLDA

Det är med stor glädje jag informerar er att företagets årliga midsommarfest ska firas med utegrillning vid Hällens Badplats den 20 juni. Vi arrangerar med bord och stolar, utebar, salladsbuffé och en tvåmansorkester kommer att spela mysiga sommarsånger under aftonen.
Dags att koppla av och njuta av kvällen! Ni kan se fram emot att möta VD som kommer att vara lekledare och även ansvara för att midsommarstången kläs. Ni får gärna ta med egen snaps – företaget står för fritt vin, öl och alkoholfritt!
Jag önskar er och era familjer en härlig midsommar!
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor

—————————–

3 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Det var inte alls meningen att gårdagens meddelande skulle isolera våra icke-svenska kollegor. Med tanke på att vårt midsommarfirande grundar sig på ogudaktig asatro, så har vi beslutat oss för att kalla vårt möte "våravslutning". Som en följd av detta kommer det varken att finnas en majstång eller sjungas några snapsvisor.
Jag önskar er och era familjer en trevlig tid.
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor

—————————–

4 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Efter påstötningar från en medlem i Anonyma Alkoholister kommer vi att ha ett "torrt" bord. Det kommer därför endast att serveras alkoholfritt vin och lättöl till buffen. Med tanke på de löneförhandlingar som just genomförts har facket lagt in en intervention om medtagande av egen snaps. De anser det vara ett hån mot de lägst avlönade medarbetarna att känna sig tvingade till att ta med egen snaps. Därför kommer det att vara förbjudet att ta med sig egen starksprit.
Tina Johansson
Ansvarig för personalforskning

—————————–

8 juni

TILL ALLA ANSTÄLLDA
För att tillfredsställa alla avdelningens medlemmar i "Weight Watchers" kommer vi att ställa ett bort ett stycke från grillen. Dessutom kommer en mobil toalett att ställas ut för de två som väntar barn. Jag har beslutat att bögar får sitta bredvid varandra. Lesbiska kvinnor behöver dock inte sitta bredvid bögarna, utan får ett bord för sig själva. Självklart får bögarna ett blomsterarrangemang på sitt bord!
Är ni nöjda nu?
Tina Johansson
Ansvarig för dårhuset

—————————–

10 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Efter samtal med några medarbetare så kommer vi att skydda icke-rökare För rökare och placera rökar- respektive ickerökarbord i varsin ände av badplatsen. Alternativt placeras rökarna i ett alldeles eget, tättslutande, tält. Som ett annat alternativ finns möjligheten att sätta alla icke-rökare i livräddningsbåten ute på sjön!
Tina Johansson
Ansvarig för förtryck av personal

—————————–

11 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Vegetarianer! Jag har bara väntat på er! Jag struntar fullkomligt i om det passar er eller inte: Vi kommer att grilla!!! Om ni vill får ni gärna flyga upp till månen för att den 20 juni kunna sitta så långt bort som möjligt från "dödsgrillen", som ni kallar det. Njut av salladsbuffén och käka råa tomater! Förresten: Tomaterna har också känslor. De skriker när man skär i dem, jag har hört det. Där fick ni!
Jag önskar er alla en urusel midsommar.
Slampan från tredje våningen

—————————–

15 juni
TILL ALLA IDIOTER PÅ AVDELNINGEN
Frågan från miljövännerna om varför vi måste förbränna organiskt material och förstöra ozonskiktet när vi grillar var droppen. Jag fullkomligt skiter i er midsommar!!! Gör va fan ni vill. Sup er fulla och kola av!!!
Tok-Tina

—————————–

16 juni

TILL ALLA ANSTÄLLDA
Jag är säker på att jag talar för oss alla när jag önskar och hoppas att Tina Johansson är på bättringsvägen. Det skulle uppskattas mycket om ni hjälper till och skickar många "krya på dig"-kort till avd. 32, Psykologiska rehabiliteringen här i stan. Ledningen har under tiden bestämt att det inte kommer att bli någon fest den 20 juni. Ni får ledigt denna eftermiddag på företagets bekostnad.
Fredrik Lindfors
Tillförordnad ansvarig för personalfrågor