Information

Vill du läsa om speciella ämnen, se under "Kategorier" i högerspalten.

Se även mina andra sidor MFO och MERITERA ,samt egenforetagarna.se som jag startat tillsammans med Johan Hedin och Tobias Wahlqvist.

Kvinnor i Gulfstater rasar

En islamisk tribunal har beslutat att sunnimuslimska män får gifta sig utan att bo ihop med eller ekonomiskt sörja för sin hustru. Dett har gjort kvinnor i Gulfstaterna, som kämpar för kvinnors rättigheter, rasande. De säger att muslimska äktenskap redan är tillräckligt orättvisa!

Den Islamiska Rättsliga Generalförsamlingen, baserad i Makkah, meddelade den 12 april att s.k. Misyar-äktenskap – från det arabiska ordet "tillfällig besökare" – nu är tillåtna och drog därmed på sig kvinnornas vrede.

Rula Dashti, aktivist från Kuwait, sa attt detta drag kringgår de strikta islamiska lagarna om utomäktenskapliga sexuella förbindelser, och befriar männen från nästan alla förpliktelser mot sina hustrur och förstör fundamentet för vad som är en familj.

Den kontroversiella förordningen säger att "ett äktenskapskontrakt där kvinnan avstår från sin rätt till bostad och ekonomiskt underhåll och accepterar att mannen besöker henne i hennes (familjs) hus närhelst han så önskar, dag och natt … är giltigt".

Bland män som vill undgå bördan av att betala hemgift och underhåll som stipuleras i ordinarie äktenskapskontrakt inom islam, är Misyar-äktenskap mycket efterlängtat. Om en kvinna ger upp alla sina rättigheter i ett sådant äktenskap, som vanligtvis ses som temporärt, blir kvinnan helt lottlös när skilsmässan är ett faktum.

"En kvinna som är gift på det vanliga sättet möter enorma problem när det kommer till skilsmässa; hur svår skulle då inte hennes situation vara efter ett Misyar-äktenskap?" undrar Rula Sahti.

^Källa:

Tendens i P1 den 31 maj

Programmet Tendens i P1 onsdagen den 31 maj hade rubriken Från Tempo till Berget – om unga i Husby. Några unga från Husby berättade om vardag, drömmar och bilden av förorten i massmedia.

Det var deprimerande att höra hur fruktansvärt torftig och fattig de ungas svenska var och hur några pojkar som kom till tals tyckte det var helt självklart att de stal och sålde stöldgodset vidare. Och den kvinnliga reportern lät dem prata på och skrattade åt att de tyckte att det är helt okej att stjäla och begå brott för att ingen "ordnar aktiviteter" åt dem. De sa: "svenskarna orkar inte med "oss blattar för att det är för mycket kriminalitet". Det sa de alltså själva, det var ingen sverigedemokrat eller "främlingsfientlig svensk" som sa det!

Med den urusla svenska de talar, den inställning de har och den attityd de uppvisar kommer de inte att komma in i samhället och inte att få jobb. Men Gud förbjude att någon skulle komma och ställa krav på dem! Vänsterpartiet t.ex., vill tvärtom att ännu mindre krav ska ställas, de vill att grundskolelever ska slippa läxor helt. Sverige hamnar ännu längre ner på tabeller som visar hur de ligger till i jämförelse med ett trettiotal andra OECD-länder. Människor får mindre och mindre kunskapsbas. Redan nu ligger Sverige mycket dåligt till och det finns massor av barn och unga som, liksom de unga i det här radioprogrammet, inte talar landets språk och som tycker att kriminalitet är helt okej.

Och reportern bara tjatade om "aktiviteter för ungdomar". Alltid "någon annan" som ska ordna "aktiviteter" och inga krav ska ställas på de unga själva. De ska bara sitta som fågelungar och vänta på att bli matade.  Det är fel mot dem, det är fel mot alla att människor ska passiviseras och fås att tro att de själva inte klarar något utan andra ("samhället") ska träda in.  Sverige är inte på väg utför, Sverige är redan där.

Citat ur programmet, en ung pojke: "Det är bekvämt här i Sverige. Man behöver inte göra något. Socialen betalar, du vet. Det är bekvämt."

Grattis, svenska politiker främst i det regerande partiet, det är ni som har skapat detta. Och om ni tror att vi redan kommit så långt utför som det går så har ni fel: det kommer att gå mycket, mycket mer utför!

Min första kolumn i Svenska Dagbladet

Min första kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida finns här.

Vickys Livs – om att göra en Affe

Stefan Erdman i Nepal

Jag kallar mig själv för många saker, bl.a. tv-arbetare och socialdemokrat. Tiderna har förändrats och tv känns inte längre kul att jobba för och partiet som jag som barn demonstrerade för på 1 maj företräder inte längre mig. Jag är en desillusionerad arbetsnarkoman på gränsen till utbränning.

Så fick jag förmånen att träffa Affe och de andra på Vickys Livs. Merit drog in mig i filmningen av Vickys Livs – the Movie. Det är väl lite stora ord att säga att det förändrade mitt liv, men mötet med framförallt Affe gav mig hopp.

Jag fick möta en socialdemokrat som kom ihåg vad ord som jämlikhet, rättvisa, solidaritet och framför allt medmänsklighet handlade om. Att leva i dagens Sverige känns nästan overkligt ibland. Som Stefan Sundström skriver: ”Sen Palme gick på bio har allting blivit som på film”. Vi styrs av hjärtlösa politruker som blinda av makt, har glömt varifrån de kommer.

Efter att filmen var klar höll jag kontakten med Affe och besökte då och då Vickys, en oas där man kan kliva in och låta tiden gå lite saktare. Det är klart att det påverkat mig att möta någon som kunde låta arbetet vara, för att i stället ta sig tid med någon medmänniska som behövde det. Det har hos mig skapat ett eko av tider då jag själv gjorde det oftare.

Jag har inte lagt arbetet åt sidan på det viset på länge, som jag gjorde den här dagen ”när själva Affe flög i mig”.

Jag gjorde just en Affe

Bredvid mig i radhusområdet bor en gammal byggjobbare. Han är ordentligt krökt av ett långt och slitsamt arbetsliv. En och annan deciliter alkohol har väl hjälpt till att kröka hans rygg och förtvina hans muskler.

Hur som helst, han klarar sig inte längre själv. Han har hemhjälp, men det räcker liksom inte till ändå. Han borde väl flytta till ett äldreboende, men det skulle inte vara bra för honom, psykiskt. Den dag han upplever att han inte klarar sig själv, då är det nog slut.

En gammal kroppsarbetare klarar inte riktigt av att be om hjälp, eller hamna på hem. Du som har läst Väinö Linnas ”Högt bland Saarijärvis moar” kommer säkert ihåg hur gamle Jussi dör av skam (läs slaganfall). När han inte klarar av att be om hjälp på dass. Om du inte läst den så gör det!!!

Jag är just på väg att sätta mig och jobba vid datorn, när Lasse kom ut på verandan och tittar ut över sin gräsmatta. Han ser ut över det tjocka och långa gräset. Längst borta vid staketet har han klippt ner en femtedel. Det gjorde han i förrgår, innan krafterna tröt. Han suckar tungt och vänder för att gå in. Han kommer inte att orka idag heller. Det är då jag gör min Affe.

”Lasse!”, ropar jag samtidigt som jag tänker att någon annan får dra in pengar till det börsnoterade bolaget idag. Jag har viktigare saker för mig. ”Kan inte jag få låna din gräsklippare idag. Min funkar inte, du vet, jag och maskiner…” säger jag och slår ut med händerna. En snygg vit lögn.

”Jo jo”, svarar Lasse nöjt. Han vet hur det är med manschettarbetare och maskiner. ”Det ska väl gå bra. Du vet ju var den står. Ta bensin ur gröna dunken.”

”Ja och så kan jag ju ta din matta sen, som tack för hjälpen”, menar jag.

”Fint sörru”, säger Lasse och skiner upp. Han har ju både fått hjälpa en granne i nöd och fått gräset klippt. ”Då sätter jag på kaffe tills du är klar”

Flera timmar senare när gräsklipparen är undanställd och kaffet urdrucket så sitter jag här och skriver det här istället för att jobba. Det blir nog tid för arbete också vad det lider.

Jag tänker att som Affe det blir jag nog aldrig, för det fanns bara en av hans sort. Men man kan ju göra en Affe då och då, efter bästa förmåga. Om inte annat så till hans minne. Då kanske världen kan kännas lite bättre.

Jag och några fler grannar runtomkring ska nog se till att Lasse får slippa hemmet några somrar till.

… och: jodå jag hade kortbyxorna på mig!