Sverige bryr sig inte om kritik från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter

Tillsammans med en annan person besökte jag en man som suttit häktad i 34 dagar, först tre dagar i Västberga och resten av tiden i Kronobergshäktet. Avdelningschefen ordnade så att vi fick träffa mannen i ett litet rum (utan fönster) och fick sitta där ostörda i nästan två timmar. Hans historia är ytterst sorglig och kommer inte att relateras här. Inlåsning 23 timmar per dygn i en cell med restriktioner (inte ta emot besök, inte ringa någon) står dock absolut inte i proportion till det påstådda brottet.

På drygt 300 häktade finns två – TVÅ! – besöksrum! Så har det varit i några veckor (renovering) och kan komma att vara ytterligare en tid. Hur många besöksrum det blir när renoveringen är klar visste inte avdelningschefen, förut fanns det sex. Troligen blir det samma antal efter renoveringen. Sex besöksrum på mer än 300 intagna…

Europarådets förre kommissionär för mänskliga rättigheter, Alvaro Gil-Robles, kritiserade för två år sedan de omänskliga förhållanden som rådde (råder!) på häktet i Västberga och på Kronobergshäktet. Han tog bland annat upp det faktum att människor sitter inlåsta i mer än 23 timmar per dygn och endast under en halv timme får vara ute på en liten rastgård. Han framhöll att också chefen för Kronobergshäktet höll med om Europarådets tortyrkommittés kritik både 1998 och 2003 att möjligheterna till utomhusvistelse inte var acceptabla och skrev:

”Det finns bara en liten, burliknande konstruktion på taket, en smal gränd omgärdad av höga träväggar och en liten plattform inhägnad av metallnät, ett alldeles för litet utrymme för att man ska kunna få någon som helst motion. Det är särskilt skadligt för dem som sitter i häktet lång tid och ger utan tvekan upphov till ökad ångest och andra psykiska problem, speciellt för dem som sitter isolerade 23 timmar per dag. Sanningen att säga är detta oacceptabelt.”

Alvaro Gil-Robles tog också upp frågan om de strikta restriktioner som, när han besökte Kronobergshäktet, drabbade ca 50 procent av de intagna. Han skrev så här:

”Ca 50 procent av de intagna hade restriktioner. Maximala restriktioner innebär inlåsning 23 timmar per dag, förbud för all korrespondens, telefonsamtal och kommunikation med någon annan än advokaten och häktespersonalen. Jag informerades av Justitiedepartementet att ett försök görs att försäkra sig om att de som sitter isolerade får tillbringa ca åtta timmar per dag utanför sina celler men att på grund av det stora antalet häktade är detta inte alltid möjligt. Häkteschefen höll med om att de allt vanligare restriktionerna är ett allvarligt problem och att de positiva lagändringar som gjorts efter CPTs besök 1998 inte slagit igenom i praktiken. Det är svårt att frigöra sig från tanken att restriktioner som borde användas endast i exceptionella fall, de facto används nästan som regel.”

Inget verkar ha hänt sedan 1998, 2003 och 2004. Den man vi besökte hade, slentrianmässigt ter det sig som, getts restriktioner i fyra veckor och absolut inte fått vara utanför cellen åtta timmar utan suttit inlåst 23 timmar per dag.

I Sverige har man inte brytt sig om den kritik som Europarådets tortyrkommitté och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter oc framfört. Kanske kommer snart den nye kommissionären för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, också och tittar på förhållandena på Kronobergshäktet. I så fall bir det intressant att höra vad han tycker och om att det inte blivit någon förändring sedan kritiken från CPT 1998 och 2003 och hans företrädare 2004.

Dock har jag hört från, som det brukar heta: "vanligen välunderrättat håll", att när det gäller lokaler så håller Kriminalvårdsstyrelsen på att reformera hela platsutbudet och bygga nytt, bl.a. ett nytt häkte i norrort, vilket förhoppningsvis gör att lokalerna blir bättre. När det ska ske och om det verkligen blir bättre återstår att se. Det är åtta år sedan CPT riktade sin kritik första gången…

^{Ange källa om du citerar!}

“Blattealibin” i svenska medier gör inte mycket skillnad

^{Nuri Kino}

Läs först Nuri Kinos bloggning Södertälje bli utan nallebjörnar på grund av Mellanösternkonflikten!

Inte undra på att Aktuellt, Rapport och andra TV-nyheter har allt färre tittare och att Dagens Nyheter, Expressen och de andra tidningarna inte fångar intresset hos en stor del av  invånarna i detta land – "de "utlandsföddas". De tror, på svenska redaktioner, på fullt allvar, att det räcker med ett antal “blattealibin”, några Samir och José  och Fatima etc , för att “blattarna” ska bli intresserade av deras program! Vad de inte tänker på är att “blattealibina” förväntas – och tvingas – agera, vara, tala och rapportera precis som svenskarna och då blir det ju ingen skillnad om man heter Sven eller Samir!

^{OBS! Skriv inte till mig och skäll på mig för att jag använder ordet "blatte" – jag citerar mina vänner som själva definierar sig så – och som definierar svenskarna som "svennar".}

Finland EU-ordförandeland

Den 1 juli 2006 tar Finland över EU-ordförandeskapet. Tiden som ordförandeland symboliseras av en logo som ska reflektera de dynamiska förändringar som pågår inom unionen. Logon symboliserar:

 – tillväxt och utveckling
– gemensamma värderingar
– att visa vägen
– finländarnas öppna och raka sätt att hantera saker

Logon är inspirerad av linjer och konturer i det nordiska landskapet och den representerar samarbetet mellan medlemsländerna i den europeiska unionen. Logon anspelar på gröna skogar, horisontens svepande linjer och blått vatten som glittrar i solen. Transparensen i designen förmedlar öppenhet. Det är grafikern Timo Kuoppala från reklambyrån Recommended Finland som har gjort logon.

Här finns statsminister Matti Vanhanens tal om Finlands agenda och prioritetsområden under ordförandeskapet.

Här finns Finlands hemsida (på engelska och franska) Finland's EU Presidency.

Högmässa i heavy metal-stil

Heavyfestivalen Tuska (ungefär: plåga, kval) inleddes lite annorlunda i år – med en regelrätt gudstjänst.

"Det är frågan om en alldeles normal högmässa förutom att musiken är arrangerad i heavytappning", säger arrangören och diakonen Mikko Saari, ungdomsledare vid Tölö finska församling.

Men alldeles normalt var det inte. Tempelplatsens kyrka var nämligen fullsatt redan en halvtimme innan ceremonin började och de inhyrda väktarna måste hålla ett hundratal nyfikna utanför. Skinnskallarna till ordningsvakter gjorde att situationen mera såg ut som en nattklubbskö än en entré till Guds hus.

"Jag kände mig som en pastor från 1800-talet och måste medge att det kittlade inombords att få fullt hus","Men av vilken orsak ni än kom, ska ni ha tack." inledde celebranten Haka Kekäläinen från Sockenbacka finska församling sitt välkomsttal.

Först när musiken på allvar drog igång med distad elgitarr och bas, trummor och sjumannakör, infann sig känslan av absurditet. Volym av detta slag har kyrkor sällan upplevt, och när försångaren Taage Laiho från Eurovisions-heavybandet Kilpi brast ut i sin starka falsett var den första tanken att här är det någonting som gått snett. Men när sången tystnade var ceremonin tillbaka i sina lutherska banor – lågmäld välsignelse, bön och trosbekännelse.

Pastor Jukka Valkama från Mejlans finska församling – dagen till ära klädd i svart skinnväst med rött johanniterkors på ryggen – höll bibelläsning och predikan där han jämförde hela folkets musikaliske mångsysslare Jone Nikula med Jesus.

"Jone Nikulas inställning till heavy metal är den samma som den kristnes till sin tro – aldrig ljummen utan full av passion", mässade Valkama. "Vi kristna har något att lära av detta."

Också i övrigt höll sig Valkamas predikan till jordnära och aktuella saker.

"Om det bland alla svartklädda rockare på festivalområdet plötsligt dök upp en man i helvitt och bad er följa honom, vad skulle ni göra? Lyssna och försöka förstå eller bara avvisa honom?" frågade Valkama och uppmanade till tolerans och omtanke mot medmänniskor.

Också diakonen Saari tog tillfället i akt och bad under förbönen Gud om framgång och skapandets glädje för finska heavyband.

Och när kollekten håvades in av smågoter i nitarmband, mjuknade till och med läderkompaniet och grävde lite extra djupt i fickorna.

Källa:

Polisen anklagar hembiträde för att köra ett fordon

En saudisk man blev otroligt förvånad när en passtjänsteman berättade för honom att hans mycket småväxta indonesiska hembiträde inte bara hade kört hans massiva, jättestora 4WD längs de livligt trafikerade gatorna, hon hade också begått en serie trafikförseelser under de två senaste åren.

Mannen hade gått till passbyrån för att skaffa ett enkelt återresevisum för sitt hembiträde när han ombads att betala diverse böter på totalt 500 rialer (drygt 1.000 kronor) för hembiträdets räkning. Mannen försökte påminna tjänstemannen om att inte ens saudiska kvinnor får köra i landet och att än mindre får ett litet indonesiskt hembiträde köra en jättestor 4WD! Passtjänstemannen vägrade lyssna på mannen förrän böterna var betalda och tvingade mannen att genast ta fram sin plånbok.

Källa: