Finlands EU-styrkor redo att ingripa

Finlands EU-snabbinsatsstyrkor hade sin första gemensamma övning i går. I januari 2007 är Finland färdigt att använda vapenmakt i eventuella kris­situationer.

"Förut har Finlands trupper hört till den så kallade andra vågen som använder våld endast i försvarssyfte. Det är första vågen som sköter striderna. Hälften av år 2007 är vi en del av första vågen", säger överstelöjtnant Mauri Koskela, kommendör på Björneborgs Brigad där styrkan utbildas.

Från och med januari 2007 kommer Finland tillsammans med Nederländerna och Tyskland att bilda en av EU:s två snabbinsatsstyrkor. Till den andra styrkan hör Frankrike, Belgien och Luxemburg. I fall av en krissituation är det endera som rycker in.

"Finland har fått mycket respekt genom att fungera diplomatiskt i konflikter. Vi förhandlar i situationer i vilka otåligare länder redan drar vapen. Men det är självklart att vi är förberedda på allt", säger Koskela.

Den 161 man stora truppen har varit i tjänst ända sen maj men de gemensamma övningarna började först i går. Nu kommer truppen att förberedas för operativ verksamhet. I september börjar den internationella biten av utbildningen som varar ända till beredskapstidens början.

EU:s krishanteringsstyrkor har samma uppgift som alla andra fredsbevarare. Det enda undantaget är enligt Koskela att prestationsförmågan är bättre.

Till snabbinsatsstyrkans uppgifter hör bland annat räddningsuppdrag, evakueringar, förhandlingar och stöd i soldatangelägenheter, förhindrande av konflikter och fredsbevaringsuppdrag.

För att uppfylla kraven för en EU-snabbinsatsstyrka har Finland gjort stora investeringar. Sammanlagt har kostnaderna uppgått till 45 miljoner euro. I det ingår bland annat bepansringen av fordon, ny utrustning och löner. Pengarna har kommit från försvars- och utrikesministeriets krishanteringstillgångar.

^Källa:

Finländska aktivister friades för Göteborgskravaller

Helsingfors tingsrätt har förkastat åtalen mot två aktivister som åtalats för de våldsamma kravallerna i Göteborg för fem år sedan. Åtalen hörde ihop med en sammandrabbning mellan poliser och aktivister som ägde rum på ett gymnasium i samband med EU-toppmötet år 2001. Polisen och demonstranterna drabbade samman efter att polisen hade omringat demonstranternas högkvarter och hindrat dem från att avlägsna sig.

Åklagaren ansåg att de åtalade Helsingforsborna hade försökt ta sig igenom polisens mur. Demonstranterna hade skyddsutrustning, och enligt åklagaren var målet att tränga igenom polismuren med våld.

Tingsrätten förkastade åtalen med motiveringen att aktionen inte var riktad mot en person och att verksamheten inte orsakade egendomsskador. Våldet mot poliserna var enligt tingsrätten så ringa att det närmast kunde tolkas som en symbolisk åsiktsyttring.

^Källa:

Korkade uttalanden

Ett riktigt korkat uttalande som både avslöjade ineffektivitet och oempatisk syn på människor gjorde SJ:s informationsansvarige Sven-Ingvar Håkansson häromdagen. Det handlade om tåget med föräldrar och syskon i, som åkte ifrån en treåring som blev ensam kvar på perrongen:

"Vi håller på att utreda händeseförloppet steg för steg, minut för minut, för att se om rutinerna inte följts. Det kommer att ta tid."

Läs mer om det här.

Aftonbladet berättar idag om ett minst lika korkat (och elakt!) uttalande gjort av vd för Telgebostäder, Matias Lindberg, som kräver att ensamstående sexbarnsmamman Rose-Marie Karlssons pool ska bort för "barnen kan drunkna":

"Nu har vi en regel och den följer vi. Att andra saker kan vara farligare spelar ingen roll."

På Telgebostäders hemsida står:

"Matias Lindberg betonar vidare att en pool som är placerad på gemensam mark omedelbart kommer att tas bort. Detta är en säkerhetsfråga då det finns risk att t ex ett barn i ett obevakat ögonblick kan hamna i poolen och drunkna"

Tror han att det är hans ansvar att se till barnen? Knappast. Det är föräldrarnas. När vd:n för Telgebostäder hårdnackat hänvisar till att "nu har vi en regel"  verkar det som om han tror att regler är nerknackade på stentavlor av Moses eller rentav Gud! Ändra din regel så att Rose-Marie Karlssons sex barn kan plaska och ha det skönt i den utomhuspool som hon köpt åt dem!

Regler (och för den delen lagar också), kan alltid ändras. Det verkar svårare för vd:ar och informationsansvariga att ändra sig och vara effektiva (SJ) och flexibla (Telgebostäder). Stackars människor!

Hybris eller okunskap?

I en artikel i tidningen Resumé rasar författaren Björn Ranelid mot att begreppet författare missbrukas:

"Kallar man Magdalena Graaf och Carolina Gynning för författare, då vill jag inte vara författare längre".

Jag håller med Björn Ranelid till 100 procent. Att anlita skrivhjälp (spökskrivare och folk som kollar och rättar ens text när man själv inte kan uttrycka sig tillräckligt väl i skrift) är en genre för sig. Man är definitivt inte "författare" för att man som Linda Rosing har "släppt en bok" (hennes egna ord). Att "släppa en bok" är inte författeri, det är just att ha "släppt en bok" eller, det mer korrekta uttrycket som man bör känna till om man skriver en bok: "att ge ut en bok".

Jag har själv gett ut en bok och har till 100 procent skrivit den själv. Men att kalla mig "författare" är mig fjärran. Jag har gett ut en bok som jag har skrivit själv. Skriver jag två böcker själv så har jag gett ut två böcker. Ges tre böcker ut som jag skrivit själv så börjar jag fundera på om jag kanske snart kvalar in som "författare". Troligen känns det mer rätt att kalla mig det när jag (själv) har skrivit fyra böcker eller fler.

Folk som "släpper böcker" är folk som släpper böcker. Inte författare.

Varför är allt så mycket svårare i Sverige?

^{Ibrahim Baylan
Foto: Pawel Flato (bilden friköpt och får enligt regeringens presstjänst användas fritt)}

Nyanlända barn klarar inte grundskolan är rubriken på en kort artikel i Svenska Dagbladet (kan läsas här). Det vill nu skolminister Ibrahim ändra på. Som om det vore en nyhet, detta har ju varit känt hur länge som helst. Men, bättre sent (nära valet) än aldrig.

"Dessa elever är en glömd grupp", säger Baylan.

Nu ska det "tillsättas en utredning" (why am I not surprised?) och "tas fram "nationella riktlinjer" och tiden fortsätter att gå och nyanlända (men också pursvenska) barn fortsätter att inte klara grundskolan.

Jag föreslår att skolministerm migrationsministern, integrationsministern och generaldirektören för Migrationsverket besöker – och tar lärdom av – Finland, vars elever är nummer ett bland 24 OECD-länder i språkförståelse, matematik och naturvetenskap. När det gäller skolväsendet, misstänker jag tyvärr att det redan är för sent för Sveriges del att få en välfungerande kunskapsskola i klass med Finlands, det har gått för långt utför. Men ett besök och lite intryck skadar ju inte. När det gäller mottagningen av asylsökande och sedan inslussandet i samhället finns det också en hel del att titta på, systemen är mycket olika i de två länderna. I Finland är det inte samma verk (Utlänningsverket) som har ansvar för både asylprövningen och mottagningen av de asylsökande, (förläggningsboendet etc), medan det i Sverige är Migrationsverket som håller i allt med stora problem och misstro till följd. En del av de finska systemen skulle man nog, med god vilja, kunna ta till sig och implementera också här.

Ibrahim Baylan borde läsa detta:

På flyktingförläggningen i Oravais i Finland får de asylsökande, när de anländer, välja mellan att lära sig svenska eller finska. Många väljer finska eftersom det är landets överlägset största språk. Men många väljer också svenska. Jag har träffat ungefär lika många finsk- som svensktalande och det roliga är att de som valt det ena språket ändå verkar ha snappat upp en hel del av det andra också, för här pratar folk med varandra.

Marita, asylsökande från Georgien, gick ut sjätte klass i Centrumskolan (svenskspråkig) i Oravais med betyget 9 i “svenska som modersmål”!!!! Betygsskalan är 4-10: 4 är underkänt, 10 är “perfekt”. Hon hade också 9 i finska och 9 i engelska. Och hon är inget överbegåvat barn, det är skolan som ställer stora krav men också är bra på att lära ut. Hon har hela tiden (utom den allra första tiden) har gått i vanlig skola med österbottniska, svenskspråkiga barn. Hennes lillasyster Salome, gick ut fyran med 9 i svenska, 8 i finska och 8 i engelska. Och brodern Levan, en bångstyrig 13-åring, hade 8 i svenska, 9 i historia och om jag minns rätt 7 i engelska och 8 i finska. Så nu, när de för en månad sedan fick PUT, så är barnen redan helt integrerade och kan landets båda språk! Efter ca 2,5 år i Finland. Dessutom:  familjen får välja vart den vill flytta, den "placeras" inte utan familjens egen vilja respekteras.

De romska, jättemusikaliska och helt underbara barnen går i finskspråkig skola. Sami, 12 år, har betygen 9 i finska och 8 i svenska. Irfans (9 år) betyg såg jag inte men mamman sa att hon var mycket stolt över honom liksom över de andra barnen. Storasyster Leyla, 13 år, hade också jättebra betyg. Och de har bara varit i Finland ett drygt år och att de knappt fått gå i skola i hemlandet…

Jag tycker att man ska sluta tillsätta utredningar i det här landet och agera i stället. Och ta gärna intryck från länder som har bättre system och mycket bättre resultat när det gäller kunskap, i stora internationella mätningar. Att inte göra det är korkat!

^{Citera gärna men ange källan!}

På vilken plats kommer Sverige i en OECD-undersökning om “personligt ansvar”?

Jag har skrivit tidigare på den här bloggen om tågvärdarna som lät tåget köra iväg trots att en treåring ensam blev kvar på perrongen när dörrarna stängdes och hans familj redan var ombord. Och om det fullständigt sjuka och groteska i att tågvärdarna inte gjode allt, – ALLT! – som stod i deras makt för att stoppa tåget.

Det var illa nog, men nu läser jag i en liten notis i Svenska Dagbladet att "SJ lovar utreda frånåkt treåring" och då blir det som var illa ännu värre. Tack, tack, tusen tack för att SJ i sin godhet lovar utreda detta, men hur i hela fridens dar tänker SJ.s chefer egentligen, när de ber sin informationsansvarige Sven-Ingvar Håkansson framföra:

"Vi håller på att utreda händeseförloppet steg för steg, minut för minut, för att se om rutinerna inte följts. Det kommer att ta tid."

Inte undra på att personalen struntar i att göra sitt yttersta med så slöa överordnade och! Vad då: "…för att se om rutinerna inte följts" ??? Inte kan man väl mena att SJ har rutiner som säger att det är bara att åka ifrån små barn om de står ensamma kvar när tåget rullar igång, det är inget att dra i någon nödbroms för? Och vad då: "…steg för steg, minut för minut"??? Tåget satte i gång, en liten unge stod ensam kvar när föräldrar och syskon rullade bort – hur många "steg för steg" och "minut för minut" behövs för att utreda när detta redan är konstaterat bortom varje skugga av tvivel? Och till slut: "Det kommer att ta tid." Nej så tammefan heller! Det ska inte ta tid alls, det ska redan vara utrett och klart och de, som inte gjorde allt – ALLT! – för att stoppa tåget och se till att treåringen inte lämnades kvar ensam, ska inte få jobba kvar. De är ju en fara för andras säkerhet.

Är Sverige världens mesigaste land där allt färre människor tar personligt (eller större) ansvar för någonting? Undrar hur en sådan undersökning bland t.ex. OECD-länderna skulle utfalla för Sveriges del…

Förresten: har beslutsfattarna, de som gett order om en steg för steg, minut för minut utredning som kommer att ta tid, själva barn eller barnbarn? Troligen inte, för då skulle de förstå. Men även om man inte har barn själv så borde man ha lite inlevelseförmåga. Tydligen saknas även den kompetensen hos SJ.

Faderns vägran att ställa garanti håller sonen kvar i fängelse

Det går lite annorlunda till i Saudiarabien – på alla områden, på alla plan – än i Sverige. Läs mer under kategorin Saudiarabien, Mellanöstern m.m. i högerspalten. Så här kan det fungera inom rättsväsendet.

En gästarbetare som benådades under den kungliga amnestin nyligen, sitter fortfarande kvar i fängelse medan tusentals andra frigetts. Den indiske medborgarens far vägrar nämligen att skriva under ett dokument som säger att hans son inte kommer att upprepa sitt brott – han har dödat en cyklist i en trafikolycka. Fadern är orolig för att skriva under dokumentet där han måste garantera att hans son inte återigen ska begå dråp.

Shuhaib Chaudhury, som är revisor i  Riyadh, körde på en egyptier på cykel i mars 2004. Offret avled senare på ett sjukhus i Cairo. Chaudhury körde en bil som han inte var ägare till och dessutom utan att ha körkort. Han fängslades och dömdes att betala 100 000 saudi rialer (ca 200.000 kronor) i blodspengar till den dödes släktingar. Pengarna betalades som en del av den amnesti som Väktaren av De Två Heliga Moskéerna, kung Abdullah, proklamerade i juni, vilket öppnade för Chaudhurys frisläppande.

En socialarbetare, inblandad i fallet, berättar att Chaudhurys sponsor ställde ett ovanlig villkor för att han skulle släppas. Han sa att det saudiska företag där Chaudhury varit anställd ville att dennes far skulle avge ett skriftligt löfte om att hans son inte skulle upprepa sitt misstag i framtiden. Men i stället för att göra som företaget önskade, sa fadern först att han var upptagen. Sedan uttryckte fadern tveksamhet till att skriva under på ett sådant löfte eftersom han inte var säker på att hans son skulle avhålla sig från att göra om sitt brott, och vägrade skriva under.

Hundratals fångar som suttit inne för brott mot privata och allmänna rättigheter, liksom de som varit fängslade för småbrott runt om i hela Saudiarabien, har hittills frigetts efter den kungliga amnestin den 10 juni. Myndigheterna släppte ut fler än 200 fångar ur fängelser i Jeddah den 3 juli.

General Ahmad Al-Zahrani, direktör för ett fängelse i Jeddah, sa att de frigivna fångarna innefattade både saudier och icke-saudier och att inga av dem varit inblandade i svåra brott som mord och våldtäkt.

"Tunga kriminella skulle utgöra en fara för samhället, den kungliga amnestin omfattar inte dem", sa han.

Enligt fängelsedirektören för alla fängelser i Jeddah, generalmajor  Ali Al-Harithy, har särskilda paneler upprättats för att studera vilka fångar som är värda att ges amnesti. Minst 4.000 fångar kommer att komma i åtnjutande av amnestin enligt det kungliga dekretet, som även omfattar betalning av skulder och blodspengar för dem som dömts för brott mot privata rättigheter.

Enligt Ali Al-Harithy friges fångarna efter att paneler bestående av fängelsepersonal, poliser och åklagare har gjort en noggrann genomgång av  deras akter.

^Källa:

Mumincitat # 21

Statsminister Matti Vanhanen presenterade Finlands linje i Europaparlamentet

Statsminister Matti Vanhanen (c) höll sig i stort sett till kända teman när han inför EU-parlamentet i Strasbourg i morse redogjorde för Finlands EU-ordförandeskap. Han räknade upp sedan tidigare överenskomna projekt och projekt som redan är kända. Han betonade bland annat öppenhet inom unionen, effektiviserade beslutsprocesser och bättre konkurrenskraft.

Finland försöker enligt Vanhanen under ordförandeskapet rikta EU:s blickar utåt och framåt och begrunda hur vi vill att EU ska se ut om 10-20 år och hur det kan uppnås.

"Världen omkring EU förändras och om vi inte tar oss i akt hamnar vi allt mer på efterkälken", påpekade Vanhanen.

Här finns statsminister Matti Vanhanens tal (på svenska) vid Europaparlamentet den 5 juli 2006.

Här finns länken till Finlands EU-ordförandeskapssajt (på engelska).