• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Inga avvisningar till Libanon

Migrationsverket logoFöredömligt snabb reaktion från Migrationsverket:

 Åtgärder med anledning av krisen i Libanon. Verket har bestämt att vi tillsvidare varken verkställer eller fattar avslagsbeslut i ärenden för personer som kommer från Libanon. Anledningen är naturligtvis de stridshandlingar som pågår där.

Igår beslöt verket att avvakta med verkställigheter till Libanon, men eftersom omständigheterna tyder på att stridshandlingarna kan fortsätta har ledningen också beslutat att vi inte ska fatta avslagsbeslut.

Bifallsbeslut i enlighet med tidigare praxis kan vi naturligtvis fortsätta att fatta.

Notera att beslutet fattades innan Beiruts flygplats bombades. Efter det går det ändå inte att skicka någon dit…

Tvångsomhändertagande av barn – igen (Mickael), del 3

Följande mejl har nått mig från en person (utomlandsboende svensk) som upprörts över beslutet att omhänderta/flytta lille Mickael, 4 år, i Hagfors. Texten läggs ut med vederbörandes tillstånd:

Min omedelbara reaktion är att familjen och de 362 människor i Hagfors som skrivit på namnlistan måste gå ihop och gömma Mickael så att myndigheterna inte hittar honom.

Vissa saker i Sverige tycks ha gått så långt att det enda som återstår är en ren motståndsrörelse. Det pågår ett konsekvent och extremt systematiskt angrepp på familjen som enhet. Det är dags att sluta ställa
upp på eländet.

Vad är egentligen det värsta som kan hända om de vuxna i Hagfors ställer sig upp och säger "NEJ! Ni får inte Mickael!" ?

Tja. Myndigheterna kanske skickar ut polisen och åtalar Christina och Lars-Anders. Det är möjligt. Så det värsta som skulle kunna hända är kanske något av detta:

1) Att någon vuxen får ta (gissningsvis) några månader i fängelse för "brottet" att ha ställt upp för ett barn som inget bättre behövde än en vuxens stöd.
2) Eller att barnet riskerar att förlora fotfästet fullständigt för resten av livet.

Mickael är fyra år, vilket betyder att han kommer att minnas alltsammans hela livet. Det som en fyraåring behöver mest av allt, det är ett hem. Såvitt jag kan se, så har han ett alldeles utmärkt hem redan.

Nokia fick order från Saudiarabien

Nokia logoNokia har fått en hsdpa*-nätorder från Saudi Telecommunication Company (STC) i Saudiarabien. Hur stor ordern är och vad den är värd meddelar Nokia inte. Det berättar den finska tidningen Taloussanomat (ung motsvarande Dagens Industri) idag. Nokia ska leverera radionätsystem, hsdpa-programvara och olika tjänster.

*High Speed Downlink Packet Access

Tvångsomhändertagande av barn – igen (Mickael), del 2

Läs bloggningen under den här först.

Upprop till alla socialtjänstmänniskor i hela Sverige!

Om socialtjänstens i Karlstad påhitt får genomslag och blir prejudicerande så har man inom socialtjänsten i hela landet massor av jobb framför sig. Man måste ju omedelbart kartlägga alla familjer där kvinnorna varit 43, 44, 45, 46 år gamla – och t.o.m. äldre – när de har fött barn! Socialtjänsten bör sedan förbereda tillslag i dessa familjer – givetvis med hänsyn till barnen! – och via mer eller mindre nogräknade privata firmor som verkar breda ut sig som svampar, hitta andra familjer att placera dessa arma barn i.

Åk hem till journalisten Malou von Sivers – hon var 43 år när hon födde sin dotter, alltså några år yngre än Christina Bengtsson, faster och numera mamma till Mickael, var när Mickael föddes. Ska Malou von Svers verkligen anförtros att ta hand om sin dotter, hon kanske inte orkar springa efter en boll lika piggt som hon gjorde vid 33 års ålder! Kanske har hon lite ont någonstans, dessutom.  Det kanske inte är ett lämpligt hem för ett barn att växa upp i. Eller är kanske 43 år ändå en acceptabel ålder för att bli mamma? Och då är det kanske också okej om man skulle ha någon liten krämpa? Vad säger enhetschefen vid utredningsenheten vid socialtjänsten i Karlstad, Anita Danielsson?

En god vän till mig fick sina barn vid 42 och 44 års ålder. Är hon lämplig att ta hand om det äldre barnet men inte det yngre? Vad säger Anita Danielsson och andra experter som alltså agerar för barnens bästa?

Anna Lindmarker, nyhetsankare i TV4, är hela 45 år gammal och har nyss fött en son. Socialmänniskorna bör ila dit för att omedelbart omhänderta och rädda detta stackars barn. För barnets bästa, alltså. Här behövs verkligen Anita Danielssons mogna överväganden "för barnets bästa".

Marita Ulvskog, socialemokraternas partisekreterare, var 43 år när hennes dotter föddes. Är det en acceptabel ålder eller bör samhället via sina socialtjänstemän rädda även hennes dotter från sin "gamla mamma"? Anita Danielsson, det vore bra om du klargjorde om 43 år är en godtagbar ålder att få barn  eller inte.

Tur för Geena Davis, hon som spelar MacKenzie Allen, USAs president i serien Commander in Chief, att hon inte bor i Sverige, för hon var 46 år när hon fick barn och hade definitivt fallit inom kategorin "olämplig som förälder" här. Hon var alltså exakt lika gammal när hennes barn föddes, som Christina Bengtsson skulle ha varit om hon varit Mickaels biologiska mamma.

Samira Elias
, Sveriges äldsta mamma, födde tvillingar vid 58 års ålder. Har hon kvar barnen? De är tre år gamla nu och hon själv är 61… Annars är det väl definitivt något att titta på för socialtjänsten! Hon var ju faktiskt hela 12 år äldre än Christina Bengtsson skulle ha varit om hon själv fött Mickael…

När man gått genom alla instanser i Sverige för att få sin sak prövad, kan man gå till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Här finns Europadomstolens sida. 

Tvångsomhändertagande av barn – igen (Mickael), del 1

Expressen logoExpressen skrev i går (läs här) om hur socialtjänsten i Karlstad rycker upp  fyraårige Mickael från hans hem hos sin faster och hennes man, för att omplacera honom hos en främmande familj. Detta, enligt uppgift, för att faster Christina, 50, och hennes man Lars-Anders, 55, är "för gamla" för att ta hand om den lille pojken, som bott hos dem sedan han var två år gammal! Pojkens föräldrar har missbruksproblem och är inte lämpade att fostra Mickael, men han har fått ett nytt hem hos nära släktingar och det är där han känner sig trygg.

Men nu har alltså socialtjänsten i Karlstad "gjort en bedömning av vad som är bäst för barnet", och vad som är bäst för fyraåringen i det här fallet anser de här maktmänniskorna är att han rycks upp för andra gången i sitt korta liv och hamnar i en tredje familj. Trots att han bor hos nära släktingar som både kan och vill ta hand om honom. När frågor ställs till socialmänniskorna om hur de resonerat, hänvisar de som alltid till sekretessen:

"Det är omöjligt för oss att gå in på detaljer, men rent generellt kan jag säga att vi tar våra beslut med hänsyn till barnen", säger enhetschefen vid utredningsenheten, Anita Danielsson.

Standardidiotsvar. Och hon fortsätter att prata om "olika aspekter att ta hänsyn till" och säger:

"Vi tittar på omgivningen, försörjningsmöjligheter och familjesituationen, men även på ålder och fysiska förutsättningar."

Det ligger kanske Christina Bengtsson i fatet att hon har ont i nacken, men som hon så klokt säger:

"Det är ju inte vi som ska spela fotboll. Det är ju han."

Det  vanliga, sunda bondförnuftet, empatin och känslan för barnet (som de påstår sig ta all hänsyn till) verkar saknas hos socialmänniskorna medan den i stället finns på ett naturligt sätt hos den enda mamma som Mickael känner till.

Hur mycket skada ska dessa allsmäktiga socialtjänstmänniskor få åsamka människor? Varför har de här tjänstemännen getts så stor makt? Varför lyssnar ingen på alla de numera vuxna personer som nu träder fram och berättar hur illa de farit när samhället representanter placerat dem i fosterhem (som det hette då, nu heter det "familjehem" men det är samma sak)?

Läs också mina andra artikelserier under rubriken "Tvångsomhändertagande av barn" i högerspalten! (Börja nerifrån och läs uppåt).

P.S. Ingen behöver höra av sig till mig för att "rasa" eller för att förklara att det minsann behövs att barn flyttas till nya hem ibland och att det finns engagerade och bra familjehem som tar emot trasiga barn i stort behov av att få lugn och ro och att det finns bra socialmänniskor också. Jag vet det redan. Men det är inte dem jag talar om här.

Saudiska bloggtips

Saudiarabien flaggaDiary of a woman i Arabia presenteras så här:
If you are after the One thousand and one nights kind of tales, then you are in the wrong spot. This is real life about real people(Me)!! Just the thoughts and feeling and life experience of well, Me again.

Average Saudi Mom presenteras inte alls, men namnet på bloggen säger en del…

Nzinghas Soapbox presenteras så här:
Wife and mother. Well I'm opinionated, realistic, spiritual, and open minded. Don't forget too bold for most, but always willing to lend a helping hand.