Ur Anders Isakssons bok “Den politiska adeln”

Läs och begrunda följande utdrag ur Anders Isakssons reviderade utgåva (2006) av Den politiska adeln, som först utkom år 2002. Det är denna "adelns" återkomst och envåldshärskandets makt som svenska folket – eller snarare de ca 35-37 % av de röstberättigade som faktiskt går till valurnorna i september, kan komma att pracka på oss andra även i fortsättningen! Köp boken (se längst ner) och läs den och ta in vad där berättas – före valet.

Statsrådet Margareta Winbergs plötsliga utnämning till ambassadör i Brasilien sommaren 2004 är ett exempel bland många på att utnämningspolitiken kommit att bli styrd av vem man är mer än vad man är.

Bland de elva karriärdiplomater som sökte den lediga tjänsten i Brasilien valde utrikesdepartementets personalavdelning ut tre som de mest kvalificerade enligt kravspecifikationen: de talade portugisiska flytande, de hade mångårig erfarenhet av både bilaterala och multilaterala förhandlingar på hög diplomatisk nivå och de hade alla tjänstgjort på svenska beskickningar i mer eller mindre höga befattningar. Det slutliga avgörandet låg dock inte på utrikesdepartementet. I likhet med alla politiskt intressanta utnämningar på de högsta nivåerna remitterades också denna till statsminister Göran Persson.

Han frågade Margareta Winberg om hon ville ha jobbet, hon svarade ja och därvid blev det. Det bakomliggande arbetet med kravspecifikation, utlysning av tjänsten, bedömning av de sökandes kvalifikationer och förvaltningslagens krav på förtjänst och skicklighet smulades i ett slag sönder till betydelselösa formalia. Vilka förtjänster Margareta Winberg än må ha haft så låg de utanför ramen för vad ambassaden i Brasilien ansågs behöva – dessutom hade hon inte sökt jobbet. Regeringens – eller snarare statsministerns – envåldsmakt över utnämningspolitiken gav trots det Winberg förtur till tjänsten, inte olikt den företrädesrätt till höga ämbeten som medlemmar av adeln hade fram till 1800-talets början.

Boken Den politiska adeln kan beställas här (46 kr plus frakt 19 kr = 65 kr) och här finns mer information och en del recensioner. Läs den som sagt före valet.

Läs också här om SVTs program Dokument inifrån (december 2005) med rubriken De utvalda. Det handlar om de 500 jobben som generaldirektörer, domare, ambassadörer som inte går att söka utan förlänas av Hans Enväldighet från Vingåker efter Hans gottfinnande och på Hans egna grunder.

Internationella Juristkommissionens rapporter

Juristerna Birgitta Elfström och Arne Malmgren från Internationella Juristkommisionen har vid flera tillfällen besökt Israel som observatörer vid rättegångar mot palestinska barn och har också besökt det då hemliga "Fängelset 1391".

Rapporten PALESTINIAN CHILDREN BEHIND BARS  finns här under Rättegångsobservatörsrapporter. Här finns bl.a. vittesmål från palestinska barn som suttit i israeliska fängelser. Ett av dem lyder:

Mohammad
Dheisheh refugee camp, Bethlehem
 
In December 2002, the General Security Service (GSS) arrested me and my brother Mahmoud. I was at that time not yet 16 years old. We were brought to Atzion prison. After eight days my brother was transferred to Ahskelon prison. I was placed in solitary confinement for forty days. I was accused of being an enemy of the state of Israel. They said that they had a secret file on me. 

I was tortured during the interrogations. They beat me with a stick, burned my legs with cigarettes, they urinated on me and they threatened to pull out my nails. I was placed in administrative detention for six months. The military commander extended the detention to 21 months altogether. I was placed in a tent with other detainees.

In summer it was up to +45 degrees Celsius and in winter very cold and rainy. I was very cold since I only had two blankets.

There were mosquitoes, snakes and scorpions in the tent. The food was insufficient and sometimes the food was poisoned. A few times the warders sprinkled us with gas.

Today I am a university student and I try to look forward to a peaceful future, but still I live in a place similar to a prison.

Rapporten FACILITY 1391” a secret prison finns här under Rättegångsobservatörsrapporter. Där sägs bl.a.:

One of the judges observed that it was problematic for a democratic state to maintain detention facilities without mentioning the place for it, because this could give a detainee the feeling to be kept in “the air”. The judge also stated that detainees have the fundamental right to know where they are. Only the number “1391” as a marker for the place tells them nothing.