Om meningslösa – och dyra! – statliga myndigheter

Vid ett maktskifte (som ter sig allt mer nödvändigt ju mer man tänker efter), måste det bli många och stora förändringar. Inga gamla politruker och makar och makor till s-toppar sitter då längre säkert och inga mer eller mindre märkliga och krystade myndigheter, verk och nämnder kan fortsätta att vara skatteförsörjda och lunka på som hittills. Nya dylika ska inte heller tillkomma; tvärtom torde minste 70 % av nuvarande statligt finansierad och kontrollerad verksamhet kunna läggas ner.

Utnämningspolitiken måste bli en helt annan, det får inte att räcka att vara släkt med någon i den nya politiska maktkombinationen för att man ska bli ambassadör i Brasilien eller generaldirektör i Ams eller Boverket eller någon annan av de drygt 250 statliga myndigheterna som nu existerar i lilla Sverige. Alla dyra, meningslösa och onödiga verk måste läggas ner.

Jag menar: vem tycker på fullt allvar att vi behöver en Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnd? Vad sysslar den med? Har någon ens någonsin hört talas om den? Ingen hemsida har den, heller…

Eller Beredning för medicinsk utvärdering? Vad kostar den att upprätthålla och behövs den verkligen? Enligt deras hemsida är det massor med människor involverade – hur kommer det sig att man aldrig har hört talas om den här "beredningen"?

Eller Småhusskadenämnden? Som enligt sin hemsida "är en statlig myndighet som lämnar bidrag till kostnaderna för att åtgärda fukt- och mögelskador i småhus"!!! Varför behövs en myndighet för detta? Är det enbart för att sysselsätta (=försörja) folk som kan sitta på ett trevligt kontor på Riddarholmen i Stockholm? Och man får inte ens veta vem som är chef och vilka som jobbar där…

Eller Handisam (hemsida) – behövs verkligen den nystartade (1 januari 2006) "myndigheten för handikappolitisk samordning" under ledning av generaldirektör Carl Älfvåg som, lämpligt nog, de senaste fem åren har arbetat som samordningschef i Socialdepartementet och som nu har 15 medarbetare till sitt förfogande och, enligt hemsidan, ska anställa fler??? Räcker det inte med Handikappombudsmannen (hemsida) under ledning av Lars Lööw som, lämpligt nog, också arbetat på Socialdepartementet?

Eller Harpsundsnämnden? Vad gör den? Vem är chef där? Den har inte ens någon hemsida, men tycks ligga i Flens kommun och e-postadressen är per.rudengren@telia.com. Efter lite googlande och letande kommer man fram till att här finns information om att 13 personer jobbar på Harpsund och får veta att Per Rudengren "förvaltar gården och har hand om personalen". Visst. Men måste det vara en statlig nämnd som gör det? Tja, det får vi se när/om andra tar över makten i september.

Eller Hållbarhetsrådet? Vad behövs det till, egentligen? Det här är ytterligare en ny myndighet som bildades i januari 2005 och består av tolv ledamöter som är utsedda av regeringen och ett kansli med tolv anställda som ligger i Umeå. På deras hemsida står: "Regeringens nya råd ska sätta fart på hållbar utveckling". Vad betyder det? Vad kostar det??? I en artikel i Västerbottens Folkblad skriver politiske chefredaktören Lars Bodén  (datum framgår inte, men torde vara januari 2006):

Hållbarhetsrådet har nu verket i snart ett år och personalstyrkan har utökats till tolv personer. Rådet är Mona Sahlins nya verktyg för att nå det gröna folkhemmet och får några veckor presenterades rådets strategi och verksamhetsplan. Målgruppen är ledare och nyckelpersoner i samhället. Sådana som har möjligheter att påverka andra.

"Det handlar mycket om att bygga upp nätverk, skapa kontakter, ordna seminarier och debatter", säger Ola Engelmark. ?Vi ska understödja det hållbara arbete som redan pågår.?

Som sagt: Vad betyder det och vad kostar det?

Om de borgerlliga kommer till makten måste det bli snabba och radikala åtgärder för att lägga ner all onödig, skattefinansierad pseudoverksamhet som definitivt inte behövs utan bara låter flummig och ter sig som skyddade verkstäder för en massa människor som (många, inte alla) står makten i form av s nära!

^{Den 18 april skrev jag här på bloggen: Om att lägga ner myndigheter.}

Vid ett maktskifte (som ter sig allt mer nödvändigt ju mer man tänker efter), måste det bli många och stora förändringar. Inga gamla politruker och makar och makor till s-toppar sitter då längre säkert och inga mer eller mindre märkliga och krystade myndigheter, verk och nämnder kan fortsätta att vara skatteförsörjda och lunka på som hittills. Nya dylika ska inte heller tillkomma; tvärtom torde minste 70 % av nuvarande statligt finansierad och kontrollerad verksamhet kunna läggas ner.

Utnämningspolitiken måste bli en helt annan, det får inte att räcka att vara släkt med någon i den nya politiska maktkombinationen för att man ska bli ambassadör i Brasilien eller generaldirektör i Ams eller Boverket eller någon annan av de drygt 250 statliga myndigheterna som nu existerar i lilla Sverige. Alla dyra, meningslösa och onödiga verk måste läggas ner.

Jag menar: vem tycker på fullt allvar att vi behöver en Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnd? Vad sysslar den med? Har någon ens någonsin hört talas om den? Ingen hemsida har den, heller…

Eller Beredning för medicinsk utvärdering? Vad kostar den att upprätthålla och behövs den verkligen? Enligt deras hemsida är det massor med människor involverade – hur kommer det sig att man aldrig har hört talas om den här "beredningen"?

Eller Småhusskadenämnden? Som enligt sin hemsida "är en statlig myndighet som lämnar bidrag till kostnaderna för att åtgärda fukt- och mögelskador i småhus"!!! Var det förresten inte så att grävande journalister kunde visa att just denna  Småhusskadenämnd aldrig betalade ut några pengar till någon, vars hus blivit mögel- och fuktskadat? Jag ska kolla upp det. Varför finns i så fall den statliga nämnden kvar? Är det enbart för att sysselsätta (=försörja) folk som kan sitta på ett trevligt kontor på Riddarholmen i Stockholm? Och man får inte ens veta vem som är chef och vilka som jobbar där…

Eller Handisam (hemsida) – behövs verkligen den nystartade (1 januari 2006) "myndigheten för handikappolitisk samordning" under ledning av generaldirektör Carl Älfvåg som, lämpligt nog, de senaste fem åren har arbetat som samordningschef i Socialdepartementet och som nu har 15 medarbetare till sitt förfogande och, enligt hemsidan, ska anställa fler??? Räcker det inte med Handikappombudsmannen (hemsida) under ledning av Lars Lööw som, lämpligt nog, också arbetat på Socialdepartementet?

Eller Harpsundsnämnden? Vad gör den? Vem är chef där? Den har inte ens någon hemsida, men tycks ligga i Flens komm
un och e-postadressen är per.rudengren@telia.com. Efter lite googlande och letande kommer man fram till att här finns information om att 13 personer jobbar på Harpsund och får veta att Per Rudengren "förvaltar gården och har hand om personalen". Visst. Men måste det vara en statlig nämnd som gör det? Tja, det får vi se när/om andra tar över makten i september.

Eller Hållbarhetsrådet? Vad behövs det till, egetligen? Det här är ytterligare en ny myndighet som bildades i januari 2005 och består av tolv ledamöter som är utsedda av regeringen och ett kansli med tolv anställda som ligger i Umeå. På deras hemsida står: "Regeringens nya råd ska sätta fart på hållbar utveckling". Vad betyder det? Vad kostar det??? I en artikel i Västerbottens Folkblad skriver politiske chefredaktören Lars Bodén  (datum framgår inte, men torde vara januari 2006):

Hållbarhetsrådet har nu verket i snart ett år och personalstyrkan har utökats till tolv personer. Rådet är Mona Sahlins nya verktyg för att nå det gröna folkhemmet och får några veckor presenterades rådets strategi och verksamhetsplan. Målgruppen är ledare och nyckelpersoner i samhället. Sådana som har möjligheter att påverka andra.

"Det handlar mycket om att bygga upp nätverk, skapa kontakter, ordna seminarier och debatter", säger Ola Engelmark. ?Vi ska understödja det hållbara arbete som redan pågår.?

Som sagt: Vad betyder det och vad kostar det?

Om de borgerlliga kommer till makten måste det bli snabba och radikala åtgärder för att lägga ner all onödig, skattefinansierad pseudoverksamhet som definitivt inte behövs utan bara låter flummig och ter sig som skyddade verkstäder för en massa människor som (många, inte alla) står makten i form av s nära!

^{Den 18 april skrev jag här på bloggen: Om att lägga ner myndigheter.}

^{Vid citat: ange källan!}

Om enpartistaten

Expressen skriver träffsäkert på ledarplats den 23 juli en text som börjar så här:

Sverige har kallats världens enda demokratiska enpartistat.

Och fortsätter:

För visst är det så att det parti godsägare Persson leder, rörelsen som inte längre är en rörelse, efter 65 år vid makten i allt högre utsträckning bekräftar en urgammal sanning – att all makt, i synnerhet stor och långvarig, korrumperar.

En del av texten bekräftar det Anders Isaksson beskrivit i sin bok Den politiska adeln (som jag bloggat om här):

Valet kommer att handla om vilken verklighetsbeskrivning väljarna tror på, regeringens eller Alliansens. Arbetslöshetsfrågan står i centrum. S saknar knappast ess i rockärmen. Ams förser till exempel troget sossarna med smickrande arbetsslöshetssiffror. Ams har haft socialdemokratiska chefer sen 40-talet. Den nuvarande, Bo Bylund, är dessutom sambo med socialminister Berit Adnor.

Den perfekta värdinnan anno 1936, del 1

När jag städar i bokhyllan hittar jag två böcker som varit min mormors, Dagmar Tawaststjerna. De är tryckta 1936 och 1937 och ingår i en serie  presentböcker från Husmodern: Den perfekta värdinnan. Jag bläddrar lite i en av dem och fascineras så av innehållet och tanken på att råden till kvinnor såg ut så här för 70 år sedan, att det var efter sådana här råd bl.a. min mormor levde, så jag kan inte släppa böckerna. Jag ska, i en liten miniserie, citera ur böckerna för att ge en bild av vad en husmor och värdinna (i överklassen) behövde känna till på den tiden. We’ve come a long way… Boken från 1936 börjar:

ÄRADE HUSMÖDRAR!

Denna bok skall säkert av Eder hälsas som en värdefull nyhet. Alla regler för ett fulländat värdskap framläggas nämligen här för första gången av fyra av dess främsta representanter: grevinnan Astri Douglas, grevinnan Elisabeth Oxenstierna, friherinnan Margaretha de Seynes de Larlenque och greve Hans von Rosen.

Man får bl.a. veta så här viktiga saker:

Middagar
Då gästerna anlända, tagas de emot av värdinnan i det rum, där de skola samlas. Finnes två sällskapsrum, och gästerna skola samlas i det inre rummet, möter värden gästerna redan i det yttre, eljest kommer hans tur att hälsa på sin gäst först efter värdinnan.

Presentationen kan vara en vansklig sak
Äldre personer skola naturligtvis ej besvära sig med att  hälsa på alla utan endast på dem de själva anse sig vilja och böra hälsa på. Det är då de yngres skyldighet att t.ex. bedja värdfolket eller någon annan, som känner vederbörande, att presentera dem för de äldre. Likaså är det oriktigt att en dam – och särskilt en gift dam – skall gå omkring och hälsa på t.ex. jämnåriga herrar, i synnerhet om hon ej förut känner dem. En gift dam kommer oftast med sin man, och de hälsa då tillsammans på de äldre och jämnåriga, varvid hennes man, då så behövs, föreställer obekanta herrer för henne. Vill en herre hälsa på ett gift par, som han ej känner, föreställer han sig först för mannen och ber denne presentera honom för sin fru. Vill en herre åter bli presenterad för en dam, som ej har sin man i närheten, får han försöka bedja någon, som känner damen i fråga, att föreställa honom.

En ung flicka hälsar bara på bekanta herrar
En ung flicka hälsar således endast på dem hon känner av herrarna. Tyvärr har det här hemma blivit ett vedertaget bruk eller ovana, att damer ofta gå omkring och hälsa på alla, både bekanta och obekanta herrar. Det  chockerar oerhört i utländska ögon, och de svenska herrarna böra här rycka upp sig. En herre skall taga första initiativet till hövlighet mot en dam, och ej i första hand tvärtom.

Likaså bör en dam förbli sittande, när en herre hälsar på henne, såvida det inte är en mycket äldre herre. Om hon sedan vill tala med kavaljeren i fråga, kan hon möjligen då resa sig upp eller hellre bedja honom taga plats. Om en jämnårig dam presenteras för henne, då hon sitter, kan hon göra som hon vill – förbli sittande eller stiga upp – men om hon endast hälsar på en ungefär jämnårig, är det trevligast om hon ej reser sig. Tänk, om alla damerna skulle rusa upp ur stolar och soffor för att en annan dam kommer in – så förskräckligt plågsamt och störande, särskilt för henne.

I nästa del, som snart följer, får vi veta något om den problematiska placeringen. Delarna i den här miniserien med återblickar på societetslivet för 70 år sedan kommer att återfinnas under rubriken Miniserie: Den perfekta värdinnan anno 1936 i högerspalten.

^{Vid citat anges källan.}