• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Ny bloggadress från den 8 december torsdag, 8 december, 2016
      Ny bloggadress från den 8 december är meritwager.nu. Adressen meritwager.se har släckts ner och det går tyvärr inte att peka om därifrån till den nya adressen. här sajten på meritwager.wordpress.com kommer inte längre att uppdateras. Alla nya inlägg finns på meritwager.nu. Välkomna dit! Följ gärna med till den ”gamla” sajten – med den nya layouten –  på den […]

Den perfekta värdinnan anno 1936, del 3

den_perfekta_v_rdinnan_1153639221_1203Läs först del 1 och del 2 i den här miniserien med återblickar på societetslivet för 70 år sedan. Den finns under rubriken

Alltså, vidare ur Husmoderns presentbok från år 1936, Den perfekta värdinnan. Det är grevinnan Astri Douglas, f. Henschen, som skriver:

Värdinnan skall avsmaka allt
Har värdinnan ej en kokerska som hon känner och absolut litar på – och jag skull f.ö. vilja tillråda det även då – så bör hon så vitt möjligt är, avsmaka allt. Den mest överlägsna värdinna kan annars komma i olidliga situationer, som ingen självbehärskning på jorden kan rädda henne fullt helskinnad ur. Jag vill berätta ett exempel.

På ett stort ställe vid en mycket elegant middag hände det, att en fågelrätt bars in, där den utsöktaste kokkonst med alla dess trick ej förmått bortvilla den ögonblickliga och kväljnade luktsensationen, att den just inkomna rätten med klar fördel hade bort serveras någon gång i föregående vecka. Värdinnan, som var inbegripen i en livlig konversation, reagerade omedelbart, reste huvudet och kommenderade högt, klart och till synes fullkomligt lugnt: ”Ta ut fågeln och servera nästa rätt så fort som möjligt!” Och så fortsatte hon konversationen. Och hennes gäster med henne.

Det var en beundransvärd prestation, men den värdinnan gjorde nog vad hon kunde för att undvika en upprepning av en så ytterligt pinsam situation.

Hur man går till bords och hur man beter sig under middagen, beskriver grevinnan Astri Douglas så här:

Värden går först

middagsbord_med_kristall_1153669106_1210Nå, nu går emellertid värden först ut, förande den förnämsta damen. Värdinnan med den förnämsta herren dröjer till sist. Vid uppbrottet från bordet är ordningen omvänd. Vid herrmiddagar går värdinnan först med sin kavaljer. Med kungliga gäster gäller andra regler. Platserna, som redan antytts med en skiss på placeringskortet, äro utmärkta med namnkort, ofta lagda på ett av vinglasen. Ännu en parentes, (En god värdinna har också tagit reda på, om någon av gästerna ej dricker vin och ombestyrt, att han eller hon serveras annan dryck).

Artigt, fast så gott som bortlagt, är det, att ingen sätter sig, förrän värdinnan hunnit sin plats, eller att ingen, åtminstone ingen herre, börjar äta före värdinnan.

Ja, nu börjar värdinnans speciella lektion i lugn och självbehärskning. Bliv ej disträ i er konversation, håll ögonen på dörren till serveringsrummet och reagera ej för minsta misstag i serveringen. Detta hindrar ej på minsta sätt att ni bör hålla ögonen öppna, och ni bör ha instruerat uppassningen att ge noga akt på, ifall ni önskar meddela er med någon av dem. Kan ni – och det är ett vågspel, som ytterligt få går i land med, så tag omärkligt ledningen av konversationen, i er hand. Led den in på ett ämne ni vet att några i sällskapet behärska och som har allmänt intresse, och ni själv och bordssällskapet får kanske uppleva något lika utsökt som sällsynt och oförglömligt: en allmän bordskonversation mellan harmoniskt stämda, kunniga och intressanta personer. Men om detta ej lyckas er eller ej ens är tänkbart, så stör åtminstone ingen annans konversation; om edra gäster prata och ha trevligt, så var munter och tystlåten för er själv. Av alla närvarande är det minst viktigt att värdinnan blir road och uppvaktad. En värdinna bör dricka med sina kavaljerer, men behöver ej dricka med någon annan. Dock går det mycket väl för sig, att hon skålar både med herrarna och damerna. De däremot böra ej skåla med henne.

I nästa del i den här miniserien med återblickar på societetslivet för 70 år får vi veta något om hur det skulle gå till när en herre bjöd ut en dam.

Vid citat vänligen ange källan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s