Varför dränker sig en åldring i världens bästa land med världens bästa offentliga sektor?

Expressen berättar idag, lördag, den ohyggliga berättelsen om Stina Nyqvist, 90 år gammal, som tog sitt liv genom att dränka sig i en sjö för att hon inte orkade kämpa för ett värdigt liv längre. Hur kan sådant hända i världens bästa Folkhem med patron Persson som storpappa till alla – även till Stina Nyqvist? Jo, bl.a. för att anställda inom offentlig sektor: sjukvård, äldreomsorg, socialförvaltningar, myndigheter och verk etc sakta men säkert genom decennierna "befriats" helt från allt vad personligt ansvar heter! OBS! Därmed inte sagt att alla låtit sig helt avskalas, det finns goda exempel på ombryende och empatiska människor som gör betydligt mer än vad deras arbetsbeskrivningar anger och som tänker att "som jag själv vill bli behandlad, så ska jag också behandla andra." Men de är för få och det är alla de andra, de som hängt med i avansvarsifieringen, de som inte tänker själva, de som är fega och som inte vågar fatta beslut och som bara helt enkelt inte bryr sig – det är de som bidrar till den humanitära nedtrappningen som snart nått botten.

I princip kan ingen någonsin avskedas (titta på Migrationsverket! Titta på Polisen!), ingen kan bestraffas nästan vad han/hon än gör annat med en reprimand eller, på sin höjd, omplacering. Så det finns inga spärrar, inget att förlora för dem som missbehandlar andra människor i kraft av sitt ämbete (läs mina artiklar under "Tvångsomhändertagade av barn" i högerspalten), slår sönder deras familjer, tar ifrån dem livslusten och behandlar dem respektlöst. Efteråt, när felaktigheter och övertramp uppmärksammas i media eller anmäls till någon papperslös tiger typ JO, då uttalar sig sturska enhetschefer så, som omsorgschefen i Nybro i  Stina Nyqvists fall, Hans-Gunnar Hovbäck:

"Det är ju ett tragiskt ärende".

Ja, men visst är det det, Hans-Gunnar! Det är ju tragiskt att ni inte kunde se på Stina Nyqvist som om hon varit er egen mamma eller åtminstone en gammal människa med rätt att behandlas och bemötas med respekt. Det är det som är det tragiskaste i den här och tusentals liknande historier.