Spionskola (och fest)

Lördagen den 19 augusti var jag på kombinerad fest och spionskola. Lärare var Tore Forsberg, f.d. chef för Säpos kontraspionage och även författare av boken Spioner och spioner som spionerar på spioner (läs mer här).

^{Tore Forsberg, f.d. chef för Säpos kontraspionage
Foto: Merit Wager}

Vi var ett trettiotal förväntansfulla personer som kom till platsen för lördagskvällens övning. Få av oss kände varandra sedan tidigare – att vi inte kände varandra var lite av en förutsättning för att utbildningen skulle kunna genomföras. Mer än så kommer jag inte att avslöja om undervisningen i den här spionskolan. Jag kan dock avslöja att Tore Forsberg var en trevlig bekantskap, en man som har varit med om massor av spännande saker om vilka han inte berättat mer än en del i sin bok (se ovan). Men vid diskussionerna ute på altanen, när han berättade om vissa stora, uppmärksammade händelser som kidnappningsplanerna gällande dåvarande justitieministern Anna-Greta Lejon och om det kalla kriget och en del annat, då kändes historiens vingslag. Att få ta del av hans tankar om varifrån ev hot mot Sverige skulle kunna komma i dag (när Sovjetunionen inte längre finns) var också givande. Och snart kommer en ny bok av Tore Forsberg! Mer om det på bloggen om några veckor.

Jag var först att, genom listiga men också direkta spionfrågor, klura ut vem jag skulle avslöja och som skulle bli lite av min ”kavaljer” för kvällen. Vi hade fått vissa spioneriinstruktioner av Tore. Jag satte dem i verket genast och det tog inte lång stund innan jag visste att det var Fredrik H som var den jag skulle hitta. Vapenhandlare (med modifikation), byggare av marina farkoster, f.d. officer, jobbat på försvarskontoret (jag vet inte om det hette så) i Bryssel, bor tidvis i Italien, odlar oliver och gör eget vin. Och seglar. Och en massa annat. En intressant och annorlunda bekantskap, en mångsidig människa som varit med om massor.

Efter avslutad kurs och viss redovisning blev det mat och sedan dans till så hög musik som man bara kan spela när man bor i ett stort hus på egen tomt! Härligt! Och den 11 september blir nästa tillställning – mer om det senare.

^{Class of 2006, Spy Academy}

Apropå bokförlaget Efron & Dotter

Notis i Svenska Dagbladet den 19 augusti. Och är nämns tre andra av förlagets titlar än dem som jag talat om i inlägget nedan. Alltså: ett besök på Efron & Dotters webbsajt är befogad, där finns så mycket spännande att se och böcker som man bara måste läsa!

Ett spännande förlag!

Titta in hos bokförlaget Efron & Dotter och läs mer om de här tre ryska damerna och deras envishet, egensinnighet, ihärdighet, kreativitet, kraft och ovilja att se sig som "invandrare som man ska tycka synd om", som gjort att de lyckats!

Förlaget har många spännande titlar (och snart kommer fler…). Bland dem den tragikomiska Skattmasens manifest av Mikael Wokander (själv f.d. "skattmas") med förord av Stefan Fölster (Alva och Gunnar Myrdals dotterson). Så här beskrivs boken:

Skattmasens Manifest är en träffsäker insiderskildring av skattemyndighetens värld. I boken möter läsaren en politiserad organisation, vars taxeringar är långt ifrån likformiga eller rättvisa. Eftersom skatterevisorerna dessutom jobbar på ackord sätts rättssäkerheten ofta ur spel. Samtidigt ger författaren skattebetalarna råg i ryggen genom att upplysa om deras många rättigheter – rättigheter som alltför få i dagens samhälle känner till.

Och där finns Vera Efrons En otacksam flyktings berättelser:

En dag är Sergej, Vasilijs bästa vän, plötsligt försvunnen. När han dyker upp igen några månader senare är han förändrad och har svårt att acceptera tillvaron i sin lilla hemstad i Ukraina. Sergej har börjat längta efter ett bättre liv och vägrar försona sig med det faktum att vissa människor har allt medan andra har ingenting. I jakten på att jämna ut denna orättvisa har han hittat den perfekta lösningen – och övertalar Vasilij att söka asyl tillsammans med honom i Sverige. Efter en strapatsfylld färd genom halva Europa hamnar de så småningom i Småland, där de snart lär sig att dra nytta av det svenska systemet efter eget bevåg. I processens gång upptäcker de dock att pengar inte är allt. Den stora frågan är hur man ska göra för att få systemet att leverera största möjliga lycka …

Och Boris Pankins, f.d. sovjetambassadör i Stockholm, spännande bok Ambassadör i Folkhemmet:

Redan i förordet till ”De sista hundra dagarna” skrev Gunnar Jarring att:

”Kapitlet [om Sverige] bör läsas i sin helhet av varje svensk med ett intresse för både in- och utrikespolitik.”

Nu har detta kapitel utvecklats till en hel bok. Den karismatiske Pankin, som både varit Sovjetunionens utrikesminister och ambassadör i Sverige, söker svar på det svenska folkhemmets gåta genom att beskriva sina möten med kända och okända svenskar. Läs bland andra om den kungliga familjen, Olof Palme, Astrid Lindgren, Ingvar Kamprad och Anna Lindh.

Som sagt: upptäck bokförlaget Efron & Dotter!

Om utredningen om strukturell diskriminering m.m.

I Göteborgs-Posten, i en lång artikel under rubriken Utredning fylld av rasism gav Lars Åbergs syn på den här så omtvistade och utskällda utredningen – Integrationens svarta bok. Han skrev bland annat :

Som regeringens handplockade utredare har Masoud Kamali getts en speciell maktposition. I olika intervjuer har han ändå sagt sig vara sällsynt illa behandlad.
…………….
På SOU, Statens offentliga utredningar, bör man ställa höga trovärdighetskrav eftersom de är avsedda att vägleda politiska beslut. I den kamaliska utredningen blandas pamflettskrivande med snävt selektiv postmodernistisk och postkolonial teoriredovisning. På ett som man trodde otänkbart sätt använder Kamali sin ställning till att i SOU-tryck angripa namngivna meningsmotståndare; ett slags offentlig mobbning med regeringen som uppdragsgivare.
…………….
Några tusen kamaliska rapportsidor kan enkelt sammanfattas så här: människor som invandrar till Sverige flyttar inte från problem utan till dem. I DN 6 augusti 2006 hävdade Masoud Kamali följdriktigt att han som utredare i Sverige har blivit mer illa behandlad än när han under ett år torterades i ett fängelse i Iran.

Jag hoppas att den här så nagelfarna utredningen får till följd att man inser att det kanske inte ska pågå dyra och, i slutändan kanske ofta, meningslösa utredningar. Just nu pågår 200 regeringsutredningar samtidigt. Masoud Kamali behövde nio miljoner kronor för att producera sin rapport som knappast kommer att leda till någonting alls, men om man till exempel räknar med att utredarna i genomsnitt begär fem miljoner kronor per utredning så kostar de 200 utredningarna en miljard skattekronor. Vill folket verkligen lägga så mycket på utredningar som absolut inte alltid leder någon annanstans än till hyllor där de samlar damm?

^{Utredningen, SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social sammanhållning kan läsas här.}

Morotsstilleben

På Bondens marknad på Katarina Bangata fanns denna fantastiska morotsskapelse!