• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

“Bullfest, bullfest hela dan”

Klappa takten alla bagarbarn,
Bullfest, bullfest hela da´n.
Vetemjöl från livets grottekvarn,
Bullfest, bullfest hela da´n.
Vi är alla glada bagarbarn,
Bullfest, bullfest hela da´n.
Slå på stort det har vi alltid gjort,
så det är bullfest, bullfest hela da´n.

Så börjar en för några decennier ofta trallad låt av Ulf Peder Olrog. Det är nästan så man vill brista ut i den när man läser en notis i Dagens Nyheter under rubriken Lagen sätter p för bullbak. Först blir man upprörd när man läser om en livsmedelsinspektör (har han inte viktigare saker att göra?) som slog ner i det kristna bokkaféet Källan i Skänninge: "Bullarna ska bort, det finns bestämmelser om att de ska bakas så att det finns spårbarhet". ???!

Enligt den här övernitiska inspektören finns det en ny lag (hur många korkade lagar ska svenska folket behöva pådyvlas?) som säger att själva bullbaksköken ska vara godkända enligt en särskild lista för tillverkningskök. Suck. Så nu ska bullar som bakats till basarer, skolfester, kyrkliga tillfällen, hjälpverksamhet för hemlösa etc inte längre kunna bakas som de bakats i hundra år? Det måste vara en gravt understimulerad skrivbordsbyråkrat som hittat på detta, en som känt att han måste göra åtminstone lite skäl för sin lön, semesterersättning, pensionspoäng etc och prestera något. Och som då fick den här idén som inte bara ska visa att han har ett existensberättigande på sitt jobb utan också ge honom status i den krets som består av folk som hittar på korkade regler. Dessutom ger ju det här påhittet också understimulerade livsmedelsinspektörer nya uppdrag: att ge sig ut till kristna bokkaféer och andra ställen där folk bakar sockerkakor och kanelbullar som de gjort i sekler och vifta med sina spårbarhetslistor.

Men då slår sunt förnuft till i form av centerpartisten Marianne Karlsson, andre vice ordförande i Mjölby kommunfullmäktige och socialdemokraten Jörgen Oskarsson, kommunalråd på samma ort. De är nämligen överens om det enda vettiga i detta läge. De kommer att fortsätta att ha "bullfest, bullfest hela dan". Marianne Carlsson:

"Vi kör vårt ståkaffe som vanligt efter kyrkan. Jörgen och jag är överens. Vi skiter i livsmedelslagen."

Heja Marianne och Jörgen! Baka på ni bara och låt de där petimätrarna sitta och jäsa på sina bakar bäst de vill.

Verklighetsförankrad publik

AftonbladetI Aftonbladet skriver Peter Kadhammar i en artikel med rubriken Svärmordsdrömmen tvådde sina händer om hur utmärkt kd-ledaren Göran Hägglund klarade den direktsända utfrågningen i SVT. I samma artikel skriver han också om den unga riksdagskandiderande kd-kvinnan som försökte infiltrera socialdemokraterna på falska grunder. En ganska typisk och "vanlig" kvällstidningsartikel. Också slutet när Kadhammar påpekar att:

"Efter presskonferensen höll Göran Hägglund tre torgmöten runtom i Stockholm. Publiken fick ställa frågor. Ingen gång fick denne slipade, välkammade och prydligt klädde svärmorsdröm till politiker en fråga om dagens Praktskandal. Publiken ville prata skola, skatter, miljö och andra stora frågor."

 
Inget konstigt med det. Det konstiga är den allra sista meningen i artikeln:

"Det fick mig att undra över hur många verkligheter som kan samsas bredvid varandra."

Va!!? Det finns naturligtvis hela tiden många verkligheter, många skeenden som pågår parallellt, griper in i varandra, ser helt olika ut beroende på ur vems perspektiv man tittar på dem. Och en partiledare – vare sig han heter Hägglund, Persson eller något annat – kan omöjligt vara medveten om alla verkligheter samtidigt eller ha pejl på vad varenda medlem i sitt parti sysslar med i varje given stund.

Till publikens heder – de som kom till Göran Hägglunds tre torgmöten – får man säga att den förstod att det finns flera verkligheter samtidigt och att den valde att koncentera sig på det väsentligaste för dagen när de "ville prata skola, skatter, miljö och andra stora frågor."

Om s-krav på deltagande i svenskundervisning

Socialdemokraterna vill skärpa kraven på nyanlända invandrare, berättas i Ekot den 26 augusti.

"Den som inte följer svenskundervisning eller tar praktikplatser som arbetsförmedlingen anvisar kan bli av med sitt etableringsstöd", enligt integrationsminister Jens Orback.

Och jag som i min enfald trodde att det redan fanns sådana krav…

Hur som helst: v och mp tycker inte att det är ett bra förslag medan Lars Leijonborg, fp, ser förslaget som ett erkännande av sin och sitt partis krav på språkkunskaper som debatterats en hel del den senaste tiden. Här får alltså s mothugg av sina "vapenbröder" men medhåll av sina motståndare. Suck. Alla har rätt och alla har fel.

V och mp tycker – med rätta – att man ska gå in för att förbättra språkundervisningen och den övriga introduktionen och inte ställa sådana krav som Orback vill ställa, påhejad av fp. Men det ena utesluter ju faktiskt inte det andra!.

Den stora frågan har dock varit (och är): var ska man hitta människor som kan lära ut god och korrekt svenska till invandrare? Mitt förslag – och notera att det är mitt förslag, trots att jag inte är politiker – att varje kommun där de här nya samhällsinvånarna bosätter sig, scannar omgivningarna efter pensionerade svensklärare, ber  dem göra en viktig insats och erbjuder dem ett bra arvode för att lära ut svenska till de nya invånarna. Med närvaroplikt och på koncentrerad tid, inte utsmetat under några timmar per dag i all oändlighet.

Hög kvalitet – bästa tänkbara – på koncentrerad svenskundervisning under komprimerad studietid, studier som leder någon vart och inte bara är "avsittningsbar tid" – det vinner alla på. Som det är nu är kvaliteten på undervisningen ofta så dålig och det går så långsamt fram att man förstår att folk inte vill gå dit. De upplever det som plågsamt och meningslöst. Men med mitt förslag, när de pensionerade svensklärarna sätter i gång, tror jag att många kommer verkligen kommer att vilja gå till skolan. Och de som då inte masar sig dit ska inte få någon introduktionsersättning. Punkt slut.

OBS! Vid citat, ange källan!