• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

VALser i dur, VALser i moll! Del 3: Moderaterna

ModeraternaLäs alla delar i den här lilla serien under VALser i dur, VALser i moll i högerspalten!

Moderaterna har metamorferat sig. Mer på gott än på ont. Även om det ibland känns som om de blivit – eller låtsas vara – något av ett ”s light”. Deras satsningar på arbete åt så många som möjligt med lite nya grepp och mod att säga sådant som de vet inte faller alla på läppen är bra – det handlar inte om att bara räkna sina egna kronor i den egna portmonnän just nu, i detta ögonblick. Det ska inte vara så att miljoner människor ska få bidragsavier i brevlådan (eller pengarna rätt in på sina konton) utan att de lagt särskilt många strån i kors – det är ovärdigt hela samhället, det är ovärdigt oss alla som individer.

Men så vanligt har det blivit med bidrag i Göran Perssons Sverige i alla möjliga och omöjliga former, att både asylsökande som ännu inte fått uppehållstillstånd och de, som ganska nyligen fått det, refererar till sina dagersättningar och bidrag som ”lön”. Det är sant: de kallar bidragen för ”lön” och väldigt, väldigt många tror på fullt allvar – och detta är sant! – att det är FN (!!) som betalar ut deras ”löner”! De tror inte på det när man säger att det inte är någon ”lön” och att det är det arbetande folket i landet Sverige som, genom sina skatter betalar för dessa bidrag. Det är skrämmande att informationen till dem som sökt asyl här är så urusel att sådana felaktigheter kan frodas.

Nu läser jag bara moderaternas – förlåt: ”nya moderaternas” – lilla valbroschyr som kommit ut till alla hushåll på Södermalm, inte deras nationella program (det kanske jag kommenterar vid ett senare tillfälle).

NEJ till:
Petigheter som att: ”Vi vill ha klottersanering inom 24 timmar”. Det är inte världens viktigaste insats och det kan dessutom samhället klara mycket väl utan politikerinblandning. ”Vi vill göra vården enklare för dig som patient, framför allt för de allra svårast sjuka”. Vad då: ”enklare för dig”? ”Vi vill att alla barn som lämnar skolan ska kunna läsa, skriva och räkna.” Jaha, och vem vill inte det? Bespara oss tomma och meningslösa floskler, lägg ner landstinget och sluta peta i skolans verksamhet hela tiden som s har gjort i alla år. Agera i stället för att snacka så mycket. Dessutom: ”En stadsdelsnämnd på Södermalm – det är en stadsdel”. Hellre: ”Ingen stadsdelsnämnd någonstans, det blir bara onödigt byråkrati och längre mellan människorna och makten”.

JA till:
Moderaterna vill ”rädda Ersta sjukhus”. Ja! Absolut! De vill ha ”alternativa arbetsförmedlingar som leverar och ställer krav.” Yes! Det behövs, och man borde passa på och lägga ner hela AMS när man ändå håller på!

I övrigt: moderaterna, vare sig de är ”nya” eller ”gamla”, tenderar att alldeles för mycket vilja lägga sig i sådant som folk även här, liksom i andra länder borde kunna klara av själv utan att politiker lägger sig i. Moderaterna har blivit allt ”socialdemokratiskare” när det gäller just tilltron till människor och deras egna förmågor att ta ansvar och att fatta egna beslut för sig och sina familjer men också för sitt närområde, sin hembygd. Det är trist. Men hur skulle det kunna vara anorlunda när alla moderater också är uppvuxna i Folkhemmet, styrt av s under hela deras liv?

Hurra! Det har kommit en ny Arto Paaslilinna!

Om ni inte redan känner till honom så läs först om Arto Paasilinna och hans rikhaltiga produktion här (1 september 2005) och här (den 19 april 2006)! Läs också en artikel om Arto Paasilinna med rubriken Mamma är mitt livs hjältinna i Aftonbladet den 5 maj 2003.

Suomalainen kärsäkirjaSnablar!Nu har en ny Arto Paaslinna kommit ut (översatt av Camilla Frostell): Snablar! Så här står det om den på Bokus sajt:

Elefantungen Emilia föds på en cirkus i Finland. Men så träder en ny EU-lag i kraft i landet som förbjuder att vilda djur hålls i fångenskap. Djurskötaren Lucia Lucander, alias Sanna Tarkianen, förbarmar sig över Emilia och ger sig av med henne till Ryssland där de kan ta sig fram som cirkusartister. Snart får de sällskap och god hjälp av ryssen Igor som lär upp Emilia i kosackdansens ädla konst. Men innerst inne bär Lucia Lucander på en dröm. Hon vill återföra Emilia till hennes ursprung: till Afrika! Den första utmaningen blir att ta sig över Finska viken…

Den som aldrig har läst en Arto Paaslinna-bok har ingen aning om vad han går miste om!

Läs mer om Arto Paaslinna i en tidgare bloggning  här.

VALser i dur, VALser i moll! Del 2: Junilistan.

Junilistanäs alla delar i den här lilla serien under VALser i dur, VALser i moll i högerspalten!

Det relativt nya partiet Junilistan gör tappra försök att få uppmärksamhet och att det blir lite styvmoderligt behandlat av de stora medierna är inte bra. Man kan förstå deras frustration. Men Sverige är ett trögt och konservativt land och att komma in på arenan som nytt parti (om man inte heter Gudrun Schyman och startar Fi…) är en så seg process att en generation nästan hinner växa upp innan det eventuellt lyckas. I stället borde ju medierna och folket välkomna nya idéer, nya tankar, nya ansikten och vara genuint nyfikna på dem och snarare ge dem extra utrymme för att lära känna dem. Konstigt land, konstiga medier.

NEJ till:
Beslutande folkomröstningar på initiativ från medborgarna genom ett tillräckligt antal namnunderskrifter. När folket talat ska dess beslut följas!

Jag vill absolut inte lägga stora, livs- och framtidsavgörande frågor i folkets händer, det förtroendet har jag tyvärr inte för folkets förmåga (inkusive min egen) att sätta sig in i alla aspekter och begripa vilka följder deras ställningstagande får. Och om resultatet i en viktig fråga som avgörs i en folkomröstning blir 51 % mot 49 % – ska då en mycket minimal majoritet ”bestämma över” en nästan lika stor minoritet?

Nej, folket ska ställa höga krav på dem som de väljer in i riksdagen, kommunfullmäktige och andra beslutande församlingar, det är dessa människor som ska vara folkets ställföreträdare, det är i deras uppdrag det ingår att sätta sig in i frågorna på ett sätt så att de kan fatta bästa tänkbara beslut. Varför ska vi annars ha en riksdag? Med Junilistans förslag kan vi lika gärna rösta om allt på internet! Att sedan kvaliteten på riksdagsledamöterna i många fall också lämnar en hel del övrigt att önska. Det är något som måste ändras, folket har rätt att ställa krav på dem som ska ”sköta rikets affärer” att de verkligen klarar det.

JA till:
Färre riksdagsledamöter – mera personval. Väljarna, inte partieliten, ska avgöra vilka kandidater som kommer in i riksdagen.

Absolut! Om man minskar antalet riksdagsledamöter med minst 100 så blir det betydligt effektivare och folk kan inte vimsa omkring i korridorer eller sitta på sina rum i åratal utan att lägga en enda eller bara någon enstaka motion och vara inaktiva för att de inte märks i mängden. Men de valbara måste ha goda kunskaper i landets huvudspråk (som man kan hoppas snart bli dess officiella) svenska och för att kunna uttrycka sig i tal och skrift utan att minsta oklarhet föreligger. Och givetvis tillräckliga kunskaper också i övrigt för att klara av de många viktiga områden som de ska fatta beslut om.

Vid citat, ange källan!