• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Göran Hägglund – en levande människa

Kristdemokraterna)Göran Hägglund
Foto: Kristdemokraterna

Alla – precis alla – bevakar och recenserar nu före valet extra intensivt varje andetag, varje harkling, varje blinkning som partiledarna drar och gör. Varje ord de säger analyseras sönder och samman och de får (för media) aldrig, aldrig visa mänsklighet och säga fel, ändra sig, vara osäkra eller säga "jag vet inte" för då kastar de (journalisterna) sig över dem som hungriga vargar. Det är nästan sjukt, särskilt som många journalister tar sig själva på alldeles för stort allvar (i många fall utan att ens ha täckning för det stora allvaret…) och inte sällan beter sig riktigt, riktigt otrevligt mot partiledarna. De som beter sig så gör det i sin upphöjda vetskap om att det ändå är de som klipper och redigerar och bestämmer hur den intervjuade och de själva som intervjuare ska framställas.

Det slogs upp rubriker av krigsstorlek för att Göran Persson sagt något om "hjärnsläpp" eller något åt det hållet. Ja men, Herre Gud, även GP kan "make a slip" emellanåt, även GP är ju ändå faktiskt bara människa!  Han kan inte varje sekund av sin vakna tid i varje läge alltid, alltid vara 100 % politiskt korrekt, det kan ingen människa överhuvudtaget. Men här ges ingen pardon, reportrarna har t.o.m. letat upp någon som själv drabbats av "hjärnsläpp" som får tala i alla de andras namn som också drabbats av det och nu "rasar" mot statsministerns förflugna ord. Svenska journalister är så svältfödda på "riktiga" händelser att beskriva att de ofta slåss hysteriskt om det lilla som händer här i vår lilla avkrok av världen och då kan ett förfluget ord från en statsminister blåsas upp till orimliga proportioner. Så är det, det ser vi gång på gång: här finns inget hemskare att skriva om och beskriva i tv och radio än att GP glömde att nämna "äldrevården" i ett tal eller att Reinfeldt hade fel slips på sig och dessutom inte kunde redovisa ett fullständigt familjepolitiskt program klart i samklang med de övriga tre partierna i Alliansen. (Som om, för övrigt, de tre partierna på vänsterkanten har ett gemensamt sådant…)

Huggsexa. Kattrakande. Löjligt i många stycken. "Och så kommer där en gosse" (Karl-Gerhard, för dem som vet) som också heter Göran och som är något så ovanligt som vanlig! Trots att han är partiledare. Trots att det är val om några veckor och mycket står på spel. Trots att man inte egentligen får vara som han är i svensk politik. Helt olik den stele och alldeles för allvarlige och tråkige Reinfeldt stiger Göran Hägglund fram och sticker ut som sympatisk, trevlig att se på, öppen, humoristisk och utan att alltid ha ett förväntat absolut pk-svar på alla huggfrågor som journalisterna kastar över honom.

Göran Hägglund är en människa som man, oavsett partisympatier, nästan måste gilla. En människa som man känner förtroende för även om man röstar på ett helt annat parti av ideologiska, politiska skäl. Hans framtoning är positiv och levnadsglad, han verkar genuint intresserad och nyfiken, han lyssnar intensivt på utfrågarnas frågor (som inte sällan är onödigt fokuserade enbart på att hitta sprickor, blottor, fel) och han har ett snabbt intellekt som gör att han har tagit in allt i samma stund som det sagts och kan svara rakt och direkt, utan krumubukter.

Jag skulle – om det blir en borgerlig regering efter den 17 september – mycket väl kunna se Göran Hägglund som statsminister hellre än Fredrik Reinfeldt. Tänk vilken good will för Sverige att ha en sådan charmig, humoristisk och snabbtänkt statsminister – lite som en yngre Blair när han först kom till makten i Storbritannien. Yes! Om det blir Alliansregering efter valet så vore det kul om Sverige fick en sympatisk, kunnig, grounded ("fötterna på jorden") och klipsk statsminister, och bland kandidaterna i de fyras gäng är det Göran Hägglund som bäst passar in på den beskrivningen. Och då spelar det ingen roll om han har rutig skjorta (vilket några journalister som inte har viktigare saker att syssla med, klagade på) eller om den är gredelin med gula prickar.

Här är min första (och enda före denna) bloggning om Göran Hägglund. Den skrev jag den 22 september 2005 under rubriken Göran Hägglund (kd) – en sympatisk bekantskap.

Aljazeera Code of Ethics

Al Jazeera logoDet är intressant att läsa den arabiska tv-kanalen Aljazeeras etiska riktlinjer, som är rätt omfattande och tydliga.

1. Adhere to the journalistic values of honesty, courage, fairness, balance, independence, credibility and diversity, giving no priority to commercial or political considerations over professional ones.

2. Endeavour to get to the truth and declare it in our dispatches, programmes and news bulletins unequivocally in a manner which leaves no doubt about its validity and accuracy.

3. Treat our audiences with due respect and address every issue or story with due attention to present a clear, factual and accurate picture while giving full consideration to the feelings of victims of crime, war, persecution and disaster, their relatives and our viewers, and to individual privacy and public decorum.

4. Welcome fair and honest media competition without allowing it to affect adversely our standards of performance so that getting a "scoop" will not become an end in itself.

5. Present diverse points of view and opinions without bias or partiality.

6. Recognise diversity in human societies with all their races, cultures and beliefs and their values and intrinsic individualities in order to present unbiased and faithful reflection of them.

7. Acknowledge a mistake when it occurs, promptly correct it and ensure it does not recur.

8. Observe transparency in dealing with news and news sources while adhering to internationally established practices concerning the rights of these sources.

9. Distinguish between news material, opinion and analysis to avoid the pitfalls of speculation and propaganda.

10. Stand by colleagues in the profession and offer them support when required, particularly in light of the acts of aggression and harassment to which journalists are subjected at times. Cooperate with Arab and international journalistic unions and associations to defend freedom of the press.

Här finns SVT:s förklaring av begreppet Public Service (dock inga etiska eller journalistiska riktlinjer. Eller det kanske bara är jag som inte hittar dem?).

Och TV4 säger bara:
TV4 för hela svenska folket
TV4 är en bred kvalitetskanal som sänder program för hela familjen. I tablån finns program om många områden: underhållning, film, svenska och utländska serier, barnprogram, dokumentärer, nyheter och sport

När Birgitta Elfström mötte Hassan Nasrallah

© Merit Wager

Hassan NasrallahHassan Nasrallah

I P1-morgon i Sveriges Radio den 24 augusti handlade ett inslag om Nasrallah och det presenterades så här:

Hizbollahledare porträtteras
I Libanon beskrivs Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah ibland som mellanösterns Che Guevara, men vem är denne man?

I programmet medverkade statsvetaren Mats Wärn för att ge en bild av Hizbollah-ledaren som han forskar om. Mats Wärn beskrev honom som intelligent och som en karismatisk ledare  och folk säger att han sällan talar utan att ha något att säga, men Wärn har själv aldrig fått träffa Hassan Nasrallah utan endast lägre chefer som var underställda honom.

Birgitta ElfströmBirgitta Elfström

Jag har talat med Birgitta Elfström en av få utländska kvinnor i världen,  kanske den enda i Sverige, som träffat och samtalat med den här nu så viktiga mannen vars agerande har betydelse och får återverkningar på hundratusentals, rentav miljoner människor. Jag bad henne berätta hur det kom sig att hon fick träffa Hassan Nasrallah, hur mötet gick till, vad som hände, vad han sa, hur hon upplevde honom och vad hon tycker om mannen som har en avgörande betydelse för hur det ser ut i den del av världen som kallas Mellanöstern. Här är vad hon berättat för mig:

För några år sedan reste jag till Libanon. Jag reser ofta i länder i Mellanöstern som Irak, Syrien, Palestina och Libanon; dels av eget intresse men också för att skaffa mig ökade kunskaper om den här delen av världen, dess olika religioner, politik och kultur. Jag ordnade själv många intressanta möten med politiska och religiösa ledare, jag besökte flyktingläger och gjorde besök i det f.d. Khiamfängelset i södra Libanon. Höjdpunkten på resan var mötet med Hizbollahledaren Hassan Nasrallah.

Att få till stånd ett möte med denne man var dock inte lätt. Tvärtom, det var mycket svårt och jag visste att t.o.m. många utländska ambassadörer nekats en visit hos honom. Jag lyckades genom mina kontakter från tidigare arbete för Rädda barnen i LIbanon. Färden till platsen där jag skulle få träffa den mytomspunne Hassan Nasrallah var en upplevelse. Jag fraktades till mötesplatsen i olika bilar. Det gick inte att färdas i samma bil hela vägen, det kunde vara farligt. Vi måste byta bilar så att vi kunde skaka av oss eventuella förföljare.

Efter ungefär halva vägen körde vi in i ett garage där portarna plötslig bara öppnades. Och så bytte vi till den sista bilen på väg till den här mannen som så många ville träffa men inte kunde komma i närheten av. Vi klev alltså in i en svart Mercedes med mörka rutor och kryssade sedan fram längs gatorna i Beiruts södra förorter. Plötsligt stannade vi vid ett höghus där kraftiga livvakter, tungt beväpnade, stod utanför och verkade vänta på oss. Vi visiterades och åkte därefter upp i huset med hissen och steg sedan rakt in i en välmöblerad salong med typiska och överdådiga arabiska möbler och tunga gardiner. Våra väskor ombads vi lämna ifrån oss, men vi fick ha med oss våra kameror efter att de noga undersökts.

Innan vi hann sätta oss ner uppenbarade sig plötsligt Hassan Nasrallah. Det kan låta konstigt, men det kändes som om luften plötsligt uppfylldes av en helig aura. Där kom han, Hizbollaledaren, utstrålande ett stort lugn och med ett varmt leende på läpparna. ”Är detta verkligen Hassan Nasrallah?” tänkte jag. Och visst var det han. Han hälsade artigt, fortfarande leende. Han bad mig sitta närmast honom i en av de höga stolarna och jag fick börja med att ge en kort presentation av mig själv. Hassan Nasrallah inledde med att prisa den svenska demokratin och Sveriges arbete för mänskliga rättigheter. Sedan pratade han om sin son som blev ett av Mellanösterkonfliktens offer, om Hizbollahs arbete i parlamentet, om palestiniernas situation i Libanon, om Israels ockupation av södra Libanon och om den framtiden. Han berättade med inlevelse om Hizbollahs sociala verksamhet som omfattade bl.a. skolor och sjukhus.

För mig framstod Hassan Nasrallah som en påläst, intelligent och skarpsynt man. Hans vänlighet, hans utstrålning och den aura som fanns omkring honom och i hela rummet – allt detta gjorde det till ett mycket speciellt och minnesvärt möte.

Vi var fem personer från Migrationsverket som år 2002 åkte till Libanon för att öka på våra kunskaper om landets olika religioner, politik och kultur. Vi hade många intressanta möten med politiska och religiösa ledare, besök i flyktingläger och besök i f.d. Khiamfängelset i södra Libanon. Höjdpunkten på resan var mötet med Hizbollahledaren Hassan Nasrallah. Det var dock inte lätt att få ett möte till stånd. Det är många utländska ambassadörer som nekats en visit hos honom. Jag lyckades men fråga mig inte hur. Bara färden dit var en upplevelse. Vi fick åka i olika bilar dit. Efter halva färden körde vi in i ett garage där portarna plötslig bara öppnades. Sen in i en svart Mercedes med svarta rutor och vi kryssade fram i Beiruts södra förorter. Plötsligt stannade vi vid ett höghus där kraftiga body guards med vapen stod utanför och synbart väntade på oss. Vi visiterades och åkte upp i en hiss. Vi kom in en välmöblerad salong med typiska överdådiga arabiska möbler och tunga gardiner. Vi lämnade ifrån oss våra väskor men fick ha med oss våra kameror efter att dessa noga undersökts. Innan vi satte oss ner uppenbarade sig plötsligt Hassan Nasrallah. För mig kändes det som om plötsligt luften fylldes av en helig aura. Där kom han utstrålande ett lugn och med ett leende på läpparna. Var detta verkligen Hassan Nasrallah, tänkte jag. Visst var det han. Han hälsade artigt med ett leende på läpparna. Han bad mig sitta närmast intill sig i de höga stolarna. Var och en av oss fick ge en kort presentation. Han började själv med att beklaga mordet på Anna Lind. Han berömde henne för hennes frispråkighet vad gällde Israels ockupation av Palestina och södra Libanon. Sen pratade han om sin son, om Hizbollahs arbete i parlamentet, om palestiniernas situation i Libanon och om Israels ockupation av södra Libanon och om den nära framtiden. Han berättade om Hizbollahs sociala verksamhet med bl.a. skolor och sjukhus.

För mig framstod Hassan Nasrallah som en påläst, intelligent och skarpsynt man. Mötet och den aura som fanns omkring honom och i rummet är oförglömligt.

Birgitta Elfström berättar att hon har också medverkat i ett po
gram i Hizbollahs egen tv-kanal Al Manar. Det var en halvtimme långt. Hon var den enda gästen och berättade om sina uppdrag för Internationella Juristkommissionen som rättegångsobservatör i israeliska militärdomstolar och i Israels högsta domstol.

ICJ logoBirgitta lovar att snart också berätta om sitt möte med den nu fängslade irakiske ministern, Tariq Aziz. Och om hur det gick till i en israelisk distriktsdomstol i Haifa när  ledare, för Islamic Movement, anklagad för terrorism, frigavs. Och om observatörsuppdraget i Israels högsta domstol, som gällde om Israel har rätt att hålla ett fängelse hemligt.

Här kan man läsa en blogging från den 21 juli 2006 om Birgitta Elfströms uppdrag i Mellanöstern.
Här finns en del av rapporterna för ICJ.

OBS! Vid citat: ange denna blogg som källa!

Hurra för Eva-Lena på 59:an!

Fredag den 25 augusti – inte tänkte jag på att det både var fredag och folkets stora lönedag när jag på eftermiddagen begav mig till City. Men det blev jag snart varse: det var smockfullt med folk överallt, ett veritabelt gytter (se inlägget nedan), en massa folk som var ute och köpte nya paltor (se inlägget nedan) och utan att komma med några floskler (se inlägget nedan) så var det en typisk sensommarlönefredag i stan.

Det var varmt, nästintill hett, och fuktigt. Jag irrade runt lite planlöst och insåg vid 17-tiden att det nog var bäst att ta bussen hem för jag kunde inte alls koncentrera mig. Så jag ställde mig vid busshållplatsen vid Åhléns varuhus och inväntade den eminenta snabbussen 59 som på tio minuter skulle ta mig hem till Söder.

Bussen kom, men det stod Centralen på den och det var bara en hållplats dit. "Va? Ska du inte köra hem till Söder?" frågade jag den kvinnliga busschauffören. "Nej, jag är redan 25 minuter försenad, det är totalkaos i trafiken, helt stopp överallt. Jag kan inte förstå att någon vill åka buss i den här röran, jag föreslår att ni åker tunnelbana," sa hon vänd mot mig och fem, sex andra trötta shoppare. "Åh nej," sa jag, "jag som hatar att åka tunnelbana och älskar att åka buss!"

Jag blev så besviken för jag  gillar särskilt just buss 59 och bara tanken på att gå ner i underjorden i den klibbiga värmen fick mig nästan att få nippor. Då hände miraklet! Chauffören, som hette Eva-Lena, och som kunde ha tryckt igen dörrarna framför nosen på oss utmattade människor som nu skulle bli tvungna att masa oss till tunnelbanan, bestämde sig i stället för att ta oss med! "Äh", sa hon, "jag tar ett eget initiativ. Jag ska ju i alla fall till hallen så ni kan ju lika gärna åka med"!

Himmel och lycka, lättnad och glädje! Eva-Lena gjorde det rätta, det som alltför få i hennes ställning hade gjort: hon tänkte själv och hon tog eget ansvar. Tack och lov för de Eva-Lenor man möter i tillvaron och särskilt för Eva-Lena på 59:ans buss fredagen den 25 augusti vid 17.30-tiden på väg från City mot Hammarbyhamnen!

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 6

Stockholms stadUnder åratal har stadsdelsförvaltningen i det ärende jag beskrivit i fem tidigare delar under kategorin Tvångsomhändertagande av barn och därefter rubriken Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm i högerspalten (läs dem först!), hårdnackat hållit två små barn borta från sina föräldrar. Nu har familjen flyttat till en annan stadsdel där socialtjänsten tagit emot och bemött dem på ett bra sätt och där de känt att de haft ett människovärde. De vill naturligtvis att deras ärende ska flyttas över dit. Men även detta vägrar de nuvarande socialmänniskorna – som om de hade personlig vinning eller tillfredsställelse av att hålla kvar familjen och fortsätta att plåga dem! För det är så både föräldrarna och barnen upplever det: som en enda lång plåga.

Samma socialmänniskor vägrar också att svara på den relevanta frågan hur mycket deras drygt treåriga experiment med dessa små barn har kostat samhället. Vi har kontrollerat med folk som vet: de säger att det inte på något sätt är hemligt och uppgifterna ska lämnas ut. Dessutom: i ett liknande ärende, där allt ordnade sig till slut och man tog tag i det hela med barnens bästa för ögonen på riktigt, där fick vi veta exakt vad hela hanteringen kostat. Om detta skrev jag den 16 augusti här på bloggen följande:

För de tre barnen som under drygt ett år tvångsplacerades i ett hem långt borta från sina föräldrar, hos en ensamstående kvinna i 70-årsåldern med ingen som helst kompetens eller förståelse för just dessa barns bakgrund, språk, religion och kultur, har socialnämnden i X kommun till det privata bemanningsföretaget som "tagit fram" detta jourhem/familjehem betalat: 2.592.928 kronor

För de tre barnens vistelse under 14 månader i detta hem har skattebetalarna således fått betala drygt 2,5 miljoner kronor, ca 185.200 kronor i månaden! Dessutom har vi alla, genom socialnämndens val, fått betala närmare en miljon kronor (990.000 kr) för att barnen under tre månader skulle "observeras" på ett behandlingshem innan de placerades i jourhemmet! 3,5 miljoner kronor för att förstöra tre barns liv!

Här lyckades vi få de ansvariga att lyssna och de släppte sin prestige, tittade objektivt på fallet och snabbt, utan omvägar via otroligt dyra "familjevårdshem" och annat, men med gott stöd i hemmet, kom barnen äntligen hem. I det nu aktuella fallet har två barn varit tvångsplacerade på olika ställen i dubbelt så lång tid och tills vi får svar på vår berättigade fråga om kostnaderna kan vi bara gissa att det måste ha kostat astronomiska summor!

Vi har nu – återigen – bett om svar på våra frågor från den aktuella stadsdelsförvaltningen i Stockholm:

Det framgår tydligt att ni aldrig någonsin under alla dessa år som barnen varit separerade från sina föräldrar, i enlighet med lagens intentioner, agerat för att återförena barnen med föräldrarna, utan ni har i stället låtit det hela “rulla på” och kosta samhället massor av pengar.

Vi upprepar vårt krav: Vi vill med stöd av de fullmakter vi lämnat in, ha reda på hur mycket omhändertagandet av barnen XX totalt kostat hittills. Vi har rätt att få veta det; uppgifter om kostnader i ett liknande ärende har tidigare lämnats ut av YY kommun och, som vi påpekat men ni valt att ignorera: det kan knappast vara så att det råder andra regler och bestämmelser hos er än i YY! Om ni fortsätter att vägra att lämna ut uppgifterna, var vänlig hänvisa även i detta fall till det lagrum ni stöder er på och som YY kommun tydligen inte känner till.

Alla ni som aldrig kommit i kontakt med den här världen, tacka er lyckliga stjärna för det! För lika väl som det givetvis finns många goda, kunniga, empatiska människor inom socialtjänsten som tar sin uppgift på största allvar och inser vilket otroligt stort ansvar och vilken makt de har, så finns dessa människor som sätter sin egen prestige före andra människors – barns! – rätt enligt lagar och internationella konventioner och låter dessutom skattekronorna rulla som om pengarna var deras egna.

Nu går vi vidare i detta fall eftersom vi inte tycks nå fram till dessa människor. Och om vi så måste ta fallet ända till Europadomstolen så då gör vi det. Någon gång måste småpåveriet få ett slut!

Slopa inte språkprov och krav på mycket goda kunskaper i svenska för blivande poliser!

Nog måste det väl vara viktigare att poliser i Sverige behärskar svenska språket än att människor som invandrat eller svenskar med dåliga svenskkunskaper "kommer in" i yrket? Nog bör väl kraven på mycket goda kunskaper i både talad, förstådd och skriven svenska finnas? Då är det väl utmärkt att genom språkliga prov testa dessa kunskaper? Det försämrar och försvårar för oss alla och förtroendet för poliser minskar ytterligare om slappare utbildning och krav införs.

Enligt Ekot föreslår Rikspolisstyrelsen att svenskprovet helt slopas eller åtminstone görs om. Så här säger polisintendent Ingemar Bergman på Polishögskolan:

"Vi har fått indikationer på att det kan vara ett ganska stort hinder. Man misstänker att det här provet i svenska kan vara ett hinder för att rekrytera personer med annan etnisk bakgrund."

Hjälp! Efter att ha läst ett ganska stort antal polisrapporter kan jag bara säga att så illa ställt som det är redan nu så går det knappast att acceptera ytterligare försämringar. Det är absolut inte rätt att ta bort prov och krav på goda kunskaper i svenska språket; poliser måste kunna skriva korrekta och begripliga rapporter och även läsa och förstå lagtexter. I en rättsstat måste det faktiskt vara viktigare än att man ska kunna "rekrytera personer med annan etnisk bakgrund".

Ingen som inte behärskar svenska språket väl ska kunna bli polis. Medborgarna måste ha rätt att få känna sig trygga i vetskapen om att de poliser de kommer i kontakt med förstår vad de säger och kan återge det korrekt  i sina rapporter och skrivelser. Det får ju betydelse även i den fortsatta rättsliga hanteringen, i domstolar gentemot försäkringsbolag etc. Tyvärr är det inte så ens nu att poliser alltid har goda kunskaper i svenska ens om det är deras modersmål. En skiljelinje går ungefär vid 40-45-års ålder: de som är äldre behärskar ofta svenska väl både i tal, förståelse och skrift; de som är yngre än 35-40 gör det inte i lika stor utsträckning. (Tacka "världens bästa skola" för det!) Jag har läst mängder av polisdokument: rapporter, anmälningar och andra skrivelser och det har alltför ofta varit ganska beklämmande läsning.

Tillåt inte ytterligare försämringar, slopa inte språkproven och kraven på goda kunskaper i svenska för dem som söker in på Polishögskolan. Det kan bli ödesdigert om så sker! Ändra proven om måga anser att de behöver ändras, men ta inte bot dem!

Svenska Akademien logoP.S. En av de intervjuade som inte klarat svenskprovet och därför inte kommit in på Polishögskolan klagade över att han förväntades förstå ord som "paltor", "gytter" och "floskler". Han tyckte de var besvärliga (!?) och gammaldags. Men: ordet "floskler" är ett helt vanligt svenskt ord som ger 94.000 träffar på Google; "gytter" ger 16.000 Google-träffar och "paltor" visserligen endast 824, men alla tre orden finns med i SAOB (Svenska Akademiens Ordbok).

Läsarkommentar apropå Helsingin Sanomats artikel om svenska “security junkies”

Det kom en kommentar från Mia:

Angående ditt blogginlägg om Helsingin Sanomats beskrivning av trygghetsnarkomanernas Sverige (läs bloggningen här):

Jag upphör aldrig att fascineras av alla dessa välmenande skyltar och uppmaningar. I de äldre spårvagnarna i Göteborg finns en helt underbar kombination. På en klisterlapp på fönstret står det:

OBS! Fönstret kan endast öppnas ca. 12 cm.

Och ovanför på en skylt:

Luta er inte ut!


Mia

Själv minns jag att jag en skylt med budskapet: "Förbjudet att här beivra". Kanske såg jag den i Grönköping – men med tanke på alla konstiga skyltar och uppmaningar och råd och anmaningar som dröser över oss så kan det lika gärna ha varit var som helst!

Hurra! Det har kommit en ny Arto Paaslilinna!

Om ni inte redan känner till honom så läs först om Arto Paasilinna och hans rikhaltiga produktion här (1 september 2005) och här (den 19 april 2006)! Läs också en artikel om Arto Paasilinna med rubriken Mamma är mitt livs hjältinna i Aftonbladet den 5 maj 2003.

Suomalainen kärsäkirjaSnablar!Nu har en ny Arto Paaslinna kommit ut (översatt av Camilla Frostell): Snablar! Så här står det om den på Bokus sajt:

Elefantungen Emilia föds på en cirkus i Finland. Men så träder en ny EU-lag i kraft i landet som förbjuder att vilda djur hålls i fångenskap. Djurskötaren Lucia Lucander, alias Sanna Tarkianen, förbarmar sig över Emilia och ger sig av med henne till Ryssland där de kan ta sig fram som cirkusartister. Snart får de sällskap och god hjälp av ryssen Igor som lär upp Emilia i kosackdansens ädla konst. Men innerst inne bär Lucia Lucander på en dröm. Hon vill återföra Emilia till hennes ursprung: till Afrika! Den första utmaningen blir att ta sig över Finska viken…

Borgerliga “oskiljaktigheter”???

SVT logoI sena Rapport i SVT1 den 24 augusti, kommenterade en manlig reporter (jag hann inte uppfatta hans namn) kd-partiledaren Göran Hägglunds medverkan i valutfrågningen tidigare samma kväll:

"Göran Hägglund fick gång på gång försvara de borgerligas oskiljaktigheter".

Oskiljaktigheter???!!!

Den politiska adeln reser, äter och lever flott

Mona Sahlin satt ensam i business class med SAS-planet till Washington i maj i år, en resa som kostade skattebetalarna 28 465 kronor. Medarbetarna, som åkte med samma plan, fick nöja sig med ekonomiklass departementssekreterarens biljett kostade 4 843 kronor.

– Jag tycker det är fullt rimligt, sa Mona Sahlin sent i går kväll till Expressen.

Så börjar en artikel i Expressen den 24 augusti, under rubriken Åkte i lyxklass för 28 465 kr.

På ett sätt har hon rätt: det är rimligt att hon, som säkert måste arbeta under resan och också hinna vila lite, reser bekvämt. Men: hennes fyra medarbetare reste i ekonomiklass för mellan 4.843 kronor och 15.950 kronor och på en direkt fråga om ifall inte hennes medarbetare också arbetar, svarade Mona Sahlin:

"Jo, men det är inte så att någon annan skriver talen och funderar över de politiska vinklingarna. Jag får underlag av dem, sen jobbar jag med det."

Undrar just vad medarbetarna tyckte när de läste detta. Något nedvärderade måste de nog ha tyckt att de blev och kanske undrade de också varför ett s-statsråd anser sig så mycket förmer och så mycket viktigare än sina medarbetare att hon sätter sig i lyxklass och ser deras arbete (underlag, bl.a.) som så mycket mindre viktiga än hennes arbete, såatt de gott kan sitta i ekonomiklass…

Den politiska adelnDen här politiska adeln, väl beskriven i otaliga artiklar i mängder av tidningar, tv- och radioprogram och – inte minst – i boken Den politiska adeln av Anders Isaksson (beställ den t.ex. här, den kostar bara 46 kr plus frakt 19 kr = 65 kr och är väl värd varenda krona!) måste bort från regeringsmakten! De här människorna är totalt fartblinda och verklighetsfrämmande och de skadar människors känsla för fair play, för verklig demokrati och för synen på allas lika värde. Därmed skadar de också landet Sverige.

Djurens gårdDet skadar förresten inte att också läsa Djurens gård (Animal Farm) av George Orwell. Man känner igen mycket i boken, som skrevs under andra världskriget och kom ut 1945. Det obehagliga scenario som den beskriver visar sig till icke ringa del ha blivit verklighet i Sverige år 2006.

I en beskrivning av innehållet står:
"I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om "Djurens gård" kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen. Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, "O, Englands djur", och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utvecklar alltmer en sann diktators egenskaper."

En kundrecension:
Djurens gård : en saga
Djurens gård (Animal Farm) är utan tvekan den bästa bok som någonsin skrivits, i alla fall inom den politiska litteraturen. Dess kritik mot politikst etablissemang och ledarskap är aktuellt än idag. Orwell skrivande är en orgie av kunskap och en otrolig känsla för sarkasm och underfundiga pikar mot all makt. Han beskriver staters utveckling på ett sätt ingen annan kan mäta sig med. Det är på alla sätt ett mästerverk. Ett tidlöst verk. En bok ALLA måste/bör läsa!

av Frihet, 2006-03-25

Flera recensioner här.

Två citat:
"Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra."
"Det är en villfarelse att tro att man kan vara fri invärtes under ett diktatoriskt system."

Läs, begrunda och tänk själva!

Mina tidigare bloggningar på temat:
Den politiska adeln kontra undersåtarna – klassklyftorna tydligare än på länge (17 februari 2006)
Den politiska adeln äcklar mig (den 16 mars 2006)
Ur Anders Isakssons bok "Den politiska adeln" (den 22 juli 2006)

OBS! Vid ev citat från min blogg: ange källan!

Om intelligensfria zoner!

Jag uppmanar alla (som bor i Stockholm med omnejd, åtminstone) att läsa Ann-Charlotte Martéus huvudet-på-spiken-ledare i Expressen den 24 augusti: Intelligensfria zoner

Om det fullständigt galna i att "någon annan" ska reglera allt för invånarna i landet Sverige. Jag kan bara säga att jag till 100 procent håller med Ann-Charlotte Martéus i allt hon skriver i sin ledare, bl.a.:

"Trenden att politiker skapar trivselregler, för att medborgarna ska slippa reta sig på varandra, är förödande."

samt:

"Och när politiker inför frihetsinskränkande regler som bygger på tokstolleri är det fara å färde.
De missbrukar sin makt. De undergräver människors respekt för rättssamhället. De underblåser fördumning och godtycke. "

Läs hela ledarartikeln och vägra låta er bestämmas över in i minsta detalj, snälla människor! Vägra efterleva idiotregler, vägra jaga era medmänniskor för att de pratar i mobiltelefon! Gör för en gångs skull uppror mot överheten som trycker ner på alla sätt och kontrollerar er in i minste detalj. Bry er inte om deras påbud, låt folk prata i mobiler och prata själva om ni vill. Blir någon för högljudd så att det verkligen blir störande, be honom/henne – vänligt! – att  dämpa sig lite. Vänlighet och att ta direktkontakt med människor utan att behöva peka på en överkorsad mobiltelefonskylt är tillåtet. Än så länge…

Skärpta gränskontroller under Asem-toppmötet

Finlands flaggaFinland återgår till förfarandet med inre gränskontroller medan Asem-toppmötet mellan de europeiska och asiatiska länderna pågår.

Gränskontrollerna börjar den 25 augusti och avslutas om två veckor. Myndigheterna kommer att begränsa kontrollerna till resenärer som anses tillhöra riskgrupper – alla passagerare kommer således inte att beröras av kontrollerna. Resenärer behöver inte heller ha med sig några extra resedokument under den här tiden.

Asem-toppmötet med 4 000 deltagare är det största toppmötet som ordnas under Finlands period som EU-ordförande. Enligt inrikesministeriet finns ingen särskild hotbild inför mötet, kontrollen skärps endast för säkerhets skull.

Läsarkommentar

Angående ditt blogginlägg om Helsingin Sanomats beskrivning av trygghetsnarkomanernas Sverige (läs bloggningen här):

Jag upphör aldrig att fascineras av alla dessa välmenande skyltar och uppmaningar. I de äldre spårvagnarna i Göteborg finns en helt underbar kombination. På en klisterlapp på fönstret står det:

OBS! Fönstret kan endast öppnas ca. 12 cm.

Och ovanför på en skylt:

Luta er inte ut!


Mia Latvala

Själv minns jag att jag en skylt med budskapet: "Förbjudet att här beivra". Kanske såg jag den i Grönköping – men med tanke på alla konstiga skyltar och uppmaningar och råd och anmaningar som dröser över oss så kan det lika gärna ha varit var som helst!

På förekommen anledning än en gång

Jag får då och då "klagomål" från folk som läser min blogg regelbundet. De säger att: "Du skriver för fort och för mycket, man hänger inte med. Och man missar en hel del för att du är så produktiv".

Därför vill jag säga till alla er som ofta eller sällan, varje dag eller ibland, läser min blogg att :

"Det finns något som kallas för att scrolla. Man kan alltså scrolla lite neråt för att se vad man missat, det gör jag själv när jag läser andras bloggar. Och så finns det flera rubriker i högerspalten där man kan gå in och titta om det är något speciellt av mina ämnen man är särskilt intresserad av."

Herre Gud, klaga inte på att jag är för produktiv, klaga på dem som är improduktiva i stället…

Finnair vill sänka anställdas löner

Finnair rekryterar ny kabinpersonal men vill samtidigt sänka lönerna för sina visstidsanställda med 30 procent. Om facket stretar emot tänker Finnair anställa folk via sitt estniska dotterbolag i stället.

Finnairkoncernen nyanställer 300 flygvärdinnor och stewarder i höst och 200 som nu är anställda på tidsbestämda kontrakt erbjuds fast anställning. Men i stället för att beskedet skulle orsaka jubel blir det krismöten på kabinpersonalens fackförbund.

Kabinpersonalens fackförbund SLSY:s ordförande Mauri Koskenniemi kallar Finnairs förslag för "hot mot personalen och kringgående av arbetsavtal". Men om SLSY inte går med på att de 500 flygvärdinnorna och stewardernas löner följer det allmänna löneavtalet kommer Finnair enligt direktör Kaisa Vikkula att anställa personalen i det estniska dotterbolaget Aeros namn.

Idag (25 augusti) håller fackförbundet möte. Fackets ordförande Mauri Koskenniemi säger: "Vi kan inte gå med på att våra arbetsplatser äts upp av ett estniskt bolag."

Källa:
HBL logo

Utseendets betydelse för politiker

Niclas Berggren, docent i nationalekonomi, Ratio; Henrik Jordahl, fil dr i nationalekonomi, Institutet för Näringslivsforskning samt Panu Poutvaara, docent i nationalekonomi, Helsingfors universitet, har nyligen genomfört en studie av betydelsen av skönhet för finska politikers valframgångar. Denna studie är avslutad och de tre håller som bäst på att skriva en vetenskaplig uppsats, som de under hösten ska presentera på olika konferenser och seminarier.

Och nu genomför de också en studie med svenska politiker på samma tema. Det ska bli intressant att se hur den utfaller! Forskarna/undersökarna har förresten lagt ut en sida där den som vill kan delta med egna synpunkter.

Chefen för Vattenverket fick en rejäl omgång

Saudiarabien flaggaChefen för Vattenverket i staden Al-Wajh i norra Saudiarabien klåddes upp av en invånare på grund av brist på vatten. Chefen var på väg ut ur sitt hus när en oidentifierad främling närmade sig honom och klådde upp hoonom ordentligt. Främlingen sa att de var vad Vattenverkschhefen förtjänade för att han lämnat mannen utan vatten. Chefen fördes till sjukhus för vård. Misshandeln är en följd av att Vattenverket i Al-Wajh beslutat ransonera vattnet så att varje hushåll får en tank var tionde dag. Den nya vattenransoneringen har resulterat i allvarlig vattenbrist.

Källa:
Okaz

Helsingin Sanomat: “Nation of security junkies”

Finlands största morgontidning Helsingin Sanomat hade den 13 augusti 2006 i sin "international edition" en artikel om svenskarnas nästintill sjukliga behov av "trygghet". Svenskarna beskrivs som "security junkies", alltså "trygghetsnarkomaner". I artikeln refererades bland annat till David Eberhard, överläkare i psykiatri vid Stockholms läns psykiatriska akutmottagning och sektionschef vid akutsektionen Norra Stockholms psykiatri, som den 11 september 2005 publicerat en artikel på DN Debatt under rubriken I trygghetens Sverige ska det ofarliga förbjudas. Han skrev bland annat:

"I Sverige hörs rop på förbud för minderåriga att gå på fotbollsmatcher. Här finns akademiker som hellre väljer arbetslöshet än startar eget. Vi har en skola där vi glömt att barn älskar att tävla. Den våldsamma drivkraften hos flyktingar som kommer hit bryts snabbt ned av det kravlösa svenska samhällets välvilliga omtanke. Vi måste inse att det faktiskt är farligt att leva – men det nationella paniksyndromet har förvandlat oss till rädda trygghetsnarkomaner.

Vi är påtvingade bälte i bil även om det knappast skadar någon annan än oss själva om vi låter bli det. Våra barn måste ha cykelhjälm till och med på cykelbanor och hemma på gården. Vi importerar lagstiftning mot minsta rökpuff på krogen och anställningsskyddslagar gör det i princip omöjligt att ens avskeda personer som gravt missköter sig på jobbet. Det är inget fel i att man försöker värna om medborgarna. Problemet är proportionerna och de effekter som uppkommer när man tappar känslan för det rimliga.

Helsingin Sanomat skriver om svenskarnas överdrivna rädsla för det mesta, om deras skrämselpropagandor och onödiga upplysningar och uppmaningar – allt sådant som gör livet så tungt för människor som inte alls vuxit upp med ett sådant stats-, myndighets- och fackdalteri. Mycket av vad den finska tidningen skriver är sådant som svenska medier villigt späder på och det är exakt detsamma som många av oss pratat om och framhållit och storligen förundrats över.

Det finns skolor t.ex. där svenska barn inte får leka snöbollskrig! Och så här står det på Folkhälsoinstitutets webbsajt:

"Ekonomisk stress och social otrygghet orsakar ohälsa, framför allt psykisk ohälsa, och leder till ökad ojämlikhet i hälsa."

Enligt Helsingin Sanomat står där också:

"Varhelst det finns människor finns det en risk att bli skadad. Teoretiskt sett utgör människor i alla åldrar potentiella riskgrupper."

Men just det här synnerligen korkade uttalandet har jag inte själv sett på Folkhälsoinstitutets sajt…

Man skulle kunna skratta, men man gör det inte för det här är på riktigt och anställda har avlönats med skattemedel för att kläcka sådana här uttalanden. Och farlighetsskräcken – eller vad man ska kalla det – genomsyrar allt i samhället, man kommer inte undan. Och så skriver de också sådant här, som åtminstone jag upplever som mest ett staplande av ord utan faktisk, reell, praktisk innebörd:

"För att nå det övergripande nationella folkhälsomålet skall särskild vikt läggas vid att stärka förmågan och möjligheten till social och kulturell delaktighet för ekonomiskt och socialt utsatta personer samt vid barns, ungdomars och äldres möjligheter till inflytande och delaktighet i samhället."

Och inte nog med att myndigheterna reglerar våra liv in i minsta detalj, folket tros också (med rätta, kanske?) vara så korkat att det anses nödvändigt att, ovanför en tydligt nedåtgående rulltrappa i t-banan sätta upp en skylt där det står: EJ UPP.

Stackars, stackars, stackars folk!

Khaled Batarfi skickade ett mejl

Khaled BatarfiDr Khaled Batarfi

Dr Khaled Batarfi i Saudiarabien är en av dem som jag får material och inspiration av till en del av mina bloggningar under rubriken Saudiarabien, Mellanöstern m.m. i högerspalten. 

Jag fick ett mejl från honom den 22 augusti där han berättar att onsdagen den 23 augusti kl 21.00 ET sänder CNN en dokumentärfilm om Osama bin Laden, som också innehåller en intervju med honom själv – In the footsteps of bin Laden. Khaled Batarfi var barndomsvän med Osama bin Laden.

Se en trailer här – där också Khaled Batarfi medverkar. Och se hela den två timmar långa dokumentären på CNN den 23 augusti!

Valmanifest

Så har då de fyra borgerliga parierna – numera under samlingsnamnet "Alliansen" – presenterat sitt gemensamma valmanifest. Jag tyckte det de sa om vilka åtgärder de vill sätta in för arbete och mot ett fastnande i bidragsberoende lät bra. Och det var i mitt tycke det viktigaste i hela manifestet.

Var och en som får rösta i Sverige borde ta reda på så mycket som möjligt själv om de olika partiernas politik och, så gott det går, försöka värdera förslag och löften, helst inte enbart utifrån ett eget kortsiktigt och egoistiskt perspektiv utan lyfta blicken och skåda en aning längre och vidare.

Läs å ena sidan Alliansens valmanifest här (ett gemensamt manifest för fyra partier) och å andra sidan socialdemokraternas valmanifest finns här, vänsterpartiets här, miljöpartiets här (tre partier med var sitt manifest).