• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2006
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    252627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Om människor med utomeuropeisk bakgrund i riksdagen

Nu diskuteras återigen frågan om "invandrare i riksdagen", samtidigt som att det ska vara "varannan damernas" i både riksdag och regering. Och helst invandrare i regeringen också.

Hå hå ja ja. Suck. Det är en konstig, helsvensk inställning att för att en regering ska vara legitim och demokratisk så ska den bestå av exakt hälften män och hälften kvinnor och av x procent invandrare.  En sådan inställning innebär egentligen, när man tänker lite djupare på de här reflexmässiga kraven, att en massa andra grupper då också måste få ha sina representanter i riksdag och regering. Alltså om den ska vara legitim och demokratisk. Därför måste förstås också en minister vara handikappad på något sätt. Renägarna måste ha en minister, och muslimerna. För att inte tala om de många HBT-personerna. Och villaägarna respektive de som bor i hyresbostäder. Listan på grupper som ska representeras i en ”legitim regering” kan göras oändlig och överstiger vida antalet ministerposter. Samma sak gäller förstås också i riksdagen.

I P1 Morgon talas den 21 september om att "invandrare med utomeuropeisk bakgrund" är "kraftigt underrepresenterade" i riksdagen så är det lika obegripligt som resonemanget om ministrar ovan. På SR:s webbsida står det bl.a. så här:

"Den svenska riksdagen lider brist på invandrare och framför allt de som är födda utanför Europa."

"Lider"???! Det tror jag knappast. Riksdagen lider – och därmed folket – om inte dess ledamöter är kompetenta och kunniga! Inte för att det inte finns x antal kvinnor, x antal 65-åringar resp 25-åringar eller x antal utom- resp inomeuropeiska invandrare där.

Det kan alltså inte vara så att alla grupper som är "underrepresenterade" i riksdagen eller regeringen ska ha platser där. Kriterierna som måste gälla är: kompetens, kompetens och åter kompetens. Inget annat. Inte ålder, Inte kön. Inte bakgrund. Inte yrke. Inte religion. Ingenting annat än kompetens. Riksdag och regering är alldeles för viktiga beslutande organ för att vara arenor för test- eller prao-verksamhet. Precis som i andra länder i världen ska också människor i Sverige, som ska representera folket vara kunniga och kompetenta. Duktiga kvinnor, unga, gamla, invandrare har samma möjlighet att arbeta sig in och upp i de olika partierna och kandidera, som alla andra, till riksdag och kommunfullmäktige. Regeringen tillsätts av statsministern och även han måste avväga noga vilka personer som ska ges det tunga ansvaret att leda Sverige. Och då ska ålder, kön, bakgrund, religion etc inte spela in i bedömningen. Enbart kompetens.

Svenskt Näringsliv: “LO:s förfall bådar inte gott för Sverige”

s sajtSvenskt NäringslivWanja Lundby Wedin
Foto: LO:s sajt

Urban Bäckström
Foto: Svenskt Näringsliv

Urban Bäckström, Svenskt Näringsliv, kommenterar i sitt nyhetsbrev under rubriken LO:s förfall bådar inte gott för Sverige vad LO ordföranden Wanja Lundby Wedin skrivit på DN Debatt. I sin artikel befarar Wanja Lundby Wedin bl.a. att konflikter hotar till följd av nya regeringens politik. En regering som inte ens satts samman än; än mindre satt sig i regeringsställning. En regering från partier som för bara fem dagar sedan vann valet. I stället för att – för sina medlemmars skull, om inte annat – medverka till stabilitet och lugn på arbetsfronten går företrädaren för den här kolossen på lerfötter ut och "hetsar" och målar fan på väggen fem dagar efter det historiska valet, två veckor innan den nya regeringen ens kommer att sitta i Rosenbad!

Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv tycker, med rätta, att LO inte respekterar valresultatet och att de framförallt "struntar i dem som står utanför arbetsmarknaden".

Och på Expressens ledarsida skriver Eric Erfors idag under rubriken LO motarbetar kollektivavtal om hur s-politiker i Stockholms stadshus vägrat träffa kollektivavtal (är inte det lite upp-och-nedvända världen?) med brandmännens nya fackförening och viftat bort det hela med orden: "Vi vill ha så få kollektivavtal som möjligt att arbeta med". Underförstått: medborgarna ska inte ha rätt att ansluta sig till vilken fackförening de vill utan det ska the Almighty Socialdemocrats, bestämma.

Men det är slut med de här diktatorsfasonerna nu! Äntligen!

La Fontaen

Grönköpings VeckobladJag har ju tidigare några gånger här på bloggen skrivit om Grönköpings Veckoblad, detta eminenta husorgan för invånarna i Grönköping. Bl.a. här, härhär och här.

Här är en text på transpiranto (som talas i Grönköping), som sjöngs offentligt av Akademiska Sångföreningen i Helsingfors den Första Maj. Det är alltså Johan Ludvig Runebergs Jag sitter källa, vid din rand som på transpiranto heter La Fontaen:

LA FONTAEN
par J.L. Runemonto

Aj sitzt, fontaen, so periphaer
et obsas skajparad,
wie führt per labb imaginaer,
los mixt in marinad.

Da kam ün skaj, mit purpurgrin
wie smajlas la rosett.
Bajbaj! il spikat auf stubin
et returneras njet.

Doch, dort alternativ plus clair,
da capo briljantin.
Asch, inkonstanta, ephemaer,
il dito dunstas hin.

För dem av läsarna som inte känner till den här vackra sången, kommer texten på svenska här:

Jag sitter, källa, vid din rand
 och ser på molnens tåg,
 hur, ledda av en osedd hand,
 de växla i din våg.

 Där kom en sky, den log så röd,
 som rosenknoppen ler.
 Farväl! Hur snart farväl den bjöd
 för att ej komma mer.

 Dock, där en annan mera klar
 och strålande igen!
 Ack, lika flyktig, lika snar
 förvinner även den.

Apatiska asylsökande barn

Uppdrag granskning i SVT1 sände den 19 september Gelleret Tamas Spelet om de apatiska barnen (läs mer här) som handlade om de apatiska asylsökande barnen. I samband med det kom jag ihåg att jag hade skrivit något om de här stackars barnen, men främst om den utredning som den regeringsutsedda utredaren Marie Hessle sysslat med i några år, här på bloggen. Min text, som har rubriken: Kommentar till rapport om apatiska asylsökande barn skrevs den 2 maj 2006 och kan läsas här.