Pippi!?

Tore Forsberg och Boris Grigorjev har skrivit en bok som heter Spioner emellan (jag läser den nu). Och Boris har skrivit en som heter Med Säpo i hälarna (jag sträckläste den).

Den 30 oktober var de gäster i Tengby Direkt i P4 – lyssna här, inslaget ligger ute t.o.m. måndagen den 6 november. Här kan man bland annat höra Tore Forsberg, f.d. chef för Säpos kontraspionage i Sverige, berätta hur man inom Säpo brukade kalla en mycket känd författare och mediemänniska ”Pippi” för att han, likt Pippi Långstrump, var ”störst, bäst och vackrast och hade en kappsäck full med pengar” och hur de tyckte att han var ”gullig”.

Boris och Tore

Jag hade förmånen att häromkvällen få äta middag med dessa två herrar (och ett antal andra personer). Det var en mycket trevlig och rent oförglömlig upplevelse med tal och sång på både svenska och ryska förutom god mat och dryck. Och Tore och Grigorij signerade sin gemensamma bok där de skrivit varannat kapitel och sedan kommenterat vad den andra har skrivit. Tänka sig, att de aldrig ens hade träffats ansikte mot ansikte förrän i juni i år och ändå kom boken ut redan den 11 september! Men så sköts ju förlaget inte av svenskar, heller, så… Ja, Tore hade förstås sett Boris tidigare genom de decennier då Boris var stationerad i Sverige så Tore visste mycket väl vem Boris var. Men Boris hade aldrig träffat Tore.

Så här beskriver bokens förläggare och redaktör, Vera Efron, de här två giganternas första riktiga möte, som ägde rum på förlaget så sent som i somras:

^{De stannade ett par meter ifrån varandra, som två katter som mäter sina krafter.
—
”Du har inte förändrat sen jag såg dig sist”, säger Tore avvaktande.
”Jag har aldrig sett dig förut. Jag menar i verkligheten.”
”Jo, Boris. Jag bodde i rummet bredvid dig på hotell Aston i Karlskrona. Men då hade du andra glasögon. Som var mycket fulare.”}

^{De skrattar och närmar sig äntligen varandra. Skakar hand. Spänningen har lagt sig. Nu känns det att de funnit varandra efter så många år.
—
”Kommer du ihåg Vladimir T?” frågar Tore. ”Honom utvisade vi på Tjekadagen”.
”Ja, han var en bra kamrat.” Boris skakar på huvudet.
”Och Dmitrij? Vi utvisade honom också.”
”Det var sorgligt. Fast när jag tänker efter, så var det på Tjekadagen också.”
”Vi brukade utvisa alla misstänkta för spioneri på Tjekadagen. Och sedan hade vi fest på jobbet. Vi dukade bordet och ställde även fram glas åt dem vi redan utvisat och skålade med dem och sjög sånger.”
—
”Varför utvisade du inte mig då?” vänder sig sedan Boris till Tore. Visste du inte vad jag sysslade med här?” frågar Boris med ett klurigt leende.}

Resten – alla de spännande kapitlen om faktiska händelser och skeenden i vår nutid och alla kommentarerna kan läsas i boken Spioner emellan, som alltså skrivits av överste Boris Grigorjev, KGB, och chefen för kontraspionagets ”ryssrotel” hos Säpo, Tore Forsberg. Den kan beställas direkt från förlaget eller köpas via Bokus eller AdLibris.

Motion i riksdagen: En reformerad asylmottagning

”Lägg ner Migrationsverket!” och en hel del annat säger Mauricio Rojas (fp) i sin motion En reformerad asylmottagning som idag lämnats in till riksdagen.  I sin motion 2006/07:Sf232 ger han 14 förslag till en humanare och reformerad asylmottagning, bland dem:

– Migrationsverket läggs ner och ersätts av en ny myndighet.
– Mottagande av asylsökandet separeras från asylprövningen
– Kunskaper om jämställdhet och det svenska samhällets värdegrund skall ges

I motionen skriver Mauricio Rojas bland annat:

^{Migrationsverket har förbrukat det kapital av förtroende och legitimitet som fordras för att utföra sina viktiga uppgifter. Som redskap för en allt hårdare asylpolitik har verkets kultur formats kring värderingar och attityder som ligger långt från den humanism som skall genomsyra en myndighet vars grundläggande uppgift är att underlätta för dem som söker skydd hos oss. Migrationsverket har också ansvar för att, under den tid som asylprövningen tar, erbjuda de asylsökande anständiga levnadsvillkor. Migrationsverket har dock blivit synonymt med skandaler och rättsosäkerhet. De bär således hundhuvudet för resultatet av de gamla socialdemokratiska regeringarnas hårdföra hållning i svensk asylpolitik. Därför måste Migrationsverket läggas ner och en ny myndighet som huvudsakligen sysslar med asylprövning och andra migrationsrelaterade tillståndsärenden formas.}

och:

^{Inom ramen för aktivitetsgarantin skall kunskaper ges om det svenska samhällets värdegrund, där demokratin, jämställdheten och respekten för mänskliga rättigheter betonas. Samma sak skall gälla barnens skolgång, där extra skoltimmar skall ägnas åt dessa teman. Praktiska kunskaper om det skydd som Sverige erbjuder mot exempelvis hedersvåld och olika former av kränkningar av barnens integritet skall särskilt uppmärksammas. Kvinnojourer skall involveras i denna verksamhet och ges möjlighet att ge individuell rådgivning till asylsökande.}

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 9

Innan man läser de tre nedanstående inläggen (nerifrån uppåt): Varför har inte svenska barn rätt till familj?, Maktmänniskornas övergrepp måste få ett slut! och Inga anmärkningar mot familjen i deras nya stadsdel – tredje barnet bor hemma bör man läsa följande inlägg om samma barn i nu nämnd ordning:

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 1
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 2
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 3
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 4
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 5
Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 6

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn, Stockholm. Del 8

Inga anmärkningar mot familjen i deras nya stadsdel – tredje barnet bor hemma

Nedan, i två inlägg, och tidigare under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten, har jag beskrivit hur maktmänniskor splittrat en familj i snart tre år och tar sig rätten att fortsätta att hålla barn och föräldrar isär utan anledning och av ren och skär maktlystnad och – faktiskt – elakhet.

Till saken hör att familjen utökats med ett tredje barn i slutet av juli. De har flyttat från "de elaka människornas revir", d.v.s. från den stadsdel där de maktfullkomliga socialmänniskorna regerar till en annan stadsdel där man har sett över familjesituationen och kommit fram till att "ärendet avskrivs" och därvarande socialsekreterare önskar lycka till när det gäller de tvångsomhändertagna barnen!

Men tro inte att socialsekreterarna i den stadsdel där den här familjen inte ens längre bor, ger upp! Nej, i stället skriver de ett så infamt brev som det nedan – de två barnen, R och I, ska alltså nu tvingas knyta an till ett nytt "fosterbarn" på fyra månader, långt borta från sitt hem och sina föräldar och sitt eget syskon som också är fyra månader gammalt! Detta för att grymma människor sätter sin egen prestige före barnens bästa. Om inte barnen kommer hem nu så kan man inte betckna deras bortovaro som annat än människorov och sådant är straffbart enligt lag. För om familjen anses kapabel att ta hand om sitt nya barn och socialsekreteraren inte känner någon som helst tveksamhet till det, då kan det rimligen inte vara så att familjens andra två barn inte också ska kunna vistas i sitt hem.

Som tidigare angetts kommer all korrespondens, alla nedtecknade berättelser från hembesök och andra möten, intyg, papper, brev etc att samlas in och sedan läggas ut här på bloggen för alla att läsa och själva ta ställning till. Dessutom kommer allt material att lämnas till JO för bedömning av hur myndighetsutövningen gått till och i vems/vilkas intresse den har bedrivits. Kravet på att kostnaderna för  snart tre års "omhändertagande" av de två barnen ska redovisas står också kvar – det är offentlig handling.  De här maktfullkomliga och självsvåldiga socialsekretarna har även här satt sig upp emot lagen och vägrat lämna ut uppgifterna. Men allt ska upp på bordet och barnen ska hem!

Nytt fall av tvångsomhändertagande av barn. Del 7

Maktmänniskornas övergrepp måste få ett slut!

Det här är ett av de brev som föräldrarna till de två små tvångsförflyttade (långt bort från sina föräldrar) barnen I, snart sex år gammal, och R åtta år gammal, nyligen fått från de två kvinnor som verkar ha satt en ära i att hålla deras barn ifrån dem. Och som har lyckats med det i snart tre år – i strid med vad som stadgas i FNs barnkonvention och Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och frihetermna och andra regler och konventioner som säger att man alltid ska agera för barnets bästa och respektera familjen.

Vi, Magda Ayoub och jag, har som ombud för familjen tagit upp det här fallet med förra socialborgarrådet Margareta Olofsson och ska nu, med ny majoritet och nya människor på de olika borgarrådsposterna i Stockholms stadshus, återigen ta upp fallet, denna gång med socialborgarrådet Ulf Kristersson. Någon gång måste ju det här övergreppet på familjen ta slut – två socialsekreterare som även visat sig ha främlingsfientliga tendenser (barnens mor är från ett afrikanskt land och deras andra ombud är av arabisk härkomst) kan inte få fortsätta att söndra och härska som de nu gjort i så många år.

Barnen ska hem!

Alla dokument i fallet, alla våra skrivelser i egenskap av ombud, familjens förtvivlade brev – allt material kommer så snart jag har tid och möjlighet att ombesörja det, att läggas ut här på nätet så att alla kan se hur den här familjen behandlats. Och jag kommer också att avslöja vilka socialsekreterare det rör sig om och därmed vilken stadsdelsförvaltning. En JO-anmälan övervägs också – socialsekretarna har, såvitt vi och andra som tagit del av handlingarna i ärendet kan bedöma, av egna prestigeskäl inte alls agerat för en återförening av familjen och inte ens underlättat utan tvärtom försvårat umgänget mellan barn och föräldrar under alla år. Det kan inte få fortgå och det kan inte ha fått ske utan någon som helst påföljd.

Tidigare inlägg i detta och andra fall finns under rubriken Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten.

Varför har inte svenska barn rätt till familj?

Varför har inte svenska barn rätt till familj? Det är frågan som utgör rubriken på en angelägen artikel av Elisabeth Sandberg i tidningen Att adoptera nummer 5:

I samband med internationella adoptioner talar vi ofta om att barn har rätt till en egen permanent familj. Men hur är det med svenska barn?

Elisabeth Sandberg fortsätter:

Det finns ungefär 11 000 fosterbarn i Sverige. En grupp av dem är omhändertagna länge. Och man vet från undersökningar att de barn som blir kvar i vården 2-3 år mycket sällan återvänder hem.

Här vill jag påminna om mina reportage/berättelser under rubriken Tvångsomhändetagande av barn i högerspalten på den här bloggen. Börja läsa nerifrån.

Elisabeth Sandberg efterlyser – liksom jag och många, många andra som sett de fruktanvsärda konsekvenserna av ofta alltför lättvindiga tvångsomhändertaganden av barn – en rätt också för svenska barn till sin egen familj. Vi efterlyser ett absolut stopp för den nästintill oinskränkta makt som socialsekreterare och andra aktörer i "tvångsomhändertagandebranschen" har över andra människors, främst barns liv.

I ett av tvångsomhändertagandefallen som jag skriver om togs tre små muslimska barn över en natt från sina föräldrar på tämligen lösa grunder – eller i varje fall inte tillräckliga grunder för att fullständigt slå sönder människors liv – och fördes till en ensamstående, icke-muslimsk, drygt 70-årig kvinna långt borta från barnens hemmiljö. En kvinna som bland annat kränkte barnens tro och bestraffade dem genom att tvinga dem att sitta stilla i timmar i en soffa. Jag beskriver också en del av geschäftet kring dessa barn – det är så stora pengar inblandade och så mycket prestige hos maktmänniskorna, att chansen för vanliga människor (särskilt invandrare…) att någonsin få tillbaka sina barn är minimal.

Så här har jag bland annat skrivit om det fall jag var involverad i:

DE tre barnen tvångsplacerades i ett hem långt borta från sina föräldrar, hos en ensamstående kvinna i 70-årsåldern med ingen som helst kompetens eller förståelse för just dessa barns bakgrund, språk, religion och kultur.

För de tre barnens vistelse under 14 månader i detta hem har skattebetalarna således fått betala drygt 2,5 miljoner kronor, ca 185.200 kronor i månaden! Dessutom har vi alla, genom socialnämndens val, fått betala närmare en miljon kronor (990.000 kr) för att barnen under tre månader skulle "observeras" på ett behandlingshem innan de placerades i jourhemmet! 3,5 miljoner kronor för att förstöra tre barns liv!

Ta som sagt del av de hemska berättelserna om några av tusentals barns och föräldrars lidande i den svenska omhändertagandeapparaten under rubriken Tvångsomhändertagande av barn! Läs också om de förtvivlade vuxna som gått samman i föreningen Stulen barndom för att kräva skadestånd av Göteborgs stad för den behandling de varit utsatta för som foster-, barnhems- och adoptivbarn på 1940- till 1970-talen. Läs om dem bland annat här, här och här.

Och vad har samhället lärt sig sedan dess? Ingenting! I det senaste fallet jag beskrivit här på bloggen verkar socialmänniskorna nästintill skadeglada för att de har makten att förstöra och slår sönder så det står härliga till med en makt som är obegriplig att de tilldelats. Två små barn har varIt skilda från sina föräldrar i flera år. De har tappat sin mammas språk och kultur och deras lidande har kostat staten=skattebetalarna många miljoner kronor som socialmänniskorna i just detta fall vägrar redovisa trots upprepade påstötningar och trots att det är deras skyldighet att redovisa dem. Maktfullkomligheten är total…

Elisabet Sandbergs artikel i Att adoptera påminde mig om det lidande barn och föräldrar i Sverige genomgår på grund av den abnorma makt att slå sönder deras liv som tilldelats många gånger okänsliga och prestigefyllda, hårdnackade personer som samvetslöst slösar med skattepengar och medvetet håller barn från sina föräldrar, ibland med en nit som känns som om den gränsar till sadism.

Elisabet Sandberg i Att adoptera igen:

Det behövs att vanliga människor får upp ögonen och börjar diskutera fosterbarnens situation.

^{För att undvika att jag dränks i mejl från folk som bara vill argumentera emot konstaterar jag att: ja, det finns visst situationer där barn i varje fall tillfälligt, behöver komma bort från sina föräldrar. Och ja, det finns visst socialsekreterare som är bra, mänskliga och söker goda lösningar i varje enskilt fall. Och ja, det finns visst bra fosterföräldrar som gör allt för de barn som tillfälligt anförtrotts i deras vård och som förstår vikten av att barnen får ha kvar sin kultur och sina normala kontakter med släkt, vänner och också sina föräldrar. Vad jag talar om här är alla de andra.}

^{Citera gärna men ange källan!}

Facket begagnar sig av indrivningsmetoder värdiga maffian

Läs först inläggen från den 29 oktober här på bloggen under rubrikerna Olagligt att tvinga trädgårdsanläggare att stödja Kommunal och Fler fackliga märkligheter. Läs därefter vad de två juristerna på Centrum för rättvisa, Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord skriver på Exptressens debattsida, Sidan 4, under rubriken Hon stjäl 400 kronor av lönen. Fundera sedan över vem/vilka som är skurkar och luras och vilka som är lurade och bedragna!

Som tur är så driver Centrum för rättvisa trädgårdsanläggarnas fall i Europadomstolen och den dom som man kan förvänta sig faller där kommer att vara förödande för den bedrägliga fackföreningsrörelsen som begagnar sig av metoder värdiga värsta förtryckarna. En illustration ges i debattartikeln i Expressen:

Tidigare har en av trädgårdsanläggarna, Stefan Nilsson, krävt sina pengar tillbaka. Han fick först nej, trots att Kommunal medgav att någon granskning aldrig förekommit. Men Stefan Nilsson gav sig inte. Till slut fick han därför beskedet att pengarna skulle betalas tillbaka – på villkoret att han gick med i Kommunal. Summan av kardemumman blev alltså att Stefan Nilsson tvingades att gå med i Kommunal för att få tillbaka de pengar som Kommunal beslagtagit i kompensation för en tjänst som han aldrig bett om, och som dessutom inte genomförts.

Finland: Besökförbud behövs för besvärliga kunder

Det borde vara möjligt att ge besöksförbud för besvärliga kunder. Det anser föreningen Finlands dagligvaruhandel och Förbundet för Finsk handel, som vill att butikerna ska ha rätt att ansöka om besöksförbud. Det skulle kräva en lagändring eftersom företag och samfund i dagsläget inte kan ansöka om besöksförbud. Så här säger Osmo Laine, verkställande direktör för Finlands dagligvaruhandel:

– Målet är att trygga personalens och kundernas säkerhet. I dag har butikerna knappt några befogenheter att ingripa i kunder som uppför sig störande,

Handeln vill också göra det möjligt att söka besöksförbud för personer som upprepade gånger snattat eller stulit från butiken. Dagligvaruhandeln tänker närma sig justitieministeriet i ärendet.

^Källa:

Goda kunskaper i svenska krävs för att få arbete

SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) har gett ut en rapport som heter UTBILDNING OCH KUNSKAPER I SVENSKA framgångsfaktorer för invandrare. Tänk att det självklara ska behöva sägas i en rapport! Men när det nu görs så kunde rapporten faktiskt också ha omfattat svenskarna och rubriken ha fortsatt "och svenskar". För det är illa ställt med kunskaperna i svenska hos väldigt många svenskar också…

Hur som helst, att kunskaper i svenska språket är oerhört viktiga för alla som ska leva, följa lagar, förstå regler och arbeta i Sverige är en så självklar sak att det är märkligt att det behöver skrivas rapporter om det.

Forskarna Dan-Olof Rooth, Högskolan i Kalmar, och Olof Åslund, IFAU, har analyserat hur utbildning och goda kunskaper i svenska påverkar möjligheterna för utrikes födda att få jobb. De har kommit fram till att utbildning har stor betydelse för individens framgång på arbetsmarknaden oavsett var i världen han/hon är född (=självklarhet nr 1). Goda kunskaper i svenska ökar kraftigt chansen till arbete och vilken lön man kan förvänta sig (=självklarhet nr 2). De har gjort intervjuer med arbetsgivare/personalansvariga som också visar på dessa faktorers betydelse vid anställningar.

Nu har man i den här rapporten fokuserat på utrikes födda, men det är viktigt att påpeka att också svenskar måste lära sig hantera sitt eget språk. Det är sannerligen långt ifrån alltid fallet, inte ens bland dem som använder språket i sitt  dagliga arbete: journalister, programledare, nyhetsuppläsare, kommunikatörer av olika slag. Det är bara att hoppas att svenskan görs till officiellt språk i landet och att man i skolor, i medievärlden, inom rättsväsendet och på myndigheter – ja, överallt –  äntligen inser vikten av att man behärskar svenska och har ett stort ordförråd så att man kan uttrycka sig både nyansrikt och korrekt.

Och som sagt: inte bara för invandrare utan också för svenskar ökar chansen till arbete om man har goda kunskaper i svenska!

Fler fackliga märkligheter

Rapport i SVT berättar här om hur Byggfacket självsvåldigt tar in avgifter från både medlemmar och (hur är det möjligt?) icke-medlemmar under falska förespeglingar, en så kallad granskningsavgift. Det verkar helt sjukt att folk har gått med på det och inte förrän nu börjat protestera! Men det är väl som jag skrev i inlägget nedan så, att folk äntligen insett att de måste börja tänka själva och inte springa som lydiga råttor efter den fackliga flöjtspelaren likt råttorna efter råttfångaren från Hameln, i fabeln med samma namn*.

Se den pinsamma intervjun med den pinsamma, vanligtvis så tuffa och svarsberedda ordföranden i Byggettan, Torgny Johansson på svt.se. Några frågor och svar:

^{Rapport: Hur många är det som sysslar med granskningen?}

-Jag har inte den siffran i huvudet, men det är ganska många som jobbar med det här, säger Torgny Johansson.

Rapport: Men du har en granskningsenhet?

-Ja jag har en granskningsenhet.

Rapport: Och du vet inte hur många som jobbar där?

-Ja det är ett 20-tal som finns på själva enheten, men sedan finns det även på andra enheter de som jobbar med den här typen av frågor.

Något så pinsamt har inte hörts på länge – ordföranden verkar inte ha koll på någonting alls och flackar med blicken, stakar sig och svarar på i princip alla relevanta frågor att han "inte har det i huvudet". Vad har han då i huvudet, kan man undra, om inte han som ansvarig för verksamheten vet hur många och vilka som jobbar med "granskningen" och om han inte vet vad som händer med de tvångsfakturerade "granskningsavgifterna"? (Byggettans utgifter och intäkter åren 1999-2005 finns här.)

Det var förresten samme Torgny Johansson som i september inte riktigt mindes om han hade smörjt kråset på konferensanläggning Nässlingen i midsomras. Konstigt vad dåligt minne och dålig koll den mannen har… Läs om det som TV4 kallade Spritskandal i Byggnads här (13 september 2006) och här (15 september 2006).

Det är dags för folk att genomskåda fackpamparnas egna agendor.

*^{I fabeln om Råttfångaren från Hameln berättas om en råttfångare som luras av de snikna borgarna på sin betalning, efter att han utfört det svåra arbetet med att fånga stadens alla råttor som länge plågat dem. Som hämnd spelar han på sin råttfångarpipa och lockar i väg alla barn, ut ur staden och in i ett stort berg, där han låter dem försvinna för alltid.}

Vad menar facket?

Aftonbladet berättar här att facken mobiliserar och att strejk och massdemonstration väntar och att SAC-syndikalisterna utlyser "politisk strejk" den 15 november – mot förändringarna i a-kassan.

Va!??!! Vad menas??? Facket kan väl inte strejka?

Om man menar att fackligt anslutna anställda på olika företag ska strejka, vem/vilka ska de då strejka mot? De kan ju inte strejka mot sina arbetsgivare, och att gå i strejk mot regeringen (!) är en icke tillåten strejk. Arbetsgivarna kan – och kommer förstås att – göra avdrag på olagligt srejkandes löner och/eller avskeda dem för att de uteblir från sina jobb.

Facket kommer i slutändan att förlora på sina hetskampanjer. Det måste ju komma ögonblick av klarhet hos deras medlemmar då de inser att facket lurar dem till olagliga handlingar som kan äventyra deras jobb. Och då slår vreden tillbaka mot facket.

Folk måste väl kunna vänta och se hur det blir med de nya reglerna – om skatterna sänks rejält samtidigt som a-kassesystemet görs om och avgiften höjs, så blir det som jag förstått ändå så, att väldigt många (om än inte alla) kommer att få mer pengar netto i handen efter förändringarna. Folk måste börja tänka själva och inte rusa som yra höns åt ett håll bara för att fackpampar som är rädda om sina egna jobb med höga löner, visslar i sina visselpipor!

Dags att demonstrera (dock inte strejka) mot regeringen blir det om de flesta mot förmodan och mot alla odds får det mycket sämre än idag. Men tills man vet hur det nya systemet slår är det klokast att avvakta. Och att komma ihåg att alla förändringar som gjordes av den förra regeringen knappast heller gynnade alla…

?Olagligt att tvinga trädgårdsanläggare att stödja Kommunal .?

Centrum för rättvisa skriver i sitt senaste informationsblad nr 7/2006 om att det är olagligt att tvinga trädgårdsanläggare att stödja fackföreningen Kommunal. Chefsjuristen Clarence Crafoord säger, att man inte får tvinga enskilda som inte är med i en viss fackförening att stödja denna förening ekonomiskt. Det strider mot den negativa föreningsfriheten i Europakonventionen. Han är ombud för de 17 trädgårdsanläggare vid Väla Mark & Trädgård i Helsingborg som den 25 oktober 2006 lämnade över ett kravbrev till Kommunal. Beroende på anställningstid varierar kraven från ca 2 000 kronor till ca 18 000 kronor per person.
 
Så här skriver Centrum för rättvisa:
Bakgrunden är att Kommunal kräver 1,5 procent av samtliga anställdas bruttolöner i s.k. granskningsavgifter oavsett om de är med i Kommunal eller inte. Men de anställda jobbar inte på ackord, utan har månadslön. Någon lönegranskning att tala om utförs inte av Kommunal.
 
Den negativa föreningsfriheten skyddas av Europakonventionen, som är svensk lag. Ingen ska behöva vara med i eller stödja en förening mot sin vilja. Två av de anställda är oorganiserade, men tvingas ändå betala granskningsarvoden till Kommunal. Sex av de anställda, som intill nyligen var oorganiserade, har sett sig tvingade att gå med i konkurrerande Sydfack för att slippa betala – Kommunal får inte ta ut avgifter av medlemmar i andra fackförbund.
 
De anställda vill överhuvudtaget inte vara med i facket. Att behöva betala till Kommunal som oorganiserad, eller tvingas med i ett konkurrerande fackförbund bara för att slippa betala känns helt fel. Alla de som är eller har varit oorganiserade vill nu ha tillbaka de tusentals kronor som Kommunal har inkasserat av dem.

"Nu förväntar sig de anställda att Kommunal går deras krav till mötes. För dem som inte är med i facket, eller har tvingats med i Sydfack för att slippa betala till Kommunal, finns möjligheten att gå vidare till domstol för att få igenom sina krav", säger chefsjuristen Clarence Crafoord.

Läs mer här.

Verkligheten genom LO-glasögon

"Den borgerliga regeringen tar ett steg bort från den svenska modellen". Så står det med stora, svarta bokstäver här, på LOs sajt på internet.

Så kan bara en jätteorganisation som varit van att sitta vid maktens bord i decennier uttala sig. Och gör det också, nu när den plötsligt finner sig stå långt borta från de stora köttgrytorna och glansen från regeringssalongerna – och utan att ha ansvariga ministrars öron som de varit vana vid.

Men det är ju inte alls så, som LO påstår. Den borgerliga regeringen är också svensk och den är dessutom framröstad i demokratisk ordning av svenska folket i Sverige – enligt helt "svensk modell". Väljarna har sagt ifrån att de vill ha en annan modell än den som rått under mycket lång tid, och den modellen är precis lika svensk som den tidigare. Vad LO borde skriva, för att uttrycka sig korrekt är:

"Den borgerliga regeringen tar ett steg bort från den invanda socialdemokratiska modellen – för att svenska folket vill det."

LO har så länge levat i total symbios med de makthavare som nu valts bort, att förbundet tar det som en grov förolämpning (av vem/vilka?) att den nya regeringen fullföljer det som den före valet klart och tydligt uttryckte att den skulle göra. LO kanske rentav tycker att det är fel på folket som röstat fram något helt nytt? Eller LO kanske tycker att Sverige inte ska vara fullt så demokratiskt som det är och att landet borde fortsätta att vara den enpartistat det så länge varit? LO kanske vill att man ska idiotförklara pöbeln som inte fattar sitt eget bästa (=s-regering och starkt fack) och som är så korkad att den vill ha mer frihet, valfrihet och möjlighet att skapa sina egna liv?

Hur ska man annars förstå LOs stridsrop och skrämselpropaganda gentemot sina medlemmar? Inte är det väl så att LO-pamparna (och de är många…) är mest rädda om sina egna positioner och sin egen maktsfär och sina egna enorma löner som är tiotals gånger högre än medlemmarnas? LO-pamparna  kanske är rädda för att medlemmarna börjar inse att de inte behöver det LO-pampvälde längre, som i åratal – decennier – tagit en del av deras avgifter för att göda socialdemokraterna för att själva få sitta med vid maktens allra finaste bord? LO-medlemmarna kanske börjar inse att det finns lagar som reglerar arbetslivet och att det kommer att skapas en a-kassa som inte är knuten till facket och som alla kan vara med i. Så varför ska de då vara  med i ett fack vars ledares politiska värderingar de inte sympatiserar med? ca 40+ % av LO-medlemmarna lär enligt olika undersökningar, ha röstat borgerligt, så det är klart att det blir ett stort tapp för LO om alla dessa säger upp sina medlemskap. Plus en och annan, kanske hundratals eller rentav tusentals, s-väljare som också tycker att lagarna räcker och som vill förhandla med arbetsgivarna själva och sköta sin egen a-kassa utan att en del går till ett politiskt parti ens om de sympatiserar med det.

LO är en jätteorganisation, en sammanslutning av fackliga arbetstagarorganisationer,  som ska "verka för en samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati." En sådan samhällsutveckling har vi i Sverige under den nya regeringen liksom vi hade det under den förra. Den här regeringen prioriterar bara annorlunda än den förra, men den är lika demokratisk som den förra – mer, faktiskt  eftersom socialdemokraterna faktiskt inte var en majoritetsregering. Ju förr LO inser det desto bättre om de vill ha kvar åtminstone en del av sina medlemmar. Man ska inte underskatta folket bara för att man sitter i en fin glasborg!

Läs mer om LOs fyrapersonersledning (och om hela koncernen – ja, den  fackliga organisationen kallar sig faktiskt så – hade 535 anställda år 2005) vid Norra Bantorget här. Och läs LO:s årsredovisning för år 2005 här.

Per Unckel (m) ny landshövding i Stockholm

^{Per Unckel
Foto: Johannes Jansson, norden.org}

Moderaten Per Unckel, som de senaste åren varit generalsekreterare vid Nordiska ministerrådet, blir ny landshövding i Stockholm. Han väntas ta över efter Mats Hellström vid årsskiftet. Det meddelar TT.

Reflektioner: Var det inte moderaterna som var bland de mest högljudda kritikerna mot socialdemokraternas utnämningspolitik som oftast (så gott som alltid) gick ut på att sätta avdankade s- eller andra lojala politiker på landshövdinge- och generaldirektörsposter? Och vad gör nu moderaterna själva så fort de får makten? Tillsätter en av sina egna som landshövding i Stockholm!

Så här skriver Rolf Asmundsson i sin ledare i Östran lördagen den 28 oktober:
Den av moderaterna så hårt kritiserade utnämningspolitiken fortsätter i gamla inkörda hjulspår trots att högern nu sitter vid makten. Vid årsskiftet blir gammelmoderaten Per Unckel från Bildts bunkergäng ny landshövding i Stockholm, låter han själv meddela i Dagens Nyheters nättidning.

Hur var det alliansen sa i valrörelsen? Skulle inte utnämningarna ske utifrån en uppsatt kravprofil och kvalifikationer.

Inte än i varje fall. Partiboken, den blå, fällde avgörandet.

Jaa, hur står det till med kraven på opartiska (!) och enbart kompetensinriktade utnämningar, moderater? Jag betvivlar inte ett ögonblick Per Unckels kompetens och på sätt och vis vore det synd om han inte hade kunnat komma i fråga som landshövding trots både lämplighet och duglighet för att hans parti så starkt kritiserat sina motståndares agerande vid tillsättningar av just landshövdingar. Men samtidigt: nog sticker det i ögonen att den allra första stora utnämningen som görs efter maktskiftet rör en gammal m-trotjänare!

Några undringar:
1. Behövs landshövdingar? Varför, i så fall?
2. Tänker moderaterna och de andra borgerliga i alliansen verka för en avpolitisering av tjänster som landshövdingar (så länge det ämbetet finns kvar) och generaldirektörer och av nämndemän i domstolar m.m.?

Utbudet att välja bland blir allt mindre ju färre människor som engagerar sig partipolitiskt. Det enda rätta är att slopa kravet på partipolitisk bakgrund och helt enkelt bara tillsätta dugliga, kunniga och engagerade människor på olika samhällsposter. Det är många som skulle kunna och gärna skulle vilja göra stor samhällsnytta i olika sammanhang om bara kraven på medlemskap i ett parti slopades. Den här förändringen hoppas jag att den nya regeringen med kraft verkar för.

Troligen kvarlevor av ryska soldater

De elva skeletten i massgraven i Huhtiniemi ser ut att vara kvarlevorna av ryska soldater. Det berättar Hufvudstadsbladet den 28 oktober 2006. Vid utgrävningarna har bland annat ortodoxa kors påträffats. Det kan tyda på att det rör sig om ryska soldater som dött på militärsjukhuset på fästningsområdet i Villmanstrand.

Från centralkriminalen vill man inte kommentera fynden ännu, men kriminalkommissarie Tero Haapala tillstår att uppgiften om korsen inte är felaktig.

"Det har påträffats en del smycken och andra föremål i graven som kan ge svar på när dödsfallen inträffat. Vi kommer sannolikt att berätta mera vid en presskonferens nästa vecka", säger kriminalkommissarie Haapala.

Jag har tidigare skrivit här om massgravarna i Huhtiniemi.

Greta 92, rapp rappare

Vilken underbar rap Greta, 92, bjuder på när hon framför Jolly Bob just i rap-form i SVT! Gå in på svt.se och skriv in 92 år och rappare i sökfältet nästan högst upp så kommer ni till Gretas rap och kan titta på den på nätet. Have fun!

Spioner emellan och andra historier

Jag har skrivit om det lilla tuffa förlaget Efron & Dotter och om författaren och förläggaren Vera Efron förut, läs här (24.11 2005), här (24.2 2006), här och här (20.8 2006) samt här (11.9 2006). Och här skriver Vera Efron själv en intressant gästbloggning (27.2 2006).

Jag kom att tänka på Efron & Dotter och en av förlagets senast utgivna böcker Spioner emellan när SVT den 26 oktober sände ett program om ubåt 137. Efter att Spioner emellan av Tore Forsberg och Boris Grigorjev kom ut i september har också Vera Efrons senaste bok Kriget i Tjetjenien kommit – extra aktuell med tanke på mordet på journalisten Anna Politkovskaja som ville avslöja tortyren i Tjetjenien. Om boken skriver förlaget:

^{I Tjetjenien pågår sedan början av 1990-talet ett av världens grymmaste krig. Ett krig som rymmer allt från stora strider till gerillataktik och ren terrorism. Det här är den första boken om de hårda striderna mellan ryssar och rebeller.}

Vera Efron ger läsaren den oumbärliga bakgrunden för att förstå kriget. Hon skyler inte över ryska misstag och felgrepp, men samtidigt försöker hon nå en djupare förståelse. Varför uppstod konflikten? Varför var Ryssland handlingsförlamat i början av 1990-talet? Hur kom det sig att muslimsk extremism fick fotfäste i Tjetjenien? Och vilka är de verkliga orsakerna till att Tjetjeniens kamp för självständighet ännu inte har gett resultat?

Boken innehåller en faktaspäckad vapenbilaga och fotografier tagna av en av Rysslands främsta fotografer.

Och så här säger  Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek om Kriget i Tjetjenien:
”Ingen tidigare utgiven Tjetjenienbok analyserar konflikten på ett så trovärdigt och opartiskt sätt … Den som vill veta mer om en av vår tids mest svårlösta konflikter – läs boken.”

Ytterligare två nya böcker har det här supereffektiva och högintressanta förlaget gett ut i höst – två verk som är diametralt olika varandra men som har ett gemensamt: författarna har lite roliga namn! Den ena boken heter Frågor om livet och författaren heter Eva Solkraft. Den andra boken heter Slagfältet och författaren heter Bo Knarrström.

Alla böcker som getts ut på Efron & Dotter kan köpas direkt från förlaget. Julklappstips!

Läsare i 88 länder!

^{Foto: Hjelms förlag AB}

Det är fantastiskt att tänka på att ni är tusentals människor runt om i världen som läser min blogg! Ni finns faktiskt i hela 88 länder, det är hisnande och nästan ofattbart! Tack för att ni läser bloggen och tack till er som emellanåt hör av er med åsikter, synpunkter, reaktioner och tips.

Hoppas ni förstår att jag inte kan ha "öppna kommentarer" på bloggen, det skulle ta för mycket av min tid att hålla reda på vad som står där – man har ju ansvar för vad som står på ens blogg. Jag hinner inte heller alltid ge mig in i längre e-postdiskussioner med folk som vill att jag ska försvara eller förklara vad jag skrivit eller som helt enkelt bara vill "mejlväxla". Men jag brukar ändå alltid försöka hinna svara alla, om än kort. Och flera gånger har era mejl resulterat i Läsarmejl på bloggen eller att jag fått upp ögonen för något som jag annars inte hade vetat om.

Tack och lov: ingen lag om cykelhjälm!

Foto: Kronan

Mord, krig, svält, naturkatastrofer=världen. Debatt om cykelhjälmar=Sverige. Har man inte problem så skapar man sig sådana!

Tack och lov har nu den nya infrastrukturministern, Åsa Torstensson, sagt sitt sista ord (får man hoppas) i den här typiskt svenska sandlådedebatten:

"Jag tycker att vuxna människor ska göra den här bedömningen själva".

Hon har naturligtvis helt rätt. Människor måste klara av att själva fatta beslut om ifall de ska ha hjälm på sig när de cyklar eller inte! Folk klagar ju ofta över att det finns för många lagar och regler och ändå så finns det de som tycker att någon annan, staten i form av någon sorts överförmyndare, ska stifta ytterligare en fullständigt onödig lag. Konstigt folk…

Den oslagbara

Följande information inkom från Maria Carlshamres (ledamot i EU-parlamentet, tidigare folkpartist, numera medlem i Fi) assistent:

Maria Carlshamres version av det som hänt finns i hennes bok Den oslagbara som kommit ut på bokförlaget DN, och i filmen När mörkret faller (på biograferna den20 oktober). I boken berättas också en del om det som hände med folkpartiet – denna gång Marias version och inte fp-tjänstemännens eller Niklas Svenssons på Expressen.

Läs mer om boken, som kom ut den 29 augusti 2006, här, här och här.