Lördag den 30 september 2006 på Söder

^{Katarina kyrka
Foto: Merit Wager}

Lite gråare väder, men inte mycket kallare. Forfarande en känsla av sensommar snarare än höst. Jag var ute på en lång promenad och det var massor av andra människor också. Ett enormt myller, ett riktigt brokigt folkliv. Folk satt ute och åt och drack. folk flanerade, folk cyklade, gick med barnvagnar, gick ensamma, tvåsamma och i större sällskap. Bra stämning överallt utom kanske på några ställen där det blev väldigt trångt och man inte kom fram särskilt fort. Själv tyckte jag det var bara skönt att ”go with the flow”.  

Jag  gick över ”min” kyrkogård, Katarina. Den vackra kyrkan, Katarina kyrka i Katarina församling, tornade majestätiskt upp sig mot himlen och runt omkring var gräset fortfarande grönt och trädens bladverk likaså. Här ligger Cornelis Vreeswijk begravd, granne med Anna Lind. På samma sida ligger nöjesmamman och vid Mosebacke, Söderprofilen Git Magnusson och några till vilkas namn jag nu glömt. Och snett mittemot dem, på andra sidan gången, ligger klarinettisten Putte Wickman. Han gick bort i år, 2006. Men Affe ligger inte här, trots att det var hans önskan och trots att hans bror Janne hade ordnat det (Affe bodde i Katarina församling). P.g.a. olika, mycket tråkiga omständigheter, kremerades han och gravsattes (heter det så?) i kolumbariet på samma kyrkogård i stället.

^{Bagare-ålderman Johan Röhls familjegrav
Foto: Merit Wager}

Längs med Katarina västra kyrkogata ligger gravkoren, som jag brukar tänka på som de dödas egna radhus. De känns lite mystiska och kanske också lite skrämmande, men de är väldigt vackra och lockar mig alltid att gå förbi och tänka på hur de har det därinne. I ett av radhusen bor ”bagare-ålderman Johan Röhl och dess kära maka Ulrica Kammecker och bröstarfingar”. Porten till huset är vacker med handsmidda detajer, och namntavlan är tydlig och klar med text i guld. Där står inte när herrskapet Röhl-Kammecker har levat och dött, men på nätet finns uppgifter om att Johan föddes år 1728 (och dog i mars år 1802) som ett av tolv barn till Jacob Röhl och hans andra hustru, Magdalena Horn. Ulrica Kammecker, född 1742, var Johan Röhls andra hustru. De gifte sig år 1774. Hon dog år 1820. Läs mer om Katarina kyrka här.

^{Andreaskyrkan med inskriptionen ”Var inte rädda – Jesus” på höger sida. Inskriptionen på vänster sida syns inte, men där står ”Gud är kärleken”.
Fotot: Merit Wager}

Promenaden fortsatte upp på Högbergsgatan och där, på vänster sida när man går mot Götgatan, ligger Andreaskyrkan som tillhör Svenska Missionskyrkan. Det finns två inskriptioner, en på vardera sidan om porten kyrkan hukar och trängs mellan andra byggnader. Andreaskyrkan är Svenska Missionskyrkans (f.d. Missionsförbundets) äldsta kyrka i Stockholm, byggnaden är från 1877. Läs mer om kyrkan och dess historia här.

^{Moskén i Björns Trädgård  vid Medborgarplatsen
Foto: Merit Wager}

Nästa kyrka jag gick förbi var moskén – den vackra moskén vid Medborgarplatsen – där jag har fått en jättefin visning för några år sedan, och som jag också besökt några gånger efter det. När man tittar mot moskén med sin minaret och kupol med halvmånen från ett visst håll på Medborgarplatsen, så ser man samtidigt Katarina kyrkas spira i bakgrunden. Moskén har ingen egen hemsida, men man kan googla på ”moské medborgarplatsen” så hittar man en del texter och kan själv läsa det man är intresserad av.

^{Blommor i tunnor
Foto: Merit Wager}

På Medborgarplatsens uteserveringar är det lugnare än det brukar på lördagar, kanske för att det är lite mulet och folk tror att det kan komma att bli regn. Men det är varmt och en del sitter ändå ute på någon av de många bänkarna och läser. Och vid ingången till Söderhallarna står stora trätunnor med blomsteruppsättningar som ser ut som om det vore augusti och inte september.

^{Katolska kyrkan
Foto: Merit Wager}

Den fjärde och sista kyrkan jag går förbi den här dagen är den katolska domkyrkan som ligger på Folkungagatan, nära hörnet av Folkungagatan och Götgatan. Den är röd och fin, men ser lite obekväm ut där den likt Andreaskyrkan trängs mellan andra hus. En kyrka borde stå fri och ha rymd och luft omkring sig, som Katarina och Sofia (Sofia hann jag inte gå förbi idag), inte vara instängda, kvävda. Här kan man läsa mer om kyrkan och församlingen. För att se en fin presentationsfilm som visar kyrkans vackra inre kan man klicka här och sedan på ”Katolska församlingar” i vänsterspalten, därefter på ”Svealand” och ”Stockholm”. Högst upp finns då Domkyrkoförsamlingen och där under kan man klicka på ”presentationsfilm”.  

Och på vägen hem tittar jag till ”mina” rönnar och ”min” allé och jämför med hur de såg ut elva dagar tidigare (se ovan!). De har inte förändrats mycket.