Svartjobb okej bland börs-vd:ar också

I Veckans Affärer anser Sveriges börs-vd:ar att det är ett harmlöst brott att anlita svart hemhjälp. Ingen enda vd – noll procent – kan utesluta att någon i deras styrelse eller ledningsgrupp anlitat svart arbetskraft.

Heder åt finlandssvenske Fredrich Dahlman, vd i Thalamus, och svarande i Veckans Affärers vd-panel, som inte hymlar utan klart och tydligt berättar:

"Jag har svart städhjälp. Annars skulle jag städa själv hemma, vilket skulle vara omöjligt med 16 timmars arbetsdagar. Politikerna borde göra något åt hela problemet, inte åt symptomen".

Han verkar vara den ende som "erkänner" att han gör så som de flesta andra också gör. Fredrich Dahlman medverkade i Sveriges Radios Studio Ett strax efter kl 17.00 den 18 oktober och diskuterade då de här frågorna tillsammans med Gudrun Schyman och överåklagare Sven-Erik Alhem. Gudrun Schyman, vars affärer, kvittobrister och redovisningar inte alltid varit de mest etiskt tydliga och klara, orerade som vanligt om kvinnor och att man ser ner på dem och att deras arbete inte är lika mycket värt som mäns och bla bla bla. Men det höll inte Fredrich Dahlman alls med om. Han hade en tydlig åsikt som gick ut på att man bör ta itu med grundproblemen, d.v.s. det som gör att så väldigt många svenskar både jobbar svart och anlitar svart hjälp. Samma åsikt har även jag framfört otaliga gånger, så jag kan därför inte göra annat än instämma.

Läs artikeln i Veckans Affärer här och hör inslaget i Studio Ett här.

Den oslagbara

Följande information inkom från Maria Carlhamres (ledamot i EU-parlamentet, tidigare folkpartist, numera medlem i Fi) assistent:

Maria Carlshamres version av det som hänt finns i hennes bok Den oslagbara som kommit ut på bokförlaget DN, och i filmen När mörkret faller (på biograferna den20 oktober). I boken berättas också en del om det som hände med folkpartiet – denna gång Marias version och inte fp-tjänstemännens eller Niklas Svenssons på Expressen.

Läs mer om boken, som kom ut den 29 augusti 2006, här, här och här.

Stackars svenska barn och ungdomar!

Att se och höra en del av deltagarna i debattprogrammet Argument i SVT1 den 17 oktober var nästan smärtsamt. Att folk kan vara så korkade – för att inte säga gemena – att de vill förstöra för svenska barn och ungdomar som redan ligger riktigt illa till i internationella kunskapsjämförelser! är helt ofattbart! Vuxna människor sitter och pratar om elevinflytande och att lärarna inte ska bestämma och att "man måste se varför eleverna skolkar", att man inte ska föra anteckningar om skolk, inte tillämpa kvarsittning, inte göra något alls för att få ordning i klassrummen så att man kan bibringa eleverna kunskap! Skolans viktigaste uppgift är ju – i varje fall i alla andra länder – att förmedla kunskap, inte att agera social inrättning för missanpassade och respektlösa ungar.

Fråga vilka seriösa psykologer som helst med kunskap om hur barn och unga fungerar, så säger de att det är mycket viktigt för barn med tydliga riktinjer och gränser, att lärare ska vara auktoriteter (dock inte auktoritära – det är stor skillnad).

En elevrådsordförande klädd i urringat linne bland alla påklädda människor (den 17 oktober i Umeå, alltså kall höst, inte sommar) tycker att hon vet bäst vad kunskap är och det är minsann inte att veta när Gustav Vasa föddes utan att "ta ansvar"! Hjälp!

Skicka svenska barn som utbyteselever till svenskspråkiga skolor i Finland och låt lärare resa dit på studieresor så att de alla får inspiration från landet som är "bäst i klassen" bland 47 OECD-länder. Ett land där betygssystemet varit förutsebart i ett sekel eftersom det inte ändrats alls och där lärarna är de som har sista ordet, inte eleverna.

Stackars svenska elever och – i förlängningen – stackars Sverige!

Tidigare bloggning i ämnet bl.a. Sverige – ett u-land när det gäller grundskolan (8 juli 2006).

Poesiaftnar i Finlandshuset

Det är ett hemligt gömställe i språket
Så länge det är hemligt finns det
Någon påstod sig ha funnit det men gick vilse
snubblade och bet av sig tungan (…)

– ur en av dikterna i Claes Anderssons “Tidens framfart”, 2005.

^{Bengt Packalén
Foto: Finlandsinstitutet}

Det kom ett meddelande från den energiska och kreativa direktören för Finlandsinstitutet, Bengt Packalén. Han skrev bland annat:

Vi bjöd in en rad svenska och finlandssvenska poeter
till samtal om skrivandets lust och möda. Vi tänkte oss Finlandsinstitutets galleri som en lagom intim plats för dessa möten.

Poeterna från Finland fick välja sina favoritsamtalspartner bland svenska kollegor:
Claes Andersson ville möta Kristina Lugn (6 nov).
Gösta Ågren valde Per Helge (13 nov).
Tua Forsström (hon kommer förresten med en ny diktsamling i höst!) valde Lars Forssell (20 nov).
Bo Carpelan ville komma ensam och tala om sin barndoms bakgårdar i Helsingfors (28 nov).
Och så avslutar vi med Bodil Lindfors (ny bok också av henne!) och Eva Ström (4 dec).

Alla tillgängliga publikplatser till den första kvällen, den 6 november, bokades på några få dagar. Fantastiskt roligt!  Men sedan har folk fortsatt att ringa och be på sina bara knän att få komma med – och vi har sett oss tvungna att säga nej…

… MEN NU HAR VI LYCKATS FRIGÖRA STORA SALEN PÅ FINLANDSINSTITUTET MÅNDAGEN DEN 6 NOVEMBER KL 18.OO och det innebär att vi till det första av våra – tydligen mycket efterlängtade – poetmöten kan ta emot en mycket större publik än de 60-70 personer vi såg som maxgräns för galleriet.

Alltså:
Fortfarande gäller att inträdet är gratis men att man måste boka plats i förväg. Och först till kvarn gäller. Ring 08-54521200.

Platsen är Finlandsinstitutet, Sibeliussalen, Snickarbacken 4 i Stockholm (vid Birger Jarlsgatan 35).
Tidpunkten alltså måndagen den 6 november kl 18.00.
Efter samtalet är vin/öl-baren öppen och vi ordnar bokförsäljning till specialpriser.

Hjärtligt välkomna!
Bengt Packalén, direktör, Finlandsinstitutet      
www.finlandsinstitutet.se
—

Masspolisanmälningar?

^{Statsminister Fredrik Reinfeldt
Foto: Merit Wager}

"Är det verkligen så, menar Radiotjänst, att varenda person som hör av sig villig att göra rätt för sig, betala och som inte bestrider att de har gjort fel, av Radiotjänst polisanmäls? Är det så?"

Det undrade statsminister Fredrik Reinfeldt till SR Ekot, som märkligt nog satte rubriken Reinfeldt till attack mot Radiotjänst på hans lugna och sansade undran…

Ja, och det Fredrik Reinfeldt undrar över, det är sannerligen värt att fundera på. Jag har också funderat på der, hur man skulle klara av att hantera alla polisanmälningar som, i  enlighet med "likhet inför lagen"-maximen, väl också kommer att göras av de riksdagsledamöter som inte heller betalt licensen. Och så de 6.000 som anmälde att de, alla samtidigt, plötsligt ville betala tv-licensen…

Se förresten nedanstående inlägg: om 22.000 hushåll skulle sluta betala tv-licensen så skulle det innebära en förlust för Public Service på drygt 43 miljoner kronor om året. För att inte tala om vad det skulle kosta samhället när alla dessa människor i så fall skulle polisanmälas och deras licensskolk skulle prövas i domstol…

Det kom ett pressmeddelande från Assyriska riksförbundet

Följande pressmeddelande nådde mig strax efter midnatt den 18 oktober från den assyrisksvenska tidskriften Hujådå. Tänk om 22.000 hushåll slutar betala tv-licens – det är drygt 43 miljoner kronor om året!

Nu har vi fått nog !
 
I flera år har assyrier (som också kallas syrianer och kaldéer) försökt göra sina röster hörda i de båda Public Service företagen Sveriges Television och Sveriges Radio. Public Service betyder i allmänhetens tjänst. I dag finns det över 70 000 assyrier i Sverige. Över 22 000 hushåll som betalar licensavgiften till Radiotjänsten. Assyrierna har det senaste tjugo åren betalat ca 800 miljoner kronor, i dagens penningvärde, i licensavgifter.
 
Nu har vi fått nog! Varför ska vi betala när SR:s och SVT:s rapportering inte är allsidig och bygger på eget journalistiskt arbete?
 
Exemplen på händelser som bland andra Aktuellt, Agenda och Ekot också borde rapportera om är många. Det senaste är de pågående massakrerna på vårt folk i Irak. Flera internationella rapporter berättar att vår existens i Irak snart har eliminerats. UNHCR skriver i sin senaste rapport att åtminstone 44 % av de irakiska flyktingarna i Syrien är kristna assyrier.
 
Den välansedda brittiska tidningen The Guardian har ägnat flera sidor åt den pågående etniska rensningen på kristna assyrier i Irak. I går var framsidan av New York Times täckt med tidningens toppnyhet om förföljelsen av kristna i Irak, vilket också gick att läsa i tidningens internationella upplaga The International Herald Tribune. Även BBC gjorde sitt jobb och följde upp. Men svensk Public Service fortsätter att tiga.

När assyrier ringer till SR:s och SVT:s redaktioner för att klaga får de till svar att inget har stått i nyhetsbyråerna AP och Reuters. Public Service bolagens redaktörer anser alltså att nyhetsmaterial ska hämtas hos AP och Reuters. SVT och SR redaktörer tycker att deras utrikeskorrespondenter och utrikesexperter ska översätta andras texter och uppgifter i stället för att göra sitt jobb – vara journalister. Översätta kan vi göra själva!
 
Det var utrikesnyheter. Nu till inrikes.
 
Varje gång vi har haft demonstrationer, till och med när hundratals av oss gått de tre milen från Södertälje till Stockholm för att manifestera förtrycket på oss i Turkiet har det nonchalerats av SR och SVT.
 
Händelsen i stadsdelen Ronna i Södertälje den 11 september i fjol är kanske det mest flagranta beviset på SVT:s och SR:s diskriminering av oss. När drevet var i gång blev vi, nästan av alla redaktioner, utmålade som en hop kvinnoförtryckande Sverige-hatare.
 
När sedan rättegången mot den ene av de unga männen som åtalats hölls var det inga etniska svenska reportrar på plats överhuvudtaget. Kommersiellt finansierad media kan och får välja att inte närvara. Det kan inte Public Service, i alla fall inte om vi ska vara med och betala reportrarnas löner. Sanningen om vad som egentligen utlöste de så kallade Ronna-kravallerna kom fram, men SR och SVT var inte på plats för att rapportera den.
 
SR har en egen, liten, assyrisk (syriansk och kaldeisk) redaktion, Qolo. Programmet har dock från att ha varit populärt och innehållsrikt decimerats till att översätta icke-assyriska inrikesnyheter som inte intresserar den assyriska lyssnarkretsen överhuvudtaget. Framträdande assyrier med intressanta åsikter har heller inte kommit till tals. Tidigare har vi också kunnat lyssna på Qolos utrikeskorrespondenter men de är borta.
 
En annan orsak till att vi tröttnat är en sådan ”enkel” sak som våra högtider. När Ramadan inleds intervjuas svenska muslimer. När vår fasta eller påsk inleds görs det inga inslag.
 
Varför ska vi betala licenser när de flesta av oss har slutat titta på SVT och lyssna på SR? Varför ska vi betala licenser när våra landsmän slaktas i Irak utan att SR och SVT bryr sig om att rapportera om det?
 
Den som inte anser att Public service tillgodoser deras legitima intressen kommer i framtiden inte att betala licensen. Skyldigheten till att betala licensen måste ses över, kriterierna för betalningen av den måste ses över. Att inneha en tv-apparat är inte samma sak som att titta på SVT, och detsamma gäller för radioapparater.

Förbundsstyrelsen
————————————————————————
Hujådå – en assyrisk tidskrift

Statsminister Matti Vanhanen vill inte att ministrar ifrågasätts

^{Statsminister Matti Vanhanen
Foto: Lehtikuva Oy/Statsrådets kansli}

Att fråga ministrar om de betalat tv-licensen eller anställt svart arbetskraft är ”sårande” och ”opassande”, anser statsminister Matti Vanhanen. Inspirerat av avslöjandena i Sverige hade FNB skickat ut en rad frågor till ministrarna om just de här sakerna, men Vanhanen har gjort klart för sina ministrar att man inte behöver svara på sådant.

Rent juridiskt har Vanhanen rätt. TV-licenser och svartjobb hör till ministrarnas privata sfär. Grundlagen säger bara att de måste redogöra för sina ekonomiska bindningar och sin förmögenhet offentligt.

Professor Jan Sundberg vid Helsingfors universitet anser att för offentliga personer gäller andra regler, och att en minister skall vara ett föredöme.

"Tv-licensen tillhör privatlivet, men inte för en offentlig person. Kanske Vanhanens reaktion har att göra med hur hans eget privatliv har behandlats i medierna. Men se till exempel på svenske statsministern Fredrik Reinfeldts reaktion, hade han liksom Vanhanen sagt att man inte får fråga vissa saker hade det varit politiskt självmord direkt".

I Sverige har två ministrar hunnit avgå redan fastän den nya regeringen knappt kommit i gång med sitt arbete. I går avgick kulturminister Cecilia Stegö Chilò till följd av sitt långvariga licensskolk, och i lördags avgick handelsminister Maria Borelius som en följd av skattefiffel. Båda två hade också utnyttjat svart arbetskraft i hemmet.

"Deras förseelser var ju relevanta för det område de var satta att sköta. Men det är svårt att dra någon allmän gräns för vad som är relevant. Fortkörningsböter är kanske inte relevanta i alla sammanhang," säger kommunikationsprofessorn Sinikka Sassi vid Helsingfors universitet.

Historieprofessorn Henrik Meinander vid Helsingfors universitet påpekar att det är en förklarande – men inte förmildrande – omständighet att det borgerliga blocket så länge varit i opposition i Sverige. Och att ministrarna ofta plockas utanför politiken. De har helt enkelt inte riktigt lärt sig hur offentligheten fungerar.

^Källa: