• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2006
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Söndagen den 22 oktober 2006

Sofiakiosken 22.10 2006Jannes visitkortAB brukar tycka att det är kul att läsa om mina lokala lördags- eller söndagsutflykter – AB, om du väntat på denna veckas bloggning så kommer den här:

På söndag eftermiddag gick jag till posten (tobakshandeln som hanterar post) och hämtade "stort brev". Sedan fortsatte jag till Janne i Sofiakiosken där jag hade tänkt dricka en kopp kaffe. Men det blev en mugg te i stället, för det förbaskade kaffemaskinsföretaget har fortfarande efter två veckor inte kommit med apparaten! Jag fick ett visitkort av Janne – typiskt honom att kalla sig "kiosktant"! Han hade beställt 200 visitkort från en firma i USA för bara 10 dollar för frakten, inget mer.

Vi pratade om allt möjligt, bland annat om att det snart är (skulle ha varit) Affes födelsedag och om vi ska samlas då och tänka på honom och i så fall var. Affe hade ju velat ha en riktig grav med gravsten, men trots att Janne gjorde vad han kunde för att det skulle bli så och t.o.m. fick klartecken från Katarina församling att han skulle få en grav där, på samma kyrkogård där Anna Lind ligger, så blev det inte så på grund av att en viss person sjabblade bort det. Det gör Janne både ledsen och arg, att Affes vilja inte respekterades och att alla hans hundratals vänner inte har någon grav att gå till.

Ingela G vid kiosken 22.10 2006Goda korvar 22.10 2006Medan vi satt där i kiosken kom kunderna förbidroppande, många välbekanta ansikten. Inte minst Ingela G som var en trogen kund också på Vickys. Janne hade sparat två korvar i sin lilla kyl åt Ingelas två hundar: Gayle och Rose. Och apropå korvar: skylten i Sofiakioskens fönster är lite kul…

En timmes snack hos Janne, sedan hade jag bestämt mig för att gå och hälsa på Arne som råkat ut för en mindre olycka (inget farligt) men nu vistas på ett äldreboende i våra kvarter. Tack till K-E som informerade mig om att Arne fanns där! På väg dit passerade jag den ståtliga Sofia kyrka som tornar upp sig mot himlen högt ovanför Skånegatan. Jag tänkte att det kanske är en av de sista helgerna som det fortfarande finns ganska gott om löv på träden – även om lövmattan på trottoaren redan var ganska tjock – så jag ville föreviga det allra sista av den ljuvliga sommaren.

Sofia kyrka 22.10 2006Arne & Anette 22.10 2006På äldreboendet hittade jag genast Arne. Lilla Arne! Han satt i teve-rummet med några andra och blev glad och lite upplivad när jag kom. Jag hade med mig filmen om Vickys Livs i present, filmen där Arne utan att det var tänkt så, kom att bli en av huvudpersonerna tillsammans med Affe, Janne och de andra. Personalen var trevlig och sade, att de ska försöka fixa så att Arne och de andra som vill och orkar ska få se filmen. Arne hade munspelet med sig, han hade det i handen, och när jag bad honom spela en stump så spelade han sitt paradnummer så fint så jag kände för att ta en svängom. Vilket jag gjorde. Och sedan visade Anette mig Arnes rum som var litet men trevligt. Det hade t.o.m. en liten kokplatta och pytteliten diskbänk. Vad nu det ska vara bra för, men i alla fall. Jag stannade inte så  länge men kommer att gå och hälsa på igen snart. Arne var lite ledsen, han ville hem och undrade hur länge han måste stanna. Tills han är helt frisk igen och kan gå som vanligt måste han ju stanna, men som tur är så är det en liten avdelning på ett äldreboende i hans egna kvarter, så det kunde ha varit mycket värre. Men der kändes i hjärtat att lämna honom, trots att jag är helt övertygad om att han har det bra där.

Så här såg en del av min söndag den 22 oktober 2006 ut.

Förtroendet för Alliansen orubbat

DNSvD logoEnligt färska siffror i Svenska Dagbladet (läs här), skulle folk idag rösta som de gjorde den 17 september. På frågan Har skandalerna kring statsråden påverkat ditt förtroende för regeringen?, hade, när 2718 personer röstat, 72,5 % svarat nej. Trots att ministrar betalat barnvakter och städhjälp svart och inte betalat tv-licenser. Vad tyder det på? Ja, naturligtvis att folket gör likadant i stor utsträckning och att de inte kan kasta sten när de sitter i glashus. Och varför beter sig folk så här, varför bryter de mot lagar och gör vad de kan för att undvika skatt? det är ju den frågan man ska ställa i stället för att ryckas med i mediernas sjuka moralpanik!

En del av förklaringen ger Niklas Ekdal i sin text Ett helt nytt samhällskontrakt  på Dagens Nyheters ledarsida den 22 oktober. Han skriver bland annat:

Med ovanlig precision förklarade finansministern hur de goda tiderna ska användas för att släppa in fler människor på arbetsmarknaden. Många skojade efteråt om fackuttryck som "konsolidering av bruttoskulden", men ekonomen Borg visade att han tar sin publik på lika stort allvar som sitt uppdrag.

Den som hörde företrädaren Pär Nuders maskinmässiga slagord samma dag, om att de fattiga nu blir fattigare och de rika rikare, märkte att något har hänt i politiken. Kanske för första gången får Sverige en finansminister som föredrar vetenskap framför ideologi och ödmjukhet framför retorik.

Och:

När det i måndags kom till frågan om sänkt a-kassa förklarade Anders Borg att det inte handlar om att klämma åt eller peka ut någon, utan om att skapa robusta system. Människan är mänsklig och benägen att göra fel ibland, vilket regeringen själv så målande har illustrerat. Just därför är det bättre med självrisker och incitament, än med kontroll, pekpinnar och moralism.

Och:

Genom kraftigt sänkta skatter på tjänster och förenklade regler för småföretag kunde en väldig, svart sektor tvättas vit. Om nästan en miljon vuxna jobbar svart, dubbelt så många köper deras tid och denna dolda industri omsätter 150 miljarder om året – då finns det både moraliska och statsfinansiella klipp att göra.

Läs hela texten här!

Alliansregeringen verkar också vara på rätt väg när det gäller skolan. På Svenska Dagbladets fråga: Vad tycker du om att föräldrar till tredjeklassare får skriftligt omdöme om sitt barn? hade 91,2 % svarat ja  (635 personer hade då röstat). Der finns hopp för Sverige när folk är inser vikten av att se hur barnen klarar sig redan tidigt, så att man också kan sätta in hjälp och stöd tidigt!

Svenska folket ville ha en förändring. Svenska folket fick en förändring och kommer att få fler förändringar. Det är bra att det händer saker snabbt, att regeringen visar sig beslusfähig. Och det är bra att människors  valmöjligheter och känsla av frihet ökar. Och vem vet: när den här regeringen fått sitta ett tag så kanske folk inte längre behöver anlita svart arbetskraft och hantverkare och andra kanske inte längre kräver att få utföra jobben svart! Skatteverket har ju redan – ÄNTLIGEN! – gått ut och sagt att man inte tycker att barnvakter ska vara skattepliktiga…

Erkki Tuomioja rockar fett och Nuri funderar på att flytta till Finland

nurikino_1161463326_1641Jag träffade min vän Nuri över en sallad. Jag hade med mig denna bloggning utskriven på papper. Nuri läste och tyckte att den finska utrikesministern hade både rätt och fel. Eftersom coola Erkki T hade en e-postadress som man kunde skriva direkt till honom på, så gjorde Nuri det. Klockan var 13.56 (lördag!) när han tryckte på ”sänd”. Och klockan var 15.02 – 1 timme och 6 minuter senare – när Erkki T svarade! Och han svarade mycket rakt, klart och tydligt utan vare hängslen, livremmar eller säkerhetsnålar, bara precis vad han tyckte. Hur coolt är inte det? Så nu vill Nuri nästan flytta till Finland!