Finland: Låt arbetsgivarna söka visum för arbetstagare

Finland bör underlätta invandring och införa ett arbetsvisum för invandrare som har ett jobb på som väntar i landet. Det säger svenska riksdagsgruppen i sitt invandringspolitiska ställningstagande. Tanken är att arbetsgivarna ska söka visum och att invandraren ska börja arbeta inom en vecka efter att han eller hon kommit till landet.

Riksdagsgruppen anser också att utländska examina ska godkännas i högre grad än i dag. Sevnska folkpartiet (Sfp) ser invandring som ett sätt att råda bot på bristen på arbetskraft.

^Källa:

“Världspremiär för körkonsert å transpiranto!”

Fredag den 3 november gästar den finlandssvenska manskören Akademiska Sångföreningen Stockholm för att ge en konsert å transpiranto. Konserten äger rum vid Nybrokajen 11 och bland annat kommer kören att sjunga Va paj, va paj (Vårt land, vårt land) och Happi kvam pippi (Glad såsom fågeln).

Evenemanget utannonseras i såväl Grönköpings Veckoblad som å Finlands kulturinstituts sajt.

Finland: Grävande i politikers privatliv intresserar inte

61 procent av finländarna anser att att mediernas bevakning av politiker i för hög grad går in på deras privatliv, detta enligt en enkät som tidningen Keski-Uusimaa har låtit göra.

Drygt 1 000 finländare utfrågades för mätningen, som utfördes av Taloustutkimus.

Om avanonymiserade ansökningar

^{Rosenbad
Foto: Pawel Flato (regeringens sajt)}

Så här står det i ett pressmeddelande med rubriken Ett land med möjligheter – en ny politik för integration på regeringens hemsida :

Ett försök med anonymiserade ansökningar genomförs inom den offentliga sektorn. En väg att minska risken för diskriminering i arbetslivet är att använda ett anonymiserat anställningsförfarande. Genom att avidentifiera ansökningshandlingar ökar möjligheterna till att en person med utländskt namn eller bakgrund får möjlighet att komma till en intervju och därmed ökar chanserna till anställning.

Jag tycker att det verkar både är naivt och fel med "avanonymiserade ansökningar" (men jag kan ha fel…)

Naivt: Man kommer omedelbart att kunna se vilka ansökningar som skickats in av någon med utländsk (särskilt utomeruropeisk) bakgrund, hur avanonymiserade de än är! Att tro något annat är naivt.

Fel: Att införa en skenavanonymisering av jobbansökningar löser ingenting (se ovan) utan innebär på något sätt att man erkänner och slår fast att "de" och "deras" ansökningar är sämre, mindre värda än "våra".

Det är svårt och det tar tid – lång tid – att förändra attityder. Det måste man inse. Det tog flera generationer för Amerikasvenskarna att helt komma in i sitt nya land. Det tar tid och det är svårt, så är det bara – hur gärna man än önskar att det inte var det. Och det är ömsesidigt: invandrade har många gånger en lika felaktig och ibland rent nedlåtande syn på svenskar som svenskar har på invandrade. Det handlar om att sakta men säkert lära känna varandra och lära sig acceptera varandra olikheter men också att se de många likheterna.

Jag tror inte att det är rätt väg att gå att man försöker hitta på konstlade sätt att tackla diskriminerande beteenden. Det finns lagar som förbjuder diskriminering, de ska efterföljas.  Sänk dock inte kraven för att människor med invandrarbakgrund ska  få jobb – samma villkor ska gälla för alla, annars får vi ju en annan, omvänd sort av diskriminering och det är också illa.

Miggorna är förbannade!

Miggorna (=de anställda på Migrationsverket) är förbannade. Med rätta. Hela deras senaste ST-bladet – organ för ST inom migrationsområdet, södra sektionen (ST=Statstjänstemannaförbundet), genomsyras av frustration, ilska och uppgivenhet.

Att jobba med så svåra frågor och samtidigt uppleva så många omstruktureringar, nedläggningar, avskedanden och sedan nyanställningar  igen plus tillfälliga och nya lagar samt inte helt klara och tydliga direktiv tär på personalen – men förstås också på ledningen.

När jag läser vad som skrivs i ST-bladet, kan jag tycka att tonen i vissa stycken är lite barnsligt gnällig, men texten vibrerar också av en vrede som verkar närma sig kokpunkten. Det talas bland annat om "arbetsgivarens förakt för medarbetare och fack" och det finns stor oro för framtiden. Det skulle inte förvåna mig om det snart blir uppror på Migrationsverket.

"Nedläggningarna medför alltid oro; det är oundvikligt. För att, som det verkar, ytterligare spä på oron och skapa en känsla av maktlöshet kommer MPT (jag vet inte vad den förkortningen betyder, men så står det i texten…) dessutom tillbaka med det gamla förslaget om basorganisation. Några marginella justeringar kan inte dölja att det är samma, redan två gånger tidigare förkastade förslag, som med en tvåårings envishet presenteras på nytt."

Det måste vara bra illa ställt när personalen på en statlig myndighet uttrycker sig på det här sättet! Visserligen är det aldrig endast en part som har rätt eller fel utan det finns flera faktorer som bidrar till att det ser ut som det gör. Det finns många bland de anställda som borde göra något helt annat, det har vi sett otaliga bevis på genom åren. Och personalen har givetvis också eget ansvar för vad de gör. Men både ledningen och även migrationsministern har det övergripande ansvaret för att verksamheten flyter något så när och för att de anställda ges förutsättningar att klara sina jobb. Som det nu ser ut så ter sig Migrationsverket mer än någonsin som ett sjunkande skepp.

Antalet asylsökande har ju inte minskat och många människor finns i asylprocessen i olika stadier och ute på förläggningar (mottagningar). Om inte verkets personal fungerar, om de anställda är så frustrerade som de nu verkar vara, då äventyras ju hela verksamheten och ord som "ett värdigt mottagande" och regler om en snabb och säker hantering av ärenden tappar sin betydelse. Det är ett hårt slag mot dem som söker skydd här och som förväntar sig en korrekt och rättssäker asylprocedur, det är trots allt de som blir allra hårdast drabbade.

Någon enkel lösning på problemen finns förstås inte. Det krävs nog oerhört mycket ansvarstagande, mod, tålamod, ömsesidig (personal/ledning) vilja, klarsyn, dialog och mycket hårt arbete innan en förbättring kan börja skönjas.