Om avanonymiserade ansökningar

^{Rosenbad
Foto: Pawel Flato (regeringens sajt)}

Så här står det i ett pressmeddelande med rubriken Ett land med möjligheter – en ny politik för integration på regeringens hemsida :

Ett försök med anonymiserade ansökningar genomförs inom den offentliga sektorn. En väg att minska risken för diskriminering i arbetslivet är att använda ett anonymiserat anställningsförfarande. Genom att avidentifiera ansökningshandlingar ökar möjligheterna till att en person med utländskt namn eller bakgrund får möjlighet att komma till en intervju och därmed ökar chanserna till anställning.

Jag tycker att det verkar både är naivt och fel med "avanonymiserade ansökningar" (men jag kan ha fel…)

Naivt: Man kommer omedelbart att kunna se vilka ansökningar som skickats in av någon med utländsk (särskilt utomeruropeisk) bakgrund, hur avanonymiserade de än är! Att tro något annat är naivt.

Fel: Att införa en skenavanonymisering av jobbansökningar löser ingenting (se ovan) utan innebär på något sätt att man erkänner och slår fast att "de" och "deras" ansökningar är sämre, mindre värda än "våra".

Det är svårt och det tar tid – lång tid – att förändra attityder. Det måste man inse. Det tog flera generationer för Amerikasvenskarna att helt komma in i sitt nya land. Det tar tid och det är svårt, så är det bara – hur gärna man än önskar att det inte var det. Och det är ömsesidigt: invandrade har många gånger en lika felaktig och ibland rent nedlåtande syn på svenskar som svenskar har på invandrade. Det handlar om att sakta men säkert lära känna varandra och lära sig acceptera varandra olikheter men också att se de många likheterna.

Jag tror inte att det är rätt väg att gå att man försöker hitta på konstlade sätt att tackla diskriminerande beteenden. Det finns lagar som förbjuder diskriminering, de ska efterföljas.  Sänk dock inte kraven för att människor med invandrarbakgrund ska  få jobb – samma villkor ska gälla för alla, annars får vi ju en annan, omvänd sort av diskriminering och det är också illa.