Fler fackliga märkligheter

Rapport i SVT berättar här om hur Byggfacket självsvåldigt tar in avgifter från både medlemmar och (hur är det möjligt?) icke-medlemmar under falska förespeglingar, en så kallad granskningsavgift. Det verkar helt sjukt att folk har gått med på det och inte förrän nu börjat protestera! Men det är väl som jag skrev i inlägget nedan så, att folk äntligen insett att de måste börja tänka själva och inte springa som lydiga råttor efter den fackliga flöjtspelaren likt råttorna efter råttfångaren från Hameln, i fabeln med samma namn*.

Se den pinsamma intervjun med den pinsamma, vanligtvis så tuffa och svarsberedda ordföranden i Byggettan, Torgny Johansson på svt.se. Några frågor och svar:

^{Rapport: Hur många är det som sysslar med granskningen?}

-Jag har inte den siffran i huvudet, men det är ganska många som jobbar med det här, säger Torgny Johansson.

Rapport: Men du har en granskningsenhet?

-Ja jag har en granskningsenhet.

Rapport: Och du vet inte hur många som jobbar där?

-Ja det är ett 20-tal som finns på själva enheten, men sedan finns det även på andra enheter de som jobbar med den här typen av frågor.

Något så pinsamt har inte hörts på länge – ordföranden verkar inte ha koll på någonting alls och flackar med blicken, stakar sig och svarar på i princip alla relevanta frågor att han "inte har det i huvudet". Vad har han då i huvudet, kan man undra, om inte han som ansvarig för verksamheten vet hur många och vilka som jobbar med "granskningen" och om han inte vet vad som händer med de tvångsfakturerade "granskningsavgifterna"? (Byggettans utgifter och intäkter åren 1999-2005 finns här.)

Det var förresten samme Torgny Johansson som i september inte riktigt mindes om han hade smörjt kråset på konferensanläggning Nässlingen i midsomras. Konstigt vad dåligt minne och dålig koll den mannen har… Läs om det som TV4 kallade Spritskandal i Byggnads här (13 september 2006) och här (15 september 2006).

Det är dags för folk att genomskåda fackpamparnas egna agendor.

*^{I fabeln om Råttfångaren från Hameln berättas om en råttfångare som luras av de snikna borgarna på sin betalning, efter att han utfört det svåra arbetet med att fånga stadens alla råttor som länge plågat dem. Som hämnd spelar han på sin råttfångarpipa och lockar i väg alla barn, ut ur staden och in i ett stort berg, där han låter dem försvinna för alltid.}